Julöl 2014, del 2. Liefmans Glühkriek, varm eller kall?

Något förvånade noterade jag häromdagen att jag aldrig skrivit några kommentarer om Liefmans Glühkriek, varken på bloggen eller privat. Det är ett julöl som hittat till Systembolaget under flera år. Det intressanta med ölet är att det på pappret som omsluter flaskan står att ölet med fördel kan serveras varmt, närmare bestämt 70 grader.

Kände att det inte fanns något annat att göra än att prova, dels ett kallt glas och ett med öl som var uppvärmt till ovanstående 70 grader.

Börjar med det kalla glaset, några noteringar:

-vätskan var grumlig
-doften och smaken var söt med tydliga inslag av körsbär
-tyckte mig även uppfatta smak av lingon
-en lätt kolsyra
-fanns en viss syrlighet

Det varma glaset, några noteringar:

-vätskan var klar, skummet mindre
-nästan ingen kolsyra
-inte riktigt lika söt, däremot med mer smak av alkohol
-kryddorna fick en mer framträdande roll

I det stora hela en ok öl även om jag tycker att den är sötsliskig och med kryddor som inte är mina största favoriter (kanel och ingefära). Den varma vätskan påminde en hel del om glögg, en dryck som jag aldrig lärt att uppskatta.

Som experiment en intressant jämförelse, undrar om det finns andra öl som kan värmas utan att de förstörs? Kan det vara läge att i vetenskapens syfte värma en "vanlig" öl för att se vad som kan tänkas ske? Någon som provat?