Pripps Blå, styrkan sitter i smaken, eller inte.

Häromdagen roade jag mig själv (nåja) genom att köra ett mycket exklusiv liten ölprovning där jag helt ensam var den enväldige domaren.

Följande tre skapelser skulle ytterst strikt och seriöst drickas och bedömas:

Pripps Blå Lättöl 2,2%
Pripps Blå 3,5%
Pripps Blå Export 5%

Kunde direkt konstatera att färgmässigt var det väldigt små skillnader (bilden den ljuger en aning), även skummet var vitt och likvärdigt på alla tre.

Pripps Blå Lättöl var väldigt tunn vilket förstås inte förvånade. Lite bröd, malt och metalliska toner. Verkligen ingen öl som jag känner att jag måste hälla i mig litervis av, hellre vatten om jag är riktigt törstig. Betyg: 1,25/5.

Pripps Blå 3,5 kändes rätt söt, bröd och toner av grönsaker. Tunn och intetsägande. Aningen "godare" än lättölet inte för att det kanske säger så mycket. Betyg: 1,5/5

Pripps Blå Export 5% var den klart sötaste av de tre. Den kändes inte heller lika brödig som de andra två. Gott var det dock inte. Betyg: 1,5/5. På Systembolaget står det följande: "Fruktig smak med inslag av ljust bröd, honung och citrus. Serveras vid 8-10°C till husmanskost eller som sällskapsdryck." Jag skulle då aldrig förstöra fin husmanskost genom att dricka Pripps Blå till, inte heller skulle jag servera det som sällskapsdryck ty då skulle sällskapet snabbt försvinna.

"Styrkan sitter i smaken" står det på burkarna. Alla har vi förstås olika smaklökar men av den texten förstår jag i ärlighetens namn föga trots att jag har en hel del högskolepoäng på saldot.

Nä, roligare öl har jag helt klart druckit under mina dagar men det är å andra sidan alltid kul att ägna sig åt fältmässiga studier på mycket hög nivå.