Efter att ha parkerat bilen och checkat in på det ganska enkla men dugliga Thon Hotel Munch så traskade vi ner till Vinmonopolet Aker Brygge, en promenad som tog runt 15 minuter. I mitt förra inlägg skrev jag om att vi hämtade ut våra förbeställda flaskor av Nøgne Ø Dark Horizon 6. Givetvis passade vi även på att köpa en del annat smått och gott, öl både till rummet och öl som skulle få följa med hem.
Jag har sett det tidigare i några butiker i Norge men måste ännu en gång hylla Vinmonopolet som har kylrum i vissa butiker. I kylrummen har de främst välhumlade öl. Tänk vad fint att en varm sommardag knalla in och köpa en burk och sedan gå ut och dricka den. (fast i Norge får man förstås inte dricka öl på gator och torg hur som helst, fast jag misstänker att statsmakten har viktigare saker att göra än att "sätta dit" en stackare som råkar fukta sin strupe.) Vinmonopolet-Systembolaget 1-0.
Att bära omkring på ölflaskor/burkar är inte det roligaste man kan göra så vi promenerade tillbaka till hotellet för att dumpa det vi köpt men på vägen passerades Amundsen Bryggeri & Spiseri, klockan började närma sig 17:00 så det var verkligen hög tid för dagens första bägare.
Inne hos Amundsen var det väldigt stimmigt, fullt med folk som tycktes ägna sig åt after work och liknande aktiviteter. Som tur är kan man alltid peka på ölkranarna när det är svårt att höra varandra.
Infernot inomhus var inget som lockade så istället satte vi oss på uteserveringen, det är aldrig fel att sitta ute då det är ett par minusgrader och lätt snöfall. En varsin öl blev det, samtliga brygga på plats. För min del en cream ale som hette Amundsen Krispy Boiiiii. En duglig öl men inget spektakulärt.
Planen för fredagen var att börja med Vinmonopolet vilket vi även gjorde, sedan var tanken att hinna besöka 5-6 ställen. Amundsen var helt ok förutom den höga ljudnivån, vi ville dock vidare.
Efter att ha lämnat våra inköp på våra rum knallade vi i 10 minuter till Mikkeller Oslo, eller Henry & Sally som det heter. De synnerligen knäppa norska alkohollagarna gör att det inte får heta Mikkeller. Det var något som även märktes inne i baren, exempelvis hade inte denna bar glas med eget tryck vilket de olika Mikkeller-barer som jag tidigare besökt haft.
Jag tyckte att lokalen var trevlig, ganska stor och med en lugn och sansad publik. De flesta borden var upptagna under vårt besök. De bägge anställda var engelsktalande så det gick inte att beställa på svenska eller norska. (tornedalsfinska fungerade förstås inte heller)
Fatlistan var helt ok, noterbart är att de hade några öl från Marble Beers i Manchester. De lokala norska ölen var få, fast den som fanns var från ett bryggeri som jag helt missat att den existerade, Rygr Brygghus.
Vi ägnade vårt intresse främst på fatölen men det blev även en flaska, Mikkeller Hazeside IPA. Måste säga att jag gillade denna Mikkeller bar, stämningen var skön och lokalen schysst. Det fanns verkligen inte mycket att anmärka på så jag låter bli.
En annan bra sak med Mikkeller i Oslo är att det ligger väldigt nära flera andra intressanta ölställen, exempelvis Brus Oslo som var vår nästa anhalt. Det var inte svårt att hitta dit men ändå undrade vi lite lätt var det låg? Så fort vi vände på oss såg vi att vi stod precis utanför, jaja det är tur att ingen av oss jobbar som professionell kartläsare åt en rallyförare.
Till skillnad mot Brus i Köpenhamn är Brus Oslo litet och intimt. Räknade inte antalet sittplatser men särskilt många var de ej. Vi hade ett bra samtal med bartendern som var från Värmland samt ett par andra gäster som liksom vi satt vid baren. Två öl var blev det, godast tyckte jag Lindheim Farmer's Reserve: Stikkelsebaer var.
En trevligt syrlig öl som hade en hel del doft och smak av bär. Lindheim Ølkompani kan det helt klart vara värt att hålla lite extra koll efter.
Brus Oslo var helt klart ett ställe som jag gillade, kändes nästan som att komma hem till någon och sitta i lugn och ro i vardagsrummet och dricka en öl eller två.
Om Brus var lugnt så kan man inte säga det samma om Crowbar & Bryggeri som även det låg väldigt nära. Där var det full fart med gäster som nog alla var yngre än vad vi är. På den nedre våningen har de en ganska lång bardisk men vi var hungriga så vi började på övervåningen där man kunde beställa enklare maträtter. Jag är inte helt säker men jag tror att det var en älgkebab som vi åt, ganska liten men god. Dyr var den så kanske inte riktigt värd sitt pris men å andra sidan är man hungrig så är man.
I samband med matbeställningen gick det även att beställa öl, tre av ställets egna öl fanns på fat på övervåningen. Det är ingen vågad gissning att vi köpte en av varje. Det rörde sig om en Cream Ale, IPA och Lager. Denna gången vann Crowbar I used to love IPA en tämligen enkel seger, typ 4-1 om vi skulle snacka hockeyspråk.
När vi mumsat i oss maten och druckit upp gick vi ner där det var full fart, vi fick nöja oss med att stå vid ena hörnet av bardisken.
En runda pallade vi med innan vi bestämde oss för att knalla i runt 14 minuter till Røør som kan stoltsera med 70 öl på tapp. (och fyra mjöd)
Det fanns som sagt en hel del att välja mellan, vi noterade att de hade ett tiotal spanska öl på fat så några av dessa fastnade vi för. Är ju trots allt inte så ofta man dricker öl från okända spanska bryggerier.
En neipa med namnet Peninsula Galactic Sunrise från Cervecera Pensinsula var den som stod ut mest. Fräsch och lättdrucken med mango och ananas. Från vårt håll var det lite svårt att tyda texten på tavlorna längre bort så vi nöjde oss med att dricka några av de fatöl som fanns i vårt "närområde".
Stigbergets / Cervisiam Survival of the Hoppiest verkade som ett lovande samarbete och visst var den god men inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Ett par öl som vi ville beställa fanns uppskrivna på tavlan men då vi frågade efter dem var de slut. Nåväl, nåväl det är inte hela världen.
Jag vill inte säga att det var rörigt på Røør men det kändes ändå rätt skönt att knalla tillbaka till hotellet som låg fem minuter bort. Oslo känns ganska likt Helsingfors på det sättet att många av de bättre ölställena ligger i närheten av varandra, på gångavstånd. Fötterna är de bästa redskapen då man ska bege från ett ställe till ett annat. Otroligt nog var det ingen av oss som halkade trots att det var riktigt halt denna fredag i Oslo. Vi såg några andra som gjorde det men för oss var det bara nära några gånger. Annars har det ju hänt att man efter en bättre runda dagen efter vaknar med några blåmärken och andra mindre blessyrer.
Vi rundade av denna ganska så långa dag på ett av våra rum, några öl och ivrigt lyssnande på Samantha Fox var en perfekt avslutning på dagen. Än bättre blev det då Eirik plockade fram några ostar och charkuterier som han i smyg tagit med från Sverige.
En kul fredag i Oslo var det, fast då jag gick till sängs längtade jag redan till lördagens äventyr.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar