Eylenbosch Gueuze 1984

I onsdags var herr Silenzi, hans farbror (han är ett unikum som kan allt om Stockholms anrika historia plus lite till) och jag ute på Södermalm i runt för fem timmar för att studera kyrkor och annat sevärt. Ja, vi är lite "galna" men det får man allt tillåta sig att vara.

Är man ute på stan och knallar blir man förstås hungrig, soldaten Svejk öppnar klockan 17.00 så där hamnade Silenzi och jag. Vet inte hur många gånger som jag besökt det etablissemang, men drygt 30 gånger är det i alla fall.




Jag gillar Svejkens sköna stil, lite slitet, gemytligt och framförallt billigt för att vara Stockholm. Maten är tung och portionerna rikliga även om jag upplever att de minskat något. Fast en normalmänniska blir mätt så inga problem där inte. I onsdags dracks Sviljansky Rytyr samt en mörk Bernard. Fina öl bägge två, har druckit dem tidigare. Ja Bernard mörk har druckits vid otaliga tillfällen, gillar dess sötma sådär efter krubbet. Bägge ölen kan man utan problem dricka några av utan att tröttna.

Efter att ha fyllt magen på Svejken är det alldeles ypperligt att nypa lite luft och knalla iväg till tex Akkurat, något vi gjorde. Efter att ha läst Fredriks inlägg om bland annat Eylenbosch Gueuze 1984 gick det inte att tveka. Det ölet ville jag smaka! Och vilket öl sedan, wow!



Det är inte varje dag jag beställer in en flaska från år 1984, bara det är ju coolt. 75 cl för 375 var alldeles för billigt enligt bartendern, han menade med glimten i ögat att för samma pris får man ett "pissigt rödvin" på krogarna. Jag är benägen att hålla med, trots att jag ytterst sällan dricker rödvin. På min fråga om hur många buteljer de har kvar fick jag inget konkret svar annat än att "de börjar gå åt". Jag kan förstå att de vill behålla vissa hemligheter för sig själva. Nå tillbaka till ölet.



Ölet ja, det var en upplevelse som man inte är med om varje dag. Löjligt frisk och fräsch med tanke på åldern. Otroligt syrlig men en lång eftersmak. Givetvis en massa "källare", citrus, äpplen, hö. Verkligen en magnifik öl, vill dricka igen! Det tog oss 1,5 timmar att dela på flaskan ty det är inget öl man bara häller i sig, inte jag i alla fall då respekten för produkten är så stor. Njut långsamt är vad som gäller.

På Ratebeer drog jag till med betyget 4.7, alltså bland det högsta jag någonsin gett ett öl.

Eylenbosch lades ner 1989 då bryggeriet blev uppköpt. Bryggeriets lokaler finns kvar, hittade några underbara bilder på nätet. Jag skulle mycket gärna knalla omkring där och fota en massa, gillar verkligen gamla industribyggnader. Så otroligt mycket historia och känsla i dem. Nästan så att jag blir lite rörd.

Vilken lycka att inte ha så långt till Akkurat, det är förstås ingen nyhet men stället är så jävla bra! Absoluta weltklasse!