torsdag 7 juli 2022

Öl i Berlin, Samstag 11/6 2022.

Lördagen i Berlin inleddes i ett makligt tempo innan det var läge att bege sig ut på stan. En rätt lång promenad fick inleda utomhusövningarna. Turisterna de var tillbaka vid Brandenburger Tor. Utanför den sovjetiska, förlåt ryska ambassaden var det avspärrat. 


 


Efter den svettiga promenaden var det läge för lunch. Hade tidigare inte besökt Georgbräu Brauhaus som ligger i närheten av Alexanderplatz och runt 25 minuter från Brandenburger Tor.

Fick lite "turistvarnings-vibbar" över det stället men väl på plats så var jag förstås tvungen att hitta en stol. De allra flesta platser på uteserveringen var upptagna men det fanns plats för en stackars krake från Sverige, även om snubben som serverade mig först trodde att jag var från Nederländerna. 



Två egna öl stoltserade de med, dunkel och hell. Tyskland är Tyskland, ja så är det. Servicen var bättre än förväntat, maten var dock lite av en besvikelse. Kändes verkligen som en ordinär lunchschnitzel. (den var så ordinär att jag glömde bort att ta bild)


 

Georgbräu Brauhaus är verkligen inte det bästa stället i Berlin men har man aldrig varit där så kan det ändå vara värt ett besök, precis vad jag tänkte. 

Efter en stunds intressanta diskussioner med Friedrich Engels och Karl Marx var det dags att börja fokusera på nästa hak, Manifest Taproom som jag lyckades gå förbi på fredagen. 


 

Som bekant blev Stones äventyr i Berlin kort, Manifest Taproom huserar i det som tidigare hette Stone Brewing Tap Room Prenzlauer Berg. 


 

Ett besök på Stone Taproom hann det bli med grabbarna men nu är det alltså Manifest Taproom som gäller på samma plats. (samma ägare driver även Protokoll Taproom)

Ett schysst ställe med 27 kranar. Skönt nog fanns det plats på uteserveringen. Jag har läst att vissa fått lite svajig service på detta ställe men det var inget som jag märkte under besöket, tvärtom allt flöt på galant. Som ölintresserad är det svårt att inte tycka om Manfiest.


 


Några goda öl blev men det som framförallt var dagens stjärna var den goda mackan. Jag som är glupsk av mig tänkte att en bit bröd och lite makaroner inte ska vara svårt att skyffla i sig men i ärlighetens namn orkade jag inte allt. (ok att jag åt en schnitzel någon timme tidigare men ändå)


 

Rejält mätt och tillfreds var det läge att knalla runt lite innan ett kort besök på Brauhaus Lemke am Alex. Ni som har koll på Berlin vet att Lemke har några ett par andra ställen i Berlin, detta är deras senaste. (Brauhaus Mitte låg på denna plats tidigare)


 

På Lemke var det mycket folk, de serverar BBQ men denna dagen hade de en tillställning med specialare hela dagen lång. För min del var det inte tal om att äta även om det doftade ljuvligt. Istället nöjde jag mig med en Lemke Maibock som slank ner utan några större krusiduller. 


 

Till nästa ställe var det inte långt att gå, Kaschk by BRLO. Senast jag besökte Berlin var inte BRLO inblandat vad jag kan minnas. 


 

Var lagom med folk på Kaschk, ölutbudet var stabilt och det som dracks var gott utan att nå några enastående toppar. Kan fortfarande inte riktigt begripa varför Vagabund är så högt rankat? Vagabund Lua DIPA var väldigt söt och med vibbar av jordgubbssylt. Inte mer än ok i min bok. 


 

Några fler öl orkade jag inte denna dag dock var det inte över matmässigt utan några bitar pizza på en bänk på Alexanderplatz fick avrunda lördagens frosseri. 


 

På söndagen åkte jag ut till flygbolaget i god tid, något som visade sig vara onödigt då det flöt på bra på BER. Som tur är kunde jag slå ihjäl lite tid i Lufthansas lounge (saknar den gamla på Tegel-flygplatsen, större och med bättre utbud av framförallt mat. Dock förstår jag att det tar tid för flygbolagen att erbjuda samma standard som före pandemin, om de ens kommer att göra det)

Blev även något att dricka "ute på golvet" innan den försenade SAS-maskinen flög hem till Arlanda. 

Helt klart var det fint att besöka Berlin igen. Direkt vacker är inte staden men det finns mycket att äta, dricka och göra, dessutom skadar det inte att kostnadsläget fortfarande känns humant. 

Fast som vanligt då jag är ute och reser inser jag att inget slår en hemtrevlig kalsarikänni. 




Inga kommentarer: