Amarillo, Visby.

Förra veckan besöktes Gotland för första gången sedan 2011. Vi bodde i en kompis stuga strax utanför Visby. Fredagen ägnades åt grillning och lite öldrickande i all enkelhet.

Besöker ni Visby måste jag passa på att tipsa om Ejmunds Gård som ligger en kort bilresa utanför staden. Deras kött smakar verkligen så mycket bättre än vad man får på ett lunchhak i Stockholm. (ok, lite orättvis jämförelse men ni fattar)

Ett annat ställe som måste anbefallas är Stora Tollby Trädgård där man kan köpa färska och fina grönsaker. Särskilt deras sparris var fantastiskt god. Grillad sparris, ja då är lyckan gjord vill jag lova.

Systembolaget inne i Visby hade ett dugligt utbud, några nya gotländska öl hittade jag inte men det gick att överleva ändå.

Efter en minst sagt sävlig inledning på lördagen beställde vi på eftermiddagen en taxi som tog oss till Visby. Vårt första stopp blev på Familjen Jessens Saluhall & Bar. Det speciella med stället är att de är ensamma om att ha öl från Klinte Bryggeri, ett litet bryggeri beläget i Klintehamn. Ölen finns bara på fat, under vårt besök hade de två olika, Klinte Stout och Klinte Strong Pale Ale. Självklart provades båda, allt annat hade varit knäppt.

Tycker att Klinte Stout var den godaste av de två, snäll och lättdrucken men klassiska inslag av rostad malt, kaffe, choklad och lite karamell. Klinte Strong Pale Ale gick också att dricka men den hade vissa inslag av "såpa" som störde mig en aning.

Efter att vi var klara med ovanstående ölen stängde stället. Halva styrkan stack för att titta på en fotbollsmatch min halva valde att leka lite turist i Visby. Helt klart är det skönt att vara där i slutet av maj innan invasionen av turister i juni-augusti.

Samlades åter gjorde vi på Amarillo Visby, det högst rankade ölstället i Visby. Hade hört en hel del gott om Amarillo så det kändes fint att kliva in innanför tröskeln precis då de öppnade. Vi började med ett par öl i baren innan vi satte oss vid vårt bokade bord. (ett tips är att boka bord då stället är populärt, under vårt besök var alla bord upptagna mest hela tiden)

Sex olika fatöl hade de liksom ett varierat och klart stabilt utbud av flasköl. Bland fatölen utmärkte sig två öl från Alskute Farm & Brewery, Alskute Gotland Grown Hop Series Wheat Beer och Alskute Chops IPA. Av dessa två var den sistnämnda den klart godaste av de två. Riktigt trevlig och med en fin humleprofil. Välgjord och balanserad, kul att en okänd gotländsk öl kunde vara så stabil.

Innan vi satte oss till bord beställde vi tre olika flaskor från ett annat gotländskt bryggeri, Hop Shed Brewery. Alla ölen var helt ok men bäst tyckte jag att Hop Shed Oatmeal Chocolate Porter var. Drink local som man säger.

Amarillo har ett trevlig koncept då all mat serveras i halva portioner, en slags tapas kan man säga. Det var lite svårt att välja vad man skulle äta då det mesta lät gott men till slut valde jag havskräftor och Pork Buns. Bägge rätterna smakade riktigt bra vilket även efterrätten gjorde. 

Till bordet beställdes det även några öl, både utländska och gotländska sådana. Bland de gotländska märktes ytterligare två från Alskute, nämligen två olika varianter på deras Breakfast Stout. Kränku Kaffi och Barrel Brand Whisky. Båda två var goda men de hade blivit ännu bättre med lite mera tyngd.

Amarillo Visby var så bra som jag hade hoppats, maten den var bättre än förväntat. Ölen var överlag stabila och med ett varierat utbud. Enda lilla besvikelsen var en burk Pizza Port Kook Double IPA som var tämligen begagnad.

Lokalen var mysig och personalen väldigt trevlig. Den ölansvarige Petra snackade vi ganska mycket med. (så mycket det nu går med en fullsatt restaurang/bar). Hon nämnde att de gärna skulle ha fler fatöl men att den lokala marknaden ännu är lite liten, att ha öl liggandes för länge i faten var inget som lockade.

En sak är säker, nästa gång jag besöker Visby kommer jag garanterat att besöka Amarillo igen.

Innan vi tog en droska tillbaka till stugan passade vi på att besöka puben Black Sheep Arms som låg några minuter från Amarillo. Även där var det mer eller mindre fullsatt. Fatutbudet var inte alltför upphetsande förutom en specialvariant från Hop Shed Brewery som hette Hop Shed Black Sheep Arms Ale. Den provades utan att reaktionen varken blev bu eller bä.

Alskute IPA fanns på flaska, den var god. Ja de olika ölen som vi provade från Alskute höll stabil klass med några riktigt trevliga öl. En öl som däremot inte höll måttet var Barlingbo Soleldn Summar Ale. Alla var vi överens om att dess smörtoner inte vara roliga att ha att göra med. Hoppas att rabatten tålde den extra bevattningen. Barlingbo känns fortfarande lite svajiga.

Tillbaka i stugan varvades det ner med Cascade Blueberry och andra liknande dussinöl. En trevlig helg var det, kändes nästan som att vara på en ungdomsresa då det var rätt mycket tjo och tjim. Tre nya gotländska bryggerier fick jag stifta bekantskap med, ja bara en sådan sak.

CBC 2016

Kändes som att det inte blev så många timmars sömn mellan torsdagen och fredagen men vad gjorde det då det var dags för Copenhagen Beer Celebration 2016, eller CBC som alla säger.

Precis som tidigare år var jag bestyckad med ett rosa band som gällde som inträde till festivalens fyra pass, två på fredagen och två på lördagen. I år var det lite längre paus mellan de två passen då tiderna var 10:00-14:00 och 16:00-20:00. I år kostade ett rosa band 1850 danska kronor. Kan tyckas vara mycket men enligt mig är det prisvärt. Vågar inte ens tänka på hur mycket alla öl som dracks hade kostat på krogen.

Den största nyheten i år var dock att CBC hölls i Øksnehallen som ligger i närheten av Köpenhamns Hovedbanegård. För oss som bodde i Malmö var det smidigt att åka över med tåget och promenera i runt 7-8 minuter från stationen. Tyvärr tog returresan lång tid då man måste byta tåg på Kastrup och dessutom är det ett stopp i Hyllie för id-kontroll. Trist att sådant måste förekomma men det är som det är med den saken. Tidigare år hölls festivalen i Spartahallen som ligger runt 40 minuter med fots från Hovedbanegården. 

Då eventet var så centralt placerat i byn hanns det inte med att bara äta och vila lite under pauserna mellan de två passen utan mer öl kunde drickas. I vårt fall blev det korta besök på både Fermentoren och Warpigs de bägge dagarna. Som vanligt var bägge ställena väl värda att besöka. 

Vi kom fram till Øksnehallen runt 9:15. Det var en hel del folk i kö redan då och desto fler ju närmare klockan blev 10:00. Innan portarna öppnades fick man gå fram och hämta sitt glas, armband och program för det aktuella passet. När väl klockan blev 10 gick det snabbt att komma in. Det hela var fint organiserat och det tog inget särskilt lång tid vid något av passen att komma in.

Tycker att CBC fungerar så himla smidigt med armbandet. När man väl är inne ingår all dryck, man slipper hålla på med pengar eller polletter utan det är bara att ägna sig åt det viktiga, att prova öl. 

Jag som varit på samtliga fem CBC som arrangerats vet att det finns ett överflöd av intressanta bryggerier och goda öl. I år var utbudet av både öl och bryggerier större än någonsin. T ex var det första gången som hypade Hill Farmstead var med och jag kunde inget annat att göra än att börja hos dem samtliga fyra pass. 

Tidigare hade jag provat tre av deras öl, efter CBC kan jag lägga till ytterligare åtta. Glädjande nog vill jag hävda att hypen känns helt i sin ordning. Samtliga åtta öl från Hill Farmstead var riktigt bra och välgjorda. Spelade ingen roll vilken ölstil det handlade om. Det imponerar i min bok att kunna göra god öl i många olika stilar. 

Flera av bryggerierna har varit med samtliga år eller i alla fall flera av dem. Några nya för mig var de Garde Brewing från Oregon och Fonta Flora från North Calorina. Fiffigt nog hade de sina bås bredvid varandra så först dracks två öl hos den ena och sedan två hos andra. Grundregeln var att bryggerierna hade med sig två öl till varje pass, sammanlagt åtta. Vissa hade dock med sig flera, något som skett varje år. (kommer aldrig glömma Struise som medverkade på första CBC med en massa olika öl i sin utomhusvagn)

En annan nyhet för i år var "Scandinavian Bar" där mindre skandinaviska bryggerier medverkade. Bland dessa märktes Hyllie Bryggeri, Poppels Bryggeri, Alefarm Brewing, Kinn Bryggeri med flera. Tycker att det var ett kul initiativ, ja särskilt för de lite mera långväga gästerna att få möjlighet att dricka öl från dessa bryggeri. För egen del hängde jag inte så mycket i den skandinaviska delen då mitt huvudfokus låg på de amerikanska ölen, i synnerhet då öl från bryggerier som man sällan eller aldrig ser i Sverige. 

Det fanns inte bara öl att dricka utan även cocktails, kaffe, vin, cider och mjöd. Sistnämnda fanns det ganska gott om då bland att Sahtipaja från Sätila var med för första gången på CBC. Mjöd är en dryck som jag ännu inte lärt mig att uppskatta till fullo, kanske beror det på att jag inte gillar honung.

Matmässigt fanns det korv, ost BBQ-kött att köpa. Vidare fanns det en shop där man kunde köpa diverse öl att att med liksom t-shirts med mera.  

Som tidigare nämnt gillade jag den nya lokalen, Øksnehallen. Inte bara för dess centrala läge utan även på själva lokalen. Visst var det bitvis rejält trångt men det hela flöt ändå på. Varmt och bullrigt var det men värre har jag varit med om. I år fanns det fler sittplatser än tidigare vilket flitigt utnyttjades av framförallt alla hardcore-tickers. Själv satt jag inte många minuter utan minglade runt bland de olika utställarna mest hela tiden. Just att mingla runt är en stor behållning med CBC, man träffar så många gamla bekanta men även nya sådana. Ett flertal gånger då man mötte en person med en likadan t-shirt som en själv (med ölmotiv) så nickades det lite kollegialt. En intressant diskussion om norsk öl blev följden av att en norrman trampade mig på foten, ja det mesta kan hända.

En sak som är viktig under en ölfestival är antalet toaletter. Det värsta som finns är att behöva köa då det trycker på. På CBC fanns det gott om sådana och man behövde aldrig köa, riktigt bra det. Sköljstationer för glasen fanns det även om vattnet ibland tog slut. Fler sådana nästa år vore dock inte helt fel. Glädjande nog var det få öl som tog slut snabbt. Förmodligen bidrog de olika eventen med då i synnerhet Hill Farmstead och 3 Floyds som hölls dagarna innan CBC till det. Många hade redan provat deras öl så att vi andra glädjande nog också fick chansen att göra det. Just ja, tappade man bort sig i lokalen var det bara att lyssna på den dånande musiken så visste man var man var igen, 3 Floyds körde musik på hög volym även i år. Ja det är ju så tyst på en ölfestival så det är väl lika bra att göra det.

Några andra iakttagelser är att jag såg noll bråk, visst var folk glada i hågen men alla skötte sig bra. Förmodligen är CBC såpass nördigt att de vanliga helgsuputerna håller sig därifrån. En stor majoritet av besökarna var killar. (trots det var det alltså helt utan bråk). 

3 Floyds berömda Imperial Stout Dark Lord serverades i två olika varianter på respektive lördagspass. Köerna till bägge var väldigt långa, vet inte hur länge man fick köa om man hamnade långt bak men det såg inte så skoj ut. För egen del gjorde jag en fräckis (ja jag ska gå till min biktfader) då jag via mellanhänder gav mitt glas till en som stod långt fram i kön. Kan meddela att 3 Floyds Dark Lord Dwarven Power Bottom var god men väldigt söt. Övriga ställen där det flitigt köades var bland annat hos Hill Farmstead, Omnipollo och The Rare Barrel. 

På en festival som CBC hälls det ut mycket öl. Många, många av besökarna vill hinna med att prova så många öl som möjligt att det liksom inte går att dricka upp till sista droppen, särskilt inte då många av ölen är så starka. Undrar hur en mix av öl från 3 Floyds, Hill Farmstead, Omnipollo och The Rare Barrel kan tänkas smaka?

Drygt 200 öl hann jag med att provsmaka på de två dagarna. Rent generellt så var klassen på ölen mycket god, det var få som jag inte skulle vilja dricka igen. Att peka ut de godaste är inte lätt men några som verkligen stack ut är dessa:

De Garde The Purple: otroligt elegant och uppfriskande med en fin syrlighet och hallon. Ett bryggeri att följa då nästan alla deras öl imponerade.

Hill Farmstead Susan: den bästa IPA:n under CBC. Perfekt balanserad och färsk och fruktig. Hill Farmstead levererade som tidigare nämnt.

Crooked Stave Nightmare on Brett (Raspberry): jag måste verkligen gilla hallon, vilken härlig öl. Att Crooked Stave gör schysst öl var ingen nyhet kul dock att ändå bli smått överraskad av vissa av deras skapelser.

Sante Adairius Saison Bernice: en härlig mix mellan syrlighet och frukt, elegant och balanserad. Sante Adairius, jodå de vet vad de håller på med.

Bokkereyder Solera Kriek: hade inte provat något öl från Bokkereyder men nu längtar jag efter att göra det igen. Så bra över lag, Solera Kriek ingen undantag. Den var verkligen så "kriekig" det kan bli. Hos Bokkereyder köades det också flitigt, deras öl var de första som tog slut på det första passet på fredagen. 

Ett väldigt bra CBC var det, ja helt klart. Finns egentligen inget att direkt anmärka på, jo förutom att det saknades ställen där man kunde fylla sitt glas med dricksvatten. Sistnämnda gick att köpa på flaska men det känns lite sisådär. Lite väl många Berliner Weisse var det även i år. Visst kan det vara gott men i alla fall jag tröttnar efter ett tag. Att benen var slutkörda på lördagskvällen är ju inte skoj men det var inget som förvånade, det tar på krafterna att gå på ölfestival två dagar i rad, särskilt då man står upp nästan hela tiden. En annan sak som går att förbättra är skyltningen så att det på väggen eller på annan plats finns en skylt med namnen på de olika utställarna.

CBC 2017, jodå, vi lär ses igen.

Torsdag i Malmö

Efter en ölmässigt relativt lugn period var det i torsdags dags att ännu en gång flyga till Malmö. Den staden är alltid värd att besöka men den stora anledningen till just denna resa var att Copenhagen Beer Celebration, CBC, skulle besökas fredag och lördag.

Tidigare år har jag alltid bott i Köpenhamn under CBC men denna gången blev det alltså Malmö. Kände mig aningen "ledsen" över att inte vara i Köpenhamn på torsdagen då det hölls ett event med Hill Farmstead på Warpigs. Inte blev det bättre av att grabbarna rapporterade om många goda öl. Nåväl, ibland blir det som det blir, dessutom kan man inte vara överallt.

Som tur är finns Taproom Malmö, ett ställe som alltid imponerar på mig. Deras egna öl håller fin klass, maten är god och personalen alltid på tårna och serviceinriktade. (pinsamt nog glömde vi bort att betala för maten innan vi gick, något som vi fixade dagen efter. Hade varit trist att bli portad från Taprom)

Bland de egna ölen utmärkte sig Malmö Sand Dollar DIPA och Malmö Cacaoic 1. Förstnämnda härligt färsk och välhumlad med framförallt apelsin och en del ananas. Malmö Cacaoic 1 är en Imperial Porter med mycket kakao och choklad. Söt men skönt nog kändes den inte för söt.

Gästöl fanns det som vanligt också många av, denna gången var alla ölen från antingen amerikanska Bagby Beer Company (som hade en tap takeover kvällen innan) eller Stockholm Brewing som körde ett litet event då vi var där. 

Då CBC skulle sparka igång klockan 10:00 nästa dag så försökte vi ta en rätt tidigt kväll. Gick väl hyggligt med det då vi var tillbaka på hotellet strax före midnatt.

Innan det besöktes dock helt nya BrewDog Malmö som öppnade 4:e maj. Lokalen var förstås fräsch och den kändes rymlig. Det var en del folk, bland dessa märktes BrewDogs grundare James Watts som fick stå ut med att folk gick fram och pratade med honom och bad om att bli fotade med honom. Jag försöker låta folk vara ifred särskilt då de tycks vara ute på sin "fritid". Fast hade det varit salige Jussi Björling (någon bättre tenor har aldrig funnits och går inte att finna) så hade saken förstås varit en annan.

Bland fatölen utmärkte sig särskilt AleSmith Speedway Stout - Hawaiian. Det kan jag säga att sämre öl det kan man definitivt dricka. Riktigt mumsig med en massa kaffe och en trevlig kropp.

Nya öl från Brekeriet missar jag gärna inte. Deras samarbetsöl  med Stillwater och To Øl, Scanium fanns på fat. Lättdrucken och uppfriskande med lime, funk och frukt.

BrewDog Malmö har ett bra läge, nära till både Centralstationen (7 minuters promenad) liksom ett flertal hotell. Någon mat blev det inte men korven den såg riktigt schysst ut. 

Det hela utvecklade sig till en klart stabil torsdagskväll. Skönt nog blev det inte toksent då nya uppdrag i ölets tecken skulle ske på fredagen.

Två höjdare på Akkurat.

Efter att vi lämnat Omnipollos Hatt hade vi ungefär en timma på oss innan vi skulle ta pendeltåget till Spånga för samkväm.

Det hör inte till vanligheterna att jag redan på förhand vet vilka öl som jag kommer att köpa då jag kliver in på Akkurat, denna lyckans boning. Nu var jag helt säker på min sak, två exklusiva öl fick det bli dagen till ära. (ja jag råkade visst fylla år nämnda lördag)

Närke Kaggen Raspberry Stormaktsporter serverades på fat i december då Akkurat firade 20 år. Den tillställningen missade jag tyvärr men lite senare fick de även flaskor av nämnda öl.

Närke + Stormaktsporter är en kombination av ord som gör att det uppstår ett inte så litet habegär. Närke Kaggen Raspberry Stormaktsporter smakade alldeles utsökt. Så väldigt elegant och balanserad öl att man inte kan annat än häpna. Hallonen tillförde en sympatisk lätt syrlig touch till ölet. 265 kostade den lilla flaskan, mycket välinvesterade pengar enligt mig.

En till öl hann vi som sagt med. Det var inte vilken som helst det heller utan en 3 Fonteinen Zenne y Frontera som för stunden är den högsta rankade av samtliga Gueuze på Ratebeer.

En synnerligen god öl även det, det jag särskilt reagerade över var dess härliga balans. Syrligheten var inte extrem och det fanns fina smaker av druvor samt även en gnutta sherry. Akkurat tog in 60 flaskor för ett tag sedan, enligt uppgift finns ungefär hälften kvar i denna stund. Ölet är så långt ifrån en "stor stark" man komma vilket även märks i priset, 695.

Kan inte tänka mig att man på en krog kan gå in och dricka en kombination av två öl som är bättre än det som vi upplevde på Akkurat under vårt korta besök.

Omnipollos Hatt firade ett år.

Förra helgen firade Omnipollos Hatt födelsedag fredag till söndag. Hade ingen möjlighet att vara där på fredagen men på lördagen hanns det med ett kortare besök.

Omnipollos Hatt brukar för det mesta ha riktigt trevliga öl på fat (10 stycken) och till kalaset hade de förstås laddat på lite extra. Det mesta som fanns på fredagen byttes ut inför lördagen.

Då Eirik och jag klev in i den lilla lokalen strax före klockan 13 var det mer eller mindre fullsatt trots att klockan var rätt tidigt på dagen. "Hatten" har öppet mellan 12-01 varje dag.

Trots det lyckades vi direkt nästla oss in vid bardiskens ena kortsida. Utbudet som mötte oss var följande:

Ölen som jag var mest intresserad av var de två från Trillium Brewing Company. Tidigare hade jag inte druckit något från dem men hört en hel del gott så det var förstås skoj att prova de bägge ölen.

Kan meddela att mina smaklökar tyckte om de bägge ölen från Trillium, särskilt då Trillium Fort Point Pale - Mosaic Dry Hopped. Snacka om välhumlad men framförallt väldigt fruktig öl. Balanserad och inte för söt, en riktig höjdaröl. Ja den satt verkligen som ett smäck som man säger.

Att kunna dricka öl från Hair of the Dog på fat i Sverige har jag vad jag kan minnas inte gjort tidigare. Adam är lite av en gammal favorit, riktigt smuttarvänlig öl särskilt då den lagrats i några år.

Bland Omnipollos egna alster fanns det några nya som förstås också provades. Denna gången tyckte jag att det svagaste ölet var det godaste, Omnipollo Bianca Blueberry Lassi Gose. Uppfriskande och med en bra balans mellan surt och sött. Lunchdricka varje dag?

Omnipollo Noa Pecan Mud Cake - Double Barrel som hade lagrats på både Islayfat och konjaksfat var drickbar men något spretig och med vibbar av alkohol. I det fallet föredrar jag originalet.

Första året för Omnipollos Hatt gick snabbt. Skulle gissa att jag gjort ett dussin besök eller så under det första året, kommer att fortsätta med det då det är ett så schysst ställe med trevlig personal, fina pizzor och framförallt många goda och spännande öl.

En nackdel är dock att man ibland känner sig lite gammal då man sitter där och dricker en öl eller två, ty stället är populärt bland ungdomen.

Beställning från Beergium

Årets första ölbeställning från Europa är avklarad, denna gången beställde jag från Beergium. Tidigare har jag inte beställt från Beergium så det var lite av ett test för att se hur det skulle gå.

Beställningen gjordes fredag 1/4, lådan skickades till transportfirman måndag 4/4 och paketet levererades till dörren fredag 8/4. Går alltså inte att klaga på leveranstiden.

Går inte heller att klaga på själva paketeringen, känns som att det ska till mycket våld innan en flaska riskerar att gå sönder.

Sex flaskor beställdes, av dessa tre öl från trevliga Brekeriet som jag tidigare inte provat. Som bekant kan man inte köpa Brekeriets öl via Systembolaget utan man måste gå via utländska butiker, just Beergium har ett fint utbud av deras öl.

Är tämligen säker på att jag kommer att nyttja Beergium igen, finns verkligen inget att klaga över. Ett varierat utbud av öl har de och fraktpriserna är klart humana. I normalfallet kostar 0-27kg 20 EUR.