Tisdag 5/2 i LA, Modern Times, Highland Park och Mikkeller

Dagens första ölmässiga mål var Modern Times DTLA Dankness Dojo som ligger i Downtown Los Angeles. De öppnade 11:00 men jag siktade på att vara där lite senare då de två andra ställen som jag tänkte besöka öppnade först på eftermiddagen.

Lite slapp på rummet där jag kände mig ovanligt nyttig då jag mumsade på både frukt och chips till frukost.

När det väl var dags att bege sig av beställdes en Lyft för vidare färd till Modern Times. 29 minuter och 20 dollar senare var jag framme. Såg verkligen fram emot att besöka Modern Times, hade hört idel lovord från de två personer som jag känner som varit där. En kul grej med denna tur med Lyft var att hon som körde mig hade bott i Tyskland så vi växlade några fraser på tyska, inte varje dag det sker då man är i Los Angeles.

Ett medelstort ställe visade det sig vara, inte särskilt många gäster så servicen var väldigt bra av den trevliga tjejen som tog hand om oss gäster. 30 fatöl fanns det att välja mellan, inte helt lätt att bestämma sig, eller jo, välhumlat ville jag förstås ha. Gäller att passa på då man är i USA och dricka så färskt som möjligt.

Av de sju ölen som jag drack tyckte jag mest om Modern Times Finally Open in LA och Modern Times Dinosaur World - Double Dry Hopped. En IPA respektive en DIPA.

Ett riktigt bra ställe, ja helt klart min favorit i Los Angeles. Det var kul att sitta i baren och se hur bryggarna förberedde nästa skapelse, de fyllde påsar med choklad så det doftade minst sagt gott.

Bartendern snackade jag en hel del med, noterade att de hade en öl med den norska kveik-jästen. Hur hon än försökte så kunde hon inte uttala ordet kveik.

Innan jag gick köpte jag ett par burkar i deras lilla shop, hade gärna köpt fler men helt gratis var de ej. (runt 15 dollar per burk)

Mitt nästa stopp, Highland Park Brewery skulle öppna om en dryg timme så jag valde att promenera dit. Promenaden tog ungefär en timme, stannade till lite då och då för att ta några foton.

Även Highland Park tyckte jag om även om det inte riktigt höll samma höga nivå som Modern Times. Luftig lokal och det fylldes på med gäster ganska så direkt efter att de öppnade klockan 16:00.

Highland Park Ultra Cloud var svår att inte tycka om, en sådan där grumlig IPA med en massa frukt. Gott är det, ja så är det bara.

Orkade inte gå tillbaka mot stan utan tog en Lyft till Mikkeller DTLA som förövrigt ligger i närheten av Modern Times.

Ett ganska stort ställe som hade en rätt typisk avskalad Mikkeller-känsla. Kvällen till ära var det inte särskilt många gäster. Utbudet och servicen var det inget fel på.

Drack öl från Three Floyds, Mikkeller SD, Cellarmaker, Green Cheek, Cellador och Struise, ja det är väl sådant man gör på en tisdag?

Apropå sistnämnda så var det Struise Black Damnation XXVI - Froggy, hur ofta ser man den på fat? En mäktig pjäs som det tog sin lilla tid att skruva ner.

Inte det bästa Mikkeller jag varit på men helt klart stabilt, särskilt då ölutbudet. Ganska dyrt ställe dock, fast just på tisdagar hade de lite mer humana priser. En flight på fyra öl om 5 oz kostade 15 dollar, normalt 20 dollar. Innan jag gick tänkte jag köpa en t-shirt men som vanligt var de slut i min storlek.

Kände mig inte helt klar med dagens ölande så en Lyft till hemmatrakterna fick det bli för resans andra besök på Firestone Propagator.

Tre sista öl för kvällen mäktade jag med, den första var den godaste, Firestone Walker Propagator Generation 1. Passade även på att köpa med mig ett par flaskor från deras butik som låg i en separat byggnad.

Då tisdagen skulle summeras så kom jag fram till att det var en riktigt bra dag, konstigt vore väl annars?

Måndag 4/2 i LA, The Dudes, Library Alehouse och Venice Ale House

Måndagen i Los Angeles, eller närmare bestämt Marina del Ray inleddes med att jag först lyssnade på regnet och när det sedan ljusnade betraktade de fina regndropparna som så fint smekte marken utanför rummet.

På förmiddagen blev det paus i regnandet så då passade jag på att bege mig ut på en promenad, målet var Whole Foods i Venice som låg runt 45 minuter bort. Det är alltid skönt att promenera, särskilt då i områden där man tidigare inte satt sin fot.

Whole Foods är en kedja av matbutiker som jag gillar, öl har de också. Min tanke var att stärka mig med en bägare i butikens bar innan jag skulle gå tillbaka till hotellet men se det gick inte då baren öppnade först på eftermiddagen.

På vägen tillbaka blev jag rejält blöt då det regnade tämligen intensivt, mitt lilla paraply hjälpte föga. Det var bara att ägna lite extra tid på rummet och torka sig. Väderprognosen visade sig stämma perfekt för vid 12-tiden tittade solen fram. Då bestämde jag mig för att ta en kortare tur med Lyft till närbelägna Santa Monica.

Dagens första öl intogs på det ganska nyöppnade The Dude's. Stället fanns inte 2016 då jag senaste gången var i Santa Monica. Det visade sig vara ett ganska stort och fräscht ställe som låg högst upp i ett shoppingcentrum. Dagens till ära var det nästan tomt på folk, ja en tidig måndag i februari tycks vara lågsäsong i Santa Monica.

Passade förstås på att beställa in en flight samt pizza till lunch, antar att man kan ha det sämre. (hemma var det dagen efter det stora snöfallet så det kändes inte helt dumt att sitta där och mumsa på pizza och dricka några öl)

Hur var då ölen? Stabila utan att vara briljanta, bäst tyckte jag om The Dudes Double Trunk vilket är en DIPA vilket namnet antyder.

När jag väl var klar knallade jag vidare mot West 4th and Jane som låg några minuter bort. Även där var det lugnt till en början innan det vällde in en massa asiatiska ungdomar.

Som tur är hann jag dricka upp min burk innan de kom, en Los Angeles Ale Works Slope Shake. En duglig Milkshake IPA var det. (kan inte påstå att det är min favoritstil i ölvärlden)

Det var skönt att komma ut i solen igen, vandrade ner för att se Stilla Havet, ja det är alltid något särskilt att se det havet. Snacka om stort och mäktigt.

Till mitt nästa ölställe hade det tagit runt 30 minuter att gå om jag hade gått raka vägen men nu blev det alltså en liten omväg för att titta på havet. Jag hade ju semester så varför stressa?

Library Alehouse besöktes även det senast 2016. Då gillade jag det vilket jag även gjorde denna gången. Väldigt trevlig service och ett fint utbud av öl. Det är så kul att sitta på ett bra ställe och dricka en god öl samtidigt som man sneglar på tavlan och funderar över nästa öl.

Fyra öl dracks på Library, det första visade sig vara den godaste, Green Cheek West In Peace, ännu en härlig DIPA. Som god tvåa denna gången kom Almanac Raspberry Sournova.

Gillar verkligen Library Alehouse, tänk att ha ett liknande ställe som kvarterskrog här hemma, nä det är bara att glömma.

Från Library är det inte långt att gå till Venice Ale House, ett ställe som jag tänkt besöka under tidigare resor men då har det varit fullsatt.

Denna gången klev jag in och möttes av en liten lokal, fullsatt var det inte men ändå en hel del gäster. Ölutbudet var stabilt, de hade t o m en egen öl på fat. Gillade stället, folkligt och med en skön stämning.

Skymningen närmade sig då jag lämnade Venice Ale House, bestämde mig för att gå tillbaka till hotellet. Lite drygt 40 minuter tog det, väl framme vid hotellet gick jag förbi det för att istället gå till Yard House som jag förgäves försökte besöka kvällen innan då det var Super Bowl.

Denna gången gick det bättre, tomt var det inte men ett eget bord det fick jag direkt. Yard House är som sagt en kedja som finns på många ställen i USA. De brukar ha runt 100 olika öl, varav kanske 20-25 stycken brukar vara intressanta för en ölnörd.

Orkade med tre stycken öl denna gången liksom lite snacks. Knee Deet Breaking Bud IPA var den godaste av de tre. Nästan alltid då jag dricker öl i USA så slutar det med att en IPA eller DIPA visar sig vara den godaste av det som dricks.

En liten incident skedde då jag skulle gå på toaletten, en av de anställda gick efter och sa att jag måste betala. (jag hade jackan på) Grejen var den att jag inte ens hade druckit upp mitt sista glas, jaja ibland blir det lite missförstånd. Undrar vad straffet är för en springnota i USA?

Nå, en lugn och fridfull måndag var det, helt i min smak.

Söndag 3/2 i LA, Firestone Walker Propagator

Då var det äntligen dags för ännu en resa till USA. (nä jag röstar ej på Miljöpartiet och lär aldrig göra det heller). Det kom massor av snö natten innan avresan liksom på morgonen på avresedagen men farsan lyckades köra mig till Arlanda utan några större problem. (tack för skjutsen kära gubbe)

Att det var rörigt på Arlanda märktes direkt för en rutinerad resenär, flera avgångar var inställda då det var problem med snöröjningen. Som tur är kom SK939 till LAX iväg, om än drygt två timmar försenad.

Överfarten över pölen gick som vanligt lekande lätt, att flyga är verkligen härligt. Få som åker med SAS i den främre kabinen tycks fatta att det finns Mikkeller på flaska. Det var inte första gången som jag fick hela flaskan för mig själv, tack för det. Det finns sämre saker i livet att göra än att dricka god körsbärsöl uppe i luften.

Immigrationen på LAX var den värsta jag varit med om, tog mer än två timmar innan jag äntligen kom fram till passkontrollen. Väl där gick det hela på en minut, en trevlig officer välkomnade mig tillbaka till USA. Fick bara en fråga, "vad ska du göra i USA?". "Dricka öl" blev mitt svar, gott så.

Från LAX och terminalen Tom Bradley där de utländska flygbolagen huserar går det utmärkt att ta Lyft mot sin destination i LA. Det är bara att gå upp till avgångssidan och ställa sig vid uppsamlingsplats D och beställa sin transport.

Var alltså framme på mitt hotell i Marina del Ray ett antal timmar senare än beräknat. Efter att ha pustat ut lite knallade jag iväg mot Yard House i förhoppningen om att få i mig en bit kvällsmat och några bägare till det. Väl inne på nämnda ställe så var det smått kaotiskt, det var visst final i en sport som jag är helt ointresserad av. (Super Bowl) Det var lång kö för att få ett bord eller plats i baren så jag hoppade över stället.

Inför resan hade jag läst att Firestone Propagator skulle vara stängt men jag gick ändå förbi stället då det låg i närheten av Yard House. Det visade sig att jag missförstått, det var deras ölbutik som var stängd men själva baren/restaurangen var öppen.

Mycket folk även här men jag fick ett bord utan problem. Noterbart är att när väl den obegripliga matchen var över var det en stor majoritet som tackade för sig och det blev riktigt lugnt i salongen. Firestone gör ju riktigt bra öl så det var ett sant nöje att prova några av deras alster.

Man kan inte säga att det tillhör till vanligheten att jag på samma sittning dricker nio nya öl från Firestone. Det var bara Firestone Walker Rosalie som jag inte riktigt tyckte om, en tunn fruktöl som det inte var värt att skriva hem om.

Godaste ölet som jag drack var Firestone Walker 22 (XXII Twenty-Two Anniversary Ale). Fint värmande öl med bourbon, torkad frukt och karamell.

Gillade verkligen stället, det mesta som dracks var som sagt gott och maten var fin den med. Fräscht var det, kanske lite dyrare för att vara ett pang i USA vilket även märktes på gästerna som såg ut som rätt typisk medelklass.

Nöjd med de första timmarna i USA lunkade jag tillbaka till hotellet som låg en kvart bort.