Sedan mitt förra besök har Bryggeri Helsinki öppnat, närmare bestämt i maj i år. Efter att ha besökt Alkos flaggskeppsbutik Arkadia och K-Supermarket Kamppi för sedvanlig inhandling av buteljer sade min färdplan att det var dags för Bryggeri Helsinki. På finskt manér öppnar de liksom många andra ställen redan klockan 11:00, stänger gör de 01:00 på måndagar.
Det som är så fiffigt med lite mindre städer är att det mesta ligger nära varandra, de bägge flaskbutikerna ligger nästan bredvid varandra, Bryggeri Helsinki ungefär 10 minuter därifrån, mycket centralt bara några stenkast från Senatstorget med den vackra Domkyrkan.
En bardel och matsalsdel hade de, jag nöjde mig med bardelen. Passade på att prova fem av deras egna öl vilka glädjande nog såldes som smakprover. (0,1) 7.50 EUR kostade kalaset. Samtliga fem öl var ok eller lite bättre än så, godast tyckte jag att Bryggeri Helsinki Pormestari var, det var en hyfsat humlad IPA med smak av ananas, gräs och grape. Eftersom jag var där relativt tidigt på dagen så var det lugnt under mitt besök, servicen oklanderlig och den unga damen bakom bardisken tycktes vara hyfsat ölkunnig. Nog kan ett besök rekommenderas.
En kort paus på hotellrummet, bodde på Scandic Marski som ligger mycket bra vid Mannerheimvägen, sedan mot metron i Kamppi för att åka mot Olutravintola Pikkulintu, denna pärla till pub ute i förorten. Av någon anledning glömde jag att lösa en biljett vilket jag kom att tänka på med ett par stationer kvar till Pikkulintu, precis när jag gick av klev några biffiga kontrollanter ombord, där var det allt lite flyt.
På köpet fick jag se en exotisk metrostation. Ska man till Pikkulintu ska man kliva av vid metrostationen Puotila, sedan en promenad på runt 150 meter. Bland ölnördar torde Pikkulintu vara välkänt som ett ställe som har egna varianter från Cantillon, eller hade kanske man ska skriva. Är osäker på om det finns några kvar. De är med på Zwanze Day varje år, vidare har den ett mycket fint utbud av whisky liksom stabila mängder av annan öl. Det bästa av allt är ställets lokalisering, ute i ett småsömnigt bostadsområde som dessutom har ett centrum som går i 1960-tals design. Kan det bli bättre? Totalt opretentiöst och så härligt charmigt.
När jag anlände sisådär vid 16-tiden satt det några äkta stammisar vid baren, vidare fanns där några som läste sin tidning samtidigt som de njöt av en bägare. Några diskreta nyfikna blickar mot mitt håll men inte mer än så. Bartendern var extremt vänlig och vi pratade en del om respektive finska och svenska ölscenen. Ett par öl hann jag prova innan kvällens sällskap i form av Emma anlände. En intressant dam är det som alltid vill prata svenska med mig även om jag behärskar finska tämligen väl. Fast det är förstås aldrig fel att lyssna på klingande finlandssvenska
Nå, under mitt besök var de flesta av Pikkulintus fat bestyckade med öl från Finlands kanske bästa bryggeri, Koskipanimo. Lite förvirrande kan tyckas men alla deras öl säljs med namnet Plevna. Jag började med en Plevnan Tumma vilket är en dunkel. Lättdrucken och tjeckisk i karaktären. En stabil inledning utan att vara briljant dock skönt med en öl som man slipper "sönderanalysera".
Nästa dricka är redan historisk, det blev nämligen nya öl nummer 1000 i år, något som aldrig tidigare inträffat i min relativt korta karriär som en riktig öldåre. En perfekt tajming hade jag då mer urfinskt än Plevnan Unto Sahti kunde det inte bli. Sahti är verkligen en urgammal finsk öltyp, på Ratebeer klassas den under samma stil som Gotlandsdricke.
Måste direkt säga att sahti är något jag mycket sällan dricker, hållbarheten ligger på ungefär två veckor så det är tveksamt om vi någonsin får se finsk sahti i Sverige. En söt brygd handlar det helt klart om, total dominans av malt och rågbröd. Även kryddor i form av främst enbär. Även inslag av jäst och en gnutta alkohol. Det var rätt mastigt att dricka 0,4 liter på egen hand men det gick. 7.50 EUR kostade glaset, det fanns även möjlighet att beställa ett glas på 0,2 vilket förmodligen hade varit att föredra. Noterbart att detta gällde för alla fatölen, lite beroende på ölstil antingen som 0,4/0,2 eller 0,5/0,3, bra det!
En riktigt förnöjsam kväll var det, trevlig sällskap och stabila drycker. Ett par andra av gästerna pratades det också en del med, folk var glada och nöjda trots att den var en vanlig måndag. Det var så glatt att sista metron han gå, tid att ta nattbussen hade vi inte så det fick bli taxi tillbaka till hotellet.
Efter att ha sagt farväl till Emma på tisdagsförmiddagen väntade en dag av sightseeing och museibesök men jag började med en nätt promenad på cirka tre timmar. Grådisigt väder och 7-8 plusgrader är perfekt för sådana aktiviteter.
I ärlighetens namn var jag inte så ölsugen på tisdagen men när jag råkade gå förbi Oluthuone Kaisla var jag trots allt tvungen att titta in då jag aldrig tidigare varit där. En snabb analys gav resultatet att det är ett ställe som det kan tillbringas många timmar i. Stort och med ett varierat utbud av öl, främst utländska men den fanns förstås en hel den från Finland. Hann notera att en Westvleten XII kostade 22 EUR.
Som vanligt ett bra besök i Helsingfors, en stad som verkligen kan rekommenderas för den som är intresserad av öl och annat. De flesta ölställena ligger nära varandra, till Pikkulintu tar man sig smidigt. På många ställen går det att prata svenska. På Alko är det dyrare än på Systembolaget men på pubarna/barerna är priserna ungefär som i Sverige. En sak är säker, jag kommer att återvända.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar