Altbier i Düsseldorf, frisch vom Fass schmeckt’s am Besten!

Tidigare hade jag varit i Tyskland ett antal gånger men aldrig i Düsseldorf, staden som är Altbierens huvudstad. På långfredagen var det dags att råda bot på en sådan brist då det flögs till Düsseldorf. Tyskland och långfredag innebär att affärerna var stängda, skönt nog var alla Altbierställen öppna.Vilket fiasko hade det inte annars varit?

Vad är då Altbier? Det är en mörkare överjäst öl som främst bryggs i Düsseldorf, Krefeld och Mönchengladbach. Namnet Altbier syftar till att ölet bryggs genom gamla bryggeritraditioner, den gamla typen av öl som var vanlig innan bryggning av lager började spridas från München och Pilsen.

Är man i Düsseldorf är det att rekommendera att ta en "altbierrunda" i det som kallas "Tysklands längsta bardisk". Barerna och restaurangerna ligger verkligen tätt i Düsseldorfs gamla stad, Alststadt.

Vi började med det ställe som låg längst bort från de andra, Brauerei Schumacher. Med längst bort menas att det var runt 10 minuters promenad till nästa ställe. Brauerei Schumacher är det äldsta stället i Düsseldorf som erbjuder sin egna Altbier.

Precis som i Köln där man dricker Kölsch serveras Altbier i  mindre glas om 25 cl. Då jag är väldigt svag för tysk mat med dess rikliga portioner och där man inte snålar med fettet var det en stor glädje att titta i menyn. Varför inte inleda helgäventyret med en klassisk schnitzel?

Trevligt nog hade de två olika öl på menyn, Schumacher Alt och Schumacher 1838er. Skillnaden mellan de två är att sistnämnda var aningen starkare och sötare. Jag föredrog den förstnämnda då det var friskare och med en fin maltig profil.

Stämningen var lugn på Schumacher, det var inte särskilt mycket folk, vi var där vid 12-tiden på dagen. Servicen var vänlig och det var på något sätt mänskligt att notera att hundar var välkomna in på restaurangen.

Vårt nästa stopp blev på det betydligt mer livligare Uerige som verkligen låg i hjärtat av Altstadt. Inomhus handlade det om rätt många olika rum men vi bestämde oss för att stå utomhus där det också var mycket folk längs gatan och vid sittplatserna. Totalt ovenskt att kunna beställa en öl ute på gatan utan att behöva sitta i en inhägnad. Mycket mänskligt även det. Det var ingen ovanlig syn att se folk gå omkring med en sejdel ute på shoppinggatorna.

Kan redan nu avslöja att Uerige Alt var den Altbier som jag tyckte allra bäst om. Den fanns förut på Systembolaget men från fat på plats på bryggeriet så smakade det ännu lite godare. Mycket malt, fin humlearom och en skön beska. Ett glas på 0,25 liter slank ner mycket snabbt. Prismässigt så kostade ölen nästan lika mycket på varje ställe, standardpriset låg på 1,90 EUR för 0,25 cl. Trots den höga Eurokursen är det skönt att konstatera att öl fortfarande är riktigt billigt i Tyskland, något annat skulle kännas märkligt, skumt och otäckt. Apropå Uerige, lite kaxiga är det allt med sin slogan "andere sind nur Alt."

Nästa stopp på rundan blev närbelägna Zum Schlüssel så ligger mitt på en mycket livlig gata med en mängd restauranger och barer, en sådan där gata som inte existerar i Sverige. Tittade aldrig in på Zum Schlüssel utan ölet det intogs utomhus. Deras Altbier hörde till de allra bästa som dracks. Lätt rostad med lite nötter, frukt och hö. Även en gnutta humle och med en medelbitter avslutning.

Det är verkligen smidigt med en barrunda där ställena ligger så nära varandra, det tog inte många minuter att knalla över till Brauerei Kürzer och deras Altbier. Det unika med det här stället var att publiken var betydligt yngre jämfört med de andra ställena, dessutom var det bara yngre kvinnor som serverade mat och öl. På de andra ställena var den stora majoriteten av anställda män över 50 år. Kürzer kändes nästan som en ungdomsgård, det klart minsta av de besökta ställena var det också.

Även här stod vi utomhus och iakttog världshändelserna. Kürzer Alt var den av de olika varianterna som i mitt tycke smakade mest nötter. De givna inslagen av malt och lite råg fanns också liksom en ton av frisk humle. En klart duglig Altbier även den.

Kvällens sista stopp blev på det mer eller mindre fullsatta Brauerei im Füchschen. Skönt nog fanns det ett par lediga stolar vid ett bord som vi fick dela med några glada tyskar.

Resans godaste måltid beställdes, grillad kotlett som serverades i en panna tillsammans med underbar stekt potatis, lök och små bitar "tysk bacon". Jag blir alldeles knäsvag av sådan till synes enkel men fantastiskt välsmakande mat. Vilken glädje att bara på skyffla in utan att behöva tänka på morgondagen.

Deras version av Altbier, Füchschen Alt gick inte heller av för hackor. En gnutta mera frukt, inslag av ek samt en gnutta mineraler. Förutom det de klassiska i form av en tydlig maltighet samt en mer diskret humlighet. Riktigt stabil törstsläckare som passade fint till maten.

Lördagen tillbringades helt och hållet i Dortmund, tänkte försöka få ihop några rader om det i ett annat inlägg. På söndagen däremot hanns det med en rejäl frukost/lunch innan det var läge att bege sig mot flygplatsen. Jag var lite orolig ett tag men på den sista lunchen så kom den, den ack så klassiska rätten från södra Tyskland, Schweinshaxe. Fläsklägg som man grillar från rått tillstånd med svålen kvar vilket gör rätten skönt knaprig. Det är lite av en ritual att vid varje besök till Tyskland försöka hinna med att tugga i sig en haxe. Självklart måste en sådan skapelse även smältas ner med en efterrätt.

Skapelsen den intogs på Im Goldenen Ring som erbjöd en Altbier med namnet Frankenheim Alt. En annorlunda variant som jag tyckte påminde lite om svagdricka fast då utan sackarin, ja nu hur det kan tänkas gå ihop?

Att äta lunch på söndagar tycks vara en viktig ritual i Tyskland, särskilt bland de äldre för vi var bland de yngre i salongen. Damen vid bordet bredvid måste ha varit närmare 100 men hon åt med god aptit, härligt att se. Lika härligt var det också att se äldre damer sitta och dricka Altbier, ja Tyskland är verkligen ett mänskligt land med en fullkomligt normal relation till öl.

Resans absolut sista Alt intogs på Lufthansas Senator Lounge på Düsseldorfs flygplats. På fat hade de Diebels Alt. Lite torkat frukt, förstås malt, karamell och en svag ton av nötter tyckte jag mig känna. Riktigt skoj att hitta en sådan öl i ett flygbolags lounge, bra gjort Deutsche Lufthansa.

Att åka till Tyskland är skönt på det sättet att humlen inte står i fokus, de har så många andra intressanta ölsorter att titta närmare på. Altbier är trevligt lättdrucket men med en hel del karaktär. De allra flesta var väldigt lika varandra även om det fanns skillnader. På de olika ställena var stämningen vänlig och utan det minsta tecken på bråk eller annat elände.

Som man säger på tyska, frisch vom Fass schmeckt’s am Besten!