Skönt nog fanns det bara ett mål med resan, att dricka öl. Efter en timmas flight från Arlanda landades det på Trondheim Lufthavn, Vaernes. Flygbussen togs till stan och det checkades in på det mycket centralt belägna Radissonhotellet.
Vår första anhalt blev Vinmonopolet Bankkvartalet, som låg i närheten av hotellet. De hade ett för att vara Norge stort utbud av öl, ungefär 200 olika. Jag var förstås mest nyfiken på några inhemska även om det även slank med en dansk. Priserna var förstås högre jämfört med Systembolaget, ja Norge är Norge.
Flaskorna lämnades på rummet och sedan tog vi en kort promenad till Trondhjem Mikrobryggeri som öppnade 15:00. Det är ett ganska stort ställe med klassisk mörkare inredning av träd och med hyllor innehållandes äldre ölflaskor. De serverar bara sina egna öl, under vårt besök hade de åtta olika på fat, självklart provades samtliga. Ölen fanns att köpa i fem olika storlekar, från 0,1 till 2,0 liter. Priserna varierade mellan 18-322 NOK.
Trots att vi nästan var ensamma i salongen var servicen lite slö, det var ingen som direkt sa att vi själva skulle ta menyn och studera utbudet. Maten var klassisk pubmat, mitt val blev en hamburgare med pulled pork. Den var ok men inte mer än så.
Ölen var av skiftande kvalitet, några direkt tråkiga men ett par var i alla fall ok. Godast tyckte jag att Trondhjem India Pale och Trondhjem Brewers Out Stout var. Förstnämnda var hyfsat humlad och med doft och smak av grapefrukt, ananas och lite "blommor". Den var inte så bitter. Stouten var söt och lätt rostad med choklad och kaffe. Tyckte mig även ana en gnutta vanilj. Båda fick betyget 3.3/5.
När vi kände oss klara gick vi vidare till nästa ställe, Den Gode Nabo som inte låg alltför många minuter ifrån Mikrobryggeriet. En stor fördel med inte alltför stora städer är att det är promenadavstånd till det mesta, Trondheim inget undantag. Den Gode Nabo var ett ställe som jag direkt gillade, inredningen påminde en hel del om ett äldre fartyg i träd. (kan det bli bättre?) 14 fatöl hade de och ungefär 100 flaskor. Mat fanns det också även om vi inget åt. Servicen var snabb och vänlig, ett par av de anställda var svenskor vilket inte är en ovanlighet i Norge.
Alltid då jag ser något nytt från Ægir Bryggeri slår jag till. Det är ett bryggeri vars öl mycket sällan hittas i Sverige. Ægir var i den nordiska mytologin en jätte som härskade över haven. Det kanske kan vara värdefull information att vid tillfälle briljera med?
Ölet som köptes var Ægir Ylir Julebrygg, i vissa lägen är jag inte det minsta konservativ så det var inga problem att beställa en sådan öl trots att det var juni. Ölet var fruktigt och kryddigt, särskilt då apelsin och ingefära. Inte fantastisk men klart drickbar. Det exakta priset har jag glömt men det låg på ungefär 140 NOK för den fagra buteljen.
Bara ett par stenkast ifrån Den Gode Nabo ligger Antikvariatet som har en cafédel men även en pubdel. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut vart vi satte oss. Även här var inredningen fantastisk, bokhyllor vart än ögat tittade. Dessutom spelades det livemusik, norsk och utländskt jazz. Riktigt mysigt även om mina resekamrater kanske inte höll med till 100%.
Såvitt jag kunde se hade de sex olika fatöl samt ungefär 50 olika flaskor. Även här fanns den en Ægir som var ny för mig, Ægir Gævle. Det intressanta med den är att ölet legat på fat från Mackmyra, något som onekligen kändes i ölet. Det fanns tydliga spår av whisky och torv. Även lite rök, rostad malt och lite frukt. En bra öl. Austmann Bryggeri är ett bryggeri hemmahörande i Trondheim. Tidigare hade jag provat några av deras öl på SBWF i Nacka 2013. Antikvariatet hade ett par av deras på fat förutom några flaskor. Austmann Northumberland fanns på fat så en sådan fick det allt bli. En snäll och lättdrucken Brown Ale handlade det om, har för mig att den slank ner snabbt.
Till min stora förtjusning hittade jag även en ny öl från Nøgne Ø, något som sannerligen inte är så lätt längre. Nøgne Ø Asian Pale Ale är öl nummer 71 som jag druckit från det fina bryggeriet. Ölet i fråga var lätt och uppfriskande med tydlig smak av citrongräs, citrus och apelsin.
Precis som Den Gode Nabo var Antikvariatet ett ställe som jag direkt blev förtjust i, lugnt och skönt och med en härlig egen stil.
Trots att det var så trivsamt gick vi vidare, det högst rankade ställe i Trondheim, Daglighallen, ville vi förstås besöka. Något vi (jag) hade missat var att de har stängt under sommaren då det främst tycks vara ett studentställe. Nåväl, ingen panik. Grabbarna tyckte mest om Den Gode Nabo så vi återvände dit. Det var lite mer livat under kvällen även om det i det stora hela var relativt lugnt.
Mitt tempo började mattas då vi ändå varit från hotellet i runt nio timmar men en öl orkades i alla fall med, Austmann/Voss The Hopressor vilket var en grumlig och förfärligt ful historia. Söt och maltig med alkohol, gräs, kola. Inte det godaste som jag haft äran att dricka.
En sista skärmsläckare blev det sedan på hotellrummet, Mack IPA. Den påminde inte mycket om en IPA, däremot om en vanlig lageröl med lite mera humle än "normalt". Orkade inte dricka upp allt.
När man bokar rum på Radisson finns det en möjlighet att ange "övriga önskemål". Vi skrev på skoj att vi gärna ville ha en bild på Kevin Bacon i ett av våra rum, något som hotellet fixade då vi var ute och härjade på stan. Där snackar vi om service och om en redan nu legendarisk händelse. Undrar om man nästa gång vågar be om en bild på Samantha Fox? Är nog lite för blyg för att våga göra det.
Trondheim är en stad väl värd att besöka, inte bara för ölets skull utan det finns en hel del annat att utforska. Eftersom vi bara var där i ett dygn hann vi inte mer ölmässigt än vad jag försökt beskriva i ovanstående text. Japp, jag återvänder gärna.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar