Ett besök på Panimoravintola Plevna, Tammerfors.

Märkligt nog hade jag aldrig besökt den största inlandsstaden i Norden, Tammerfors. Under sommarsemestern 2022 blev det äntligen ett besök. 

 

Precis som året innan togs Viking Lines kvällsfärja till Åbo och sedan blev det tåget till Tammerfors, en tågresa som varade i 1 timme och 40 minuter. 

 

Sjöresan var behaglig med nya Viking Glory, tågresan var också behaglig. På övervåningen var vi endast tre resenärer, helt klart var det värt några euro extra för att slippa trängas bland folk. 

 

Väl framme tog det inte många minuter att knalla till Scandic Tampere Station, rummet var inte klart så det fick bli lite äventyr på stan innan det kunde checkas in. Lite lustigt var det att notera att Scandic Tampere City låg ännu närmare tågstationen än tidigare nämnda hotell. 

Äventyret på stan började med en sen frukost på Hesburger, någon kulinarisk höjdpunkt är det förstås inte tal om men det hör till traditionen att äta på Hesburger då Finlands besöks. 

 

Ett ställe jag velat besöka sedan länge är Panimoravintola Plevna. Det ligger centralt och grundades 1994. Ett fint ölminne är då jag drack deras klassiska Plevnan Siperia Imperial Stout för första gången år 2010 på minst sagt klassiska Olutravintola Pikkulintu. 

 

Det visade sig vara ett ganska stort ställe, med restaurangdelen på det övre etaget och själva baren på den nedre. En del lunchgäster och någon tapper själ vid baren men lugnt det var det under besöket. 

 

Jag passade på att dricka fyra av fatölen. Av dessa tyckte jag att Plevnan Severing Extra IPA var den godaste. Trevlig bitter med grapefrukt, humle och lite karamell. 

 

Även Plevnan Tomahawk var god, rejält bitter med grapefrukt och kåda. Fint med klassiska smaker i en IPA.  

 

Gillade verkligen stället. Trevlig och pratsam personal, stabilt utbud av deras egna öl och även själva stället kändes väl insuttet utan några som helst ambitioner på att vara trendigt. Folkligt och gemytligt. 

 

Finland är ett civiliserat land så det går att köpa med sig öl från ett bryggeri för den som önskar. (öl upp till 12%, samt fram till klockan 21:00) Det var en del som slank in och köpte, givetvis passade jag också på att köpa med mig några buteljer.

Efter det schyssta besöket på Plevna blev det ett besök K-Supermarket Hämeenkatu för lite proviantering i både fast och flytande form, därefter gick det att checka in vid 14-tiden.

Några ställen till blev det i Tammerfors men om dom får ni läsa om i nästa inlägg.

Öl i Berlin, Samstag 11/6 2022.

Lördagen i Berlin inleddes i ett makligt tempo innan det var läge att bege sig ut på stan. En rätt lång promenad fick inleda utomhusövningarna. Turisterna de var tillbaka vid Brandenburger Tor. Utanför den sovjetiska, förlåt ryska ambassaden var det avspärrat. 

 

Efter den svettiga promenaden var det läge för lunch. Hade tidigare inte besökt Georgbräu Brauhaus som ligger i närheten av Alexanderplatz och runt 25 minuter från Brandenburger Tor.

Fick lite "turistvarnings-vibbar" över det stället men väl på plats så var jag förstås tvungen att hitta en stol. De allra flesta platser på uteserveringen var upptagna men det fanns plats för en stackars krake från Sverige, även om snubben som serverade mig först trodde att jag var från Nederländerna. 

Två egna öl stoltserade de med, dunkel och hell. Tyskland är Tyskland, ja så är det. Servicen var bättre än förväntat, maten var dock lite av en besvikelse. Kändes verkligen som en ordinär lunchschnitzel. (den var så ordinär att jag glömde bort att ta bild)

 

Georgbräu Brauhaus är verkligen inte det bästa stället i Berlin men har man aldrig varit där så kan det ändå vara värt ett besök, precis vad jag tänkte. 

Efter en stunds intressanta diskussioner med Friedrich Engels och Karl Marx var det dags att börja fokusera på nästa hak, Manifest Taproom som jag lyckades gå förbi på fredagen. 

 

Som bekant blev Stones äventyr i Berlin kort, Manifest Taproom huserar i det som tidigare hette Stone Brewing Tap Room Prenzlauer Berg. 

