Blindprovning i lördags

I lördags var Eddan, Eirik och jag hemma hos Silenzi för en blindprovning av fem olika öl. Som vanligt lärorikt och inte alldeles enkelt. Huvudgrejen var att gissa ölstil, bonus var om man kunde sätta exakt vilket öl det rörde sig om, det sistnämnda fick jag noll rätt på. Däremot lyckades jag sätta tre stilar rätt, även det där med ölstil kan ju alltid diskuteras, skillnaderna är ju hårfina. På De Molen Man & Macht gissade jag porter fast det är en stout. För övrigt en udda stout på enbart 3,9%. Doften var svag liksom smaken, inte alltför imponerande. De fem ölen som provades var dessa:

Efter blindprovningen var det dags att äta tre olika sorters hemgjorda korvar vilka alla var väldigt goda men allra godast var den som var smaksatt med bland annat parmesanost, verkligen en njutning. Till maten dracks några svenska öl som jag beställt via Systembolagets e-beställning av lokala produkter, Helsingborgs Witbier, Charlis Ipalla och Kallholmen Levande Lager. Alla tre upplevde jag som helt ok, Helsingborgs Witbier var den godaste av de tre. Fint törstsläckande och med de typiska inslagen av citrus och koriander. Det hittills godaste ölet från Helsingborgs Bryggeri som jag haft äran att få inmundiga.

Ett par italienare blev det också, tidigare hade jag druckit Amiata Contessa från Birra Amiata. Nu klippte vi Amiata Bastarda Rossa och Amiata Caronte. Tyvärr höll ingen av de två samma klass som Contessa, särskilt Caronte var oväntat svag, ja snudd på blaskig. Tur att flaskorna var delningsobjekt och inget som jag köpte ensam.

En annan besvikelse som köptes på Systembolaget i maj var Amager POP!. Tung och jobbig att dricka, ingen elegans och balans alls. Tydlig karaktär av fatlagring, torra nötter och vinös. Nja, de senaste fatlagrade ölen från annars stabila Amager Bryghus har inte riktigt imponerat på mig.

Från den senaste resan till USA hade jag med mig ett par öl, Flying Dog Imperial IPA - El Dorado Single Hop. Vad jag vet var det första gången som jag smakade ett öl med El Dorado-humle. Doften var ganska försiktig, inte så humlig som förväntat. (flaskan var väldigt färsk). Smaken var åt det örtiga hållet med malt och spår av jord. Inte direkt fruktig. Rejäl beska och en lång eftersmak. Nja, inte det godaste från Flying Dog men helt klart duglig.

Berliner Weisse drickes verkligen inte ofta, alltså var det roligt att presentera en Full Sailers Brewers Share Berliner Weisse från Hood River i Oregon. Tyckte att ölet hade drag av "Pommac" i doften. Inte så mycket "simbassäng" varken i doften eller smaken som jag brukar förknippa med en Berliner Weisse. Syrlig men inget extremt. Dock en helt ok öl som kändes uppfriskande.

Eirik var nyligen i Bulgarien, självklart hade han med sig några öl därifrån som vi andra med stor förtjusning och iver såg fram emot att på prova. Zagorka Special var en ordinär och trist Pale Lager utan mycket karaktär, ja ölet smakade faktiskt nästan ingenting. Inga obehagligheter men synnerligen intetsägande. Öl för folk som normalt inte gillar smaken av öl, vad vet jag?

Kvällens sista öl visade sig vara ytterst spektakulär, Zagorka Fusion with grapes. En blaskig lager med lite vita vindruvor, vad kan gå fel? Ölet doftade inte utan det luktade "gamla strumpor". Färgen var förmodligen det ljusaste jag någonsin sätt. Smaken söt och tunn med en viss känsla av Radler med Sprite, fast inte alls lika stabil som tyskarna. Vad säger man, en härlig upplevelse helt klart.

Kvällens bästa kommentar kom från Eddan angående att Eirik inte har någon musiksmak. Detta sades då vi andra till fullo njöt av Touch Me med Samantha Fox samtidigt som vi drömde om svunna dekolletage.