Några påsköl samt ett par godingar

Igår var det ännu en härlig afton på Basunen, gott käk samt några riktigt bra öl. Några mindre bra öl dracks också, allt för balansens skull.

Vi började med en isländsk påsköl som jag köpte i Reykjavik i förra veckan, Ölvisholt Lilja. Mailade till bryggeriet och de avslöjade att de försöker att få in ölet till Systembolaget i höst, fast då under ett annat namn. Även en höstporter ska de försöka få in, återstår att se hur det går med den saken. Det jag hittills druckit från Ölsvisholt har varit bra, helt klart det i mitt tyckte bästa isländska bryggeriet.



Tyvärr visade det sig vara det sämsta ölet från Ölsvisholt som jag druckit, inte odrickbar men intetsägande. Rätt bra balanserad med det fanns en metallisk ton som störde. Lättdrucken i övrigt och inte sådär vidare bitter. 2.7/5 Kommer ölet i höst så får den en ny chans, ja så får det bli.

Till den schyssta lasagnen dracks Zlatopramen Extra Premium. Kan säga som så att maten krossade ölet då sistnämnda var en småtråkig tjeckisk pilsner utan alltför mycket att komma med.

Imorgon släpps årets omgång påsköl, något inte jag blir alltför upphetsad över. Fick en Eriksberg Påsköl på Posten, hade inga direkta förväntningar.

/>

I ärlighetens namn var ölet bättre än förväntat, därmed inte sagt att det var supergott ty det vore att överdriva. Såg snygg ut, lätt rostad med lite kaffe. Fyllig kan man ej anklaga ölet för att vara men som sagt godare än förväntat. Men det är som med julöl, det är svårt att veta vilken mat man ska ha påskölen till, ja jag vet inte ens om det äts någon påskmat i år. Det är ingen större tradition i min sfär. 2.8/5

Ytterligare ett stycke påsköl drack igår, en till isländsk sådan. Bruggsmidjan Páska Kaldi. Noterbart är att på finska betyder "paska" skit men så dåligt var inte ölet.



Söt med malt, en del bröd och frukt. Även en viss gräsighet i eftersmaken. Inte någon spännande öl, men slank typ ner eller vad man ska säga. 2.4/5

Nästa öl var katastrofalt dålig, varning! Här kan vi snacka om paska!



De Dochter van de Korenaar Finesse hade en väldigt skum doft och smak, gick inte att dricka upp ens de 10 cl som jag hade i glaset. Något i smaken påminde om thailändsk fisksås. Bland det lägsta betyget jag någonsin gett, 0,7/5 grattis!

Weihenstephaner/Samuel Adams Infinium hade en stark doft, en hel del alkohol och malt samt kryddor.



Inte värd sitt pris, mycket kolsyra och tutti-frutti i smaken. Nja, en besvikelse även om ölet inte var uselt. 3/5

Kvällens räddning var de två sista ölen, ty de var riktigt bra. Först ut var Cantillon Bruocsella 1900 Grand Cru vilket är en ovanlig typ av Lambic, nämligen en unblended sådan.



Jättegod öl som hade noll kolsyra. Syrlig men inte våldsamt syrlig utan riktigt förfinad och elegant. Typiska drag av Cantillon, men funken var mild. Det var liksom att bara hälla i sig den sköna vätskan. 4.1/5

Och så återstod aftonens sista pjäs, en flaska Three Floyds Behemoth Barleywine. Ack ack vilken god bira!



Söt men inte sliskig, underbar doft och smak. Inte så tjock som man kanske kunde tro på förhand, perfekt öl att sitta och sippa på. En vinnare helt klart! Årets hittills bästa öl, hoppas att Eddan köper fler flaskor. 4.5/5

Akkurat och Monks Porterhouse med Bells Expedition Stout

Eddan och jag besökte Akkurat och Monks Porter House igår, vår tanke var att prova Närke Fimbulvinter och Närke Härmapa, två nya öl från Närke men bägge var tyvärr slut. Men det är ingen större panik för på Akkurat finns det alltid något annat kul. Mycket folk relativt tidigt på en måndag, ja det är härligt att folk är ute och njuter inte bara på fredagar och lördagar.

Tex en real ale i form av Skebo FortyTwo. Handpumpad svensk öl är verkligen inget man stöter på varje dag. Inte heller öl från Skebo Bruksbryggeri.



Fruktig med inslag av nötter, gräs och lite kakor. Inte direkt spektakulär men klart drickbar. Tyckte att ölet matchade hamburgaren tämligen väl.

Oppigårds Pale Summer Ale fanns på fat på Akkurat, kändes givet att köpa ett glas. God öl, ja de flesta från ölen från Oppigårds är bra och bättre än så.



Väldig fräsch och drickbar, fin fruktighet och bitterhet. Jag ser fram emot då ölet anländer till Systembolaget i mitten av maj.

Några suröl blev det inte denna gång utan vi knallade till Monks Porter House, ett ställe som Eddan inte hade besökt tidigare. Inte så mycket folk där utan lugnt och skönt. Jag har aldrig varit på Porter House en fredag eller lördag, brukar det vara full rulle då?

Ett av deras egna öl fick det bli som första öl, Monks Porterhouse Carl Philip en porter på 5,8%.



Helt ok öl men jag tycker en halvliter blev lite för mycket, liksom "tröttnade" lite på doften och smaken. Rostade toner, aska, frukt och mörk choklad. Fanns även något "metalliskt" i smaken. Avslutningen var lätt syrlig. Funkade men som sagt en halvliter var egentligen för mycket.

Kvällens avslutning blev ett stycke öl jag tidigare ej druckit, en hyfsad välkänd som heter Bells Expedition Stout.



Väldigt god öl, härligt svart och tjockflytande. Sötlakrits, kaffe, toffee, lite vanilj. Krämig och en härlig munkänsla, fin kropp och en lång eftersmak. Mycket god öl men inte magnifik. Skulle inte ha något emot att ha ett gäng flaskor i källaren. Kostade 135 för en flaska vilket får anses vara ett bra pris.

Geysir, Gullfoss, haj och några goda isländska öl

Vår andra dag på Island började med en stabil hotellfrukost (de hade en inhemsk variant av Nutella, det du Eddan). Därefter var det dags att ta hyrbilen och köra i ungefär 120 km till det mäktiga vattenfallet Gullfoss samt ett område med flera gejsrar som fiffigt nog låg ungefär 10 km från Gullfoss.



Verkligen en imponerande syn, men nästa gång vill jag beskåda det hela sommartid.



En kompis på vägen var det, annars var trafiken lugn så fort Reykjavik lämnades, även om den inte var alltför intensiv där heller. Lätt att hitta på Island så jag rekommenderar verkligen en hyrbil.



Gejserns Strokkur hade vänligheten att eruptera väldigt regelbundet, mellan 3-5 minuter tog det mellan de olika utblåsen. Det var verkligen en imponerande upplevelse att se Strokkur så nära, slutsatsen kan inte bli annan än Strokkur-Sergels Torg 1-0.



Väl tillbaka på hotellrummet var det läge att avsmaka en öl. En Viking Organic Pils blev det.



Bättre än de öl som dracks i onsdags, ja en på det hela helt drickbar öl av pilsnerkaraktär. Lite citrus och gräs och en hel del malt. Fast det är inte ett öl som jag känner att jag måste köpa igen.

Lite senare på dagen besöktes Íslenski barinn, förmodligen den bästa baren i Reykjavik, ja i alla fall om man är ölintresserad.




De hade ett trettiotal öl på flaska och runt 10 öl på fat, samtliga öl inhemska. Mat hade de också, jag valde en korg med aptitretade. Fick in följande: rågbröd med lammterrin, jäst haj, rågbröd med marinerad sill, bröd med lax, rökt lamm samt traditionell torkad isländsk fisk. Även en skvätt inhemsk brännvin ingick, det skulle man dricka tillsammans med hajen. Bilden är dålig med hajen och den torkade fisken finns inuti burkarna.



Hajen hade en väldigt skarp lukt men smakade typ ok, förstås varför de serverade brännvin till det. Öl hade varit chanslöst i en kombination misstänker jag då hajen var så stark och speciell. Den övriga maten var god, speciellt förtjust blev jag i den torkade fisken. Perfekt "vuxensnacks". Sköljdes ner med Bruggsmidjan Kaldi Lager, Islenski Barinn är visst det enda stället i världen som har det ölet på fat. Hur var då priserna? Korgen kostade 1990 ISK, dvs 116 SEK. Fatölet kostade 64, och flaskan med Ölvisholt Móri som jag beställde in efter maten gick på 55 SEK enligt kvittot, däremot 72 enligt prislistan så någon tycks ha gjort fel men lite sent att göra något åt det nu.



Då jag drack Ölvisholt Móri blev jag nöjd igen ty ölet var inte alls dumt. Fint utseende, trevlig fruktig doft och smak, rejält med humle jämfört i alla fall med de tidigare "fulölen" som "avnjutits" på Island.

Väl tillbaka på rummet väntade en till öl från Ölvisholt, nämligen Fósturlandsins Freyja.



God veteöl, uppfriskande. Främst citrus, vete och koriander men även lite banan samt citrongräs. Lättdrucken på ett skönt sätt. Vågar nog påstå att Ölvisholt Brugghús är det bästa isländska bryggeriet.

Det fanns några öl kvar i hotellrummets minibar, ambitionen var att inte ta med dem hem så jag var tvungen att smaka på dem. Ingen hets där inte!

Både Egils Premium från Ölgerðin Egill Skallagrímsson och Föroya Bjór Classic var två bekantskaper som jag redan glömt bort, sorry! Fast båda lyckades fastna på bild.




Sista ölet på Island dracks till den utsökta räkmackan på Keflaviks flygplats. Ännu en i raden lageröl som man snabbt glömmer bort. Viking Thule hette ölet, sedär jag mindes ju!



Sedan var det bara att invänta den något försenade flighten från Oslo, orsaken till förseningen var stark motvind. Flighten från Oslo till Reykjavik tog strax över tre timmar medan flighten till Oslo gick på två timmar och femton minuter. Jag försöker alltid att hålla koll på flygtider, vill att min flygstatistik ska vara så korrekt som möjligt. Mina flighter på 2000-talet. Herregud vilken nörd jag är men ack så kul det är. Ett tips då man flyger är att välja en stol långt bakom då de flesta människor vill sitta så långt fram som möjligt. Jag satt på näst sista raden och fick jag tre säten för mig medan folk längre fram trängdes, den sista idioten är ännu inte född som någon smart sade. (skämtade bara.....kanske) En annan fördel med att sitta långt bak är att flygkänslan ökar.

Utomhusbad och några dåliga öl

Tidigare idag flög farsan och jag via Oslo med SAS till Reykjavik, Island. Island fick den stora äran att bli land nummer 50 som jag besökt. Undrar om det någonsin blir 100 besökta? Tillåt mig att tveka fast man vet förstås aldrig. Länder är som öl, det är alltid kul att besöka nya liksom det är kul att prova nya öl.

Island är ett land som jag länge velat besöka och hittills har jag inte blivit besviken. Efter att vi landat på Keflavik tog vi vår hyrbil och åkte raka vägen till Blå Lagunen, det är ett ställe som man bara måste besöka om man åker till Island. En stor fördel med att ha en egen bil är man kan göra saker och ting i egen takt och slipper kleti och pleti. Det var runt 0 grader i luften men vattnet höll behagliga 37-39 grader. Verkligen en upplevelse att plaska omkring där, lagom med folk var det också så att jag slapp skämmas alltför mycket över min bulbstäv till mage.



Efter Blå lagunen åkte vi mot Reykjavik som låg ungefär 40 kilometer bort. Självklart hade jag läst min läxa och visste att Vinbudin (Islands motsvarighet till Systembolaget)i köpcentret i Kringlan hade det bästa utbudet av inhemska öl. Ren och "snygg" butik.



Eftersom jag inte besökt någon annan butik vet jag ej om så är fallet men nog fanns det en hel del isländska öl, priserna var inte heller vansinniga. 100 isländska kronor är ungefär 5,80 SEK. Servicen var väldigt bra, den unge mannen vid kassan pratade i bortåt fem minuter om den isländska ölscenen, ja han var så inne i sitt att han inte märkte att det var några i kön bakom.




Som synes var Ölvisholt Lava dagens dyraste öl med sina 589 vilket motsvarar ungefär 34 SEK. Samtliga öl som inhandlades på bilden nedan, de flesta ska följa med hem då jag gärna delar med mig av inköpen. Det är ju inte så enkelt att få tag på öl från Island och Färöarna hemma i Sverige.



Efter kvällsmat ute på stan utan öl blev det några öl på rummet. Jag anade att de inte skulle vara några godingar utan samtliga tre skulle gå under benämningen "tickaröl". Två öl från Island och en från Färöarna handlar det om.

Först ut var Bruggsmidjan Stinnings Kaldi, har ni hört talas om Bruggsmidjans bryggeri? Jag hade inte gjort det tidigare.



Enligt Ratebeer en av typen Spice/Herb/Vegetable. Långtifrån spektakulär men gick att dricka. Tämligen söt med malt, karamell och en del örter. Åt det tunnare hållet, definitivt och med en eftersmak som påminde om kokos (!).

Dagens andra öl var sämre än den första, Föroya Bjór Gull från Färöarna. Öl nummer två från Färöarna som jag druckit. Första dracks i Köpenhamn förra året.



Jätteljus med nästan inget skum. Tunn lager med inte mycket till karaktär, jättetrist. Nä, nästa tack!



Fast i detta fallet hade nästa kunnat hoppas över. Ty Víking Gylltur passar fint i avdelningen "a-lagaröl". Riktigt usel och trist. Typ 5 cl räckte för min del. Ölet var extremt ljust även om det inte riktigt går att se på bilden.

Hoppas att det dricks något godare imorgon, den som lever får se. Det finns förstås utländska öl men är jag på Island vill jag i första hand passa på att dricka inhemska eftersom de trots allt är rätt unika.

På besök hos Slottskällans bryggeri

Igår var vi ett gäng ölbloggare samt Eddan som hade fått en inbjudan om att komma och besöka Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Närvarande var Eirik från Basunen Bar & Cigarr, Jonas från Öl i Stockholm, Tom från Fajan o Jöns, Stefan från Beer Drivel, Peter från Fat & Flaska, Johan från Gjölen, Magnus från Ofiltrerat, Jonas H från Pilsner.nu och Johan från Portersteken. De två sistnämnda jobbar lite grann åt Slottskällans. Jonas H var med om att starta bryggeriet en gång i tiden.

Från Slottskällans fanns ägaren Anders Slotte samt bryggmästaren Urban på plats. Vi var alltså ett skönt litet gäng.

Kvällen började med att vi fick en ofiltrerad Slottskällans Red Ale som välkomstöl. I mitt tycke en väldigt trevlig och fruktig öl som jag verkligen hoppas kommer ut på marknaden, det är den värd.



Efter den stabila öppningen med Slottskällans Red Ale tog vi en kort titt på själva bryggeriet. Ack vad skönt det doftar inne i bryggeri. Årsproduktionen ligger på omkring 700000 liter med en teoretisk kapacitet på uppåt 900000 liter. Sa jag att det doftar gott inne i ett bryggeri?




Därefter följde en kul provning där vi hann beta igenom ett antal öl, dels från Slottskällans samt öl som vi deltagare hade med oss. Rummet som vi satt var mysigt om än väldigt varmt. Många flaskor på ena väggen samt en liten bardel.




Slottskällans Nelson drack jag för första gången förra sommaren i Helsingfors, då tyckte jag att ölet var ok men inte så mycket mer. Igår gavs tillfälle att dricka en betydligt färskare variant, måste säga att ölet var mycket godare. En stabil lager som går att beställa till sitt egna Systembolag, annars finns den på hyllan i ett par butiker i Uppsala. Passade fint till den goda maten som vi bjöds på.



Jonas H hade också fått tag på en tio år gammal unik flaska Slottskällans Vrak, ett öl som inte tillverkas längre. Jonas skrev på sin blogg om Vrak för inte så länge sedan, läsning rekommenderas.



Jag har aldrig smakat 10 år gammal veteöl så det var ett spännande ögonblick. Ölet var väldigt vinöst och smakade förstås inte alls som ett normalt veteöl men ändå förvånansvärt drickbart tycker jag. Det var skoj att få ett par klunkar.

Efter det väntade en intressant vertikalprovning av tre årgångar av Slottskällans Kloster, nämligen från åren 2001, 2005 och 2008.



Det är inte alltför ofta som jag får möjligheten att prova olika årgångar av samma öl så det var kul. Tyckte att den äldsta var godast, fint vinös och med torkade frukter. Den senaste årgången var tunnare än de andra två och inte lika vinös. Kul att konstatera att vissa öl verkligen blir godare efter lagring. Till Klosterölen hade vi tilltugg i form av olika chokladsorter samt ett par ostar. Gorgonzola och Kloster 2001 skulle jag gärna prova tillsammans igen liksom goudan med senap och sellerisalt, väldigt gott!

Trodde ni att det var slut på det goda nu så trodde ni fel, för efter Kloster följde ett par årgångar av Slottskällans flaggskepp, deras stabila Imperial Stout. Årgångarna var 2005 och 2010. Även här gillade jag den äldsta lite mer. Kändes len och fin i munnen. Vi hade även lite efterrätt, en pannacotta med blåbär som matchade Imperial stouten riktigt bra.



Sedan följde ölen som vi gäster hade med oss, den var en salig blandning av allt möjligt. Jag ämnar inte att gå igenom alla utan bara nämna några som var lite över det vanliga.





Southern Tier Pumking bara måste nämnas då den var så usel. Smakade som majskolvar med smör och pepparkaka. En magnifik kombination som jag inte klarade av.



Jag hade gärna suttit kvar några timmar till men vi stackare som bor i Stockholmsområdet var tvungna att bege oss mot tågstationen för att inte missa tåget hem. Innan vi var tvungna att skynda mot tåget fick vi smaka några klassiska lageröl från Slottskällans i form av Roslager och Slottslager. De var uppfriskande efter de många udda och tunga ölen som vi hade med oss.

Verkligen ett stort tack till Slottskällans Bryggeri för detta arrangemang, det var riktigt roligt! Superkul att få möjlighet att prova en del rariteter till öl samt att få äta god mat. Jag kommer gärna tillbaka vid tillfälle.



Sist men inte minst måste jag nämna den trevliga nyheten att Slottskällans ska återlansera portern Svart. Denna gång som ekologisk, även London ska komma i en ekologisk variant.

Kvällens citat angående öl: "bättre än sex, man blir inte svettig och får inte ont i ryggen".

Ølbutikken flyttar

Jag hade kunnat använda en rubrik ala de usla kvällsblaskorna om chocknyheten att allas vår älsklingsbutik i Köpenhamn, Ølbutikken ska flytta. Men nu är det inte en chocknyhet, eller jo en glädjande sådan kanske man säga.

I det senaste nyhetsbrevet skriver de om att den nuvarande lokalen är alldeles för trång. Den nya lokalen som ska finnas på Istedgate 44 kommer att vara betydligt rymligare. Mycket centralt läge om man har järnvägsstationen som utgångspunkt. En kul detalj är att det kommer att vara möjligt att dricka öl inne i butiken. Något datum när flytten sker är ännu inte officiellt, men de håller på att måla. Intressant värre, kan vi räkna med att utbudet kommer att bli ännu bättre? Perfekt för plånboken det.

Delen av nyhetsbrevet som handlar om flytten:

"Ølbutikken flytter!
Gode 6 år har vi nu tilbragt i de dejlige lokaler på Oehlenschlægersgade og det har været 6 trænge år! Butikken er simpelthen for lille og vi har nu endelig fundet de lokaler vi ønskede os og flytter derfor! Istedgade 44 kommer den nye adresse til at hedde og maleren er allerede i fuld sving og der er købt 4 mastodont køleskabe og et langbord i røget eg – det vil nemlig fremover være muligt at købe en øl og nyde i butikken, mens man læser et ølblad eller snakker øl med sidemanden!
Meget mere herom når tiden nærmer sig!"