Pubrunda på Södermalm

Utvecklingen är ju mer man tänker på det riktigt häpnadsväckande och då tänker jag inte på min kroppshydda utan på alla nya barer som dykt upp i Stockholm de senaste åren. För några år sedan kunde en pubrunda innebära att man fick förflytta sig mellan stadsdelarna, det behöver man inte göra längre då Stockholms olika delar numera har så många ställen att besöka.

Södermalm är fortfarande nummer ett, det går inte att bortse från att stadsdelen har några riktiga pärlor som varit med länge liksom nya uppstickare. Att ta en pubrunda på Söder är alltid en klok idé.

Grabbarna och jag började på Oliver Twist, ett vattenhål som slog upp portarna 1993. För första gången i år satts det på en uteservering, trevligt! Att Bajen skulle spela hemma märktes då det var många gäster med grönvita halsdukar och tröjor inne på OT liksom även på gatorna. Kentas klassiker "Just idag är jag stark" hördes från en lägenhet i samma fastighet som OT.

Fotboll i all ära men nu var det alltså en lördag med stort fokus på öl. Började med en helt ny öl från Nils Oscar, Nils Oscar Pale Ale. Malt, bröd, hö och lite citrus var typ det som ölet smakade. Inget särskilt men drickbart.

Brooklyn Cuveé de la Crochet Rouge Rose ingår i Brooklyns "Ghost Series" med experimentella öl. En Belgian Strong Ale enligt Ratebeer. Jag tycker att det var en klart intressant öl som både doftade och smakade chardonnay, äpplen och lite ek. I eftersmaken kom det fram lite toner av vanilj. Skönt drickbar och med en hyfsat syrlig finish. Kändes på något sätt som en tyngre och mer avancerad cider.

Grabbarna hade ännu inte besökt Omnipollos Hatt så det var ett givet nästa stopp, dessutom ligger det väldigt nära OT, runt fyra minuters promenad. Under mitt första besök några dagar efter öppningen 11/4 var jag ett tag ensam gäst, riktigt så var det inte i lördags vid tretiden på dagen. Trots att det var mycket folk lyckades vi få plats vid baren.

Som vanligt höll ölen god klass, en öl som bara tycks bli godare och godare är Omnipollo Magic #411 - Wild Strawberry/Rhubarb/Vanilla Smoothie IPA. Så skön balans mellan all härlig frukt och beskan. Det är kul att hänga på Hatten och bara njuta av atmosfären och ölen.

Även vårt nästa stopp, Akkurat, ligger i närheten av OT och Hatten. Som vanligt fanns det en hel del intressant på fat. Dagen till ära fick det bli en Stenhammaren Attaque från det för mig helt okända Bryggeriet Stenhammaren i Sundsvall. Ölet var lätt med hö, lite frukt och bröd. Tyckte mig även känna vibbar av "Trocadero" i smaken, lite udda kan tyckas.

Något som inte är udda är Akkurats klassiska musslor. Denna gången blev det en Moules Chévre som förstås smakade utmärkt. Jag gillar verkligen att äta musslor då det hela är en ritual som tar sin lilla tid.

Några andra öl som råkade beställas var Malmö Head Dip och Brauerei Wagner Weisse. Bägge två stabila även om sistnämnda var aningen vassare. En riktigt stabil veteöl av den tyska skolan.

Mätta och belåtna rundade vi av och knallade iväg till ett ställe som jag bara besökt en gång tidigare, för grabbarna var det premiär. Stället i fråga var Katarina Ölcafé. Det är ett litet och mysigt ställe som främst erbjuder öl från mindre bryggerier från Stockholmsområdet. Ett koncept som jag verkligen tycker är skoj.

Att hitta en öl eller två som man tidigare inte stiftat bekantskap med är ingen svårighet på Katarina.

Late Night Grumpy Old Man från Late Night Brewery var en mild och småtrevlig bitter. Det fanns även några öl från Uppsala, Tempel Perdition och Tempel Gehanna från Tempel Brygghus. Bägge två intressanta och goda med den förstnämnda som den som stack ut mest. Bra syrlighet och med hallon, lakrits, lite ek och malt. Helt klart en positiv överraskning.

Vid det här laget hade vi hållit på i några timmar men ännu fanns det lite krafter kvar. Dags att lämna Södermalm och ta tunnelbanan till Norrmalm där Mikkeller Bar är beläget. Det känns som att varje gång som Mikkeller besöks så har de en hel del kul på både fat och flaska. Inget undantag i lördags även om det var ett par flaskor som fick smaklökarna att jubla lite extra.

Den första av dessa var Mikkeller Beer Geek Cocoa Shake. Om man inte gillar söta öl så är det nog inget att satsa på. Mycket choklad, kokos och kaksmet. De dryga 12 procenten alkohol var väldigt väl dolda. En lattjo öl i sann Mikkeller-anda.

Kvällens sista öl fick bli en skånsk sådan, Brekeriet Chêne. Behagligt syrlig med äpplen, hö, funk och lite citrus. Avslappnad och väldigt drickvänligt. Ännu en skön öl från Brekeriet.

Det här med pubrundor är onekligen väldigt roligt även om man ibland kan känna sig lite loj dagen efter. Det är nog trots allt tur att de inte sker varje vecka. Att bo i Stockholmsområdet är trots allt inte helt fel, under lördagen tänkte jag många gånger på hur bra vi har det med alla dessa pubar, nya som gamla.

En gåva från Houston

Jag har varit i USA ganska många gånger de senaste åren. (jaja, allt är förstås relativt). Att dricka färsk öl från ett amerikanskt bryggeri, det spelar nästan ingen roll vilket, är nästan alltid en trevlig upplevelse.

Häromveckan fick jag en flaska från ett för mig okänt bryggeri av en god vän som nyligen var på semester i Houston och New Orleans. Det är förstås fantastiskt kul att vara ute på en resa men då vänner och bekanta är ute och reser så gläds jag alltid med dem. Att folk mår bra och får uppleva roliga saker och ting ger en inre tillfredsställelse.

Ölet i fråga var en Saint Arnold Endeavour, en DIPA på 8.9%. Den var buteljerad i början av mars så ungefär en månad gammal då jag fick den.

Det är förstås alltid kul att stifta bekantskap med ett öl från ett nytt bryggeri. Så vitt jag vet har öl från Saint Arnold Brewing Company aldrig funnits i Svea Rike.

Ölet var föga förvånande gott. Rejält med humle, ananas, citrus och lite vibbar av gräs. Den var åt det söta hållet och med en stabilt bitter finish. Ännu ett bevis för att nästan vad som helst som köps i USA är gott eller bättre än så. (då tänker jag på IPA och DIPA)

Det lustiga är att jag har en biljett bokad till Houston i juli. Nyligen hade SAS en kampanj där en biljett till Houston kostade 50000 poäng mot det normala 100000. Kan ju vara en upplevelse att åka över Atlanten med en Boeing som bara har 44 stolar, alla i Business Class. (det är "oljelinjen" mellan Stavanger och Houston). Får se om den biljetten kommer att utnyttjas, lite sugen det är jag som alltid.

Tänk att man fortfarande är som ett litet barn då man får ta emot en gåva i form av en ölflaska från USA. Stort tack och jag tar gärna emot flera.

Första besöket på Omnipollos Hatt

I lördags hade jag ingen möjlighet att svänga förbi Omnipollos Hatt, kanske tur det då det var premiärdag och en riktigt lång kö av törstiga själar. Det är rätt fascinerande det här med Omnipollo, kompisar och bekanta som inte är så insatta i ölvärlden vet i många fall vad just Omnipollo är. Flera har sagt att vi måste besöka deras nya bar.

Igår hade jag en ledig tisdag så det passade alldeles utmärkt att titta in i den lilla lokalen med 25 sittplatser. Några strökunder var det vid tvåtiden, när jag lämnade efter ett par timmar var jag den ende gästen i lokalen. Lokalen ja, den var mysig med en hel del intressanta inredningsdetaljer och kreativa färgval. Glöm inte att titta på golvet då ni besöker stället. Läget är suveränt, bara några stenkast från Slussen och Oliver Twist, Akkurat ligger också i närheten så det finns helt klart goda möjligheter till en lysande pubrunda även för den som inte har de starkaste benen.

Öppettiderna är väldigt bra, 12-01 varje dag. Något annat som är riktigt bra är att de 10 olika fatölen finns i två storlekar, 20 eller 30 centiliter. Glasen de var snygga, skulle gärna ha några sådana hemma även om skåpet är överfullt av ölglas.

Det finns en aktuell fatölslista på Hattens hemsida. Riktigt föredömligt pedagogiskt även det. Under mitt besök var alla fatölen Omnipollos egna men öl från andra bryggerier kommer också att kopplas på vad det lider. Lite senare kommer det även att finnas ett noga utvalt utbud av flasköl. Vill man inte dricka öl så fanns det Ginger Ale, alkoholfri öl samt rödvin.

Servicen var mycket vänlig och de fem olika ölen som jag drack var alla riktigt trevliga med Omnipollo Noa Pecan Mud Cake som den klart lysande stjärnan. Verkligen ett under av härliga smaker med chokladkaka och vanilj i spetsen. Tjock men med en mjuk och skön munkänsla. Lär hamna högt uppe på listan då 2015 års godaste öl ska utses.

Omnipollo Bianca Mango Lassi Gose var också det en skön bekantskap. Lite fylligare jämfört med en "vanlig" gose. Uppfriskande och mycket lättdrucken med mango, citrus, funk och en gnutta salt.

En sak är fullkomligt säker, Omnipollos Hatt är ett ställe som jag kommer att besöka ofta. Gillade verkligen känslan och den vänliga stilen. Att ölen håller hög klass är förstås inget som förvånar, Omnipollo hör till de bryggerier som jag verkligen tycker om. Nästa gång måste även de vedeldade pizzorna provas då de såg riktigt smarriga ut.

Ska bli riktigt kul att följa utvecklingen och se vad Omnipollos Hatt kommer att bjuda på under en resa som förhoppningsvis blir mycket lång.

Några öl och fotboll i Dortmund

Det egentliga syftet med resan till Düsseldorf var att titta på Bundesliga i Dortmund. Från Düsseldorf är det mycket enkelt att ta tåget till Dortmund, en resa som tar ungefär 50 minuter. Då vi anlände till Dortmund strax efter 13:00 var det läge att börja med att spisa lunch.

Började med att titta förbi Wenkers Brauhaus men då det var så fullsatt med fotbollsfans fick reservplanen användas, Hövels Brauhaus fick det istället bli. Hövels Brauhaus var betydligt lugnare vilket jag alltid uppskattar då mat och några dryck ska inmundigas.

En Schweizer Zwiebelschnitzel blev det liksom några öl. Ölutbudet var inte direkt stort, ett par av ölen som dracks hade jag dessutom druckit tidigare, Hövels Original och Schöfferhofer Hefeweizen. Båda två klart dugliga i sin respektive genre.

Den godaste av de tre ölen som dracks var Hövels Dortmunder Zwickelbier. Grumligt guld med ett fluffigt vitt skum. Frisk, fräsch och läskande med humle, malt, lite råg och jäst. Krispig och medelbitter, helt enkelt en stabil törstsläckare.

Till skillnad mot många andra som skulle gå på matchen som började 18:30, Borussia Dortmund - FC Bayern München, drack jag inte mer än så. Har aldrig haft någon vana att dricka en massa öl innan jag ska gå på match. Ett minne från 1990-talet är då vi åkte till Italien för att titta på Fiorentina-Bologna. Några medelålders män som åkte med i samma resa drack friskt under resan ner, väl under match somnade två av dem och missade fyra av de fem målen, ja så kan det också gå.

Från Hövels var det bara att följa lämmeltåget som gick mot arenan, en promenad som tog ungefär 30 minuter. På de mäktiga läktarna var det smått fascinerande att se hur många öl vissa lyckas dricka utan att behöva gå och lätta på trycket, en snubbe drack sex öl under första halvlek, ändå satt han kvar tills det var dags för paus. Något liknande hade jag aldrig klarat av. Vissa är helt klart gjorda av ett hårdare virke.

Öl såldes verkligen i rikliga mängder men till skillnad mot ett fasansfullt minne från Råsunda där ölet var färdigupphällt och med plastfolie såg ölen som såldes på Signal Iduna Park bättre ut då de ändå hade en skumkrona. Hur de smakade har jag som sagt ingen aning om då ingen dracks.

Skulle kunna skriva många rader om själva matchen som Bayern tyvärr vann med 1-0. Något som måste nämnas är att det var befriande att 80000 kan samlas på ett ställe där känslorna är höga, trots det noll bråk eller andra tråkigheter. Tyskar är verkligen ett härligt folk, varför kan det inte vara likadant under en match i Allsvenskan?

Altbier i Düsseldorf, frisch vom Fass schmeckt’s am Besten!

Tidigare hade jag varit i Tyskland ett antal gånger men aldrig i Düsseldorf, staden som är Altbierens huvudstad. På långfredagen var det dags att råda bot på en sådan brist då det flögs till Düsseldorf. Tyskland och långfredag innebär att affärerna var stängda, skönt nog var alla Altbierställen öppna.Vilket fiasko hade det inte annars varit?

Vad är då Altbier? Det är en mörkare överjäst öl som främst bryggs i Düsseldorf, Krefeld och Mönchengladbach. Namnet Altbier syftar till att ölet bryggs genom gamla bryggeritraditioner, den gamla typen av öl som var vanlig innan bryggning av lager började spridas från München och Pilsen.

Är man i Düsseldorf är det att rekommendera att ta en "altbierrunda" i det som kallas "Tysklands längsta bardisk". Barerna och restaurangerna ligger verkligen tätt i Düsseldorfs gamla stad, Alststadt.

Vi började med det ställe som låg längst bort från de andra, Brauerei Schumacher. Med längst bort menas att det var runt 10 minuters promenad till nästa ställe. Brauerei Schumacher är det äldsta stället i Düsseldorf som erbjuder sin egna Altbier.

Precis som i Köln där man dricker Kölsch serveras Altbier i  mindre glas om 25 cl. Då jag är väldigt svag för tysk mat med dess rikliga portioner och där man inte snålar med fettet var det en stor glädje att titta i menyn. Varför inte inleda helgäventyret med en klassisk schnitzel?

Trevligt nog hade de två olika öl på menyn, Schumacher Alt och Schumacher 1838er. Skillnaden mellan de två är att sistnämnda var aningen starkare och sötare. Jag föredrog den förstnämnda då det var friskare och med en fin maltig profil.

Stämningen var lugn på Schumacher, det var inte särskilt mycket folk, vi var där vid 12-tiden på dagen. Servicen var vänlig och det var på något sätt mänskligt att notera att hundar var välkomna in på restaurangen.

Vårt nästa stopp blev på det betydligt mer livligare Uerige som verkligen låg i hjärtat av Altstadt. Inomhus handlade det om rätt många olika rum men vi bestämde oss för att stå utomhus där det också var mycket folk längs gatan och vid sittplatserna. Totalt ovenskt att kunna beställa en öl ute på gatan utan att behöva sitta i en inhägnad. Mycket mänskligt även det. Det var ingen ovanlig syn att se folk gå omkring med en sejdel ute på shoppinggatorna.

Kan redan nu avslöja att Uerige Alt var den Altbier som jag tyckte allra bäst om. Den fanns förut på Systembolaget men från fat på plats på bryggeriet så smakade det ännu lite godare. Mycket malt, fin humlearom och en skön beska. Ett glas på 0,25 liter slank ner mycket snabbt. Prismässigt så kostade ölen nästan lika mycket på varje ställe, standardpriset låg på 1,90 EUR för 0,25 cl. Trots den höga Eurokursen är det skönt att konstatera att öl fortfarande är riktigt billigt i Tyskland, något annat skulle kännas märkligt, skumt och otäckt. Apropå Uerige, lite kaxiga är det allt med sin slogan "andere sind nur Alt."

Nästa stopp på rundan blev närbelägna Zum Schlüssel så ligger mitt på en mycket livlig gata med en mängd restauranger och barer, en sådan där gata som inte existerar i Sverige. Tittade aldrig in på Zum Schlüssel utan ölet det intogs utomhus. Deras Altbier hörde till de allra bästa som dracks. Lätt rostad med lite nötter, frukt och hö. Även en gnutta humle och med en medelbitter avslutning.

Det är verkligen smidigt med en barrunda där ställena ligger så nära varandra, det tog inte många minuter att knalla över till Brauerei Kürzer och deras Altbier. Det unika med det här stället var att publiken var betydligt yngre jämfört med de andra ställena, dessutom var det bara yngre kvinnor som serverade mat och öl. På de andra ställena var den stora majoriteten av anställda män över 50 år. Kürzer kändes nästan som en ungdomsgård, det klart minsta av de besökta ställena var det också.

Även här stod vi utomhus och iakttog världshändelserna. Kürzer Alt var den av de olika varianterna som i mitt tycke smakade mest nötter. De givna inslagen av malt och lite råg fanns också liksom en ton av frisk humle. En klart duglig Altbier även den.

Kvällens sista stopp blev på det mer eller mindre fullsatta Brauerei im Füchschen. Skönt nog fanns det ett par lediga stolar vid ett bord som vi fick dela med några glada tyskar.

Resans godaste måltid beställdes, grillad kotlett som serverades i en panna tillsammans med underbar stekt potatis, lök och små bitar "tysk bacon". Jag blir alldeles knäsvag av sådan till synes enkel men fantastiskt välsmakande mat. Vilken glädje att bara på skyffla in utan att behöva tänka på morgondagen.

Deras version av Altbier, Füchschen Alt gick inte heller av för hackor. En gnutta mera frukt, inslag av ek samt en gnutta mineraler. Förutom det de klassiska i form av en tydlig maltighet samt en mer diskret humlighet. Riktigt stabil törstsläckare som passade fint till maten.

Lördagen tillbringades helt och hållet i Dortmund, tänkte försöka få ihop några rader om det i ett annat inlägg. På söndagen däremot hanns det med en rejäl frukost/lunch innan det var läge att bege sig mot flygplatsen. Jag var lite orolig ett tag men på den sista lunchen så kom den, den ack så klassiska rätten från södra Tyskland, Schweinshaxe. Fläsklägg som man grillar från rått tillstånd med svålen kvar vilket gör rätten skönt knaprig. Det är lite av en ritual att vid varje besök till Tyskland försöka hinna med att tugga i sig en haxe. Självklart måste en sådan skapelse även smältas ner med en efterrätt.

Skapelsen den intogs på Im Goldenen Ring som erbjöd en Altbier med namnet Frankenheim Alt. En annorlunda variant som jag tyckte påminde lite om svagdricka fast då utan sackarin, ja nu hur det kan tänkas gå ihop?

Att äta lunch på söndagar tycks vara en viktig ritual i Tyskland, särskilt bland de äldre för vi var bland de yngre i salongen. Damen vid bordet bredvid måste ha varit närmare 100 men hon åt med god aptit, härligt att se. Lika härligt var det också att se äldre damer sitta och dricka Altbier, ja Tyskland är verkligen ett mänskligt land med en fullkomligt normal relation till öl.

Resans absolut sista Alt intogs på Lufthansas Senator Lounge på Düsseldorfs flygplats. På fat hade de Diebels Alt. Lite torkat frukt, förstås malt, karamell och en svag ton av nötter tyckte jag mig känna. Riktigt skoj att hitta en sådan öl i ett flygbolags lounge, bra gjort Deutsche Lufthansa.

