Har legat sömnlös många nätter i år då jag insåg att jag riskerade att inte besöka Köpenhamn anno 2018 så det kändes förstås väldigt skönt att om än hyfsat sent på året återigen få besöka den ack så trevliga danska huvudstaden. Gillar man öl så gillar man Köpenhamn, så är det bara.
Anländer man lagom till lunch känns det helt klart vettigt att börja hyggestunden på Warpigs. Nu var jag fortfarande trött eftersom det blev så lite sömn natten mot måndag så någon matlust hade jag inte, det hade inte resesällskapet heller så vi nöjde oss med att botanisera bland fatölen.
På fat var det mesta nytt för mig även om det fanns en del gamla bekanta också. Koncentrerade mig i vanlig ordning på det okända.
Warpigs Azacca kändes som en stabil inledande öl. Lättdrucken och med en hel del tropisk frukt, främst ananas och citrus. Azacca är en humlesort som har växt fram som lite av en favorit hos mig under detta år.
Det slank ner ytterligare någon IPA så efter det var det fint med en suröl, nämligen Highland Park Science Sucks från det för mig okända Highland Park Brewery i Los Angeles. Den var verkligen syrlig och med fina toner av aprikos. Satt som ett smäck som man brukar säga i de finare salongerna.
Som avslutning blev det en kolsvart öl, Warpigs Kenn Lee's Revenge som var rejält fyllig, utan kolsyra och med värmande alkohol.
Vårt nästa ställe blev Mikkeller Bar Viktorigade, originalet som det är svårt att inte ha sympati för. Precis som på Warpigs var det riktigt lugnt inne i lokalen, det här med att dricka några öl rätt tidigt på en måndag är en underskattad sysselsättning, fler borde prova kan jag tycka. (jasså, ni jobbar mån till fre, stackare!)
Slog till med en burk Mikkeller San Diego Borderline Ethereal som inte var en alltför spännande saison. Däremot var Mikkeller San Diego/J. Wakefield Balls Be Malted intressantare. (det jobbigaste med att skriva ölblogg är alla dessa långa och krångliga ölnamn, knappt så att jag orkar)
Nåväl, en god Imperial Porter var det i alla fall. Söt och värmande med en hel del choklad.
Härnäst blev det ett litet inköp på Kihoskh innan vi slank in på deras bar Rbabarrab. Vi var de enda gästerna och mäktade bara med en öl per man, i mitt fall en Brekeriet Pavlova. Soft och lättdrucken öl med hallon och mild funk.
Innan vi kände oss nöjda med Köpenhamn för denna gången gick vi till det närbelägna Fermentoren, ja alla fyra ställen vi besökte ligger på korta promenadavstånd från varandra. Det är verkligen härligt att slippa bränna kalorier i onödan.
Fermentoren är Fermentoren, ett riktigt trevligt ställe där det under tidigare besök ibland varit så mycket folk att jag mer eller mindre haft näsan i andra människors armhålor, armhålor som inte doftade sommaräng kan jag lova.
Denna måndag var det dock endast ett fåtal gäster, riktigt skönt hygge med andra ord. Ölutbudet bjöd på mycket danskt. Det godaste som dracks var dock från USA, nämligen Almanac Rosé Sour. Uppfriskande och god med tydliga toner av bär.
Snacka om en schysst måndag i Köpenhamn, men framåt 18-tiden var det hög tid att bege sig till hotellet som låg i Malmö. Några öl dracks även i nämnda stad, mer om det i ett senare inlägg.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar