Måste börja med att erkänna att jag tar det här med julstress med ro, kan man bara planera lite är den så kallade "julstressen" en räkmacka.
Julöl är även det en sak som jag aldrig riktigt blivit uppeldad av. Vad är egentligen ett "julöl"? Precis som fallet varit de senaste åren har Systembolaget även i år så många olika julöl i en massa olika stilar att det är svårt att hänga med.
Hittills har jag köpt ett tiotal olika, samtliga nya för året. I helgen som var passade jag på att prova tre av årets julöl, samtliga från S:t Eriks Bryggeri beläget i Arlandastad.
Började med att prova S:t Eriks Winter Session IPA. Ölet har en alkoholhalt på 4,1%, något som märks i ölets kropp då den kändes tunn. Ganska söt med inslag av gräs, citrus och karamell. Kunde även känna en lätt maltighet liksom svaga toner av kåda. Humligheten var inte överdrivet stor. Lättdrucken och inte dålig på något sätt men inte så spännande.
Måste säga att jag är värdelös på att ge öltips till julmaten då jag för egen del alltid föredragit att dricka vatten till mat, öl dricker jag hellre före och efter maten då jag fullt ut kan koncentrera mig på drycken.
S:t Eriks & Mathias Dahlgen Winter DIPA var av förklarliga skäl beväpnad med lite mera tryck. Humle, grapefrukt, lite ananas samt en lätt touch av karamell. Tyvärr även spår av såpa vilket drog ned siffrorna. Tycker även att alkoholen slog igenom på slutet. Som helhet en intressantare öl än förstnämnda.
Sist men inte minst dracks en S:t Eriks Orange Imperial Porter. Ganska mycket mörk choklad, rostad malt, lätt ton av kaffe liksom små, små toner av apelsin. Munkänslan var medel och ölet var åt det krämiga hållet. Tycker att den var den bästa av de tre.
Sammanfattningsvis vill jag hävda att alla tre ölen var drickbara och ok men det stora lyftet kom aldrig. Det är ungefär så jag brukar uppleva de allra flesta ölen från S:t Eriks Bryggeri.
Julkalender 2024 lucka 20 – Cantillion Ashanti
23 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar