Öl i Pello.

Tidigare i maj flög farsan, mina två systrar och jag till Luleå. Därefter fortsatte vi färden med bil till Pello som ligger i fina Tornedalen. Anledningen till resan var tråkig, vi tog ett sista farväl av mormor som vandrade vidare 95 år gammal. 

 

I svenska Pello finns det en ICA-butik, ICA Pellohallen med tråkigt ölutbud. På den finska sidan finns det en liten Alko-butik, då jag tittade inför resan hade de 39 olika öl. Besökte inte Alko utan nöjde mig med att köpa några öl från en av matbutikerna. (som bekant är det tillåtet att sälja öl upp till 5,5% i finska matbutiker)

 

Sju öl köptes, varav fyra från Lapin Panimo som är beläget i Rovaniemi, 100 km från Pello. Kan inte påstå att någon av ölen var något att lägga på minnet men det är alltid fint att dricka lokala produkter. 

 

Får se när Pello besöks nästa gång, nu när mormor är borta liksom stugan vid älven såld så känns det som att det kommer att dröja. De fina minnena från barndomens somrar hos mormor och morfar de lever i alla fall vidare. 

En "rolig" sak med resan var att vi på söndagen fick uppleva islossningen i Torneälven, något som jag tidigare inte upplevt. På lördagen låg isen kvar och på söndagen blev det öppet vatten, naturen slutar inte att fascinera.

Det höll på att bli en väldigt dyr öl.

Viking Lines nyaste fartyg, M/S Viking Glory sattes i trafik i mars. Det var alltså hög tid att spana in nybygget. Söndag 1/5 åkte min gamle båtkompis Tomas och jag på en dagstur till Mariehamn. 

 

Avgångstiden var 07:45, fartygsbyte i Mariehamn och åter i Stockholm 18:55, sämre söndagar kan man ha. Det var nya Viking Glory som tog oss till Mariehamn. En väldigt fin skuta visade det sig vara, ja i alla fall för att vara en passagerarfärja på Östersjön. 

 

Fina stora fönster, varierat utbud av matställen (jag åt en räkmacka till frukost). Noterade även att heltäckningsmattorna ombord var härligt mjuka. 

Timmarna till Mariehamn flöt på snabbt, väl där bytte vi till M/S Viking Grace som levererades 2013. Hon kändes också modern men inte av samma klass som nya Viking Glory som vi vinkade farväl till. 

På Viking Grace åt vi buffén, det var gott utan att vara fantastiskt. "Smörgåsbordet" var helt klart bättre förr, vem minns inte det glada 1980-talet då det rentav fanns renkött bland läckerheterna. 

 

När magen hade fått sitt besöktes taxfree, jag nöjde mig med att köpa finsk lakrits samt en finsk whisky från Kyrö. (tidigare har jag bara druckit deras gin så det ska bli ett nöje att prova whiskyn vid tillfälle)

Många förknippar Finlandsbåtarna/Sverigebåtarna med alkohol. I buffén ingick det vin och öl (Lapin Kulta) men jag föredrog att dricka vanligt hederligt vatten. 

Dock så blev det en öl i en av barerna ombord på Viking Grace, en Kimito IPA. Bryggeriet ligger i Kimito, i landskapet Egentliga Finland. Enligt prislistan skulle flaskan kosta sju Euro, så inget att bråka om. 

 

Då jag blippade mitt Visakort mot kortläsaren så ville maskinen att jag skulle ange pinkod, något som normalt inte behöver göra då det handlar om låga belopp.

Det var bra att jag tittade på displayen samt var spiknykter för där stod det 164 Euro, snacka om att det hade kunnat bli en väldigt dyr standardöl. Bartendern sa: "det var tur att du såg priset för här blev det fel". Jag svarade något om att inte ens i Japan är det så dyrt med öl, dock kan vissa frukter kosta mer än så men det är som det heter en annan historia.

Ölet i sig var ganska gott, men runt 1700 svenska riksdaler hade det sannerligen inte varit värt. 

Nils Oscar Barley Wine 25-årsjubileum.

I förra månaden släpptes Nils Oscar Barley Wine 25-årsjubileum på Systembolaget. Jag passade på att köpa ett par stycken, den ena är uppdrucken.

Nils Oscar är ett bryggeri som var med och påverkade mitt intresse för öl. Kommer ihåg i början av 2000-talet då en kollega på Arlanda även jobbade på Nils Oscar som då var belägna på Kungsholmen i Stockholm. Han tog med mig på en visning av bryggeriet, minns att jag bland annat fick smaka deras Barley Wine (flaskorna hade inte ens etiketter) och tyckte att det var en spännande upplevelse. 

Åren de går och Nils Oscar behagar att fylla 25 år. Nu minns jag förstås inte i detalj hur deras Barley Wine smakade för mer än 20 år sedan men Nils Oscar Barley Wine 25-årsjubileum minns jag hur den smakar då det bara är drygt en vecka sedan jag drack den.

 

Ganska söt med karamell, torkad frukt men även med ett oväntat inslag av "skinka" och svaga toner av rök. Gott och annorlunda. 

Minns jag tillbaka ytterligare så kommer jag ihåg bryggeriets bar på Kungsholmen, ett ställe som besöktes då och då. De olika öl som Nils Oscar producerat genom åren har för det mesta varit stabila, det största undantaget kan inte vara någon annan än Nils Oscar Trippel som inte gick att dricka. (gjorde ett tappert försök på Akkurat anno 2010. 

Till bryggeriets godaste öl räknar jag Nils Oscar Södermalmspilsner, Nils Oscar Rauchbier och Nils Oscar Coffee Stout för att nämna några. 

Vore inte dumt att om 25 år dricka Nils Oscar Barley Wine 50-årsjubileum. Vem vet, så kanske det blir?

Massachusetts Beer Weeks på Man in the Moon.

I januari var det Massachusetts Beer Weeks på Man in the Moon. För sjunde året i rad hade Månen olika öl från en amerikansk delstat. Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida och Illinois. Fler än 70 olika öl från Massachusetts fanns under ölveckorna. 

Förra året i januari var det som bekant striktare restriktioner för krogar (bland annat med sista servering 20:00) vilket innebar att då var inte alla 30 faten påkopplade med godsaker. I år var dock samtliga 30 fat fyllda med öl från Massachusetts.

 

Onekligen är det skoj då alla faten är aktiverade. Ett besök blev det i januari, tanken var att ta en lördagsrunda med grabbarna men jag fick ställa in då jag var lite krasslig. Istället blev ett solobesök en lugn onsdag i mitten av månaden. 

Av de 30 olika öl som fanns på fat under mitt första besök var alla utom tre nya för mig, några av bryggerierna var för mig okända. På öllistan var det inte ont om NEIPA men som tur är fanns även andra ölstilar representerade. Variation berikar, visst är det så. 

Widowmaker / Fidens Systems Worship var den godaste av onsdagsölen. Fruktig med mango och ananas samt en behaglig värmande alkohol. 

Rökölet Jack's Abbey Smoke & Dagger var ganska god den också men till de bästa tyskarnas nivå nådde den inte. 

Officiellt varade alltså ölveckorna till slutet av januari men då Tom och jag gjorde ett besök i början av februari var kranarna fortfarande påkopplade med öl från Massachusetts. 

 

Några som inte druckits tidigare betades av, denna gången var Greater Good DDH Pulp Daddy den godaste av de amerikanska ölen. 

 

Vi avslutade besöket med att dela på ett par andra godingar, en från Belgien och en från Norge. Tilquin Oude Sureau Tilquin a l'Ancienne var uppfriskande med fläder och fattoner.

 

Sist men inte minst blev det en flaska Nøgne Ø Dark Horizon 7. God även den, kaffe, fat, choklad, torkad frukt och lite tobak. Fyllig och med värmande alkohol. 

 

Nøgne Ø Dark Horizon First Edition är fortfarande ohotad etta av de olika varianterna som kommit fråm Grimstad. 

Två schyssta besök var det, tycker att det är så skoj att Man in the Moon fortsätter med amerikanska delstater i januari, tack för det. 

 

Två timmar i Luleå.

Vad gör man om man har några timmar på Luleås flygplats innan det är dags att återvända till Kallax och flyget hem? Finns inte alltför mycket att göra så jag tog flygbussen till stan. (resan från flygplatsen till city tar runt 15 minuter)

En tisdag i januari är det inte direkt någon feststämning i Luleå, om nu inte Luleå Hockey har hemmamatch. 

 

Det var mörkt och gatorna var isiga så kortast möjliga promenad fick det bli från busshållplatsen till Bishops Arms, mitt första besök på Biskopen I Luleå. 

 

16:00 öppnade de, jag var där några minuter efter det. En rätt stor lokal med klassisk inredning. Då jag klev in noterade jag en kyl med godsaker till vänster. Nu blev det inget från kylen men perfekt att från nära håll se vad de hade för flaskor. Närke Kaggen Stormaktsporter lockade förstås. 

 

Nöjde mig med några fatöl, började med den väldigt lokala Northern Light Bright Side of the Moon. En helt ok Pale Ale som kändes mild och lättdrucken. 

 

Lite hungrig var jag så en Souvasfrestelse fick det allt bli. Souvas är rökt renkött, det är alltid lika gott att äta det. 

 

Övriga öl som dracks var brittiska S43 To the Moon och tyska Sudden Death, Yes I Have Read & Agree 2 the Terms And Condtions. Den matchen vann tyskarna.

Ett trivsamt besök var det, personalen var trevlig och servicen bra. Inte så konstigt kanske då antalet besökare var få. Mitt nästa besök får dock bli längre och gärna då det är ett behagligare klimat. 

På flygplatsen kunde jag inte annat än konstatera att ölutbudet på svenska flygplatser minst sagt är trist, Spendrups, Spendrups och Spendrups. 

Som tur är kunde jag trösta mig med en Mikkeller ombord på SAS Airbus till Arlanda. 

Ölåret 2021, några siffror.

Ånyo blev det januari, det innebär att det är dags att redovisa några siffror för det gångna ölåret. Med tanke på alla elektroniska spår jag lämnar så är det inte svårt att ta fram siffrorna. 

 

Hur många nya öl blev det 2021? För ett år sedan var det svårt att sia om hur året skulle utveckla sig men det blev nog några fler nya öl än vad jag hade "räknat" med:

2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328
2019: 1254
2020: 947

2021: 1000

Ändå lite småsnyggt med prick 1000 nya. (den som kikar på ovanstående bild ser att det står 1005 nya, men jag betygsatte fem öl förra året som jag drack 2020 så de hamnade alltså på förra årets statistik)

Vad kan kalaset ha kostat? En sak är i alla fall säker, nämligen att det alltid är en högtidsstund att räkna på utgifterna för det föregående året. 

2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2014: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500
2019: 45000
2020: 42885

2021: 45178

Utfallet blev ganska väntat, en prognos för 2022 är vansklig att göra med tanke på rådande inflation. (det känns som att det mesta bara blir dyrare och dyrare) Det är intressant att följa reallöneutvecklingen och hur den kommer att påverka inte bara min utan även andras konsumtion. 

2021 blev alltså månadssnittet 3764, den billigaste månaden var april (1343) och den dyraste augusti då Republiken Finland besöktes (10184).

Tack till 2021 och välkommen 2022. Återstår att se vad detta år kommer att bjuda på. 

 

Julölsprovning anno 2021.

December innebär att det är dags för min traditionella julölsprovning, i år var det 12:e året i rad. Tyvärr kunde inte Silenzi närvara p g a sjukdom så panelen bestod av tre gamla rävar, Eddan, Eirik och jag. Upplägget var som tidigare år, 10 för oss nya julöl. Då det endast blev en utlandsresa i år så var de utländska ölen få, 2 av 10. En dansk som jag köpte på Glasbanken i oktober och så hade Eddan vänligheten att ha med sig en estnisk öl.

Jag är ingen expert på hur smaklökar fungerar men det är inte helt orimligt att gissa att de tappar lite glans ju äldre man blir. Kanske var det därför som många av de provade julölen var lite intetsägande, inga bottennapp men det var ingen som fick oss att spontant börja dansa polka.

De tre godaste ölen var dessa:

1. Lehe Sinner Santa. 11,25 poäng. (det var den som Eddan köpte på Lehe Pruulikodas hemsida) Oväntat balanserad kryddig Imperial stout. Muskot, apelsin och nougat kom vi fram till att den smakade. 

 

2. Brewhuslän Don't fear the Yule Bock och Jackdaw Saffran 10.5 poäng. Förstnämnda maltig med torkad frukt, en lätt rökighet och karamell. Grabbarna gav Jackdaw Saffran högre betyg än vad jag gjorde. Rejält syrlig med mycket saffran. Jag är ingen större fantast av saffran så det var på gränsen att det blev för mycket av det hela för min smak. 

 

Jumboplatsen delades mellan Bottenvikens Pumla och Wättle Hemvändningen. Drickbara, javisst men något slätstrukna enligt oss. 7,75 poäng fick de två.

Övriga julöl som dracks var Amager Julebryg 2021, Barlingbo Jaulöl, Stigbergets Julöl, Qvänum Santaclaes Julöl och Vigrum Vinterilischus. Betygen på dessa varierade från 9 till 9,5 så inga stora skillnader. 

Bland bonusölen utmärkte sig Cantillon Tyrnilambic Baie d'Argousier, en rackare som det var hela 11 år sedan vi senast drack, då på One Pint Pub i Helsingfors. Ursprungligen gjordes den lambiken med havtorn enkom för nämnda pub. Flaskan köptes på Stadin Panimobaari i augusti då jag var i Helsingfors. En väldigt god öl som vi alla tyckte var aftonens bästa. 

En annan av bonusölen som också utmärkte sig men negativt var norska Krecher Lavalantula. Väldigt tjock mangodricka som dessutom smakade lite diskmedel. Öl? Det vete tusan om jag skulle vilja kalla den för. Eirik blev rejält upprörd och sa "ett stort hån mot seriösa bryggare". Jag säger inte emot.  

 

Nå, en trevlig provning var det helt utan skandaler. Redan i nästa vecka är det julafton, skönt att få det avklarat nu  när jag för omväxlingens skull är ledig hela julafton. Finns väl inget annat att göra än att önska oss alla som firar jul en God Jul.