Öl i Belgrad

Efter ett par dagar i Sarajevo var det dags att flyga till Belgrad, en flight som tog ungefär 40 minuter. Belgrad hade jag hört en hel del om, staden var bland annat känd för ett livligt nattliv, något som dock har mattats på senare år då myndigheterna har infört restriktioner vad gäller öppettider på nattklubbar och liknande ställen.

Nu är inte jag någon nattklubbsmänniska utan i vanlig ordning var det öl som stod i fokus. Vi anlände till Belgrad sent på söndagseftermiddagen. Efter att ha checkat in på trevliga Hotel Excelsior var det hög tid för mat. Zlatno Burence är en restaurang som inte låg alltför många minuter från hotellet, de serverar serbisk husmanskost. Givetvis hade de även några öl.

Måste säga att maten var riktigt bra, för motsvarande 70 svenska kronor fick man följande: soppa, sallad, tallrik med "serbiska specialiteter", bröd och sist men inte minst cevapcici. Utan att rodna alltför mycket vill jag hävda att jag kan äta mycket men i det här fallet var det bara att ge upp, det var så mycket mat att jag bara häpnade. Ölen de kostade ungefär 10 kronor för en halvliter, två stycken lyckades jag klämma i mig. Först en Zajecarsko Svetlo Pivo och sedan en Weifert Tamno.

Förstnämnda var en typisk ljus lager som trots allt var ok i den varma kvällen. Weifert Tamno var intressantare, en Schwarzbier som hade choklad, kaffe, lätt rostad malt och lite kola. En aning frukt tyckte jag mig också känna. En skönt avslappnad öl som jag gärna hade köpt med mig hem några stycken av. Serbien är civiliserat land då det mesta är stängt på söndagar så några öl till hotellrummet inhandlades inte utan det fick vänta till måndagen. Zlatno Burence är ett avslappnat ställe som jag inte kan annat är hjärtligt tipsa om. Den äldre damen som serverade oss kunde ingen engelska men hon kändes verkligen som en mormor eller farmor, bättre kan det inte bli.

Efter en god nattsömn i det skönt svala rummet inleddes måndagen med frukost och sedan lite lätt sightseeing där vi tittade på Belgrade Fortress med anor från 500-talet och platsen där floderna Sava och Danube möttes. Sådana övningar ger förstås följder, man blir törstig. Ett ställe som låg riktigt nära hotellet var Soljica Cafe. Några inhemska öl hade de inte däremot fyra från BrewDog och tre från Mikkeller, något som är helt unikt för Belgrad. Jag nöjde mig med att dricka en Vesterbro Pilsner som kändes som en otrolig humlebomb efter att i några dagar mestadels bara provat ljusa lageröl. För att vara Belgrad var ölen dyra då de alla kostade mellan 20-25 SEK.

Lite senare på eftermiddagen besöktes The Black Turtle Pub, de har fyra olika ställen i Belgrad men vi valde den som låg närmast hotellet. För att komma till bardelen fick man passera restaurangdelen. Stället var inte så stort men det intressanta var att de hade några egna öl. Började med att beställa en The Black Turtle Blueberry vilken tyvärr var en vanlig lageröl med tillsatt blåbärssaft. Tydligen ska de även ha en "riktig" blåbärsöl men då enbart under Belgrads ölfestival. Hybriddrycken som serverades på puben räknades inte. Nå, hur som helst så var det en rätt läskande dryck som verkligen smakade mycket blåbär.

Vad gäller öl hade de tre olika på fat, The Black Turtle Svetlo, The Black Turtle Tamno och The Black Turtle Indian Pale Ale. En serbisk IPA lätt förstås spännande men tyvärr var det ingen höjdare. Konstig och lätt syrlig med bröd, gräs och örter. Någon humle lyckades jag knappt känna. Svetlo var en sådan där ljus lageröl, däremot var Tamno stabil dunkel. Ölen på The Black Turtle Pub var alltså inga fantastiska skapelser men initiativet att ha egna öl måste förstås hyllas. Vem vet vad de har att erbjuda om några år? Något som är värt att påminna om är att precis som i Sarajevo är det mer eller mindre fritt fram att röka bäst man vill, bartendern på The Black Turtle Pub rökte mest hela tiden.

Fler ställen än ovanstående hanns inte med denna gång. I kiosker/matbutiker fanns det några öl att köpa, det blev ett par buteljer, fanns ingen ork till mer "tickande" denna gången. Ölen var billiga, mellan 4-8 kronor för en flaska. Överhuvudtaget var Belgrad synnerligen prisvärt. På 2,5 dagar spenderas på två personer motsvarande 500 kronor och då snålade vi inte med varken mat eller dryck.

En sista ny öl blev det dock på flighten mellan Belgrad och Arlanda. På trevliga Air Serbia ingår både mat och dryck i biljettpriset, en Jelen Pivo fick äran att bli det sista ölet på resan. En drickbar om än tråkig öl med lite citrus, bröd, gräs samt spår av kokta grönsaker.

Numera börjar jag bli hyfsat resvan, lustigt nog är det ytterst få ställen* som jag besökt som jag inte skulle vilja rekommendera andra att besöka, Belgrad inget undantag. Det är en avslappnad stad med många stora parker, man slipper jaga "sevärdheter", maten god och billigt, damerna snygga tänkte jag skriva och ölen trots allt drickbara.

 *Efter att ha tänkt efter lite så finns det några städer som jag inte har bråttom att besöka igen. Caracas kändes inte helt säkert, Kairo var smutsigt och jobbigt kaotiskt, Minsk kändes bara allmänt bisarrt. Till skaran måste även Baku läggas även om det på många sätt var en unik reseupplevelse.