Några öl ombord på M/S Silja Serenade.

Torsdag 4/7 stack jag raka vägen från jobbet till Värtahamnen där en stor och tung dam väntade på mig, ja M/S Silja Serenade är stor då hon mäter 203 meter. Hennes vikt är verkligen inte heller fy skam, alldeles för många ton för att mina underarmar skulle klara av att lyfta henne. Märkligt nog hade jag aldrig tidigare åkt med henne trots att hon seglat på våra farvatten sedan 1990. Om Silja Serenade och hennes systerfartyg Silja Symphony skulle jag kunna skriva mycket om. Tidlösa skapelser är de helt klart, först i världen var de med gågator ombord bland annat. Nu är inte detta en sjöfartsblogg utan primärt en ölblogg så nog om fartygen, ordning i klassen som det heter.

Vår bekantskap började bra, då jag checkade in i automaten spottade den ut en hyttbiljett till en hyttklass som var bättre än den som jag ursprungligen bokat. Deluxe-Promenade-hytten på däck 11 var inte alls dum, bland annat fanns det en minibar. Ett par Carlsberg var vad som fanns i ölväg. (jag lät burkarna vara kvar)

Vid avgångstiden 16:45 fanns det en plats bokad i Grande Buffet för mig, det var ju snällt. Maten i sig var det inget fel på men det var väldigt stimmigt i restaurangen, en massa barnfamiljer och lätt förvirrade asiatiska turister. Det är sannerligen intressant att studera hur de sistnämnda blandar olika maträtter på sina tallrikar. (sex tallrikar blev det för min del) Pannkakor, sylt, pommes, sill, köttbullar var en kombo som i alla fall inte jag skulle satsa på. Nu vill jag inte påstå att jag är någon expert på hur man ska angripa ett buffébord men lite koll har jag i alla fall. (apropå smörgåsbord så såg jag ett finskt matlagningsprogram från 80-talet där just Silja Line besöktes. På den tiden fanns det renkött att mätta magen med, en sak är säker, de tiderna är sedan länge förbi) Till måltiden drack jag bara vatten, läsk/vin/öl ingick i priset men det var inget som intresserade mig.

Förra året då jag gjorde en liknande resa till Helsingfors för att hälsa på hos några bekanta så var vädret strålande. Denna gången var det mulet och bitvis regn. Det blev alltså inte så mycket tid ute på däck som önskat utan istället blev det en lite längre sittning än planerad i fartygets pub som är belägen längst bak på däck 7.

Sea Pub heter puben och utbudet var helt ok för att vara till sjöss, påtagligt många öl från Estland kunde jag notera. Inredningen gick i en traditionell stil, inte så mycket att säga om det. Trots att avgången var mer eller mindre fullsatt så var det lugnt under de två timmar som jag satt i puben. Det så kallade partyfolket reser nog på andra tider på året än i juli.

Förutom de estniska ölen noterade jag att det fanns tre olika öl från Nils Oscar till försäljning, bland annat Nils Oscar Kapten Balder som tycks vara specialgjord för rederiet.

Av de öl som jag drack i puben tyckte jag att Pohjala Virmalised var den godaste. Flaskan var inte helt färsk men innehållet klart dugligt ändå.

Senare på kvällen kunde jag inte låta bli att titta på showen som presenterades i Starlight. Jag kan typ inget om dans och musikunderhållning men tyckte ändå att det var mera imponerande än ölet som jag drack till det hela, Iso-Kallan Blonde.

Innan läggdags drack jag tidigare nämnda Nils Oscar Kapten Balder i hytten, en flaska som köptes i Taxfreen. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av ölet, tonerna av kokta grönsaker störde en del. Nåväl en lugn och behaglig överfart var det till den finska huvudstaden.