Ölåret 2018, några siffror.

Då var det dags att återigen presentera några siffror för det gångna ölåret. Som vanligt är det ett hårt jobb att få fram siffrorna så håll till godo. (eller den är en sanning med modifikation, betalar man med kort så syns ju alla inköpen på internetbanken så det där med att hålla koll på kostnaderna är inte alltför ansträngande)

Målsättningen inför 2018 var att ta det lite lugnare med ölandet jämfört med 2017. Precis så blev det också. Sedan 2009 har jag haft koll på antalet nya öl varje år, siffrorna är enligt följande:

2009: 297
2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328

Det känns som att 2017 var formtoppen, ju äldre man blir desto mindre explosiv blir man så det där med sprintlopp är bara att glömma, numera blir det mer vanlig hederlig joggning. Inget fel med det ty tiderna förändras som det heter.

Reseåret 2018 var klart stabilt men inte det mest spektakulära som jag upplevt. Precis som 2017 blev det en resa till San Diego i februari, denna gången utökat med några nätter i San Marcos. En riktigt härlig resa var det, ja San Diego är verkligen något utöver det vanliga. Året började dock med några dagar i Torshavn, Färöarna. Högst sympatiskt resmål. På närmare håll besöktes de gamla trogna destinationerna Köpenhamn, Malmö och Helsingfors. Sommarresan till Berlin i augusti var väldigt lyckad om än väldigt svettig då det var så sjukt varmt. (som mest +37) En tur till Norge måste det bli varje år, kombinationen Kristiansund och Molde var trevlig, i bägge städerna fanns det i alla fall en pub värd att besöka.

Resplanerna för 2019 ser väl hyfsade ut, Los Angeles och Phoenix i februari är bokat och klart. Mycket tyder på att det även blir en tur till München i mars. Efter det är orderboken tom, några idéer finns det alltid men inget som är konkret ännu. Bamberg är ett ställe som jag år efter år är sugen på att besöka, återstår att se när det kan tänkas ske. Var en hel del i Östeuropa för runt 10 år sedan, där finns det en del som lockar. London där jag aldrig varit lockar fortfarande inte. MBCC hoppar jag över för andra året i rad, den danska kronan är verkligen inte att leka med.

Förutom att den givna ölfestivalen i Nacka besöktes var det blygsamt med andra. Linköping Beer Expo var den enda andra ölfestivalen som jag besökte 2018, gott så.

Favoriten varje år att försöka hålla koll på vad öldrickandet kan tänkas kosta. Felmarginalen är som tidigare 5-10% .

2009: 18005
2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500

3200 blev alltså ölkostnaden i snitt per månad 2018. Målet inför 2018 var att snittet per månad skulle sjunka jämfört med 2017 och det gjorde den rejält får man ändå säga. (revisorn ler nöjt). 2019 är kostnadsprognosen 2500-3000 per månad, lite beroende på om lågkonjunkturen kommer igång ordentligt eller inte. Den dyraste månaden var augusti då ölen kostade 7600 kronor, billigaste var mars då det hela gick på 1100 spänn.

Typ de godaste nya ölen som jag drack 2018:

1. Lost Abbey Veritas 018
2. Hoppin' Frog Barrel Aged TORIS The Tyrant
3. AleSmith Speedway Stout - Rye Barrel Aged: Vietnamese
4. AleSmith Speedway Stout - Double Barrel
5. Beachwood Blendery Careful With That Apricot, Eugene
6. Founders CBS
7. Old nation M-43
8. The Rare Barrel Garage Service
9. Firestone Walker 21 (XXI Twenty-One Anniversary Ale)
10. Oppigårds/Närke Thurbo Kaggen Stormaktsporter

Som synes en väldig dominans av amerikanska öl, gärna mörka eller syrliga sådana. Måhända populistiskt men gott är det.

Tack till 2018 och välkommen 2019. I vanlig ordning blir det en torr tid i januari, faktum är det hela började 30/12. (nyårsafton, vad är det det?) Sedan lär väl det nya året bjuda på del bus och resor i ölets tecken, vi håller tummarna för att det blir så.

Förresten, är det bara jag som gillar att räkna på saker och ting? Vore kul att veta hur jag ligger kostnadsmässigt jämfört med mina ölbröder och ölsystrar.