Att åka till Tyskland är skönt på det sättet att humlen inte står i fokus, de har så många andra intressanta ölsorter att titta närmare på. Altbier är trevligt lättdrucket men med en hel del karaktär. De allra flesta var väldigt lika varandra även om det fanns skillnader. På de olika ställena var stämningen vänlig och utan det minsta tecken på bråk eller annat elände.

Som man säger på tyska, frisch vom Fass schmeckt’s am Besten! 

De Klomp, Linköping

Som jag skrev i inlägget om Linköping Beer Expo fanns det några timmar mellan mässans slut och innan tåget skulle tuffa hem till Stockholm. Insåg att det var för ont om tid för att hinna besöka flera ställen så det fick bli ett besök på De Klomp, det ställe i Linköping som är högst rankat på Ratebeer. Ratebeer är alltid pålitligt då det är väldigt sällan som ett ställe som är högt rankat är dåligt. Med andra ord var jag tämligen säker på att besöket på De Klomp skulle bli hyggligt.

Då man kliver in på de De Klomp möter man baren och ett antal sittplatser, längre in finns en restaurangdel. Då hungern var stor var det där vi hamnade. Menyn såg rätt ambitiös ut för att vara ett ölställe, till slut valde jag en entrecote från Bjursund. Till den serverades kroppkakor, smörfräst svartrot och lingonsky. Maten var riktigt god, särskilt de små fina kroppkakorna. Priset var aningen högt, 285 spänn men det var som sagt välsmakande. Tycker att det är kul då barer satsar på seriös mat.

Till maten drack jag en fullt duglig Norrköpings Pale Ale, ett för mig nytt bryggeri. En god efterrätt blev det också, chokladpaj med saltrostade pecannötter och körsbärscoulis. Som kompanjon till efterrätten blev det en Sandbacka Imperial Stout anno 2008. Ett nytt bryggeri även det. Ölet var sött, vinöst och med torkad frukt, lakrits samt lätta rostade toner. Fanns även choklad och lite inslag av ek, även en gnutta "papp" men det var inget som störde. Undrar hur ölet smakade då den var färsk?

När maten var uppäten flyttades det över till bardelen där ytterligare ett par öl hanns med innan det var läge att gå till den närbelägna centralstationen. Glädjande nog fanns det ett par öl från Malmö Brygghus på fat. Malmö Wonky Stout och Malmö That Four Letter Acronym DIPA. Wonky Stouten var åt det söta hållet med rostad malt, karamell, lakrits och mjölkchoklad. Kroppen var inte så stor och avslutningen torr. En lättdrucken stout.

Malmö That Four Letter Acronym DIPA var mer intressant enligt mig. Fräsch och humlig med grapefrukt, ananas, lite karamell och kåda. Avslutningen var skönt bitter.

De Klomp är ett ställe som jag verkligen tyckte om, låt vara att priserna var som i Stockholm. Maten var riktigt god, ölutbudet stort och varierat. Antalet fat var fler än 40 till det ett stort antal flasköl. Personalen var ytterst trevlig, särskilt den unga kvinnan som serverade oss. Då vi stod i bardelen var det en skön stämning med en vänlig och städad publik. En sak är säker, åker jag tillbaka till Linköping så kommer jag garanterat att besöka De Klomp igen.

Tågresan hem gick smidigt, klockan var runt 21 då vi ankom Centralen så det kändes värdigt att avsluta dagens intag av öl med ett kort besök på Mikkeller Bar. Då Earth Hour pågick var det mörkt och stämningsfullt inne i salongen. Den senaste ölen i den numera omfattande spontanserien fanns på fat, Mikkeller Spontanlingonberry. Inte den godaste i serien men bättre än medel. Det fanns bär i både doften och smaken men det var svårt att säga om det var lingon eller inte.

Som en fin avslutning på en härlig lördag blev det en riktig dessertöl, Prairie Artisan Ales Pirate Bomb! Det är en sådan där öl som jag inte kan annat än gilla riktigt mycket. Len och söt med vanilj, toner av chili, mjölkchoklad, lite kaffe och fat. Avslutningen lång och med värmande alkohol. Söndagen var en klassisk vilodag.