M/S Amorella anlände till Åbo 07:30 lokal tid, trots den arla morgonen var jag förstås tidigt ute på däck och njöt av inseglingen.
Väl framme var det bara att visa upp vaccinationsbeviset, med två doser och med minst 14 dagar sedan den sista (eller senaste, för fler doser lär säkert behövas tas senare) så var det bara att kliva i land i Republiken Finland. Apropå att kliva i land, vilken känsla efter 531 dagar kunna göra det i ett annat land. Åbo är dessutom en stad som jag tidigare inte besökt. Det hände att vi i barndomen åkte båt för att hälsa på släktingar men då åkte vi främst till Nådendal dit Viking Line seglade förut. Annars var det klart vanligaste att vi bilade hela vägen från Stockholm till Tornedalen.
Morgonen var fin så jag valde att promenera mot stan, till hotellet skulle det ta runt 40 minuter. Då ankomsten var så tidigt räknade jag med att inte få rummet direkt så därför var det bara att dra ut på tiden.
Åbo slott ligger nära hamnen, onekligen ett slott men en lång historia. Bland annat hade Johan III slottet som sitt huvudsäte då han var hertig av Finland på det glada 1500-talet. Spanande in slottet en stund, fortsatte sedan att gå mot stan längs Aura å. Vilket härligt namn, Ukko-Pekka, tänk att köpa sig en hund och döpa rackaren till det, vore inte dumt.
Kikade på lite annat smått och gott, satt på några olika bänkar och filosoferade. När klockan passerade 10 tänkte jag att jag gör ett försök och går och kollar om det möjligtvis fanns ett ledigt rum, skönt nog fanns det ett. Det var en smått sällsam upplevelse att checka in på ett hotell igen men det gick alltså bra.
Det är alltid lite av en känsla av triumf då man får ett rum tidigt, skönt är det att skaka av sig resdammet och slippa släpa på koffertarna på gator och torg. Utsikten från rummet var verkligen bedårande, jag blev nästan lite rörd av hur vackert det var.
Efter en kort stund av vederkvickelse var det dags för den första ölmässiga upplevelsen i Åbo, nämligen att gå till K-Supermarket Manhattan City dit det tog så mycket som en 1 minut att gå.
Flera av mina kloka läsare har nog koll på att i Finland får matbutiker sälja alkoholhaltiga drycker upp till 5,5%. I butiken fanns det en hel del, både från de stora drakarna och från mindre bryggerier.
Handlade en del som jag lämnade på rummet, därefter var det dags att spana efter ett lunchställe, vad kunde vara bättre än att äta lunch på ett bryggeri?
Till Kakola Brewing tog det 20 minuter att gå, riktningen var tillbaka mot hamnen. Av någon anledning kom jag att tänka på vår tidiga försvarsminister, profilen Anders Björck då jag gick mot Kakola.
Kakola Brewing ligger i ett område som heter Kakolabacken, på finska Kakolanmäki. Förr fanns där ett fängelse men nu är det ett område där det byggs bostäder, restauranger ja till och med ett spa.
Förutom allt det så finns där alltså ett bryggeri som startade 2018. Hela anläggningen var väldigt fräsch och allt kändes nytt. 16 kranar, dock var två tomma under mitt besök. Mest egna öl men det fanns även några gästöl.
Det fanns även en liten butiksdel samt att man kunde beskåda själva bryggeriet. Hur var då deras öl? Jodå, de fyra som jag provade var klart stabila utan att nå Haltiatunturis högsta topp. (Finlands högsta punkt, 1324 m ö.h)
De första två dracks på den soliga uteserveringen ackompanjerade av en god pizzaslice. Ett litet problem med uteserveringen var att även getingar trivdes där, tydligen är det högsommar för getingarna i augusti i Åbo. En av stackarna landade rakt i ena ölet, men som den goda medborgare jag är räddade jag livet på den kraken.
En runda till med två öl som jag valde att dricka inomhus, inte bara på grund av getingarna utan också för att det alltid är kul att insupa atmosfären även inomhus på ett ställe som jag tidigare inte besökt.
Som helhet tyckte jag om Kakola Brewing. Fräsch, stabila öl god pizza och en vänlig service. Under besöket var där en del andra gäster men lugnt det var det.
Helt klart är jag nöjd med besöket på Kakola, skulle utan problem kunnat sitta kvar längre på men då jag är ute på resande fot vill jag inte sitta på samma ställe timme efter timme så mot apoteket.
Till Uusi Apteekki tog det 25 minuter att gå, det var det enda stället på andra sidan ån som jag besökte. Nya apoteket hade verkligen en unik inredning då stället ligger i ett gammalt apotek. Lokalen var större än vad jag trodde, det fanns flera rum. Ärligt talat var jag mer intresserad av att studera inredningen än att dricka öl, ja lite så var det, särskilt då utbudet inte var alltför intressant på fat.
De ska tydligen ha eget bryggeri men några egna öl lyste med sin frånvaro. Vad som fanns i kylen tittade jag dock inte på. Nöjde mig med en öl på apoteket, en Mallassepät Humala Series - Citra. Apropå Mallassepät så är de från Nådendal.
En klart duglig öl. Jag vill inte peka ut någon men i detta fallet är det harmlöst. Mannen som sitter vid baren med gul tröja och ryggsäck kom in och beställde en Lindemans Kriek som fanns på fat, inget konstigt med det förutom att han i ölet ville ha en skvätt "kossu", det vill säga Koskenkorva.
Jag har svårt att tro att det kommer bli nästa trend i ölvärlden, det känns som endast i Suomi men helt säker kan man ju inte vara. Dagens ölvärld bjuder ju på så mycket annat hokus pokus.
Gillade verket själva lokalen och känslan på Nya Apoteket men ölutbudet var inte så upphetsande så jag tackade för mig och gick istället till banken. Till River Bank tog det fyra minuter att gå.
River Banks lokal är minst lika sevärd och intressant som det nyss besökta Apotekets. Verkligen en annorlunda och häftig miljö. Värt att nämna är att River Bank ligger i samma lokal där Old Bank tidigare låg.
Ölutbudet var bättre än på Apoteket men även här nöjde jag mig med en öl, ytterligare en från Mallasseppä. Mallasseppä/Pien MOAB - Mother of All Beers. En god öl med en viss värmande effekt. (10%)
Det var inte på grund av ölet som jag kände att det var läge för lite vila på rummet utan snarare var det den bristfälliga nattsömnen på M/S Amorella som spökade. Till hotellet tog det bara några minuter att gå.
Ett par timmars vila gjorde riktigt gott inför kvällsskiftet. Kvällsskiftet inledde jag en minut från hotellet, på Woolshed, en australiensisk gastropub. En typ duglig öl från Australien och en helt ok hamburgare satt bra. Noterbart är att Woolshed ligger vägg i vägg med K-Supermarket som besöktes tidigare på dagen.
Innan jag skulle sätta mig i pulpeten på skolan så var tanken att besöka ett ställe som heter Cosmic Cafe. Men hur jag än letade och letade så lyckades jag inte hitta stället, det hjälpte inte att jag stod på rätt adress. Mycket märklig då det aldrig hänt tidigare, eller är det bara ett tecken på att jag börjar bli smått senil?
Nåväl, så kan det gå. Istället mot skolan (koulu) som inte låg långt borta. Panimoravintola Koulu är ett stort ställe som funnits i 22 år. Jag var aldrig uppe och tittade på de olika våningarna men festsalen rymmer hela 1500 personer.
Koulu har även sommartid en stor Biergarten, där var det inte helt fel att sitta i den ljumma aftonen. Var en hel del andra gäster (även om det kanske inte ser så ut då bilden togs), inte bara finsk eller svensktalande utan hörde även italienska och tyska.
Kul med ett ställe som bara håller på med traditionella ölstilar, på Koulu hittas ingen NEIPA, toksöta godis-Stouts och liknande påhitt. Fem olika öl fanns att dricka, de kunde beställas i tre olika storlekar.
Jag började med en Koulu Kesäolut (en amber lager) som kändes mild men uppfriskande.
Som andra öl blev det en Koulu Vehnä som hade de klassiska inslagen som en veteöl ska ha men även en tydlig smak av svartpeppar.
Var som sagt väldigt trevligt att sitta utomhus (varför finns det så få Biergartens i Stockholm?) men jag kände ändå att jag ville insupa atmosfären även inomhus.
Där var det ganska mörkt och murrigt men det är väl så en skola ska vara? Eleverna ska känna respekt inför överheten. Själva bryggeriet gick att beskåda, tyvärr glömde jag ta ett foto på det hela.
Ett par avslutande öl blev det, Koulu Lehtori och en Koulu Maisteri. Båda två ok men inte lika goda som de två som dracks utomhus.
Helt klart var även Koulu en smått unik upplevelse och då syftar jag inte på deras öl. Från Koulu tog det bara två minuter att rulla hem till hotellet. Ni som läst denna text har nog förstått att avstånden inte är särskilt långa i Åbo.
Åbo är enligt mig en stad som är väl värd ett besök, inte bara för det varierande ölutbudet utan det finns även annat göra. För egen del skulle jag gärna någon gång åka ut till Skärgårdshavets nationalpark, exempelvis lockar Utö.
En riktigt bra dag helt i min smak var det, den unika trippeln att dricka öl på ett apotek, på banken och i en skola blir minst sagt svårslagen. Ett par sista saker som är värda att nämna är att i Finland bär de anställda munskydd, liksom de flesta av gästerna. Stänger gör ställena 23:00 med sista beställning 22:00 (eller valomerkki som det heter på finska). Något som passar mina vanor väl, orka sitta och dricka öl mitt i natten.
.JPG)
