Ett par stenkast från Bryssels centralstation ligger BrewDog Brussels. Det kändes givet att göra ett besök innan vi tog tåget till Antwerpen. Luftigt och fräscht ställe som öppnade i september. Tyvärr var en del av fatölen slut även om de stod kvar på listan.
Bland det som fanns var det inget som direkt imponerade på gamla härdade ölnördar som oss. När vi ändå var på plats var det lika bra att äta en bit mat, en hamburgertallrik känns alltid som ett säkert kort så en sådan blev det. Tyvärr var den rätt medioker, inget speciellt alls.
Personalen var vänlig om än inte riktigt på tårna. Nä det lär nog dröja innan jag besöker BrewDog Brussels igen, de två i Stockholm är så mycket bättre.
Tågresan till Antwerpen tog ungefär en timma, sedan väntar en lätt bensträckare på runt 20 minuter innan man är framme på Kulminator. De behagar att öppna klockan 16:00 på lördagar, vi var där kvart i så vi fick vackert vänta i några minuter.
När klockan var prick 16:00 knallade vi in som de första gästerna förutom en gentleman som var mera stammis än vad vi är. För honom räckte det att nicka för att få in en öl. Lugna stammisar som sitter och njuter av en öl eller två tillsammans med en bok som sällskap inger trygghet och hopp om mänskligheten.
Tidigare har jag besökt Kulminator 2009 och 2012. Detta var alltså mitt tredje besök. Direkt noterade jag jämfört med mina tidigare besök att mängden prylar hade ökat i den relativt lilla, dammiga och trånga lokalen. (läste på en skylt att max 48 personer samtidigt får vistas i lokalen) Bordet som vi satt på 2009 gick inte att använda då det var fullt med böcker, tidningar och andra pinaler. Tack vare att vi var nästan först in kunde vi placera oss vid ett bord längst in i salongen. Efter ett tag fylldes det på med folk och det blev mer eller mindre fullsatt.
För den som inte känner till det drivs stället av det strävsamma paret Dirk van Dyck och hans fru Leen. Precis som under de tidigare besöken var det Leen som jobbade hårdast. När vi väl satt oss vid bordet kom hon fram med en tavla där kvällens fatutbud fanns att skåda. Den gode Leen är hyfsat bra på engelska så det är aldrig några problem att göra sig förstådd. Tyvärr är jag såpass obildad att jag varken behärskar flamländska eller franska. Ett öl som alltid tycks finnas på fat är Bush de Noël, vilket sägs vara Dirks favoritöl.
Det kändes givet att beställa ett glas Mikkeller 40 Smaragd, ett specialöl som gjorts för att fira att Dirk och Leen fyllde 40 år som krogägare förra året. Deras första ställe hette Bodega och öppnade 1974. På nuvarande adress, Vleminckveld 32, har de huserat sedan 1978. Snacka om respekt, ja det är verkligen en smått salig känsla att sitta inne på Kulminator. Det är tyst och skönt, i bakgrunden hördes jazz blandat med lågmälda samtal. Ställets obligatoriska katter skymtades då och då. Vad skulle myndigheterna i Sverige säga om det sprang omkring katter i en bar?
Ölet från Mikkeller var riktigt gott och värmande. (16.5%) Russin, torkad frukt, karamell och malt. En skön öl att sitta och sippa på. På fat dracks även Timmermans Kriekenlambiek och Van Den Bossch Buffalo Grand Cru (Barrel Aged Pauillac) Bägge två klart dugliga, ja det är inte bara flaskölen på Kulminator som är intressanta utan det finns även en del spännande på fat.
Flasklistan ja, den är fortfarande i högsta grad spektakulär men ändå är det inte riktigt samma grej som det var förr, särskilt då 2009. Visst finns det en massa gammal skön smått uråldrig öl kvar men inslaget av modernare saker är betydligt större än tidigare. Inget konstigt med det, ölintresset i världen har ju inte direkt sjunkit de senaste 5-6 åren. Prisjämförelser är alltid intressanta. 2009 kostade en Chimay Blå från 2004 10 EUR. 2012 var priset 13 EUR, nu ligger det på 15 EUR. Noterbart är också att många av de äldre årgångarna numera enbart kan beställas till en vertikalprovning.
Vi kände att det kunde vara kul att se på vilket humör Dirk var på, sagt och gjort beställde vi en Felix Kriek från Verhaeghe. Årgången var 2000. Priset var 22 EUR för en stor flaska. Den gode Leen sa att flaskan var stor och hon var tvungen att fråga sin man om det var ok för oss att beställa en sådan. Hon gick iväg och en kort stund senare blängde Dirk på oss och muttrade något. Det var för övrigt det enda den gode Dirk "sa" till oss under besöket som vara i nästan sex timmar. Han är verkligen en underbar karaktär som hämtad från en bättre bok eller tv-serie.
Jaha, blev vi godkända eller inte? Fem minuter senare kom svaret i form av en flaska med mycket patina. Tack för det, vilken ära! Precis som alltid är det bara Dirk som får gå ner till källaren och hämta flaskor.
Hade aldrig hört talas om ölet tidigare så det var förstås spännande att prova. Ölet visade sig mer eller mindre sakna kolsyra. Mycket körsbär fanns det kvar liksom en viss sötma. Lättdrucken och i bra form.
Inser att det är sällan som jag dricker belgisk dubbel eller tripel, en öl som jag inte ens hade betygsatt är Westmalle Dubbel. Vad kunde vara mer lämpligt än att beställa en färsk från 2015 och en något äldre från 1992. Det kändes nästan som två olika öl, den äldre betydligt lenare och inte lika intensiv i smakerna. Svårt att säga vilken som var godast, lite synd att vi inte beställde en som var från säg 2010 för att ytterligare ha något att jämföra med.
En viktig regel på Kulminator är att inte stressa. Vill man ha något är det bäst att gå fram till baren med en lapp på det som önskas. Saker och ting tar sin tid, det är helt onödigt att skynda även om det är lätt hänt när det finns så mycket skoj att dricka.
Ett bryggeri som jag alltid gillat är De Dolle Brouwers. På Kulminator går det att hitta speciella versioner av deras goding Stille Nacht. De Dolle Stille Nacht Reserva 2010 blev kvällens dyraste öl med sina 34 EUR. Det speciella med ölet är att det legat 25 månader på Bourdeauxfat. En mycket trevlig öl visade det sig vara, syrlig och med fina inslag av fat.
Blir man hungrig går det alltid att beställa ost eller korv. Denna gången beställde vi lite ost. Något mera avancerat än så finns det inte i matväg på Kulminator. Men vem säger nej till kombinationen öl och ost?
Kulminator är verkligen ett unikt och underbart ställe. Finns verkligen inte en motsvarighet på denna jord. Tänk vilken dröm det vore att få gå ner i källaren, undrar hur mycket det egentligen finns i gömmorna som inte är offentligt?
Tanken var att avsluta med tre flaskor men två av dem fanns inte eller så orkade inte Dirk gå ner till källaren så en ensam Vielle Ville Tripel fick det bli som avslutande objekt. Årgången var 1977 och bryggeriet för mig totalt okänt. Efter lite googlande är det bara att konstatera att bryggeriet la ner verksamheten just år 1977. Imponerande nog hade Kulminator kvar glas från bryggeriet, ja så var det i de flesta fallen för de olika ölen. Ölet kändes förstås gammalt men ändå klart drickbart. Fanns lite kolsyra kvar. Annars var det vinöst och med en del frukt.
Betalningen skedde som alltid i kontanter. Notan skrevs på ölunderlägg, bara en sådan sak blir man alldeles förtjust av. Våra närmare sex timmar kostade denna gången 135.70 EUR. Synnerligen prisvärt även efter att vi gett generöst med dricks. Ja man blir nästan rörd över hur det kan vara.
Ingen vet hur länge Dirk och Leen orkar fortsätta, de är i 70-årsåldern. Hoppas många år till men vad jag läst så finns det ingen naturlig arvtagare. Vill gärna besöka Kulminator några gånger till. Det är som ett ölmuseum, väldigt eget och väldigt fantastiskt. Ett måste för alla ölintresserade, ja man behöver inte ens vara det.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar