Ölåret 2022, några siffror.

Mer än halva januari 2023 har redan passerat, ja snart är det dags att klura ut vilka växter som ska pryda balkongen i vår och sommar. 

Innan det så tänker jag som brukligt redovisa några siffror för det gångna ölåret, 2022. Det är inte direkt svårt att räkna ut kostnaden för öldrickandet eller hur många nya öl som provades med tanke på alla elektroniska spår jag som konsument lämnar efter mig. 

 

Inför 2022 så hade jag inga "planer" utan det vara bara att köra på. 

Antalet nya öl blev 969. Tidigare år enligt nedan:

2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328
2019: 1254
2020: 947
2021: 1000  

Vad kostade öldrickandet år 2022 kan man undra?

2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500
2019: 45000
2020: 42885
2021: 45178 

2022: 43500

Utfallet blev ungefär som förväntat. 2023 är jag säker på att jag kommer att dricka färre öl, men hur kostnaden kommer att bli är svårt att spekulera om med tanke på den för samhället bekymmersamma inflationen som verkligen ställer till det. Reallöneutvecklingen är som alltid intressant att följa och se hur den kommer att påverka inte bara min utan även andras konsumtion. Hur kommer det att gå för småbryggerierna och krogarna? Är ingen avancerad gissning att tro att flera kommer att bomma igen i år då det ekonomiska läget är som det är.

2022 blev alltså månadssnittet 3625, den billigaste månaden var april (2496) och den dyraste augusti då jag hade min huvudsakliga sommarsemester (7548).

2022 var ett år som bjöd på tre resor, en till Tyskland och två till Finland. (ja, jag är på dekis) Två ölfestivaler besöktes, i Helsingfors och i Nacka. Det mesta av drickandet skedde alltså på hemmaplan.

Några ölresor är inte inplanerade för 2023, men det kan förstås ändras. Det återstår att se hur året kommer att utveckla sig.