Fick ett meddelande från en kollega som undrade om jag kunde köpa med mig en flaska från Oslo, visst kunde jag det så det blev en promenad till Vinmonopolet vid Aker Brygge som vi besökte dagen innan. Jag passade också på att fylla på med ytterligare några öl, noterade också att de plockat fram fyra lådor Nøgne Ø Dark Horizon 6. Vi hade alltså inte behövt förbeställa sådana men det kunde vi inte veta. Det var ytterst frestande att köpa alla flaskor men det hade inte revisorn gillat, knappast heller Skatteverket.
Hur som helst, dagens första ölstopp blev Café Sara, ett ställe med mycket känsla och som hängt med sedan 1989. Jag gillar insuttna och folkliga ställen, detta var ett sådant. Vi var där tidigt på lördagen, de få andra gäster som var på plats tycktes mest fokuserade på att äta en bit mat. Jag har förstått att stället är populärt och jag förstår verkligen varför.
Café Sara ligger i samma område som Mikkeller Oslo, Crowbar & Bryggeri med flera så det var inga problem att hitta stället, särskilt inte med tanke på att vi var i närheten kvällen innan. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så ligger de flesta ölställena i Oslo på gångavstånd från varandra vilket förstås alltid är toppen.
Nämnda Nøgne Ø var det första mikrobryggeri som började säljas på Café Sara. Kul nog fanns det under vårt besök några jubileumsöl, en av dessa var Nøgne Ø Sara's Jubileum 1989-2019.
En väldigt söt öl handlade det om, något som man absolut inte bara hällde i sig. Värmande med choklad, kaffe, portvinsvibbar och små kryddiga toner. 14% alkohol som kändes väl dolda. God öl men det var tur att vi var tre som delade ett glas för jag vetetusan om jag just där och då pallat med ett eget glas.
HaandBryggeriet Sara 30th - Cuveé Sara var helt annorlunda då det är en suröl brygget med bringebær og lagret ett år på eikefat som det heter på norska. Klart stabil den med.
Från Café Sara tog det fyra minuter att gå till lördagens andra stopp, BrewDog Grünerløkka eller BD57 som det tvingas heta. (återigen det där med norska alhoholbestämmelser) För den som har sinne för detaljer noterar på bilden att de inte heller har någon skylt med BrewDog-loggan.
Grünerløkka är väl typ Oslos motsvarighet till Södermalm, lite hippare och vad som jag uppfattade med en yngre befolkning. I alla fall såg det så ut då vi satt vid fönstret på BrewDog och spanade ut för att se vad som kan tänkas hända ute i världen.
BrewDog var helt ok, fast vi nöjde oss med en öl var. Mest gick vi in där för att stolt kunna meddela för de som bryr sig (det vill säga ingen) att vi varit där.
Från BrewDog knallade vi vidare till Grünerløkka Brygghus, även det ett folkligt och som det kändes populärt ställe. Det satt ett gäng och hade det gott några trappor ner så vi positionerade oss vid ett bord som var nära baren. Det är alltid härligt att från sin stol kunna se fatlistan samtidigt som man har koll på vad som sker i salongen.
Fem av deras egna öl testades (själva bryggeriet låg några kvarter bort om jag uppfattade det rätt, det var anledningen till att stället får heta Grünerløkka Brygghus. Annars gäller att en majoritet av ölen ska bryggas på plats. Helt klart måste jag läsa vidare om de snurriga norska alkoholbestämmelserna då tid finnes)
Vi passade även på att beställa lite enklare tilltugg, det var ju ändå tidig eftermiddag. Jag gillade verkligen Grünerløkka Brygghus, ett ställe som jag gärna besöker igen.
På väg till vår nästa anhalt, Schouskjelleren Mikrobryggeri passade Eirik på att köpa med sig en ganska rejäl dos pinnekjøtt, kött som skall tillagas i jul. Skoj är det med olika länder och dess maträtter.
På Schouskjelleren hade jag varit en gång tidigare, hösten 2013. Stället var sig likt, rätt häftig lokal med det välvda tegeltaket. Denna sena eftermiddag var det förvånansvärt lugnt. Förutom vi tre så var det en handfull andra gäster.
Tre olika IPA beställdes, två egna och en från Lettland. Godast var en med namnet Schouskjelleren West Coast Haze.
Förutom fatöl har Schouskjelleren ett fint utbud på flaska och burk, vissa av priserna var dock saftiga. Det var lockande att beställa något men vi lät bli denna gången.
Vi har ett kultförhållande till Peppes Pizza, en kedja som finns på många platser i Norge. Redan inför resan hade vi bestämt oss för att äta lördagens kvällsmat på Peppes. Innan vi kom så långt slank vi dock in på klassiska Olympen, men där var det inget som lockade på fat så vi backade diskret ut och hamnade istället på Siste Sang som låg några stenkast bort.
Ett ställe som jag inte visste något om, visade sig vara både modernt och stort. En av killarna bakom baren var svensk, något som annars inte var så vanligt på ställena som besöktes. Trodde att det skulle vara fler svenskar som jobbade i Oslo eller så var vi helt enkelt på "fel" ställen.
Det var verkligen lugnt på Siste Sang, som så många gånger tidigare nöjde vi oss med en öl då vi mest bara ville kika in och se vad det kunde tänkas vara för ställe. Tycker att det verkade helt ok även om det var mer eller mindre ödsligt under vårt besök.
Då vi var klara var det alltså dags för pizza, det blev en rätt sen måltid men som tur är var det gott. Givetvis beställde vi rømmedressing till pizzorna, ett måste då man är Norge.
Maten satt minst sagt som ett smäck, kändes som att vi alla blev rätt dåsiga efter att ha ätit. Lagom sakta lunkade vi mot hotellet, ett ställe som fanns på vägen var Brygg Oslo som vi knallade in på.
Mycket folk, ett stort utbud på fat. (35 kranar) Ytterligare ett bra ställe tycker jag. Några rumsöl fick sedan avsluta ännu en härlig dag i ölets tecken.
Om jag ska försöka sammanfatta helgen i Oslo så blir betyget gott. Prismässigt var det inte så illa som jag trodde innan avfärd, den norska kronan är inte alls lika stark som den danska. Om jag räknar med Vinmonopolet vid Aker Brygge så besöktes 11 nya ställen. Det finns intressanta ställen kvar att besöka så en resa till Oslo om några år igen är nog inte fy skam. Tack till Eddan och Eirik för en kul tur.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar