Dag fem och sex i Nacka

Funderade ett tag själv på vad det är man egentligen håller på med, men det är ölfestival endast en gång per år i Stockholm så det vara bara att bege sig mot Nacka igen på fredagsförmiddagen, återigen öppnade portarna klockan 12:00.

Som brukligt började jag mumsandet hos Brill & Co, i baren fanns en gammal bekant, Fredrik, barchefen på Mikkeller & Friends i Köpenhamn. Öl från Anchorage går alltid hem, fick bli en Bitter Monk Belgian Style Double IPA som startöl. En härlig öl det är det, fint bitter och humlig med en skön dos brett. Ja Anchorage Brewing Company är ett mycket spännande bryggeri. (tänk om de och Brekeriet gjorde ett samarbetsöl?)

Brills monter var nog den monter som jag tillbringade mest tid i, inte så konstigt med tanke på alla intressanta öl som de alltid har med sig. Dessutom är de väldigt trevliga vilket inte gör saken sämre.

Mitt emot Brill låg Nynäshamns Ångbryggeri, ett bryggeri som jag alltid haft ett gott öga till. Överlag gör de stabila öl, på senare tid ett par samarbetsöl med Dogfish Head och SKA. Nynäshamns/Dogfish Head Arketyp har jag några flaskor av hemma men hade inte provat ölet på fat. En rätt udda öl handlar det om, lätt syrlig med bär, kryddor och honung. Inte fantastisk men ok. Undrar om den vinner på lagring?

Just nu finns Nynäshamns/SKA Skatkobben att köpa på Systembolaget. På fat upplevde jag ölet som smakrikt med en väl dold alkohol. Grape, honung, lite bröd och karamell. En duglig bira som jag kommer att köpa några flaskor av.

Några steg från Nynäshamns monter låg Beer Enthusiast monter, de är en ny distributör/importör på den svenska ölmarknaden. Med sig till Nacka hade de en bred portfölj av öl från Sverige, Finland, Danmark, Belgien med flera. I montern huserade ingen mindre än Jonas H Andersson som har bloggen Pilsner.nu.

Det bjöds på en liten belgisk resa där fem belgiska öl provades, närmare bestämt fem öl från Bockor.

Bockor Bellegems Wit var i ärlighetens namn inget särskilt, lätt kryddiga toner liksom citrus. Lite för lätt. Jacobins Gueuze var en väldigt snäll gueuze, äpplen, bröd och med en lätt syrlighet. En tämligen neutral gueuze som säkert passar bra till mat, helt enkelt en nybörjar-gueuze. Jacobins Kriek var söt och lite artificiell, förstås en hel del körsbär i den. Tyckte att smaken påminde en hel om körsbärsglass. Vanderghinste Oud Bruin upplevde jag som söt och med bär, lite vinäger och malt. Hyfsat syrlig, dock var munkänslan lätt. Det godaste av de fem ölen var helt klart Cuvée Des Jacobins Rouge. Uppfriskande och fint drickbar, syrlig med mycket röda bär. Helt klart en öl som jag gärna stiftar bekantskap med igen. Inser att det är alldeles för sällan som flamländska rödöl dricks av undertecknad.

Tack till Jonas och de övriga i montern, ska helt klart hålla ett öga på ert utbud.

I Cuisinen där många av de mindre svenska bryggerierna var belägna fanns det jobb kvar att göra, bland annat hos ett par bryggerier som var nya för mig, Grythyttans Brygghus och Flying Brewery.

Hos förstnämnda stod en pratglad ung man (vars namn jag pinsamt nog glömt bort). Jag fick bland annat lära mig att Grythyttans har som idé att kombinera historisk kunskap med modern vetenskap för att ta fram god öl. Två öl hade de med sig, Grythyttans 117 Story Pale Ale och Grythyttans 117 Bohemian Lager. Pale Alen var rätt besk, fanns även hö, kola och mango. Pilsnern var tjeckisk i stilen, brödig med lite gräs och citrus, även en gnutta smör. Gillade helt klart pilsnern bäst. Kul med ett bryggeri i Grythyttan, bara att hoppas att de använder mycket öl som måltidsdryck till de olika kulinariska äventyren på det stället.

Flying Brewery var med även förra året på SBWF men då missade jag dem. I år fick jag höra att de skulle ha med sig ett par Radler, något som jag aldrig tidigare sett från ett svenskt bryggeri. Radler är som bekant en blanddryck som består av öl och läsk/limonad. Radler är stort i främst Tyskland. Medan jag stod i montern och smuttade på radlern var det några som gick förbi och muttrade om att det var en alldeles för alkoholsvag dryck, ja alla är vi olika.

Av de två varianterna som Flying Brewery hade med sig tyckte jag mest om Flying Lemon Radler. Väldigt läskande och uppfriskande öl som helt dominerades av citronsmaken. Dricker man Radler gäller det att glömma smaken av öl, gör man det kan man säkert uppskatta drycken. Jag tycker att det kan vara ett utmärkt alternativ till vanlig läsk då den inte är lika söt.

Craftbeers (Galatea) monter gick inte att missa då de hade en väldigt central placering. Några öl från Caldera provades, Caldera Mogli var den som stod ut med. Fantastiskt söt och med en smak som påminde om chokladpudding, man kan inte annat än gilla det. Den unga damen bakom montern var verkligen suveränt trevlig och nästan hetsade en att prova flera öl, tänk om det alltid vore så?

Wild Beer var ett okänt engelsk bryggeri för mig, deras saison Ninkasi överraskade verkligen positivt. Torr och syrlig med äpplen, hö, lätta kryddor och lite jäst. Väldigt uppfriskande. Kul att det händer saker även i England. Ännu ett bryggeri att hålla ögonen på, fasiken, de börjar bli många nu.

Fredagen avslutades hos Belgoklubben. Undrar om inte det var den montern med det största kunnandet om öl av samtliga? Jens Skrubbe och de andra verkligen briljerade, en fröjd att stå där och lyssna på det hela. Inte blev det sämre av att det även bjöd på en fantastisk god kitost och praliner från Johannas choklad i Kalmar. I framtiden kommer jag att skämmas varje gång som jag äter något från Marabou.

En hel godsaker provades, bland annat Malheur 10, Anders IPA, De Leite Enfant Terrible med flera. Ölet som stod ut mest var helt klart De Dochter van de Korenaar Embrasse Oak Aged Ardbeg. Verkligen otroliga mängder whisky och torv i den, en härlig öl. Gillar man inte rökig Islaywhisky kan man säkert få problem, men prova vettja. Stort tack till Jens och de andra för en utsökt resa i Belgiens förlovade land. Blir alldeles otroligt sugen på att dra dit och botanisera bland alla olika öl.

Vid 20-tiden var det dags att bege sig hemåt, orkade inte stanna längre än så på fredagen. Trodde att jag hade gjort mitt för årets mässa men då jag vaknade på lördagen tänkte jag att varför inte? Det kan ju se fint ut i memoarerna att ha besökt mässan samtliga sex dagar, någon måste ju även göra det? Fast besöket på lördagen blev kort, endast ett par timmar. Redan vid tvåtiden fick jag nog då det var så väldigt mycket folk i de olika salongerna, enligt uppgift var det slutsålt.

Hann i alla  fall med ett besök hos Mjödhamnen, på mässan förra året var första gången som jag drack något från dem. Sedan dess har det blivit mjöd lite då och då även om det inte sker alltför ofta. Denna gången provades tre olika, Mjödhamnen Sommar, Höst i Vänge samt helt nya Vinter. Gillade samtliga fast bäst var Mjödhamnen Vinter. Kryddorna i det mjödet bidrog till ytterligare en dimension. Känns som att en flaska skulle kunna vara ett bra julklappsalternativ till någon eller några.

Ett kort besök i Eskilstuna Ölkulturs monter hanns också med, Walter Kurtssons Tåbira 2.0 och den nya Barley Wine provades. Förstnämnda är inget surt utan en Pale Ale. En snäll och lättdrucken sådan. Barley Winen var brittisk i stilen, den var helt ok förutom att den hade en ton av smör som säkert kan störa vissa.

Som sagt, efter ett par timmar fick jag nog. Mötte upp ett par vänner på Akkurat där meningen var att dricka några öl. Hade problem att ens dricka en så det blev en lugn vistelse för min del. Efter att bara ha druckit små smakprover blev det helt plötsligt svårt att dricka ett helt glas, ja så tokigt kan det visst bli. Nya erfarenheter är alltid intressanta.

Ett sista sammanfattande inlägg blir det om årets mässa, tänkte även passa på presentera lite statistik om de olika ölen som intogs.