Öl i Uleåborg, fredag 4/8.

Mellan Stockholmsbåtens ankomst och tågresan norrut var det ett par timmars rast. En tidig lunch blev det liksom ett stop öl Kitty's Public House som ligger några stenkast från Helsingfors Centralstation. Kitty's hade jag inte besökt tidigare. En pub av det klassiska snittet som öppnar klockan 11:00. Gästerna var inte många tidigt på dagen men en av dom var en skön äldre dam kring 75. Hon ville inte dricka något som hon kunde dricka hemma, som Lapin Kulta utan något "roligare". 

 

För egen del drack jag en Plevnan Misty Man. En ok NEIPA utan att sticka ut på något sätt. Ack, ack dessa Hazy-IPA. Hoppas verkligen att "klassisk" IPA snart blir på modet igen.

Tågresan tog fem och en halvtimme mellan Helsingfors och Oulu, framme var jag strax före 18. Färden gick hyfsat snabbt även om det var lite segt, helt klart är det smidigare att flyga men denna gången var prisskillnaden för stor. Avståndet mellan Helsingfors och Uleåborg är ungefär 600 kilometer.

 

Uleåborg, eller Oulu som det heter på finska har jag besökt många gånger tidigare då det är farsans gamla hemstad. I barndomen besökte vi farmor varje år och träffade andra släktingar och vänner. Mitt senaste besök var 2006 så det var verkligen på tiden att återse staden igen. Har i flera år funderat på att åka till Uleåborg, Jonas visade vägen då han besökte staden två år i rad, 2021 och 2022.

Från tågstationen tog det runt 10 minuter att gå till Radisson Blu Hotel, ett hotell som jag väl minns från barndomen då det fanns redan då, även om hotellet från början hette Hotelli Vaakuna. 

 

Helt klart ett trevligt hotell som har ett fint läge i Uleåborg. Rummet var fräscht och ganska stort, ja bor man på Radisson så blir man sällan besviken. Glädjande nog hade jag även schysst utsikt från rummet, något som jag inte brukar vara alltför bortskämd med. 

 

Magen den kurrade så det var verkligen läge för en bit mat, en pizza på Uleåborgs äldsta pizzeria,  Pizzeria Da Mario satt som ett smäck. Några öl hade de också trevligt nog. Pizzan var stabil, rökt renkött, lök, Auraost och smetana. 

 

Det som är så fint med lite mindre städer (Uleåborg har runt 210.000 invånare) är att det mesta ligger på promenadavstånd, från pizzerian tog det hela en minut till kvällens första ölställe.

 

Teerenpeli Oulu påminde en hel del om Teerenpeli i Helsingfors. Publiken var åt det yngre hållet. Servicen var trevlig och effektiv. Ett stycke Teerenpeli NEIPA dracks. En ok öl, trea i betyg om någon undrar över sådana världsliga ting.

 

Efter det var det ett fint läge att gå till andra sidan gatan och besöka K-Supermarket Pekuri för lite inköp av diverse nyttigheter. Det är verkligen en massa nostalgi att beskåda godisavdelningen i en finsk matbutik.

 

Ölutbudet i en K-Supermarket är betydligt bättre än i svenska matbutiker, fint nog hade de även några hyllor med lokala öl. (om den relativt nya finska regeringens förslag går igenom får matbutiker snart sälja öl upp till 8%) 

 

Inköpet lämnades på rummet och sedan tillbaka till stan. Mallaskellari stod först på schemat. Det visade sig bli mitt favoritställe i Uleåborg. 

 

Välbesökt både på terrassen i innergården liksom i källaren. Jag valde källaren då de har fler fatöl där. Började med en "Titanikki", en provbricka med 4 öl. Glömde fråga varför den hette som den hette. En del flaskor och burkar fanns också men de koncentrerade jag mig inte på. 

Dugliga öl även om inget direkt stack ut. Ett lite större glas Keppo Porter blev det också. Mild men duglig även den. 

Gillade verkligen Mallaskellari, de hade bara inhemsk öl på fat vilket jag alltid uppskattar då jag är på resande fot. Betjäningen var vänlig och snabb. 

 

Från Mallaskellari var det långt till nästa ställe, hela en minut tog det att gå till Oluthuone Leskinen. 

Det var väldigt livat på Leskinen men trots det så lyckades jag knipa en plats vid baren, finta höger och gå vänster fungerar alltid. Här hade de både inhemsk och utländsk öl på fat, flaskor och burkar fanns förstås också. 

Två öl mäktades det med, båda lokala. Naïlo Grove (min första från det bryggeriet). En standard Hazy Pale Ale, ganska mild med passionfrukt, citrus och lite såpa. 

 

Betydligt intressantare och godare var Sonnisaari Pehkolassa Jyrää, en IPA som vann pris som dagens bästa öl. Härligt besk med grapefrukt och kåda.

 

Oluthuone Leskinen tyckte jag också mycket om och det var som sagt fullsmockat med en massa glada gamänger. En av dom ville prata om det kommande finska presidentvalet men jag är inte alltför insatt i det ämnet så det samtalet ebbade ut tämligen kvickt. 

Ett sista stopp på hemvägen blev det på Pub Graali. Det var lugnt på Graali, kändes nästan som att det var fler anställda än gäster. Kanske besöker folk stället senare på kvällen/natten då de stänger 04 natten mot lördag och söndag. Jag började tänka på det, jag har så vitt jag kan minnas aldrig druckit öl 03 för att inte tala om 04. Pub Graali var det inte heller något fel på, 17 fatöl om jag räknade rätt hade de denna afton. Servicen var väldigt snabb. 

Olutmylly Mylläri Pils fick avsluta den trevliga pubrundan. Uppfriskande och småtrevlig pilsner. Gott så. 

Ett par avslutande öl på rummet fick avsluta denna långa och schyssta fredag. Det var skönt att konstatera att jag inte blev haffad av polliisi denna dag heller.