Måndag 4/2 i LA, The Dudes, Library Alehouse och Venice Ale House

Måndagen i Los Angeles, eller närmare bestämt Marina del Ray inleddes med att jag först lyssnade på regnet och när det sedan ljusnade betraktade de fina regndropparna som så fint smekte marken utanför rummet.

På förmiddagen blev det paus i regnandet så då passade jag på att bege mig ut på en promenad, målet var Whole Foods i Venice som låg runt 45 minuter bort. Det är alltid skönt att promenera, särskilt då i områden där man tidigare inte satt sin fot.

Whole Foods är en kedja av matbutiker som jag gillar, öl har de också. Min tanke var att stärka mig med en bägare i butikens bar innan jag skulle gå tillbaka till hotellet men se det gick inte då baren öppnade först på eftermiddagen.

På vägen tillbaka blev jag rejält blöt då det regnade tämligen intensivt, mitt lilla paraply hjälpte föga. Det var bara att ägna lite extra tid på rummet och torka sig. Väderprognosen visade sig stämma perfekt för vid 12-tiden tittade solen fram. Då bestämde jag mig för att ta en kortare tur med Lyft till närbelägna Santa Monica.

Dagens första öl intogs på det ganska nyöppnade The Dude's. Stället fanns inte 2016 då jag senaste gången var i Santa Monica. Det visade sig vara ett ganska stort och fräscht ställe som låg högst upp i ett shoppingcentrum. Dagens till ära var det nästan tomt på folk, ja en tidig måndag i februari tycks vara lågsäsong i Santa Monica.

Passade förstås på att beställa in en flight samt pizza till lunch, antar att man kan ha det sämre. (hemma var det dagen efter det stora snöfallet så det kändes inte helt dumt att sitta där och mumsa på pizza och dricka några öl)

Hur var då ölen? Stabila utan att vara briljanta, bäst tyckte jag om The Dudes Double Trunk vilket är en DIPA vilket namnet antyder.

När jag väl var klar knallade jag vidare mot West 4th and Jane som låg några minuter bort. Även där var det lugnt till en början innan det vällde in en massa asiatiska ungdomar.

Som tur är hann jag dricka upp min burk innan de kom, en Los Angeles Ale Works Slope Shake. En duglig Milkshake IPA var det. (kan inte påstå att det är min favoritstil i ölvärlden)

Det var skönt att komma ut i solen igen, vandrade ner för att se Stilla Havet, ja det är alltid något särskilt att se det havet. Snacka om stort och mäktigt.

Till mitt nästa ölställe hade det tagit runt 30 minuter att gå om jag hade gått raka vägen men nu blev det alltså en liten omväg för att titta på havet. Jag hade ju semester så varför stressa?

Library Alehouse besöktes även det senast 2016. Då gillade jag det vilket jag även gjorde denna gången. Väldigt trevlig service och ett fint utbud av öl. Det är så kul att sitta på ett bra ställe och dricka en god öl samtidigt som man sneglar på tavlan och funderar över nästa öl.

Fyra öl dracks på Library, det första visade sig vara den godaste, Green Cheek West In Peace, ännu en härlig DIPA. Som god tvåa denna gången kom Almanac Raspberry Sournova.

Gillar verkligen Library Alehouse, tänk att ha ett liknande ställe som kvarterskrog här hemma, nä det är bara att glömma.

Från Library är det inte långt att gå till Venice Ale House, ett ställe som jag tänkt besöka under tidigare resor men då har det varit fullsatt.

Denna gången klev jag in och möttes av en liten lokal, fullsatt var det inte men ändå en hel del gäster. Ölutbudet var stabilt, de hade t o m en egen öl på fat. Gillade stället, folkligt och med en skön stämning.

Skymningen närmade sig då jag lämnade Venice Ale House, bestämde mig för att gå tillbaka till hotellet. Lite drygt 40 minuter tog det, väl framme vid hotellet gick jag förbi det för att istället gå till Yard House som jag förgäves försökte besöka kvällen innan då det var Super Bowl.

Denna gången gick det bättre, tomt var det inte men ett eget bord det fick jag direkt. Yard House är som sagt en kedja som finns på många ställen i USA. De brukar ha runt 100 olika öl, varav kanske 20-25 stycken brukar vara intressanta för en ölnörd.

Orkade med tre stycken öl denna gången liksom lite snacks. Knee Deet Breaking Bud IPA var den godaste av de tre. Nästan alltid då jag dricker öl i USA så slutar det med att en IPA eller DIPA visar sig vara den godaste av det som dricks.

En liten incident skedde då jag skulle gå på toaletten, en av de anställda gick efter och sa att jag måste betala. (jag hade jackan på) Grejen var den att jag inte ens hade druckit upp mitt sista glas, jaja ibland blir det lite missförstånd. Undrar vad straffet är för en springnota i USA?

Nå, en lugn och fridfull måndag var det, helt i min smak.

Söndag 3/2 i LA, Firestone Walker Propagator

Då var det äntligen dags för ännu en resa till USA. (nä jag röstar ej på Miljöpartiet och lär aldrig göra det heller). Det kom massor av snö natten innan avresan liksom på morgonen på avresedagen men farsan lyckades köra mig till Arlanda utan några större problem. (tack för skjutsen kära gubbe)

Att det var rörigt på Arlanda märktes direkt för en rutinerad resenär, flera avgångar var inställda då det var problem med snöröjningen. Som tur är kom SK939 till LAX iväg, om än drygt två timmar försenad.

Överfarten över pölen gick som vanligt lekande lätt, att flyga är verkligen härligt. Få som åker med SAS i den främre kabinen tycks fatta att det finns Mikkeller på flaska. Det var inte första gången som jag fick hela flaskan för mig själv, tack för det. Det finns sämre saker i livet att göra än att dricka god körsbärsöl uppe i luften.

Immigrationen på LAX var den värsta jag varit med om, tog mer än två timmar innan jag äntligen kom fram till passkontrollen. Väl där gick det hela på en minut, en trevlig officer välkomnade mig tillbaka till USA. Fick bara en fråga, "vad ska du göra i USA?". "Dricka öl" blev mitt svar, gott så.

Från LAX och terminalen Tom Bradley där de utländska flygbolagen huserar går det utmärkt att ta Lyft mot sin destination i LA. Det är bara att gå upp till avgångssidan och ställa sig vid uppsamlingsplats D och beställa sin transport.

Var alltså framme på mitt hotell i Marina del Ray ett antal timmar senare än beräknat. Efter att ha pustat ut lite knallade jag iväg mot Yard House i förhoppningen om att få i mig en bit kvällsmat och några bägare till det. Väl inne på nämnda ställe så var det smått kaotiskt, det var visst final i en sport som jag är helt ointresserad av. (Super Bowl) Det var lång kö för att få ett bord eller plats i baren så jag hoppade över stället.

Inför resan hade jag läst att Firestone Propagator skulle vara stängt men jag gick ändå förbi stället då det låg i närheten av Yard House. Det visade sig att jag missförstått, det var deras ölbutik som var stängd men själva baren/restaurangen var öppen.

Mycket folk även här men jag fick ett bord utan problem. Noterbart är att när väl den obegripliga matchen var över var det en stor majoritet som tackade för sig och det blev riktigt lugnt i salongen. Firestone gör ju riktigt bra öl så det var ett sant nöje att prova några av deras alster.

Man kan inte säga att det tillhör till vanligheten att jag på samma sittning dricker nio nya öl från Firestone. Det var bara Firestone Walker Rosalie som jag inte riktigt tyckte om, en tunn fruktöl som det inte var värt att skriva hem om.

Godaste ölet som jag drack var Firestone Walker 22 (XXII Twenty-Two Anniversary Ale). Fint värmande öl med bourbon, torkad frukt och karamell.

Gillade verkligen stället, det mesta som dracks var som sagt gott och maten var fin den med. Fräscht var det, kanske lite dyrare för att vara ett pang i USA vilket även märktes på gästerna som såg ut som rätt typisk medelklass.

Nöjd med de första timmarna i USA lunkade jag tillbaka till hotellet som låg en kvart bort.

Pubrunda med fokus på Man in the Moon

I fredags var grabbarna och jag på en mycket sympatisk pubrunda. Dagens huvudmål var Man in the Moon där deras New York-veckor som bäst höll på.

Innan Tom och Tomas anslöt på Man in the Moon började dock Eddan, Eirik och jag på Omnipollos Hatt. Vi var där strax före klockan 12 då de öppnar. Var en liten kö utanför men vi lyckades få ett bord, det var bra det då var plan var att förutom att dricka några öl även äta pizza. Noterbart är att de flesta andra var på Hatten för att äta lunch, sedan gick de för vidare äventyr, efter ett tag blev det alltså riktigt lugnt i salongen. Hattens pizzor är verkligen goda, mitt val denna gången föll på pizza nummer sju som innehåller buffelmozzarella, pimientos de padron och färsk chorizo.

Tidigare under veckan hade de haft en tap takeover med hypade Aslin Beer Company från Virginia. Tre av deras öl fanns kvar, vi passade förstås på att prova alla tre.

Av de tre tyckte jag att Aslin Master of Karate (Double Dry Hopped) var den godaste. Färsk med mycket humle och frukt. Aslin Macarooned innehöll mycket choklad och kokos. Rejält söt skapelse. Aslin CAW var stabil fast en rätt söt DIPA.

Ett par nya Omnipollo blev det också, ja det vore dumt att inte passa på då man är på Hatten. Omnipollo Tetragrammaton smakade en hel del gräs, annars var den inget som lämnade några större intryck. Omnipollo Moa Lemon Curd Sour kändes som en gammaldags cocktail, väldigt sur och med mycket lemonadkänsla. Lär säkert vara mer läskande en varm sommardag jämfört med en hyfsat kylig fredag i januari.

När vi var klara på Hatten åkte vi några stationer med tuben till Östermalmstorg. Östermalm är en del av Stockholm som jag inte besöker särskilt ofta men denna gången var det Mikkeller Bar som fanns i periskopet.

Besöker inte "nya" Mikkeller Bar i Stockholm lika ofta som den gamla som låg på en annan adress. När vi anlände var det väldigt lugnt, ja det var det hela tiden under besöket som varade i en dryg timme.

Bland fatutbudet fanns det som vanligt en hel del att välja mellan, tycker att det godaste som vi drack var O/O Carismatico, en helt ny DIPA från nämnda bryggeri. Fräsch och med mycket fruktsmaker. God öl.

Från Mikkeller tog vi en promenad till dagens huvudmål, vilket alltså var Man in the Moon.

För fjärde året i rad i januari var det öl från en amerikansk delstat som låg i fokus, denna gången New York. 2016 var det Californian Weeks, 2017 Hawaiian Weeks och 2018 Ohio Beer Weeks.

Utbudet av öl från New York var minst sagt digert. Några av bryggerierna hade jag aldrig tidigare stiftat bekantskap med vilken förstås gjorden sittningen ännu roligare.

Vi provade 23 av de 30 ölen, de allra flesta var klart stabila även om några mindre goda fanns, till de lite sämre hörde Butternuts Strawberry Rhubarb Saison och Gun Hill Grange Life.

De öl som utmärkte sig som de allra godaste var Captain Lawrence Rosse e Marone vilket var en härligt syrlig och balanserad rackare med bär, ek och druvor. Det klart godaste ölet som jag druckit från Captain Lawrence till dags dato.

Interboro/Barrier Luchini var en god och färsk DIPA med en fin dos humle och frukt. Går inte att inte gilla sådana öl.

En riktigt stabil och god Hazy-IPA var Finback Something Citra. Fräsch med juice, mango, citrus och lite gräs.

Utöver ovanstående dracks det som sagt även en hel del annat smått och gott, några riktigt trevliga timmar hade vi på Månen. Ensamma var vi inte heller då de hela tiden fylldes på med nya törstiga själar. Servicen var riktigt bra och personalen trevlig, att vi trivdes var nog inte svårt att konstatera för en utomstående.

Noterbart är att Man in the Moon skrev på sin Facebooksida om att de flygfraktade vissa av faten från New York, direkt så fick de kritik från vissa "miljönissar". Visst ska vi bry oss om miljön men ibland blir debatten bara löjlig. (folk tror ju att elbilar är miljövänliga, bara en sådan sak)

Stort tack till Man in the Moon för att de kör sina temaveckor, ska bli spännande att se vad det blir för något i januari 2020. Förresten så pågår New York Beer Weeks mellan 2-26 januari så ännu finns det chans till ett besök för den som ännu inte varit där.

Riktigt belåtna var vi då vi lämnade Månen men helt klara med ölandet var vi inte. Bara några minuter bort ligger Lådan vilket blev vårt nästa stopp för kvällen. Även på Lådan var det mer eller mindre fullt, för första gången såg jag att de även har en vakt. (är ytterst sällan ute på puben/krogen på en fredagskväll så hade aldrig sett en vakt tidigare på nämnda ställe)

Som bekant har Lådan ett koncept där de främst serverar öl från svenska bryggerier. Kvällen till ära hade de flera för oss nya sådana. (det har de typ alltid, fast kanske inte om man besöker ställer precis varje kväll)

En riktigt sur och god rackare var Morgondagens Kveiksperiment. Förutom det var färgen rätt ball och tonerna av hallon trevliga.

Omnipollo Amurga hade jag inte druckit på fat så det var läge att passa på. Fyllig och söt men inte toksöt för en gångs skull.

Vid det här laget började vi nog mojna men på hemvägen passeras Bishops Arms Sundbyberg vilket blev kvällens sista anhalt. Fullt med folk där också, ja det här med en kommande lågkonjunktur är det verkligen ingen som bryr sig om vilket kanske är lika bra. Bättre att ta smällen den dagen då det smäller.

En flaska Vleesmeester/Ghost Black Pudding 2017 köpte jag. Den var god utan att glänsa. Bryggeriet Vleesmeester visste jag ingenting om sedan tidigare så kul att även ha druckit något från dem.

Tyvärr var North Brewing Full Fathom 5 som fanns på fat en besvikelse, ingen av oss blev särskilt förtjust i den.

Dagen och kvällen var dock riktigt förtjusande. En pubrunda som varar mellan 12 och 23 tar förstås på krafterna men kul det hade vi. Tack till Eddan, Eirik, Tom och Tomas för en rolig dag.

Pubbesök 2018

Mitt förra inlägg om ölåret 2018 fick mig att fundera över vilka ställen i Stockholm som jag främst brukar besöka då en öl eller två ska avnjutas. Pubrundorna med grabbarna blir färre och färre men ibland slår vi till och besöker den stora staden.

Efter att ha kollat igenom Internetbanken samt andra källor kom jag fram till att dessa ställen besöktes mer än en gång under det gångna året:

1. Bishops Arms Sundbyberg och Lådan 7 besök
2. Omnipollos Hatt 6 besök
3. Akkurat och Man in the Moon 4 besök
4. Oliver Twist, Mikkeller, Zum Franziskaner och Bishops Arms Gamla stan 3 besök
5. BrewDog Södermalm och Ölstugan Tullen 2 besök

Jag blir inte förvånad över att se vilka två ställen som ligger i topp då Bishops i Sumpan verkligen blivit bättre de senaste åren, dessutom ligger stället närmast då man ska rulla hemåt. Något jag noterat de senaste året är att omsättningen bland personalen har varit större jämfört med tidigare år.

Lådan är en ny favorit hos mig, visst känner jag mig lite gammal där bland alla ungdomar men maten är riktigt god och öltutbudet varieras konstant. Folkligt och trevligt är det, alla är välkomna.

Omnipollos Hatt, eller Hatten som vi säger är schysst ställe med väldigt goda pizzor. Deras egna öl är oftast stabila, ibland kör de intressanta tap takeovers men då får man räkna med väldigt mycket folk i den lilla lokalen, eller ja det är nästan alltid mycket folk på Hatten. Bäst är att gå dit efter lunch på en vardag, då brukar det vara lugnt och skönt.

Akkurat besöker jag inte alls lika ofta som tidigare. Gillar förstås stället mycket men med alla nya ställen som dyker upp så blir det inte lika många besök som tidigare.

Man in the Moon håller sin jämna nivå år efter år, gillar deras temamånader, särskilt januari de senaste åren då de kört öl från olika amerikanska delstater. (just nu pågår New York-veckor för den som möjligtvis missat det)

Oliver Twist finns alltid med på ritbordet då storslagna pubbesök planeras även om besöken där också är färre jämfört med tidigare. Mikkeller vet man vad man får på, men hypen är inte alls som den var för några år sedan, inte i min bok i alla fall.

Zum Franziskaner hoppas jag på att besöka lite fler gånger i år, ett härligt ställe om man vill tillbaka till sina "ölrötter". (samt matrötter)

Bishops Arms Gamla stan ligger väldigt nära tunnelbanan så det är lätt att ta sig hemåt därifrån om inte annat. Lokalen hör till de bättre i kedjan, dessutom är det för det mesta lagom mycket folk där.

Besökte inte BrewDog Kungsholmen en endaste gång under 2018, beror främst på att stationen vid Karlberg inte längre används. Däremot blev det ett par besök på BrewDog Södermalm. Helt ok ställe det med.

Ölstugan Tullen är ett relativt nytt ställe, var nöjd med förra årets två besök. Ibland har de rätt udda öl från svenska småbryggerier som är svåra att hitta på annat ställe, öl från gotländska Snausarve Gårdsbryggeri är ett exempel.

Ställen jag saknar är Bishops Arms Folkungagatan och NK Ölbar, sistnämnda stängde i maj 2018. Gillar inte att shoppa men på ölbaren var det trevligt att slinka in lite då och då, särskilt med tanke på deras låga priser.

Ställen som borde besökas oftare är Soldaten Svejk, Katarina Ölcafé med flera men det finns inte tid till allt. Ett ställe som Nya Carnegie har jag bara besökt en gång sedan de öppnade 2014. Undrar hur det ser ut den dagen då jag är pensionär? Pensionärsrunda på olika pubar vore minst sagt en höjdare.

Ölåret 2018, några siffror.

Då var det dags att återigen presentera några siffror för det gångna ölåret. Som vanligt är det ett hårt jobb att få fram siffrorna så håll till godo. (eller den är en sanning med modifikation, betalar man med kort så syns ju alla inköpen på internetbanken så det där med att hålla koll på kostnaderna är inte alltför ansträngande)

Målsättningen inför 2018 var att ta det lite lugnare med ölandet jämfört med 2017. Precis så blev det också. Sedan 2009 har jag haft koll på antalet nya öl varje år, siffrorna är enligt följande:

2009: 297
2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328

Det känns som att 2017 var formtoppen, ju äldre man blir desto mindre explosiv blir man så det där med sprintlopp är bara att glömma, numera blir det mer vanlig hederlig joggning. Inget fel med det ty tiderna förändras som det heter.

Reseåret 2018 var klart stabilt men inte det mest spektakulära som jag upplevt. Precis som 2017 blev det en resa till San Diego i februari, denna gången utökat med några nätter i San Marcos. En riktigt härlig resa var det, ja San Diego är verkligen något utöver det vanliga. Året började dock med några dagar i Torshavn, Färöarna. Högst sympatiskt resmål. På närmare håll besöktes de gamla trogna destinationerna Köpenhamn, Malmö och Helsingfors. Sommarresan till Berlin i augusti var väldigt lyckad om än väldigt svettig då det var så sjukt varmt. (som mest +37) En tur till Norge måste det bli varje år, kombinationen Kristiansund och Molde var trevlig, i bägge städerna fanns det i alla fall en pub värd att besöka.

Resplanerna för 2019 ser väl hyfsade ut, Los Angeles och Phoenix i februari är bokat och klart. Mycket tyder på att det även blir en tur till München i mars. Efter det är orderboken tom, några idéer finns det alltid men inget som är konkret ännu. Bamberg är ett ställe som jag år efter år är sugen på att besöka, återstår att se när det kan tänkas ske. Var en hel del i Östeuropa för runt 10 år sedan, där finns det en del som lockar. London där jag aldrig varit lockar fortfarande inte. MBCC hoppar jag över för andra året i rad, den danska kronan är verkligen inte att leka med.

Förutom att den givna ölfestivalen i Nacka besöktes var det blygsamt med andra. Linköping Beer Expo var den enda andra ölfestivalen som jag besökte 2018, gott så.

Favoriten varje år att försöka hålla koll på vad öldrickandet kan tänkas kosta. Felmarginalen är som tidigare 5-10% .

2009: 18005
2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500

3200 blev alltså ölkostnaden i snitt per månad 2018. Målet inför 2018 var att snittet per månad skulle sjunka jämfört med 2017 och det gjorde den rejält får man ändå säga. (revisorn ler nöjt). 2019 är kostnadsprognosen 2500-3000 per månad, lite beroende på om lågkonjunkturen kommer igång ordentligt eller inte. Den dyraste månaden var augusti då ölen kostade 7600 kronor, billigaste var mars då det hela gick på 1100 spänn.

Typ de godaste nya ölen som jag drack 2018:

1. Lost Abbey Veritas 018
2. Hoppin' Frog Barrel Aged TORIS The Tyrant
3. AleSmith Speedway Stout - Rye Barrel Aged: Vietnamese
4. AleSmith Speedway Stout - Double Barrel
5. Beachwood Blendery Careful With That Apricot, Eugene
6. Founders CBS
7. Old nation M-43
8. The Rare Barrel Garage Service
9. Firestone Walker 21 (XXI Twenty-One Anniversary Ale)
10. Oppigårds/Närke Thurbo Kaggen Stormaktsporter

Som synes en väldig dominans av amerikanska öl, gärna mörka eller syrliga sådana. Måhända populistiskt men gott är det.

Tack till 2018 och välkommen 2019. I vanlig ordning blir det en torr tid i januari, faktum är det hela började 30/12. (nyårsafton, vad är det det?) Sedan lär väl det nya året bjuda på del bus och resor i ölets tecken, vi håller tummarna för att det blir så.

Förresten, är det bara jag som gillar att räkna på saker och ting? Vore kul att veta hur jag ligger kostnadsmässigt jämfört med mina ölbröder och ölsystrar. 

Julölsprovning

Lördag 1/12 samlades den gamla vanliga panelen förstärkta med Tom för ännu en julölsprovning. Jag vet inte exakt när saker och ting blir en tradition men den första julölsprovningen med grabbarna hölls 2010 så det börjar i alla fall bli tal om en sådan.

Precis som vanligt provade vi 10 olika julöl, öl från Danmark, Norge och Sverige. De gamla vanliga julölen hoppades över i år liksom tidigare år, nya öl ska det alltid vara på julölsprovningen. Tautologi är ju trist, eller hur?

Innan vi började med julölen blev det ett par bonusöl, ja det är aldrig fel att börja med några bonusar innan man ens kommit till själva huvudprovningen. Bland de två bonusölen var Avery The Beast som Tom hade med sig minst sagt rätt maffig. Flaskan var från 2008 och dess innehåll höll fortfarande hög klass. Helt klart en skönt värmande öl.

De 10 julöl som vi betade av var dessa:

Graff Jul
Bad Santa Juleløl
Hönöbryggeriet Julöl
To Øl 1 Ton of...Christmas
Pax Polaris
Nøgne Ø Norsk Jul
Nøgne Ø Tradisjon (2017)
To Øl Blizzard (In A Beer Mug)
Fors Östgöta Julöl
Cervisiam C.H.U.D.

Som synes var fem av ölen från Kongeriket Norge, tre från Sverige och två från Danmark.

Prispallen såg ut enligt följande:

1. To Øl Blizzard 19 poäng
2. To Øl 1 Ton of...Christmas 17 poäng
3. Cervisiam C.H.U.D. 15, 5 poäng

Klart sist kom Hönöbryggeriet Julöl (7 poäng fick den), några i panelen kunde inte ens dricka upp utan var tvungna att hälla ut. Trist när sådant sker men det tillhör livets öden och äventyr det med.

Det här med "julöl" är verkligen både upp och ner, av de som vi provade var det ingen som var våldsamt kryddig. Stilarna är i högsta grad blandade, de tre i toppen klassades som en IPA, Berliner Weisse och Imperial Stout.

Som tur är innehöll kvällen även annat än nämnda julöl, ja vi tjuvstartade ju med några bonusöl. Bonusöl blev det även resten av kvällen. Några av dessa visade sig vara riktigt goda, nämligen de här:

Hoppin' Frog BORIS The Crusher Grand Reserve som Eddan hade med sig. Balanserad och relativt "mild" men med en rätt lång eftersmak.

Old Nation M-43 är verkligen så god som "alla" säger. En riktigt stabil NEIPA som jag gärna skulle ha fler burkar av hemma.

Great Divide Old Ruffian - Barrel Aged hade Tom med sig, något som jag tackar för. Skönt värmande och med mycket karamell, fat och torkad frukt. Skön rackare att "sippa" på även om tiden var knapp.

Deschutes The Dissident 2015 köpte jag i Portland 2016. Nu var det läge att öppna flaskan. Det var nog aftonens godaste öl enligt mig, riktigt snygg öl med fina dofter och smaker.

Några burkar från Mikkeller SD och NYC blev det också, goda även om många av dem är väldigt lika i smaken.

Då några redan hade lullat hemåt plockades en Firestone Walker 21 fram som en sista öl. Väldigt god den också, fint värmande och en kanonbra avslutning på dagens övningar. Helt klart ännu en lyckad liten provning.