 

Ett besök på Stone Taproom hann det bli med grabbarna men nu är det alltså Manifest Taproom som gäller på samma plats. (samma ägare driver även Protokoll Taproom)

Ett schysst ställe med 27 kranar. Skönt nog fanns det plats på uteserveringen. Jag har läst att vissa fått lite svajig service på detta ställe men det var inget som jag märkte under besöket, tvärtom allt flöt på galant. Som ölintresserad är det svårt att inte tycka om Manfiest.

 

Några goda öl blev men det som framförallt var dagens stjärna var den goda mackan. Jag som är glupsk av mig tänkte att en bit bröd och lite makaroner inte ska vara svårt att skyffla i sig men i ärlighetens namn orkade jag inte allt. (ok att jag åt en schnitzel någon timme tidigare men ändå)

 

Rejält mätt och tillfreds var det läge att knalla runt lite innan ett kort besök på Brauhaus Lemke am Alex. Ni som har koll på Berlin vet att Lemke har några ett par andra ställen i Berlin, detta är deras senaste. (Brauhaus Mitte låg på denna plats tidigare)

 

På Lemke var det mycket folk, de serverar BBQ men denna dagen hade de en tillställning med specialare hela dagen lång. För min del var det inte tal om att äta även om det doftade ljuvligt. Istället nöjde jag mig med en Lemke Maibock som slank ner utan några större krusiduller. 

 

Till nästa ställe var det inte långt att gå, Kaschk by BRLO. Senast jag besökte Berlin var inte BRLO inblandat vad jag kan minnas. 

 

Var lagom med folk på Kaschk, ölutbudet var stabilt och det som dracks var gott utan att nå några enastående toppar. Kan fortfarande inte riktigt begripa varför Vagabund är så högt rankat? Vagabund Lua DIPA var väldigt söt och med vibbar av jordgubbssylt. Inte mer än ok i min bok. 

 

Några fler öl orkade jag inte denna dag dock var det inte över matmässigt utan några bitar pizza på en bänk på Alexanderplatz fick avrunda lördagens frosseri. 

 

På söndagen åkte jag ut till flygbolaget i god tid, något som visade sig vara onödigt då det flöt på bra på BER. Som tur är kunde jag slå ihjäl lite tid i Lufthansas lounge (saknar den gamla på Tegel-flygplatsen, större och med bättre utbud av framförallt mat. Dock förstår jag att det tar tid för flygbolagen att erbjuda samma standard som före pandemin, om de ens kommer att göra det)

Blev även något att dricka "ute på golvet" innan den försenade SAS-maskinen flög hem till Arlanda. 

Helt klart var det fint att besöka Berlin igen. Direkt vacker är inte staden men det finns mycket att äta, dricka och göra, dessutom skadar det inte att kostnadsläget fortfarande känns humant. 

Fast som vanligt då jag är ute och reser inser jag att inget slår en hemtrevlig kalsarikänni. 

Öl i Berlin, Freitag 10/6 2022.

För ett par veckor sedan var det dags att för första gången sedan februari 2020 besöka ett annat land än Finland och Sverige.

Hade en hotellbokning i april 2020 men de planerna ändrades av någon anledning som jag typ glömt bort. Hotellet gick inte att boka av, däremot var det inga problem att ändra på datumen vilket skedde flera gånger.

Flyget till Berlin gick via CPH, på den första flighten var det en lirare som köpte 13 Carlsberg, nu drack han inte dom på egen hand utan delade med sig till sina kamrater som skulle på svensexa. Det var minst sagt glad stämning, "reseledaren" fick till och med låna micken och hålla ett kort tal som hela kabinen fick höra. Han som skulle gifta sig var Stanley Cup-mästare med Washington Capitals anno 2018. 

Väl framme på Flughafen Berlin Brandenburg köpte jag en tågbiljett för 9 EUR, en biljett som var giltig i en månad och gällde på all lokaltrafik och regionala tåg i hela Tyskland. Snacka om sympatiskt, det tyska folket har onekligen drabbats av de höga energipriserna med mera så fint av Deutsche Bahn att erbjuda en biljett som nästan är gratis. 

Incheckningen på Park Inn Alexanderplatz gick smidigt, rummet hade fin utsikt mot nämnda torg. Noterade att rummet var varmt och att det inte gick att få ner värmen nämnvärt, rätt typiskt för många tyska hotell. 

 

Den första ölanhalten på fredagen blev ett för mig nytt ställe, Bräugier Brewpub. (de har två ställen i Berlin men jag besökte originalet) Dit gick det smidigt att åka med spårvagnen och sedan en kort promenad. 

 

Det visade sig vara ett modernt ställe på en lugn gata i ett bostadsområde. 12 egna öl på fat, ölen såldes i storlekar om 0,3 och 0,5 liter. Inget för fingerborgsdrickaren med andra ord. 

 

Servicen var uppmärksam och bra. Av de fyra öl som dracks tyckte jag bäst om den första, Bräugier Supernova Hop Explosion. Fräsch med mango, citrus och lite apelsin. 

 

Efter Bräugier var tanken att besöka närbelägna Manifest Taproom men jag måste ha gått förbi det, i alla fall så lyckades jag inte lokalisera stället. Min telefon strejkade så hade inte tillgång till Googlemaps, inte hade jag heller en klassisk turistkarta som man hade på den gamla goda tiden. 

Istället hamnade jag på Braugasthaus Pfefferberg som tyvärr visade sig vara abonnerat kvällen till ära. Jaha, bara att göra ett nytt försök på lördagen. 

Bor man kring Alexanderplatz så är det inga problem att hitta hem i Berlin ty det är omöjligt att missa tv-tornet. På vägen låg ett bekant stället, att slinka in på Mikkeller är aldrig fel, denna kväll var det full fart där. 

 

De hade en stabil fatöllista så jag passade på att prova några, bland annat en Gruit, en ölstil som jag sannerligen inte dricker ofta. Kemker Venn var både god och intressant, lätt syrlig med ek, malt, lite frukt och örter. 

 

Från Mikkeller tog det 10 minuter att gå till Marcus Bräu, ett ställe som jag inte besökt tidigare. Lite märkligt kan tyckas med tanke på det fina namnet. 

 

Marcus Bräu visade sig vara hyfsat stort men denna kväll var det inte särskilt många gäster. Två egna öl stoltserade de med, ett stycke pilsner och dunkel, Willkommen in Deutschland säger jag bara.

 

Pilsnern var inte den roligaste som jag druckit under mina dagar men helt usel var den förstås inte. Kanske var dunkeln godare? Av det vet jag dock föga ty den var slut, istället blev det en veteöl från ett annat bryggeri. Hade tänkt låna med mig ett glas men det projektet misslyckades då veteölet inte serverades i ett Marcus-glas.

 

Värt att notera är att på Marcus Bräu tar de bara kontanter, ja är man i Tyskland är det alltid bra att ha kontanter i fickan. Bra att det finns olika betalningsalternativ även om just kortbetalning inte var ett alternativ på detta ställe.  

 

Från Marcus Bräu var det bara tre minuter att lulla hem till hotellet, inte alltid jag bor så nära ett bryggeri. 

Kvällsmåltiden blev enkel, shawarma och en öl till det. Stället där maten intogs hette Luxa, tänk om liknande ställen i Sverige också kunde stoltsera med runt 25 olika öl, inte så pjåkigt. 7 Euro kostade maten och biran, i Tyskland är det också inflationen men priserna är betydligt behagligare jämfört med dyra Sverige. Ibland brukar jag faktiskt undra hur svenskar har råd att bo i Sverige?

 

Fredagen kändes lugn och behaglig, det var trevligt att besöka Tyskland och Berlin igen, tror att detta var mitt sjunde besök i nämnda stad. Senast är så länge sedan som 2018. 

Öl i Pello.

Tidigare i maj flög farsan, mina två systrar och jag till Luleå. Därefter fortsatte vi färden med bil till Pello som ligger i fina Tornedalen. Anledningen till resan var tråkig, vi tog ett sista farväl av mormor som vandrade vidare 95 år gammal. 

 

I svenska Pello finns det en ICA-butik, ICA Pellohallen med tråkigt ölutbud. På den finska sidan finns det en liten Alko-butik, då jag tittade inför resan hade de 39 olika öl. Besökte inte Alko utan nöjde mig med att köpa några öl från en av matbutikerna. (som bekant är det tillåtet att sälja öl upp till 5,5% i finska matbutiker)

 

Sju öl köptes, varav fyra från Lapin Panimo som är beläget i Rovaniemi, 100 km från Pello. Kan inte påstå att någon av ölen var något att lägga på minnet men det är alltid fint att dricka lokala produkter. 

 

Får se när Pello besöks nästa gång, nu när mormor är borta liksom stugan vid älven såld så känns det som att det kommer att dröja. De fina minnena från barndomens somrar hos mormor och morfar de lever i alla fall vidare. 

En "rolig" sak med resan var att vi på söndagen fick uppleva islossningen i Torneälven, något som jag tidigare inte upplevt. På lördagen låg isen kvar och på söndagen blev det öppet vatten, naturen slutar inte att fascinera.

