Ölen på CBC

Så var det dags att nämna några av de öl som jag drack på Copenhagen Beer Celebration för en dryg vecka sedan. Det handlade inte om ett utbud av tusen öl eller något liknande utan om ungefär 200 olika öl, de flesta superintressanta. Det var alltså inte helt lätt att välja ut vilka som skulle provas. Ölen serverades i smakprov om 10 cl. Vart man än vilade ögonen fanns det en utställare som verkade spännande, nåväl det var bara att börja showen.

Först ut blev i alla fall Three Floyds Powder Burns, första gången som jag dricker öl från Three Floyds på fat i Europa, bara en sådan sak. Ölet var färskt och gott, fin fruktighet och skönt lättdrucken. En IPA som jag gärna skulle ha en back av hemma. Senare på dagen provades Three Floyds Das Kleine Schwarz Einhorn, en god rököl men det var inte riktigt i samma klass som Powder Burns.

Innan jag gick ut till släpet där Struise hade så många intressanta öl passade jag på att prova Nøgne Ø Sunturnbrew Oaked, den kändes nästan lite väl tung sådär strax efter 12 på dagen. Däremot var Xbeeriment A Beer Called Horse vilket var en behaglig lambic, syrlig med en hel del bär.

 Sedan var det dags för dagens första runda utomhus där Struise hade sitt släp. Det skulle bli ett antal rundor dit under dagen då de hade fler än 20 olika öl att välja mellan, många av dem helt nya. Jag hann med att prova för mig 17 nya öl från Struise. Mest glad är jag över att äntligen ha fått prova den mytomspunna Struise Dirty Horse, en  Sour Ale från 1983. Fortfarande väldigt god, visst kändes åldern men samtidigt var ölet fortfarande friskt och komplext, en riktig höjdare enligt mig. Pannepot Wild och Pannepot Special Reserva hade jag tidigare inte heller druckit, bägge stabila som tusan med den sistnämnda som den godaste av de två. Redan här skulle jag varit mer än nöjd men som sagt det blev måna till hos Struise.

Struise var de enda utställarna som hade baljor med vatten där de sköljde glasen, fast vattnet såg inte så vackert ut efter ett tag, nå bättre än ingenting kanske. Deras placering i blåsten utomhus var både bra och dålig, bra på det sättet att det alltid är skönt att hämta lite luft. Inte lika trevligt då de blåste grus i ögonen, men men på en ölfestival är det bara att bita ihop. Av de nya ölen från Struise tyckte jag mest om Rio Reserva vilket är en Abt/Quadrupel. Det var inte heller ointressant att prova Struise Black Damnation VI- Messy på 39% mot Struise Black Damnation VII- Single Black på 2% mot varandra. Förstnämnda väldigt god, inte mycket alkohol som kändes i den. De starkaste ölet jag provat. Ölet var sött och förstås tungt men ändå lättdrucken på ett fascinerande sätt. Single Black var lätt med ändå med en hel del smakkaraktär. Snacka om kontrast mellan de två ölen.

Det fanns några amerikanske bryggerier som jag mer eller mindre aldrig hört talas om som överraskade väldigt positivt på mig, Cabinet Artisal Brewhouse var ett av dem. Deras Sour Ale Marry me in Goslar var en perfekt palettrensare. Torr och väldigt uppfriskande. Det godaste ölet av dem alla var ett öl från för mig okända Westbrook Brewing, Westbrook Mexican Coffee. Ett fantastiskt dessertöl, klibbig och söt med otroligt mycket kaffe. Jag gav den 4.5 på Ratebeer vilket är mycket högt.

Fanø Coffee Grinder var ett annat "kaffeöl" som jag fann väldigt sympatiskt. Mycket kaffe både i doft och smak, skönt drickbar i största allmänhet. Jag tänker inte nämnda samtliga 46 öl som provades, men det kan sägas att de flesta var bra eller bättre än så, riktigt så brukar det inte vara på en "normal" ölfestival. Några öl som inte riktigt levererade var BrewDog American Saison, den kändes obalanserad och tunn. Det sämsta ölet av dem alla kom lustigt nog från Mikkeller, nämligen Mikkeller Beer Geek Breakfast (High ICU Peel Edition). Den var snudd på obehaglig, smakade väldigt mycket lime med en konstig beska från skalen. Hur tänkte de där?

Efter sju timmar var det dags att lämna festivalen med ett glatt sinne, mat på stan hägrade. Efter att vi ätit begav vi oss till Mikkeller Bar, men där var det så mycket folk att det inte kändes lönt istället gick vi till min gamla favorit Ørsted Ølbar & Café. Där satt en gäng galningar så det var bara att sätta sig ner. Jag kände ig väldigt mätt och belåten så det blev bara en öl, Flynng Couch This is Living IPA. Flying Couch är ett fantombryggeri beläget i Köpenhamn, vet inte exakt hur länge de funnits men det var i alla fall mitt första öl från dem. En hygglig IPA men inte det mest intressanta som jag druckit.

En lång och underbar dag det var det, men en sista överraskning väntade. Kristopher (KP) från Kornmalt& Humlekottar skänkte mig en av sina 3 Fonteinen Framboos som han köpt på Sour & Bitter som hölls på torsdagen. Snacka om furstlig gåva, jag är evigt tacksam. Vilken hjälte! Kommer förstås att bjuda tillbaka vid tillfälle.

Copenhagen Beer Celebration

När jag första gången fick nys om den nya ölfestivalen Copenhagen Beer Celebration 2012 tvekade jag inte en sekund att köpa biljetter då de släpptes. Festivalen hölls under två dagar, vi besökte den på fredagen, det vill säga premiärdagen. Förväntningarna var höga, redan då vi köade för att bli insläppta visste jag att det skulle bli en bra festival eftersom Struise hade med sig sitt ölsläp med 20 tappar. Vid insläppet fick vi vårt glas, rött armband och ett litet häfte med information om de olika ölen. De olika ölen betalades med poletter, 15 sådana kostade 200 DKK. Ölen kostade allt från 1 till 3 poletter.

En del barnsjukdomar var det definitivt på festivalen, bland annat att det inte fanns någon garderob, det gick inte att skölja glasen, vatten kunde endast köpas på flaska. Toaletterna var sisådär, klassiska bajamajor och portabla pissoarer. Det fanns en stor dunk med vatten bredvid toaletterna, jag tänkte skölja händerna och det slutade med att ena benet blev genomblött då vattnet fullkomligt dundrade ut då kranen öppnades. Nåväl, det fanns ju tröst inne i hallen så ingen större skada skedd. Lokalen, Sparta Hallen, fungerade bra. Det blev aldrig någon större trängsel utan det gick snabbt att gå fram och beställa öl och prata med de olika utställarna. Det var högt i tak och akustiken fungerade väl.

Utställarna ja, vad ska man säga om dem? Ju mer jag tänker på det såhär i efterhand desto mer imponerad blir jag, tänk att inom några meter ha bryggerier som Three Floyds, De Molen, Cigar City, Dieu du Ciel med flera. Det var lite varierande vad gäller antalet öl som de olika bryggerierna hade med sig, från en till drygt 20 som Struise hade med sig. Visst hade det varit fint om tex Three Floyds hade tagit med sig något riktigt exklusivt men samtidigt kan man inte klaga över att kunna få Behemoth eller varför inte Powder Burns på fat.

I biljetten som förövrigt kostade 300 DKK ingick det mat, tillagad av inga mindre än Mielcke & Hurtigkarl. Det var olika tider för matserveringen, vi hade fått tiden 17:00. Det gick förvånansvärt snabbt för personalen att dela ut mat till alla hungriga själar. Exakt vad vi åt vet jag inte men helt ok var det. Mört kött med potatismos och en sås som bland annat innehöll humle. Fast till nästa festival ser jag gärna att det finns en möjlighet att välja bort maten. När vi satt oss till bords dök det upp en amerikansk gentleman med fru och frågade om de två platserna bredvid mig var lediga, slå er ned sa jag. Amerikaner är amerikaner så det tog inte lång tid innan vi började diskutera öl. Mannen i fråga var Fred Karm, bryggmästaren på Hopping Frog. Den gode Fred var en väldigt sympatisk herre. Rätt otroligt egentligen att kunna sitta avslappat bredvid en sådan herre som tagit fram så många härliga öl. Mean Manalishi någon?

I övrigt fanns det möjlighet att köpa korv med intressanta tillbehör som ölsenap, ölpicklade grönsaker med mera. Jag hade gärna sett att man kunnat köpa ost och lite annat smått och gott till ölen.

Förutom alla intressanta ölen är det roligaste med en ölfestival att träffa alla intressanta och roliga människor. Från utställare, ölfolk, besökare och så förstås ölbloggare. Vet inte hur många av den sistnämnda "sorten" som jag träffade på fredagen, men många det var det. Har aldrig sett så många bekanta ansikten på en ölfestival. Undrar hur många svenskar det var på fredagen? Befriande också att stämningen hela tiden var god, inga fyllon eller incidenter vad jag kunde se. Precis som det skall vara.

En drös olika öl blev det, lite om dem i nästa inlägg. Sammanfattningsvis så är jag med än nöjd med Copenhagen Beer Celebration, visst fanns det saker att förbättra men i det stora hela flöt det mesta på riktigt bra. Blir det en festival nästa år kommer jag garanterat att vara på plats.

Torsdag på Ølfestival København 2012

I torsdags var det då äntligen dags att flyga ner till Köpenhamn för öldrickande, ja för i ärlighetens namn var det det som resan till hundra procent gick ut på. Eddan, Eirik och jag åkte förväntansfulla ner, jag har aldrig gått på två olika ölfestivaler två dagar i rad så det skulle bli mycket intressant.

Efter att ha tagit Metron från Kastrup och checkat in på hotellet i Frederiksberg knallade vi ner mot city, ja för visst ligger väl Köpenhamns city i området kring Istedgate? Först lunch och sedan lite ölshopping på smått legendariska Ølbutikken. Det är lite märkligt att skriva det men ölshoppingen var lite av en besvikelse då många av hyllorna gapade förvånansvärt tomma. Borde ha gjort som Fredrik, beställt öl hemifrån och sedan hämtat ut lådan. Kanske kan vara något att prova till nästa gång. Nu blev det bara fyra flaskor på torsdagen, vilket är min klart sämsta notering genom tiderna.

Ryktet på stan sade att det skulle vara en mängd "dårar", "ölnördar" och andra lirare på Mikkeller Bar så efter den ynkligt beskedliga shoppingen gick vi dit. Och visst, stället var nästan fullt trots att klockan inte var så mycket ännu, det är aldrig fel att träffa törstiga själar. Bland profilerna märktes Jonas, Johan och Tom. Efter att jag beställt en Mikkeller Frelser och börjat smutta på den hörde jag ett välbekant garv, och visst var det Kristopher som kom in i salongen tillsammans med Gripen och Balder. Som alltid är det skoj att träffa folk som man känner igen.

Klockan började ticka på så vi kände att det var läge att gå till hotellet, lämna in flaskorna och sedan knalla iväg till Tap 1 där Danske Ølentusiasters Ølfestival København 2012 skulle hållas. Det är aldrig roligt att lämna Mikkeller Bar, särskilt inte efter enbart en öl men så blev det denna gång. 

Tidigare har jag besökt Ølfestival København vid ett tillfälle och det var på en lördag 2010. Då var det mycket folk, på torsdagen blev det aldrig trångt utan det var perfekt ur alla synvinklar. Inga köer någonstans, varken till de olika utställarna, toaletterna eller till matstället där det på dansk maner främst serverades korv. Enligt den officiella statistiken var det 1538 gäster på torsdagen. En sak alltid måste nämnas är det smidiga systemet med polletter, varför inte i Nacka är den eviga frågan utan svar vad det verkar.


Helt klart saknades några utställare jämfört med 2010, främst tänker jag på Mikkeller. På olika sidor på Internet diskuteras det just nu om relationen mellan Danske Ølentusiaster och Mikkeller, om det är klokt att ha två olika ölfestivaler på samma datum i en stad som Köpenhamn med mera. Min åsikt är att det var perfekt att kunna besöka två olika festivaler på två dagar, även om det innebär att kroppen fick ta viss stryk, men så pass illa som för Mats Alba blev det aldrig. 


Jag hade ingen direkt strategi för vad jag skulle prova under torsdagen, min egna statistik avslöjar att det blev 40 nya öl. Hornbeer är ett bryggeri som jag alltid tyckt om, jag ägnade en hel tid åt dem. 13 nya från dem provades varav de flesta var stabila. De hade bland annat med sig sex olika testbrygder, från blåbärsöl till single hop med Yakimahumle. 

Godast av de 13 ölen från Hornbeer var nog ändå Else Stout, den var väldigt behaglig på något sätt. Den var inte vråltung men med en solid munkänsla. Tyckte även om Hornbeer Skibsöl, den var full av rök, tjära och aska. Påminde mycket om klassiska finska tjärpastiller, måhända en perfekt öl för en sjöbuse.

Nøgne Ø/Terrapin Imperial Rye Porter var också en sympatisk bekantskap, fastnade särskilt för den krämiga munkänslan. Nøgne Ø Single Hop Citra IPA kändes lite blek. Kanske är det bara jag som är lite trött på alla dessa singlehoppade öl, det händer liksom inte så mycket med dem.

Djævlebryg Pride of Nekron var en väldigt god Imperial Stout, godaste ölet på torsdagen. Annan öl som var väldigt bra var Ugly Duck Imperial Vanilla Coffee Porter.

Vad vore en ölfestival utan några riktiga bottennapp, det absolut sämsta ölet som jag provade var från Tyskland, Neuzeller Fritz Kartoffelbier. Bara namnet avslöjar att det inte var någon höjdare. Amager The Sinners Series Wrath blev jag inte heller imponerad av. Den kändes inte helt frisk.

Det blev till slut en hyfsat intensiv torsdag, på vägen tillbaka till hotellet blev det klassisk påfyllning av fett så att natten skulle överlevas. Nästa dag hägrade sedan Mikkellers nya ölfestival, Copenhagen Beer Celebration. Japp, ni gissar rätt, ett inlägg om det följer.....

Avslutningsvis några blandade bilder från torsdagen, samtliga barntillåtna.

För övrigt blir jag inte riktigt klok på nya blogger, fotona tycks hamna lite här och där, texten lever sitt egna lilla liv fast å andra sidan tillför det spänning i livet, eller inte....

Måndagsprovning med tema Mikkeller

I måndags bjöd jag in Eddan, Eirik och Silenzi på en liten anpråkslös måndagsprovning. Temat denna vecka kommer att bli väldigt danskt, imorgon är det avfärd till härliga Köpenhamn, så det kändes naturligt att bjuda på några öl från Mikkeller som låg och skräpade i förrådet.

Först hemmagjord pytt i panna med ett par matöl, sedan sprakade det igång. Vi började med en Mikkeller Funky (e) vilket visade sig vara en rätt udda skapelse. Lätt syrlig, med inslag av träd, läder och röda bär. Även en del kryddor, ananas och citrus. Eftersmaken var torr. Svår öl att riktigt sätta fingret på, helt ok men inget som behöver drickas igen.

Nästa öl blev Weinbrand Barrel Aged Red Ale. Man kände verkligen spår av fat både i doften och smaken. Komplex öl som hade många olika nyanser. Söt men jag tyckte om den, skulle inte ha något emot att komma över en flaska till.

Mikkeller Tiger Baby: Open Windows Open Hills bryggdes i anledning av Tiger Babys tredje album. Då ölet dracks lyssnades det på just den plattan. En kombination som fungerade väl. Ölet var friskt och fruktigt, men något gammalt. Skulle gärna prova en färskare butelj.

Eirik hade med sig en flaska Mikkeller Beer Geek Bacon. Härlig doft med mycket sälta, rök, mörk choklad och rostad malt. Gott men inte så tungt som förväntat. Jag upplevde kroppen som förvånansvärt snäll. Eftersmaken var väldigt lång.

Som lite pausunderhållning plockade jag fram en Heeren van Liedekercke 20 Anniversary Blend, ett öl bryggd för den härliga restaurangen/puben i Liedekercke. Det visade sig vara en jordnära och behaglig gueuze, inte så värst syrlig med sympatiskt drickvänlig. Jag tyckte om den.

Nästa flaska blev en Mikkeller Mielcke & Hurtigkarl, en flaska som jag köpte i Köpenhamn i juni 2011. Ölet är lagrat på fat från kanske världens mest kända dessertvin, Château d’Yquem. Väldigt exklusivt och annorlunda men tyvärr så tyckte jag att det var kvällens tråkigaste Mikkeller. Inget dåligt öl men inte värt sitt pris. Något intetsägande om jag skall vara ärlig.

Mikkeller Spontancranberry däremot var allt annat än intetsägande. Härligt syrlig med mycket bär och karaktär. Avslutningen var torr och mycket syrlig. Kvällens bästa Mikkeller!

Sist men inte minst blev det en Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Bourbon. Tung förstås med spår av alkohol. Soja, lakrits, kaffe, ek med mera. Har lagrat flaskan i ett drygt år, kanske blir den ännu lite bättre med ytterligare ett år eller så? Nu var den god men allra högst upp nådde den inte.

Just ja, en alkoholfri Mikkeller som inte finns på Ratebeer provade vi också, Mikkeller Kidz Beer. Den var förskräckligt illasmakande, söt och påminde om en usel svagdricka.

Som sagt, imorgon är det dags att åka till Köpenhamn, torsdag till söndag blir det. Det kommer att bli en episk resa vill jag lova..

Var är vaniljsåsen?

Den första druckna av ölnyheterna som kom tidigare denna vecka blev för min del Shipyard Applehead Ale.

Helt klart en udda doft som påminde mycket om äppelkaka. Även en hel del kanel, ganska sött. Smaken var inte lika söt men märklig. Inte direkt äckligt men inte heller alltför välsmakande. Tunn med äpplen, kanel, bröd och nötter. Även en lätt syrlighet.

Den stora frågan är hur ölet hade smakat med vaniljsås? Förmodligen får jag aldrig svar på den gåtan.

På defensiven

Fasiken, redan maj och nyhetssläpp på vårt kära Systembolaget. Med tanke på vad som hägrar i nästa vecka var jag på defensiven idag, men några nyheter blev det förstås, det går liksom inte att motstå alla frestelser.

Amager Pop!: är en strong porter som säkert är drickbar.

Amager Hr. Frederiksen (Colorado Whiskey Edition): samtliga tre från Amager är ju lite småintressanta.

Amager Hr Frederiksen (Danish Red Wine Edition): undrar vilken som är godast?

Amager Hr Frederiksen (Swedish Red Wine Edition): denna kanske?

Black Islay: blir intressant att testa, jag dricker sällan öl från Skottland så varför inte?

Shipyard Applehead Ale: låter som en uppfriskande våröl, återstår att se.

Sierra Nevada Bigfoot: några sådana vill man ju alltid skruva ner.

Sierra Nevada Rythless Rye IPA: frukostöl månne?

Förövrigt var det lugnt på Regeringsgatan, jag var där prick 10:00 och det tog ett par minuters köande innan jag var fram vid nyhetshyllan.

Ölprovning i Handen

I lördags fick jag för första gången under min vandring på denna jord uppleva en ölprovning i det mytomspunna Handen, närmare bestämt hemma hos Jonas från Öl i Stockholm.

Temat för dagen var Imperial Stouts, 12 stycken olika skulle vi prova, en av dem var inofficiell, mer än så kan jag inte skriva av "juridiska" skäl. Vi började med de första sex utomhus i det lagom blåsiga och småkyliga svenska vårvädret.

 Öl "X" var inte så god, lite plastig och med en udda syrlig ton. Kändes inte direkt som en Imperial Stout.

BrewDog Abstrakt AB:05 var löjligt söt! Skulle aldrig ha kunnat dricka en flaska på egen hand, nä den var inte bra. Vad tusan håller på med? Jag gav den två i betyg på Ratebeer.

North Coast Old Rasputin Anniversary Bourbon Barrel Aged Stout är ett öl som håller fin klass, jättemycket fatkaraktär. Fortfarande något eldig, kanske blir lite lugnare efter en tids lagring? Bästa ölet av de inledande sex som vi provade. 

Midtfyns Imperial Stout hade jag druckit tidigare, innehållet i flaskan började kännas aningen trött. Gick att dricka men inte så intressant.

New Holland Dragons Milk köpte jag i Chicago förra hösten, hade inga direkta förväntningar men ölet var gott. Mycket lakrits och tämligen sött utan att bli sliskigt. Kokos och vibbar av fat. Inte kraftigt med behagligt. Näst bästa ölet enligt mig.

Speakeasy Scarface Imperial Stout köptes av Tom i San Francisco då de var där och härjade tidigare i år. Det var det mest rostade av ölen vi provade utomhus. Mycket mörk choklad och även lakrits. Stabil öl.

Pizza beställdes och vi flyttade inomhus. Ytterligare sex svarta öl provades, tre årgångar av Brooklyn Black Chocolate Stout (11-12, 10-11, 09-10). De var rätt snarlika, men den yngsta var lite mer "eldig" och hade en nötigare ton. Jag tyckte att den äldsta var godast, den var mer nedtonad och med mer smak av lakrits.

BrewDog Tokyo* är ju verkligen stark och söt, mindes den som godare. Paradox Jura från samma bryggeri tyckte jag inte heller om i lördags. Eldig och allmänt svår. Vad tusan håller de på med egentligen på BrewDog? Eskilstuna Fristadens Imperial Stout var helt ok, fast aningen anonym i alla fall jämfört med de två galningarna från BrewDog.

Efter att vi provat färdigt de svarta ölen väntade bonusöl. En riktigt frisk och god sak var Fantome Pissenlit. Det samma kan säga om Lindemans Kriek Cuvee Rene. Det är ju inte den mest avancerade av Krieks men alltid lika trevlig att dricka trots det.

Kvällens utan jämförelse sämsta öl var Therezopolis Ebenholz, en Dunkel inköpt i Rio de Janeiro. Luktade och smakade mögel, gammal fisk och annat elände. Helt klart ett av de sämsta ölen jag druckit, fruktansvärd. Ett par klunkar räckte för mig.

Lost Abbey 10 Commandments blev jag inte heller superimponerad av. Lite väl kryddig i det långa loppet. Påminde verkligen om julöl med den tydliga tonen av pepparkakor.

Kvällens sista öl blev en sympatisk rackare, Ballast Point Sculpin IPA. Trodde att jag hade druckit det ölet tidigare men det hade jag visst inte gjort. Doften var fortfarande väldigt humlig och fin liksom smaken. Inte extrem på något sätt men balanserad. Vore inte dumt att prova ölet helt färskt.

Återstår inget annat än att tacka alla inblandade för de goda ölen samt till Jonas och Majsan för värdskapet. Majsans chokladkaka får ett hedersomnämnande, verkligen god!