Öl i Port Vila, Vanuatu

Från Brisbane togs flyget på lördagsförmiddagen till Port Vila, huvudstaden i Vanuatu. Vanuatu är en östat i Melanesien i sydöstra Stilla Havet. Det är ett litet land med ungefär 225000 invånare. Jag är säkert inte ensam om att länge drömt om att få besöka ett land i Söderhavet, nu blev det äntligen av även om det inte blev självaste Kurrekurreduttön.

Inför resan tog jag reda på att i Vanuatu gick det inte att köpa alkohol i matbutiker från lördag 12:00 till måndag 12:00. För att överleva den svåra prövningen köpte jag med mig några flaskor i Australien.

Efter att vi installerat oss på vårt boende tog vi båten över till en närbelägen restaurang där mitt livs första öl från Vanuatu dracks, Vanuatu Tusker Lager. I ärlighetens namn hade jag svårt att dricka upp innehållet då det var så otroligt trist. En mycket tunn ljus lager med papp och kokta grönsaker. En flaska kostade 500 Vatu vilket motsvarar ungefär 35 SEK.

Då det ändå var lördag blev det en öl till, Nambawan Bitter som var lite bättre än Tusker även om det inte säger så mycket. Miljön var i alla fall strålande, riktigt trevligt att sitta vid vattnet och se solen gå ner.

På söndagen åkte vi in till Port Vila, det visade sig vara en riktig vilodag då det allra mest var stängt, dock inte The Brewery Bar and Restaurant, ett ställe som är förknippat med Nambawan Brewery. Alla deras fyra öl samt en cider fanns att smaka.

Kvällen innan hade bittern druckits så nu var det med stor nyfiken jag tog mig an att prova deras Porter, Gold, Draught och Cider. Gold och Draught var tunna och trista. Portern var kanske den ljusaste portern jag sett, tunn med lite karamell och med lite fantasi gick det att uppfatta en lätt rostad ton av malt. Godast var cidern, söt med äpplen. Tyvärr ingen uppfriskande syrlighet men ändå drickbar.

Vid det här laget har nog den kloke läsaren av denna text förstått att till Vanuatu åker man inte för att dricka suveränt god inhemsk öl.

Måndagen ägnades och en rejäl rundtur runt vår ö. Vi hyrde en taxi som körde oss i runt sju timmar, det hela kostade drygt700 SEK. Kan verkligen rekommenderas om man vill se lite annorlunda saker som den vanlige turisten förmodligen missar. På vägen tillbaka till boendet stannade vi till i en av matbutikerna i Port Vila för att titta vilka öl som såldes. Det var ingen imponerande syn men det slutade i alla fall med att jag köpte en radler, Vanuatu Tusker Lemon, samt två öl från Salomonöarna.

Vanuatu Tusker Lemon var bättre än ölen från samma bryggeri även om det kanske inte säger så mycket. Tunn med bröd och citrus. De två ölen från Salomöarna var också de blaskiga och intetsägande, dock är det "kul" att ha provat öl även från det landet. Det lär dröja innan vi får se de ölen i Sverige.

Som jag nämnde tidigare i texten hade jag köpt med mig några öl och cider från Australien. Av dessa fattade jag mest tycke för Nail Clayden Brew Imperial Porter. Den hade en tjock kropp men en skönt krämig munkänsla. Mycket mjölkchoklad, kaffe och lakrits.

En annan trevlig bekantskap var en cider, Willie Smith's Organic Apple Cider. Mycket friska äpplen och en sympatisk syrlighet som gjorde ölet riktigt uppfriskande och lättdrucket. Kanske är det läge att börja dricka mer cider, ja riktig cider och inte de hemska söta varianterna.

Kan varmt rekommendera en tur till Vanuatu, det är ett härligt litet land med en vänlig befolkning. Vill ni dricka god öl så är tipset att köpa med er för på Vanuatu hittade jag som sagt inga goda inhemska sådana.

Öl i Brisbane

Efter det korta stoppet i Bangkok var det dags att fortsätta resan, nästa destination var Brisbane, en stad som jag aldrig tidigare besökt. Brisbane är den tredje största staden i Australien. Inför resan visste jag inte mycket om vad staden hade att erbjuda så det var som alltid matnyttigt att titta på Ratebeers destinationsguide för att bilda sig en uppfattning. Snabbt insåg jag att det skulle vara en omöjlighet att hinna med allt utan det fick som vanligt bli några väl valda smakprover.

Den första dagen besöktes ingen pub då vi var sega efter två hyfsat långa flighter samt tidsskillnaden på det. Istället tittade vi förbi en BWS-butik där allehanda alkoholhaltiga drycker gick att köpa. Ölutbudet var inte gigantiskt men det fanns i alla fall såpass mycket att den första kvällen skulle överlevas. Hotellrummet hade balkong så det var förstås en självklarhet att sitta där och smutta på en öl eller två.

Dag två var vi piggare, efter en del sightseeing och annat tog vi sikte på den högst rankade baren i Brisbane, The Scratch. Det visade sig vara ett ställe som jag genast fattade tycke för. Ligger inte i absoluta centrum utan 20-30 minuters promenad lite beroende på hur snabbt man orkar gå och vad man egentligen menar med "centrum". De hade "bara" sex olika fatöl men även ett hundratal flaskor. Något som jag fann föredömligt var att det även gick att läsa om kommande fatöl, sådan information saknar jag på de allra flesta barer i Sverige. Lokalen var inte så stor men mysig. Noterbart är att de inte hade några egna toaletter utan man fick gå ut till en parkeringsplats där det fanns bekvämlighetsinrättningar.

Jag började med ett glas Hargreaves Hill & Deschutes Hopburst IPA. Ett samarbetsöl som var stabilt, läskande och med en hel del mango och ananas. Glasen gick att köpa i två storlekar, på runt 0,3 respektive 0,4 liter. Priset för det nämnda ölet var 9 respektive 12 AUD. (1 AUD motsvarar 6,50 SEK) Man kan alltså säga att priserna var nästan som hemma i Sverige, aningen billigare men ingen större skillnad.

Något jag inte dricker så ofta är cider, men på The Scratch blev det en, Newstead Johnno Apple Cider vilken var småtrevlig. Inte alls söt utan med en härligt friskhet och mycket smak av äpplen. Till det även en lätt syrlig eftersmak. Nu var det vinter i Brisbane under vårt besök med 18-20 grader på dagarna men under en varm sommardag kan jag lätt tro att cidern skulle vara ännu lite trevligare att dricka. Ytterligare några fatöl beställdes innan jag avslutade med en flaska, en inhemsk Black IPA som hette Black Dog Hell Hound IBA. Tyckte att den var ganska bra med de typiska inslagen av grapefruit, lakrits, lätt rostad malt med mera. Tyvärr stördes upplevelsen en aning av något som jag upplevde som vibbar av "medicin".

Det allra bästa med The Scratch var en av de anställda, Nick, som var väldigt ölkunnig och tog sig tid att prata med oss vid flera tillfällen. Det hela slutade faktiskt med att han och jag förmodligen kommer att göra några ölbyten. Någon som vet vad frakten kostar till Australien?

Innan vi retirerade för kvällen gick vi förbi Stewarts Wine Co som låg drygt 10 minuter ifrån The Scratch. De hade ett större utbud av öl än BWS som besöktes kvällen innan. Närmare 100 olika flaskor skulle jag gissa att det rörde sig om. Passade förstås på att köpa några flaskor, dels till hotellrummet men även till resans nästa destination som jag givetvis kommer att återkomma till i ett kommande inlägg. Noterbart är att köpte man minst sex flaskor erhöll man 10% rabatt. Även här tyckte jag att priserna var nästan som hemma, aningen lägre men inga större skillnader.

Dag tre gick i lugnets tecken innan det var dags att reta smaklökarna igen. Varför inte ta och besöka en bryggeripub? Ett besök på Green Beacon Brewing Co fick det bli. Ännu ett ställe som jag tyckte om, ja då det gäller ölställen brukar jag gilla de allra flesta.

På Green Beacon bjöds det på en rätt stor, industriell lokal med en hyfsat lång bardisk. Bakom den fanns det en rad med öltankar, trevligt värre att kunna sitta och dricka öl samtidigt som man kunde studera vad de anställda höll på med. 10 egna öl och en egen cider fanns på fat. Sex av dessa provades, alla var klart godkända. Ölen såldes i två storlekar 350 ml och 465 ml, priserna var 7 respektive 9 AUD.

Godast var Green Beacon Benny Porter. Härligt rostad och med en behagligt krämig munkänsla. En porter med mycket smak och en relativt låg alkoholhalt på 5.3%. Överhuvudtaget hade alla deras öl fokus på drickbarhet och inte så höga alkoholhalter.

Precis som på alla andra ställen som besöktes i Brisbane var personalen mycket trevlig. Särskilt en yngre kvinna från Skottland tycktes gilla att det kom besökare från Europa. Ett besök på Green Beacon kan förstås rekommenderas för den som råkar vara i närheten.

Några stenkast ifrån Green Beacon låg Tippler's Tap som även det visade sig vara ett bra ställe, om än lite annorlunda då publiken var mer hipsteraktig eller vad man nu ska kalla det? Nåväl, hipsters är fredliga varelser så jag hade inga problem att trivas i den ganska mörka lokalen som bjöd på ett flertal olika typer att stolar och fåtöljer att sitta i.

De hade 10 olika fatöl samt ett okänt antal flaskor. (inte heller här orkade jag räkna) Då jag var lite hungrig passade jag på att beställa en chili som smakade utsökt.

Precis som på The Scratch fick man gå ut ur lokalen och in i ett garage för att besöka toaletten. Onekligen lite annorlunda jämfört med hur vi har det i Sverige.

Brisbane tycks helt klart vara en öldestination av rang, det fanns förstås en massa andra ställen att besöka men då besöket bara varade i tre nätter hann vi inte mer än vad jag försökt skriva om. Lite synd förstås att priserna nästan var som hemma, ja de importerade flaskorna från Europa och USA var rentav dyrare än hemma men inget konstigt med det med tanke på Australiens läge på kartan.En stad jag gärna besöker igen.

Mikkeller Bangkok

Igår kom jag hem från en kortare jorden runt resa, andra sommaren i rad som det ägnades dagar och sådana tokigheter. (förra året besöktes Tokyo, Honolulu och San Francisco) Det var inte en resa med huvudfokus på öl men som alltid då man är ute och reser måste man ju äta och dricka, varför då inte på några intressanta barer och liknande?

Vårt första stopp var Bangkok, en stad som jag besökt några gånger tidigare. Har aldrig blivit storförtjust i Bangkok utan ser det mer som ett stopp på vägen när man ska vidare till annan destination, precis så var fallet även denna gång. Något som däremot var annorlunda jämfört med tidigare besök är det det tidigare i år öppnade en Mikkeller Bar i Bangkok. Det var en bra anledning till att stanna en natt.

Mikkeller Bangkok ligger lite utanför centrum, ja om man nu kan säga så om en gigantisk stad som Bangkok, vad är egentligen dess centrum? Vårt hotell låg mer eller mindre bredvid det kända varuhuset MBK, därifrån är det ungefär åtta kilometer till Mikkeller. Orkade inte åka kommunalt utan vi tog en taxi vilket är mycket billigt att nyttja i Bangkok. Kusken hade svårt att hitta eller så körde han lite fel med flit, man kan aldrig veta. Fast Mikkeller Bangkok ligger på mindre bakgata och är inte bra skyltat förrän man är framme, det enda vi såg runt 100 meter från stället var några klistermärken på en lyktstolpe som trots allt vittnade om att vi var nära.

Väl framme visade sig det vara ett trevlig ställe där man kunde välja att sitta antingen inomhus eller utomhus, vi valde det förstnämnda då det trots allt är skönare med svalkan inomhus. Inredningen gick det inte att ta fel på, typiskt Mikkeller. Ganska kallt och ljust med en tydlig nordisk touch. Orkade inte räkna antalet platser inomhus men gissningsvis fanns det rum för runt 50 personer.

Det var inte så många gäster då vi anlände strax efter öppning, som är klockan 17:00. Under kvällen fylldes det på men många valde att sitta utomhus. I baren jobbade en thailändare som var väldigt trevlig och verkade ölkunnig. Hans engelska var bra och han vågade prata, så är ju inte alltid fallet med thailändare. Till sitt sällskap hade han en yngre kvinna som gick runt och serverade mat och plockade undan från borden.

30 fatöl fanns det att välja mellan liksom runt 100 olika flaskor. Tyvärr fanns det inga inhemska öl från mikrobryggerier, några sådana tycks ännu inte finnas. Lite senare på kvällen anslöt en amerikanare (tror att han var från USA) som verkade vara chefen över stället. Enligt honom ligger Thailand långt efter, den stora majoriteten föredrar de ljusa ölen från de stora bjässarna. Förmodligen är det en prisfråga, priserna på Mikkeller var billigare än hemma men inte alltför mycket, det är förstås mycket dyrt för en normal thailändare. Som exempel kostade en flaska Mikkeller Beer Geek Breakfast 380 THB vilket motsvarar 82 SEK.

Fyra nya öl dracks, lite ironisk att tre av dessa var från Danmark och den sista från Italien. Men det är som det är, det fanns som sagt inga inhemska öl. Mat åts också, en burgare med pulled pork samt väldigt god nypotatis. Portionen var inte stor för en hungrig man som mig men gott det var det.

Innan vi lämnade stället tittade vi in i flaskbutiken som ligger precis bredvid. I den anordnas även ölprovningar för intresserade.

Är man i Bangkok så ska man självklart titta förbi Mikkeller, det är trots allt den första seriösa ölbaren i Thailand. Hoppas att fler bra ställen följer och att vi inom några år får se några riktigt goda thailändska öl.

Det ger en inre tillfredsställelse att nu har besökt alla fem Mikkeller barer som finns i världen, de två i Köpenhamn, den i Stockholm och San Francisco samt nu även Bangkok. Undrar hur många andra som gjort samma sak? Vore faktiskt kul att veta nyfiken som jag är.

Besök på Fjäderholmarnas Bryggeri

Det är sannerligen inte ofta jag inom loppet av en dryg vecka få chansen att besöka två nya bryggeripubar i Stockholmsområdet. I förra veckan var det som bekant Nya Carnegiebryggeriet som besöktes tillsammans med grabbarna, i fredags passade jag på att besöka Fjäderholmarnas Bryggeri.

För att ta sig till bryggeriet på Fjäderholmarna får man ta båt från Slussen, en tur som tar ungefär 25 minuter. Trots att jag älskar havet och skärgården så var det mitt livs första besök på Fjäderholmarna. (kanske just därför?). Under båtturen kom jag i samspråk med ett par trevliga damer från Tyskland, öl kunde de inte så mycket om, däremot om fotboll. De blev verkligen glada då jag gratulerade dem till Weltmeister 2014.

Många resenärer ombord liksom ute på ön, själva bryggeriet går inte att missa då man anländer med båten då det ligger precis framför angöringsplatsen. Jag knallade förstås rakt in till rätt tomma lokaler (det var tidigt på eftermiddagen). Noterade direkt att ett av de fyra egna fatölen var slut, självklart bryggeriets lageröl. Utöver de egna ölen fanns det även ett par gästöl på fat från PangPang Brewery. Några flaskor fanns även för den intresserade.

Började med att prova deras bitter, Fjäderholmarnas Bitter Bandit. Skönt nog fanns det både provbricka samt glas på antingen 0,2 eller 0,4 liter. Jag valde att köpa glas på 0,2 liter. Ölet var friskt och lättdrucket. Noterade hö, grapefrukt, karamell samt lite humle. Avslutningen var hyfsat bitter. En snäll men stabil öl.

Nästa öl blev deras APA, Fjäderholmarnas Monkey Business APA. Lite humle, apelsin, citrus och en dos malt. Snäll och avslappnad, inte särskilt bitter.

Det sista fatölet blev en IPA, Fjäderholmarnas Libertas IPA. Påminde i mångt och mycket om APA:n om än med lite mer "power". Avslutningen var mer bitter och det fanns mer tropisk frukt i denna.

Sist men inte minst blev det en flaska, den helt nya Fjäderholmarnas T-56 Stout vilket också visade sig vara det godaste ölet som dracks. Den såg fin ut i glaset och smakade en hel del bitter choklad, rostad malt samt lite kaffe. Finishen var påtagligt bitter och munkänslan skönt krämig. En stabil öl på alla sätt.

Själva besöket var också stabilt, miljön var trevlig med skärgårdsutsikten och servicen var snabb och vänlig. De hade levererat några fat till stan men det mesta som produceras på bryggeriet tycks säljas på plats ute på ön. Årets produktion skulle uppgå till ungefär 30000 liter. Nästa nya öl verkar bli en witbier.

Har man inget annat för sig kan jag varmt rekommendera en tur till Fjäderholmarnas Bryggeri, som bonus får man på köpet en småtrevlig kortare båttur.

Det här inlägget är förresten det sista på ett tag eftersom jag senare idag ska ut till Arlanda för att åka med TG961 till BKK. Efter BKK väntar några andra hyfsat intressanta destinationer.