Ölen på CBC

Så var det dags att nämna några av de öl som jag drack på Copenhagen Beer Celebration för en dryg vecka sedan. Det handlade inte om ett utbud av tusen öl eller något liknande utan om ungefär 200 olika öl, de flesta superintressanta. Det var alltså inte helt lätt att välja ut vilka som skulle provas. Ölen serverades i smakprov om 10 cl. Vart man än vilade ögonen fanns det en utställare som verkade spännande, nåväl det var bara att börja showen.

Först ut blev i alla fall Three Floyds Powder Burns, första gången som jag dricker öl från Three Floyds på fat i Europa, bara en sådan sak. Ölet var färskt och gott, fin fruktighet och skönt lättdrucken. En IPA som jag gärna skulle ha en back av hemma. Senare på dagen provades Three Floyds Das Kleine Schwarz Einhorn, en god rököl men det var inte riktigt i samma klass som Powder Burns.

Innan jag gick ut till släpet där Struise hade så många intressanta öl passade jag på att prova Nøgne Ø Sunturnbrew Oaked, den kändes nästan lite väl tung sådär strax efter 12 på dagen. Däremot var Xbeeriment A Beer Called Horse vilket var en behaglig lambic, syrlig med en hel del bär.

 Sedan var det dags för dagens första runda utomhus där Struise hade sitt släp. Det skulle bli ett antal rundor dit under dagen då de hade fler än 20 olika öl att välja mellan, många av dem helt nya. Jag hann med att prova för mig 17 nya öl från Struise. Mest glad är jag över att äntligen ha fått prova den mytomspunna Struise Dirty Horse, en  Sour Ale från 1983. Fortfarande väldigt god, visst kändes åldern men samtidigt var ölet fortfarande friskt och komplext, en riktig höjdare enligt mig. Pannepot Wild och Pannepot Special Reserva hade jag tidigare inte heller druckit, bägge stabila som tusan med den sistnämnda som den godaste av de två. Redan här skulle jag varit mer än nöjd men som sagt det blev måna till hos Struise.

Struise var de enda utställarna som hade baljor med vatten där de sköljde glasen, fast vattnet såg inte så vackert ut efter ett tag, nå bättre än ingenting kanske. Deras placering i blåsten utomhus var både bra och dålig, bra på det sättet att det alltid är skönt att hämta lite luft. Inte lika trevligt då de blåste grus i ögonen, men men på en ölfestival är det bara att bita ihop. Av de nya ölen från Struise tyckte jag mest om Rio Reserva vilket är en Abt/Quadrupel. Det var inte heller ointressant att prova Struise Black Damnation VI- Messy på 39% mot Struise Black Damnation VII- Single Black på 2% mot varandra. Förstnämnda väldigt god, inte mycket alkohol som kändes i den. De starkaste ölet jag provat. Ölet var sött och förstås tungt men ändå lättdrucken på ett fascinerande sätt. Single Black var lätt med ändå med en hel del smakkaraktär. Snacka om kontrast mellan de två ölen.

Det fanns några amerikanske bryggerier som jag mer eller mindre aldrig hört talas om som överraskade väldigt positivt på mig, Cabinet Artisal Brewhouse var ett av dem. Deras Sour Ale Marry me in Goslar var en perfekt palettrensare. Torr och väldigt uppfriskande. Det godaste ölet av dem alla var ett öl från för mig okända Westbrook Brewing, Westbrook Mexican Coffee. Ett fantastiskt dessertöl, klibbig och söt med otroligt mycket kaffe. Jag gav den 4.5 på Ratebeer vilket är mycket högt.

Fanø Coffee Grinder var ett annat "kaffeöl" som jag fann väldigt sympatiskt. Mycket kaffe både i doft och smak, skönt drickbar i största allmänhet. Jag tänker inte nämnda samtliga 46 öl som provades, men det kan sägas att de flesta var bra eller bättre än så, riktigt så brukar det inte vara på en "normal" ölfestival. Några öl som inte riktigt levererade var BrewDog American Saison, den kändes obalanserad och tunn. Det sämsta ölet av dem alla kom lustigt nog från Mikkeller, nämligen Mikkeller Beer Geek Breakfast (High ICU Peel Edition). Den var snudd på obehaglig, smakade väldigt mycket lime med en konstig beska från skalen. Hur tänkte de där?

Efter sju timmar var det dags att lämna festivalen med ett glatt sinne, mat på stan hägrade. Efter att vi ätit begav vi oss till Mikkeller Bar, men där var det så mycket folk att det inte kändes lönt istället gick vi till min gamla favorit Ørsted Ølbar & Café. Där satt en gäng galningar så det var bara att sätta sig ner. Jag kände ig väldigt mätt och belåten så det blev bara en öl, Flynng Couch This is Living IPA. Flying Couch är ett fantombryggeri beläget i Köpenhamn, vet inte exakt hur länge de funnits men det var i alla fall mitt första öl från dem. En hygglig IPA men inte det mest intressanta som jag druckit.

En lång och underbar dag det var det, men en sista överraskning väntade. Kristopher (KP) från Kornmalt& Humlekottar skänkte mig en av sina 3 Fonteinen Framboos som han köpt på Sour & Bitter som hölls på torsdagen. Snacka om furstlig gåva, jag är evigt tacksam. Vilken hjälte! Kommer förstås att bjuda tillbaka vid tillfälle.