Det höll på att bli en väldigt dyr öl.

Viking Lines nyaste fartyg, M/S Viking Glory sattes i trafik i mars. Det var alltså hög tid att spana in nybygget. Söndag 1/5 åkte min gamle båtkompis Tomas och jag på en dagstur till Mariehamn. 

 

Avgångstiden var 07:45, fartygsbyte i Mariehamn och åter i Stockholm 18:55, sämre söndagar kan man ha. Det var nya Viking Glory som tog oss till Mariehamn. En väldigt fin skuta visade det sig vara, ja i alla fall för att vara en passagerarfärja på Östersjön. 

 

Fina stora fönster, varierat utbud av matställen (jag åt en räkmacka till frukost). Noterade även att heltäckningsmattorna ombord var härligt mjuka. 

Timmarna till Mariehamn flöt på snabbt, väl där bytte vi till M/S Viking Grace som levererades 2013. Hon kändes också modern men inte av samma klass som nya Viking Glory som vi vinkade farväl till. 

På Viking Grace åt vi buffén, det var gott utan att vara fantastiskt. "Smörgåsbordet" var helt klart bättre förr, vem minns inte det glada 1980-talet då det rentav fanns renkött bland läckerheterna. 

 

När magen hade fått sitt besöktes taxfree, jag nöjde mig med att köpa finsk lakrits samt en finsk whisky från Kyrö. (tidigare har jag bara druckit deras gin så det ska bli ett nöje att prova whiskyn vid tillfälle)

Många förknippar Finlandsbåtarna/Sverigebåtarna med alkohol. I buffén ingick det vin och öl (Lapin Kulta) men jag föredrog att dricka vanligt hederligt vatten. 

Dock så blev det en öl i en av barerna ombord på Viking Grace, en Kimito IPA. Bryggeriet ligger i Kimito, i landskapet Egentliga Finland. Enligt prislistan skulle flaskan kosta sju Euro, så inget att bråka om. 

 

Då jag blippade mitt Visakort mot kortläsaren så ville maskinen att jag skulle ange pinkod, något som normalt inte behöver göra då det handlar om låga belopp.

Det var bra att jag tittade på displayen samt var spiknykter för där stod det 164 Euro, snacka om att det hade kunnat bli en väldigt dyr standardöl. Bartendern sa: "det var tur att du såg priset för här blev det fel". Jag svarade något om att inte ens i Japan är det så dyrt med öl, dock kan vissa frukter kosta mer än så men det är som det heter en annan historia.

Ölet i sig var ganska gott, men runt 1700 svenska riksdaler hade det sannerligen inte varit värt. 

Nils Oscar Barley Wine 25-årsjubileum.

I förra månaden släpptes Nils Oscar Barley Wine 25-årsjubileum på Systembolaget. Jag passade på att köpa ett par stycken, den ena är uppdrucken.

Nils Oscar är ett bryggeri som var med och påverkade mitt intresse för öl. Kommer ihåg i början av 2000-talet då en kollega på Arlanda även jobbade på Nils Oscar som då var belägna på Kungsholmen i Stockholm. Han tog med mig på en visning av bryggeriet, minns att jag bland annat fick smaka deras Barley Wine (flaskorna hade inte ens etiketter) och tyckte att det var en spännande upplevelse. 

Åren de går och Nils Oscar behagar att fylla 25 år. Nu minns jag förstås inte i detalj hur deras Barley Wine smakade för mer än 20 år sedan men Nils Oscar Barley Wine 25-årsjubileum minns jag hur den smakar då det bara är drygt en vecka sedan jag drack den.

 

Ganska söt med karamell, torkad frukt men även med ett oväntat inslag av "skinka" och svaga toner av rök. Gott och annorlunda. 

Minns jag tillbaka ytterligare så kommer jag ihåg bryggeriets bar på Kungsholmen, ett ställe som besöktes då och då. De olika öl som Nils Oscar producerat genom åren har för det mesta varit stabila, det största undantaget kan inte vara någon annan än Nils Oscar Trippel som inte gick att dricka. (gjorde ett tappert försök på Akkurat anno 2010. 

Till bryggeriets godaste öl räknar jag Nils Oscar Södermalmspilsner, Nils Oscar Rauchbier och Nils Oscar Coffee Stout för att nämna några. 

Vore inte dumt att om 25 år dricka Nils Oscar Barley Wine 50-årsjubileum. Vem vet, så kanske det blir?