SF Beer Week 2014, måndag, Pliny the Younger

Måndag 10/2-2014 är ett datum som jag sent kommer att glömma. Dagen började med att vi vid åttatiden på morgonen lämnade hotellet i SF för att knalla iväg till ett biluthyrningskontor för att hämta en bil som skulle ta oss till Santa Rosa, beläget ungefär nio mil norr om SF.

Vad finns det i Santa Rosa att göra kan man undra? Jo ska ni få höra, där finns ett av USA:s absolut bästa/mest kända bryggerier, Russian River Brewing Company. Inför denna resan hade jag haft nöjet att prova fyra av deras öl, öl som definitivt givit mersmak. Det var hög tid att bättra på den statistiken, inte blev det sämre av att under SF Beer Week serverades bryggeriets nästan mytomspunna DIPA, Pliny the Younger. Världens högst rankade DIPA. (i alla fall på Ratebeer)

Bilfärden gick bra även om det inte gick att undvika de bitvis rätt slitna vägarna. Vyerna var på många ställen riktigt vackra. Kul var det att för andra gången i sitt liv köra över Golden Gatebron, något som senast gjordes 2004. Väl framme i Santa Rosa gick vi förbi hotellet för att se om det möjligtvis gick att checka in, självklart gick inte det då klockan bara var kring 10:00, dock fick vi parkera på hotellets parkeringsplats vilket var finemang. Hotellet vi bodde på hette Hotel La Rose, ett riktigt charmigt hotell med stora rum, kan verkligen rekommenderas. Billigt var det också, 113 USD för ett rum med två sängar, i priset ingick som sagt parkering samt en enklare frukost.

Damen vid receptionen undrade om vi ville ha en taxi till bryggeriet, nej det ville vi verkligen inte då det endast låg en kortare promenad bort. (runt 10 minuter) Ibland kan man bara häpna över hur de ibland tänker därborta i USA, lite motion tycks vara mycket skadligt enligt vissa.

Nåväl, vi valde att åka till Santa Rosa och Russian River på en vardag eftersom vi förmodade att köerna skulle vara kortare jämfört med helger. Inför resan hade jag hört talas om kötider på 5-6 timmar, något som i ärlighetens namn lät ganska så suspekt. På måndagen trodde jag att det skulle ta max ett par timmar att komma in, ack så fel den bedömningen visade sig vara.

När vi kom fram till bryggeriet såg vi att kön var lång, men det var förstås omöjligt att avgöra hur lång tid det skulle ta innan vi blev insläppta. Det var bara att ställa sig och vänta, det var otänkbart att backa undan eftersom vi ändå hyrt bil samt fixat hotell i Santa Rosa. Skönt nog bjöd dagen på fint väder, ja under några timmar räckte det med enbart t-shirt på överkroppen, hur fint är inte det i februari?

11:00 öppnades dörrarna till bryggeripuben, till en början avancerade vi rätt många meter innan det tog stopp. Sedan gick det långsamt, långsamt. Det hann bli tidig kväll innan det äntligen var vår tur att få knalla in. Gissa om 6,5 timmars köande kändes i benen? Bitvis var det rätt segt, men som tur är gick det bra att ta lite bensträckare då och då liksom fylla på energidepåerna med kinamat. (lämpligt nog fanns det en kinakrog bredvid bryggeriet) Toaletter fanns det också, något som staden Santa Rosa bidrog med. Det kanske mest häpnadsväckande under den långa väntetiden var alla dessa amerikanare som stod och babblade och tjoade mest hela tiden. För dem tycktes det inte vara så speciellt att köa, att tålmodigt vänta för att få dricka Pliny the Younger tycks vara lite av en ritual för många. Tjuvlyssnade på några samtal där folk knappt visste vad det var för öl men att det hela var en kul "happening". Noterbart är att det fanns regler som man skulle följa under köandet, bland annat var det helt förbjudet att dricka öl i kön.

Vidare måste jag nämna att personalen på Russian River aldrig hade sett en såpass lång kö på en vardag, det var något nytt. Ett par dagar innan, på lördagen hade den person som köat längst stått i ungefär 12 timmar. Så galet är det! Personen i fråga borde belönats med Kongressens guldmedalj.

Innan vi blev insläppta behövde vi visa id-kort, något som de var hårda med att kontrollera på de allra flesta platserna. Det spelade ingen roll hur gammal man var, id-kort skulle uppvisas. Väl inte var det bara att glömma att få ett bord på direkten, stället var förstås fullsatt och livligt. Lokalen var lite större än vad jag trodde med en klassisk lång bar, matsalsdel samt en del bord placerade längs ena väggen. Gissningsvis fick runt 150 personer plats i lokalen. Om vi lämnade ett telefonnummer så skulle de ringa oss då ett bord för fyra var ledigt, men mitt utländska nummer fungerade inte. Men det löste sig ändå då den bordsansvarige lovade att hämta oss då vårt bord var ledigt, något som också skedde, dock var det då en annan ung dam som hade blivit upplyst om vilka de fyra utlänningarna var. Riktigt bra service måste jag säga. Ett tag trodde jag i ärlighetens namn att de glömt bort oss.

Medan vi väntade på bordet inledde vi med att dricka några öl, alla fyra började förstås med ett glas Pliny the Younger, något annat hade förstås varit tjänstefel. Många känner säkert till bryggeriets öl som heter Pliny the Elder, ett öl som är helt magnifikt men the Younger hade enligt mig än bättre arom, ja doften var faktiskt lysande. Humle/fruktjuice av riktigt hög kaliber, dessutom farligt lättdrucket.Visst är ölet otroligt hypat, ja det är rent av galet men väldigt gott det var det. Nu lär den långa väntetiden och alla förväntningar gjort ölet ännu lite godare men får man chansen att prova så är det bara att göra det, fattas bara annat. Värt att notera är att de inte sålde hur mycket Pliny the Younger som helst varje dag utan endast tills den tog slut för dagen, när det skedde var det ingen som exakt visste. Hade varit bra snopet att ha köat i timmar och sedan var dagens ranson slut när man väl fick chansen att beställa.

Öl nummer två som jag drack var rent av ännu lite godare, nämligen Russian River Beatification vilket är en sagolikt god Sour Ale. Så elegant och balanserad att jag blev rörd, perfekt funk och syrlighet. Om det är någon som har en överbliven flaska så är jag inte den som tackar nej.

Medan vi höll på och drack dessa öl såg jag i ögonvrån att det var en lirare som tittade på min t-shirt från Närke Kulturbryggeri. Till slut frågade han om vi var svenskar, jo från Stockholm svarade vi. Han var där med sin brorsa och en tjejkompis, det visade sig att deras mamma var från Finland men att de bodde i Los Angeles. Föga hade jag kunnat ana att jag skulle komma att prata finska med några amerikanare, än mindre att deras finska var betydligt modernare än min, ja de påpekade rentav att min var något ålderdomlig. Mailadresser byttes och det snackades om ölbyten, får se om det blir något konkret av det.

Mitt i samtalet kom den bordsansvarige och meddelade att vårt bord var färdigt. Då hade det gått mer än åtta timmar sedan vi började köa, det var riktigt skönt att äntligen sätta sig till bords. Det fanns ingen tvekan utan det var bara att beställa in en beerflight (ölbricka) med samtliga öl som fanns på fat, 20 stycken. Provbrickan betingade ett pris på 16 USD, ja det är löjligt! Undrar om jag någonsin igen kommer att ha ett glas the Elder och the Younger bredvid varandra, mitt framför nosen, bara sådär. Det gick knappt att begripa. Vi delade även på en stor pizza vilken smakade utsökt. En kväll som denna hade nog det mesta i matväg smakat riktigt bra.

14 av de 20 ölen var nya för mig, ja då räknar jag bort the Younger och Beatification som redan provats i baren tidigare på kvällen. Inget av ölen gjorde bort sig men det gick snabbt att konstatera att Russian Rivers godaste öl är humlebomberna och surölen. En suröl som var lika god som Beatification är Russian River Consecration. Lagrad på Cabernet Sauvignonfat, 10% alkohol som förstås inte märktes allt. Otroligt god och med en perfekt syrlighet. Ännu en öl som fick mig nästan att börja gråta.

Till slut var det inget snack, det var värt den långa tiden i kön då belöningen blev några av de godaste ölen jag någonsin druckit. Om jag skulle göra det igen? Ytterst tveksamt, men att besöka bryggeriet då det inte är Pliny the Younger-dagar gör jag gärna, ja verkligen. Pliny the Younger fanns även på utvalda ställen i SF under Beer Week, men på de ställen som vi var på var det köer och ölet tog slut snabbt. På något sätt kändes det värdigt att dricka ölet hemma på bryggeripuben.

Innan vi lämnade lokalen passade vi på att shoppa t-shirts och lite annat smått och gott. Runt 30 stycken Pliny the Younger ölunderlägg fick jag också med mig. Det var med stor tillfredsställelse jag äntligen kunde säga att jag varit på Russian River Brewing Company, ett ställe som hamnar mycket högt upp bland besökta pubar/bryggeripubar.

En skön kvällspromenad till hotellet för att checka in, undrar vad receptionisten trodde om oss egentligen? Fast förmodligen är de rätt vana vid folk som fått humlekickar.

Efter att kollat in rummet och kastat in ryggsäcken bestämde vi oss för att titta in på bryggeripuben Third Street Aleworks som vi passerat på vägen till Russian River. Det var ett stort och trivsamt ställe, inte fullsatt dock med en hel del gäster. När gubben bredvid mig fick syn på mitt svenska körkort blev han nyfiken och undrade vad vi var för några? Kul ölsnack blev det ett tag med honom, han hade visst puben som sitt andra hem, enligt honom hade han suttit på mer eller mindre samma stol sedan stället öppnade 1995. Snacka om stammis med en hård rumpa.

Tre öl provades, Third Street Aleworks Cherry Springer var en förfärlig Berliner Weisse som mest doftade och smakade cheddarost. Resan kanske sämsta öl, ja så var nog fallet. Calio Cat Chocolate Vanilla Porter var god, smakade verkligen mycket choklad. Godast var Double Standard vilket var en fräsch och skönt humlad DIPA. Ännu ett bevis på att det nästan inte spelar någon roll vilken IPA/DIPA men beställer under ett besök i Kalifornien då de som inte är goda är ytterst lätträknade. Alla tre ölen kostade lika mycket, 5 USD för en pint. Kanske är det tur att man inte bor i USA med tanke på de låga priserna på öl.

Det var en mycket nöjd gammal Gyllenbock som gick till sängs, förmodligen drömde han söta drömmar om framförallt Russian River Brewing Company, ett ställe som alla ölälskare borde få besöka minst en gång i sina liv. Hela grejen med Pliny the Younger är ett spektakel som jag sent kommer att glömma.