Internationales Berliner Bierfestival, Freitag.

På fredagen var det dags för den 20:e upplagan av Internationales Berliner Bierfestival, den första riktiga ölfestivalen utomhus som jag besökt. (Ok DIPA-festivalen i Hayward är också utomhus men i ett betydligt mindre och dessutom inhägnat område) I Berlin betalade man inget inträde, gatan var öppen så vem som helst kunde titta förbi. Faktum är att det var en hel del folk som bara promenerade omkring utan att dricka något.

Lite svårt att översätta till svenska förhållanden men tänk om en gata som Sveavägen i Stockholm vore en stor öppen ölfestival under tre dagar, nä det är ju helt orimligt i ett land som Sverige.

Festivalen är med i Guinness rekordbok som världens största utomhusfestival. Runt 800.000 besökare handlar det om. Den löper längs Karl Marx-Allee, en sträcka på 2,2 kilometer. Undrar vad Erich Honecher och de andra lirarna hade sagt om att en stor ölfestival med en bra bit över 2000 olika öl från inte bara Tyskland utan även andra länder hölls i det forna Östberlins stora monumentala socialistiska boulevard? Förmodligen hade de envist påstått att socialismen var bättre än en i deras ögon dekadent bierfestival. (fast snålvattnet hade säkert runnit på dem)

För mig som är väldigt intresserad av det gamla östblockets historia var det en fröjd att knalla från hotellet, via Alexanderplatz till starten på ölfestivalen. En promenad som tog runt 25 minuter.

Som bekant var Berlin en grushög efter Andra världskriget så gatan bjuder verkligen på intressant och "ståtlig" socialistisk arkitektur som var så populär efter kriget i östblocket.

Ok, nu är inte detta en blogg om socialistisk arkitektur så åter till ölfestivalen. Det var inte bara mitt första besök på en stor utomhusfestival utan även min första ölfestival i Tyskland. Tom hade förvarnat om att det skulle handla mycket om Helles, Dunkel och Weissbier.

Väl framme köptes ett festivalglas som var på 0,2 liter. Lite väl stort i mitt tycke men förmodligen alldeles för liten enligt många tyskar. Längst gatan var bägge sidor vikta åt olika utställare. Ett stort häfte på ungefär en meter med de olika utställarna på bägge sidor fick man också.

Något som jag snabbt noterade var att det fanns en massa olika matställen. De olika ställena sålde allt från soppa, saltgurka, ost, langos med mera. Men majoriteten sålde förstås korv och kött i alla möjliga varianter. Undrar hur det är att vara vegetarian i Tyskland?

Ölen gick att köpa i storlekar upp till en liter men samtliga utställare sålde även för 2 EUR per festivalglas. Flaskor gick också att köpa hos rätt många, antingen för att drickas på plats eller tas med hem. Valde man att köpa ett stort glas öl fick man betala en deposition för glaset som man sedan fick tillbaka då man lämnade tillbaka glaset.

Insåg snabbt att det är rätt sällan numera som jag dricker "vanlig" tysk öl som Helles och Dunkel. Tog lite tid för smaklökarna att vänja sig.

En öl som dracks rätt tidigt på dagen var en Original Wippraer Kellerbier från Museums- und Traditionsbrauerei Wippra. (vad är det med tyskar och långa bryggerinamn?) En trevlig kellerbier som stod ut. Lättrucken och med trevliga inslag av hö, bröd och citrus. Just det där med Kellerbier är inte alls dumt.

Fredagen den bjöd på över 50 öl på festivalen, ska jag rabbla alla? Nä det ska jag förstås inte, lite måste man tänka på sina stackars läsare.

Förutom de traditionella stilarna fanns det även andra sådana. Häffner Bräu Hopfenstopfer Monroe var en sådan. Fräsch och hyfsat humlad med fina toner av tropisk frukt och karamell. Kul som lite omväxling.

Något annat som kan nämnas är att jag slog till och köpte en öl från Quito i Ecuador. Cherusker Toro Negro hette ölet. Drickbar men långtifrån upphetsande. Gick bara köpa på helflaska och den kostade 3.50 EUR.

Öppettiderna på fredagen var 12:00 till 24:00. Det var tämligen lugnt fram till 16-tiden men det var inga större problem att ta sig fram när det började fyllas på med mer folk. Ville man kunde man även gå på gatan bredvid "ölgatan" för att på så sätt ta sig fram snabbare.

Flera av de stora bayerska bryggerierna hade tält med musik där folk satt och drack samma öl efter öl. Tyskar är jordnära människor och håller inte på med att "ticka" öl. Förutom Tom och undertecknad såg jag bara en kvinna som förde anteckningar. Apropå musik så fanns det sådant lite här och där, att lyssna på tyskar som sjunger allsång på engelska är inte fy skam kan jag lova.

Något som är smått avgörande på en ölfestival är antalet toaletter. I Berlin fanns det många bajamajor längs festivalgatan så det gick smidigt att lätta på trycket. Endast på kvällen kunde det bli några minuters kö.

Gott om sittplatser fanns det också, många under parasoll. Nu klarade vi oss från regn på fredagen vilket var skönt.

En härlig dag var det på ölfestivalen. Precis som jag trodde är det mycket bättre att hålla sådana utomhus då bullret blir betydligt lägre och luften är vanlig hederlig utomhusluft. Fast hade det ösregnat så hade saken förstås varit lite annorlunda.

Vid åttatiden var det i alla fall dags att säga hejdå till fredagspasset på Karl-Marx Allee. Jag följde med Richard och Tom till deras rum, Uffe som bodde på samma hotell gick till sitt rum och hämtade några öl. Det var rätt skönt att sitta i lugn och ro för en stund och smutta på en öl eller två.

När vi var klara på rummet gick vi från hotellet på Alexanderplatz till rätt närbelägna Kaschk, ett ställe som inte fanns då jag besökte Berlin 2014. Det märktes direkt att stället ägs av en norrman då sex av de tolv fatölen var från Norge. Stämningen var god och servicen artig och snabb. Noterbart är att de i källaren hade shuffleboard. Jag som alltid tänkt mig att ska jag spela det klassiska spelet så blir det på däck ombord på Cunard Lines flaggskepp Queen Mary 2 under en överfart över Atlanten. Vem vet, nu kanske det blir på Kaschk nästa gång som Berlin besöks.

Kvällen var inte stekhet men det var ändå skönt att sitta utomhus och dricka några sista öl för denna dag.

Väl tillbaka på mitt hotellrum passade jag på att avnjuta (nåja) en sista rackare i form av en öl från Dominikanska Republiken. Måste man så måste man, buenas noches!