Några frågor till Anders Hansson, Malmö Brygghus

Malmö Brygghus är ett av de enligt mig absolut mest intressanta svenska bryggerierna just nu, de har en intressant och bred portfölj av välgjorda öl. 2002 köpte Anders Hanssons och hans föräldrar den då fallfärdiga 1800-tals fastigheten Tjädern i centrala Malmö som tidigare bland annat inrymt Richters bryggeri från 1898. I den byggnaden finns dagens Malmö Brygghus, konferenslokaler, festvåning samt inte minst bryggeriets bryggeripub, den enda i sitt slag i Malmö.

Våren 2013 öppnade bryggeriets egna ölträdgård, Hamnmästaren, beläget bara ett stenkast eller två från Malmö Centralstation. Jag har besökt bägge ställena och kan inte annat än rekommendera alla som har vägarna förbi att göra det, riktigt bra ställen bägge två med goda öl, mat och trevlig personal. Tycker att det är synd att vi uppe i Stockholm inte har liknande ställen.

Nu är det några veckor sedan Stockholm Beer & Whisky Festival, SBWF avslutades. Jag blev så nyfiken att jag blev tvungen att ställa några frågor till Anders Hansson, ägare och grundare av Malmö Brygghus.

1. Hur ser du på den nyligen avslutade festivalen i Nacka, gick det som förväntat?

 -Det gick mycket bra för oss. Publiken uppskattade vår öl och många positiva omdömen haglade in under hela festivalen.

2. Vilket av alla era öl sålde mest?

-Vi sålde mest av, Canned Wheat, Hopman IPA, Möllebongen och Cacaoporter. Hade inte Grand crew 2011 och 2012 tagit slut hade den också varit med i den kampen.

3. Vilken är nästa festival som Malmö Brygghus kommer att medverka på?

-Vi kommer att vara med på "All in" i Göteborg till helgen, sen blir det Skånsk invasion på "Brewdog Stockholm" den 9 nov tillsammans med Brekeriet. Därefter är det tillbaka till Göteborg för "Porterfestivalen" 16 nov. Sen är det ju "Örebro ölfestival" som gäller i slutet av november.

4. Vilket öl är din personliga favorit bland era öl?

-Cacaoportern måste man på något sett alltid svara på denna fråga. Det är klart att nån av våra ipa´s är favoriter men att göra en Cacaoporter tillsammans med min bror och hans företag Malmö Chokladfabrik är ju unikare.

5. Favoritöl överhuvudtaget? 

-Jag tror jag väljer att ta det där tråkiga svaret, "att det beror på tillfället". Vår egna "New Pale Ale" kan man iallafall väcka mig mitt i natten och det hade fungerat.

6. Hur tror du att ölmarknaden kommer att utvecklas de kommande åren?

-Jag tror att det finns plats för 50-100 bryggerier till i Sverige. Det kommer att bli svårare och svårare att hitta sin marknad, men samtidigt tror jag att det blir fler "riktiga öldrickare" i Sverige. En del bryggerier kommer säkert gå under, så att inte köpa in för dyr utrustning och hålla nere kostnader kommer nog att vara klokt.

7. Hur ser det annars ut för Malmö Brygghus, nya ölsorter, produktionsökning? Något annat intressant?

-Vi släpper just nu, tre nya öl varje månad både på Brygghuset och Hamnmästaren (våra två pubar i Malmö). Vi försöker att alltid ha nio egna öl på tapp. De två senaste har varit "Oyster stuot" med myyyyyycket ostron. En annan öl vi släppt nyligen är "Working bell IPA" som är en alkoholsvagare IPA 4,5%. En öl man kan dricka mycket av och få sitt humlebegär tillfredställt utan att behöva trilla av stolen. Flasktappning tittar vi på men det dröjer ett tag till. Kanske dyker det upp Canned Wheat på Systembolaget under nästa år.

8. Har du något spännande tips angående kombinationen mat och öl?

-Jag provade ostron till vår Oyster stout i fredags och det var fantastiskt.

Stort tack till Anders som tog sig tid att svara på frågorna. "Skånsk Invasion" på BrewDog Bar i Stockholm är en glad nyhet, bra, då vet jag vad jag ska göra lördag 9 november. Canned Wheat på Systembolaget skulle vara alldeles förträffligt, bara att hålla tummarna att så blir fallet. Helt klart händer det mycket hos Malmö Brygghus just nu, blir intressant följa utvecklingen.

PangPang Dubbelpipa kontra Poppels Projekt 001 Dubbel IPA

Ibland måste man nästan nypa sig i armen för att verkligen inse att det numera sker så mycket på den svenska ölmarknaden att det bitvis är svårt att hänga med. PangPang Brewery från Hökarängen och Poppels Bryggeri från Mölnlycke tillhör några av de rätt så många bryggerier som fötts de senaste åren.

För några veckor sedan skapade PangPang en hel del rabalder då de släppte ett stycke öl för 299 kr för 33 cl, den rackaren valde jag att hoppa över. Tycker helt enkelt att priset var alldeles för "spektakulärt". I samma släpp kunde man också köpa några andra öl, en av dessa var PangPang Dubbel PIPA för 69,90, inte helt gratis det heller men sagt och gjort, en flaska beställdes.

Samma dag som ölen från PangPang släpptes kunde man även köpa Poppels Bryggeries senaste projekt, Poppels Projekt 001 Dubbel IPA. Det är det första ölet i en serie ölnyheter som kommer att presenteras i en begränsad mängd, 1600 liter närmare bestämt. Priset för en sådan var 29,90. De bägge ölen Systembolagets beställningssortiment samt i de tre närmaste Systembolagen för de respektive bryggerierna.

En duell mellan två färska svenska DIPA från två relativt nya bryggerier kanske kan vara något att bita i? Ja så fick det allt bli.

Utseendemässigt var de bägge ölen relativt lika, dock var ölet från PangPang lite mörkare och grumligare.

Arom:

Poppels: färsk med tropisk frukt, ananas, tall och citrus. Helt klart en duglig och trevlig doft.
PangPang: sötare och med ännu större mängder tropisk frukt, mango, apelsin, hö och lätta jordiga toner.

Tycker att de bägge var riktigt bra i aromen men PangPang vinner då den hade mer av allt, ja en liknande doft är det ytterst sällan jag känt i ett öl från Sverige.

Smak:

Poppels: den tropiska frukten går igen liksom smak av tall, lite tvål och något som påminde om bär. Bra balanserad öl och inte tokbesk. Rätt så fyllig och fint drickvänligt, helt klart en bra öl.

PangPang: hade inte riktigt samma mängder tropiska frukter i smaken som i doften. Vidare fann jag lite hö liksom små vibbar av jord i en rejält humlig avslutning. Kraftigare jämfört med Poppels och med vibbar av alkohol. 10% kontra 8%.

Summa summarum så handlar det om två riktigt bra öl, men duellen vinner PangPang, mycket tackvare dess härliga arom. Har man priset som faktor blir det jämnt men jag ger ändå PangPang segern, ja så får det bli.

Nog ska jag även i fortsättningen hålla koll på dessa två bryggerier, från PangPang har det hittills provats 4 öl av 8, siffrorna för Poppels är 7 av 8.

Besök i Helsingfors med årets nya öl 1000

Kippis! Ett bra flyt har det varit i år, fler nya öl än någonsin tidigare har provats/druckits. Tidigare i veckan var jag i Helsingfors på lite ärenden (dricka öl och träffa en viss jänta). Av ganska så naturliga skäl har jag alltid gillat den finska huvudstaden men precis som med Stockholm är det förstås som allra bäst på sommaren. Mitt senaste besök var just sommaren 2011 så det var alltså hög tid för en liten avstickare.

Sedan mitt förra besök har Bryggeri Helsinki öppnat, närmare bestämt i maj i år. Efter att ha besökt Alkos flaggskeppsbutik Arkadia och K-Supermarket Kamppi för sedvanlig inhandling av buteljer sade min färdplan att det var dags för Bryggeri Helsinki. På finskt manér öppnar de liksom många andra ställen redan klockan 11:00, stänger gör de 01:00 på måndagar.

Det som är så fiffigt med lite mindre städer är att det mesta ligger nära varandra, de bägge flaskbutikerna ligger nästan bredvid varandra, Bryggeri Helsinki ungefär 10 minuter därifrån, mycket centralt bara några stenkast från Senatstorget med den vackra Domkyrkan.

En bardel och matsalsdel hade de, jag nöjde mig med bardelen. Passade på att prova fem av deras egna öl vilka glädjande nog såldes som smakprover. (0,1) 7.50 EUR kostade kalaset. Samtliga fem öl var ok eller lite bättre än så, godast tyckte jag att Bryggeri Helsinki Pormestari var, det var en hyfsat humlad IPA med smak av ananas, gräs och grape. Eftersom jag var där relativt tidigt på dagen så var det lugnt under mitt besök, servicen oklanderlig och den unga damen bakom bardisken tycktes vara hyfsat ölkunnig. Nog kan ett besök rekommenderas.

En kort paus på hotellrummet, bodde på Scandic Marski som ligger mycket bra vid Mannerheimvägen, sedan mot metron i Kamppi för att åka mot Olutravintola Pikkulintu, denna pärla till pub ute i förorten. Av någon anledning glömde jag att lösa en biljett vilket jag kom att tänka på med ett par stationer kvar till Pikkulintu, precis när jag gick av klev några biffiga kontrollanter ombord, där var det allt lite flyt.

På köpet fick jag se en exotisk metrostation. Ska man till Pikkulintu ska man kliva av vid metrostationen Puotila, sedan en promenad på runt 150 meter. Bland ölnördar torde Pikkulintu vara välkänt som ett ställe som har egna varianter från Cantillon, eller hade kanske man ska skriva. Är osäker på om det finns några kvar. De är med på Zwanze Day varje år, vidare har den ett mycket fint utbud av whisky liksom stabila mängder av annan öl. Det bästa av allt är ställets lokalisering, ute i ett småsömnigt bostadsområde som dessutom har ett centrum som går i 1960-tals design. Kan det bli bättre? Totalt opretentiöst och så härligt charmigt.

När jag anlände sisådär vid 16-tiden satt det några äkta stammisar vid baren, vidare fanns där några som läste sin tidning samtidigt som de njöt av en bägare. Några diskreta nyfikna blickar mot mitt håll men inte mer än så. Bartendern var extremt vänlig och vi pratade en del om respektive finska och svenska ölscenen. Ett par öl hann jag prova innan kvällens sällskap i form av Emma anlände. En intressant dam är det som alltid vill prata svenska med mig även om jag behärskar finska tämligen väl. Fast det är förstås aldrig fel att lyssna på klingande finlandssvenska

Nå, under mitt besök var de flesta av Pikkulintus fat bestyckade med öl från Finlands kanske bästa bryggeri, Koskipanimo. Lite förvirrande kan tyckas men alla deras öl säljs med namnet Plevna. Jag började med en Plevnan Tumma vilket är en dunkel. Lättdrucken och tjeckisk i karaktären. En stabil inledning utan att vara briljant dock skönt med en öl som man slipper "sönderanalysera".

Nästa dricka är redan historisk, det blev nämligen nya öl nummer 1000 i år, något som aldrig tidigare inträffat i min relativt korta karriär som en riktig öldåre. En perfekt tajming hade jag då mer urfinskt än Plevnan Unto Sahti kunde det inte bli. Sahti är verkligen en urgammal finsk öltyp, på Ratebeer klassas den under samma stil som Gotlandsdricke.

Måste direkt säga att sahti är något jag mycket sällan dricker, hållbarheten ligger på ungefär två veckor så det är tveksamt om vi någonsin får se finsk sahti i Sverige. En söt brygd handlar det helt klart om, total dominans av malt och rågbröd. Även kryddor i form av främst enbär. Även inslag av jäst och en gnutta alkohol. Det var rätt mastigt att dricka 0,4 liter på egen hand men det gick. 7.50 EUR kostade glaset, det fanns även möjlighet att beställa ett glas på 0,2 vilket förmodligen hade varit att föredra. Noterbart att detta gällde för alla fatölen, lite beroende på ölstil antingen som 0,4/0,2 eller 0,5/0,3, bra det!

En riktigt förnöjsam kväll var det, trevlig sällskap och stabila drycker. Ett par andra av gästerna pratades det också en del med, folk var glada och nöjda trots att den var en vanlig måndag. Det var så glatt att sista metron han gå, tid att ta nattbussen hade vi inte så det fick bli taxi tillbaka till hotellet.

Efter att ha sagt farväl till Emma på tisdagsförmiddagen väntade en dag av sightseeing och museibesök men jag började med en nätt promenad på cirka tre timmar. Grådisigt väder och 7-8 plusgrader är perfekt för sådana aktiviteter.

I ärlighetens namn var jag inte så ölsugen på tisdagen men när jag råkade gå förbi Oluthuone Kaisla var jag trots allt tvungen att titta in då jag aldrig tidigare varit där. En snabb analys gav resultatet att det är ett ställe som det kan tillbringas många timmar i. Stort och med ett varierat utbud av öl, främst utländska men den fanns förstås en hel den från Finland. Hann notera att en Westvleten XII kostade 22 EUR.

Som vanligt ett bra besök i Helsingfors, en stad som verkligen kan rekommenderas för den som är intresserad av öl och annat. De flesta ölställena ligger nära varandra, till Pikkulintu tar man sig smidigt. På många ställen går det att prata svenska. På Alko är det dyrare än på Systembolaget men på pubarna/barerna är priserna ungefär som i Sverige. En sak är säker, jag kommer att återvända.

Några frågor till André Ek, Brekeriet

Brekeriet startades 2010 som en ölimportfirma av de tre skånska bröderna Ek, André, Christian och Fredrik. Deras målsättning redan då var att i framtiden starta ett bryggeri, något som skedde 2012 då deras skånska lantöl började bryggas i Djurslöv strax utanför Malmö. Förra året på Stockholm Beer & Whisky Festival var vi många som charmades av deras öl, efter det har framgångssagan bara fortsatt. För egen del känns det som att de har varit med betydligt längre än så, onekligen ett bryggeri som jag med många andra tagit till våra hjärtan. Inte blir det sämre av att grabbarna är ödmjuka och står med bägge fötterna på jorden, sådant uppskattas alltid.

Det som är så spännande och intressant med Brekeriet är att de kör sin egna stil, det finns många småbryggerier som gör sina tolkningar av IPA, Porter m.m men väldigt få som gör Saison, skånskt lantöl som Brekeriet kallar det. Alla Brekeriets öl är jästa med vildjäststammen Brettanomyces, flertalet av ölen är också sekundärjästa med frukt eller bär, allt för att ge ölen ytterligare en dimension. Ni som inte provat några öl från Brekeriet, gör gärna det, ni kommer att bli både förvånade och förmodligen förtjusta.

Passade på att ställa några frågor till André Ek, Production Manager på Brekeriet: 

1. Hur ser du på den nyss avslutade ölfestivalen i Nacka, gick det som förväntat?

-Vi är nöjda med SBWF och håller nu på att ladda upp inför kommande event i höst.

2. Vilket av alla era öl sålde mest?

-Saison och Vieille Saison sålde bäst. Nämnas bör är att Saison såldes som smakprov á 15cl och Vieille 10cl.

3. Vilken är nästa festival där Brekeriet kommer att medverka på?

-Brekeriet kommer som sagt deltaga på All In Beer Fest i Göteborg den 1-2/11 samt en del andra små event i vinter.

4. Vilket öl är din personliga favorit bland era egna öl?

-Jag gillar verkligen Vieille Saison. Den kommer vi bygga vidare på och försöka släppa till allmänheten på något vis framöver.

5. Favoritöl överhuvudtaget?

-Favoritöl överhuvudtaget är omöjligt att svara på men vi brygger ju det vi älskar själv, så en fin suröl eller en saison står högst i kurs.

6. Hur tror du att ölmarknaden i Sverige kommer att utvecklas de kommande åren?

-Jag tror ölmarknaden i Sverige kommer fortsätta stiga uppåt precis som man sett i våra föregångsländer gällande craft brews. Har man väl introducerats för finöl så tror och hoppas jag att man stannar i det träsket och utforskar vidare.

7. Hur ser det annars ut för Brekeriet, samarbetet med Brill är ju nytt men i övrigt? Hur ser det t ex ut med produktionsökning? 

-Samarbetet med Brill kommer göra det lättare för oss att fokusera på att brygga och utveckla. Det leder också till att vi tvingar oss själva till en expandering. Planerna finns och vi hoppas kunna fördubbla vår jäskapacitet innan årsskiftet.

8. Har du något spännande tips angående kombinationen mat och öl?

-Något spännande tips vet jag inte. Jag vill dock väldigt gärna att gemene man även i Sverige ska förstå att det går lika bra att dricka ett passande öl till maten som att dela på en flaska vin. Men vi ju på väg dit, och alla aktörer inom den svenska ölrevolutionen är viktiga.

Tack till André som svarade på frågorna. När jag ändå håller på måste jag skriva några ord om Brekeriet Ligero. För att vara en öl på endast 2,2% så hade den både karaktär och smak. Kroppen var förstås lätt men det fanns en del funk, inslag av trä och nötter. Kände även en del mörkt bröd och en hyfsad beska. Skulle inte ha något emot att ha en back hemma som man kan nalla av lite då och då. 

Några frågor till Marc Schuterman, Brill & Co

Brill & Co grundades 1995 och är en av Sveriges ledande importörer av kvalitetsöl. De har ett brett utbud av bryggerier, både svenska och utländska. På Stockholm Beer & Whisky Festival 2012 vann Brill & Co 17 medaljer, nio av dessa var guld. I årets upplaga av SBWF blev det 12 medaljer varav sex guld. Både 2012 och 2013 blev Brill & Co utsett till den bästa svenska ölimportören av Sveriges största internetforum för öl, BeerSweden. Deras monter i den nyss avslutade mässan i Nacka var mycket populär, alltid då man gick förbi där var det mer eller mindre full fart. Till oss ölnördars stora glädje levererar Brill & Co mest hela tiden kul öl till Systembolaget, nu i oktober öl som Omnipollo Erzulie, Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2013, Hantverksbryggeriet Alkemisten med flera.

Tänkte att det kunde vara intressant att ställa några frågor till Marc Schuterman, marknadschef på Brill & Co.

1. Hur ser du på den nyss avslutade ölfestivalen i Nacka, gick det som förväntat? 

-Det är alltid en viss nervositet inför varje ölfestival, med så många olika saker som ska fungera, men så här i efterhand kan vi konstatera att det blev vår bästa festival hittills. Vi hade ett brett sortiment på ca 250 öl i montern, 30 kranar, en mängd gästande bryggare, som höll 9 olika master classes, och lämnade mässan med 12 medaljer varav 6 Guld. Men viktigast av allt var att vi fick otroligt mycket positiv feedback från alla, samtidigt som vi själva hade väldigt roligt, vilket är den bästa kombon jag kan tänka mig. Vi ser redan fram emot nästa år!

2. Vilket av alla era öl sålde mest? 

-Det var nog Mikkeller American Dream (som för övrigt vann sitt fjärde guld i rad)

3. Vilken är nästa festival som Brill & Co kommer att medverka på?

-Det är lite oklart just nu.

4. Vilket öl är din personliga favorit i er breda portfölj?

-Oj, det är omöjligt att svara på, det finns så många favoriter. 

5. Favoritöl överhuvudtaget? 

-Jag har lärt mig att ölupplevelser ofta är beroende av såväl öl som tid, plats och sällskap. Mitt allra starkaste ölminne är Närke Kaggen Stormaktsporter 2006 vid Bishops Arms-montern på SBWF 2007. Efter att ha druckit den hade jag och min kollega Jonas inget annat att göra än att gå hem (just det året ställde vi inte ut själva). Det kändes fullständigt meningslöst att fortsätta prova öl efter det.

6. Hur tror du att ölmarknaden i Sverige kommer att utvecklas de kommande åren?

- För drygt tre år sedan, i juni 2010, blev jag ombedd av Dempa på den numera nedlagda bloggen Dempabeer att som en del i en ölbloggarstafett förutsäga hur den svenska ölmarknaden skulle se ut den 27 juni 2015, dvs fem år senare. Det roliga är att jag fortfarande tycker att det mesta från den tre år gamla förutsägelsen stämmer väl, så jag tar mig friheten att länka till den: http://dempabeer.blogspot.se/2010/07/lordag-27-juni-2015.html

7. Hur ser det annars ut för Brill, några nya kunder på ingående eller annat spännande?

-Det är full fart med en strid ström av såväl nya kunder som nya produkter. I dagarna fick vi också tillskott personalmässigt av Lars Landeman, som tidigare varit med och byggt upp Sigtuna Brygghus. Och så kommer vi att flytta till nya kontorslokaler snart, vilket ska bli enormt skönt med tanke på att vi vuxit ur de nuvarande på flera olika sätt. Dessutom arbetar vi på en ny hemsida, som kommer bli riktigt bra när den är klar. Förhoppningsvis kan vi få se den färdig före årsskiftet.

8. Har du något spännande tips angående kombinationen mat och öl?

-Ett av mina personliga favoritöl, och som jag tycker är otroligt användbart i många kombinationer med mat, är Mikkeller Texas Ranger. Det är en porter med chipotle, och den passar utmärkt till såväl laxsallad som ostron som en köttbit osv. 

Jag tackar Marc som tog sig tid att svara på frågorna och ser fram emot nya spännande bryggerier i deras breda utbud av intressanta sådana. Ser också fram emot kommande lanseringar på Systembolaget. Den nya hemsidan kommer också bli intressant att se, den nuvarande är ju i ärlighetens namn inte alltför upphetsande.

Några sista rader om SBWF 2013

Mina damer och herrar, det är mindre än ett år kvar till nästa års upplaga av Stockholm Beer and Whisky Festival. Årets mässa lockade 36500 besökare, något fler jämfört med 2012.

Härliga dagar var det i Nacka, något annat går inte att säga. För första gången någonsin besökte jag mässan samtliga sex dagar, även om besöket på den sista lördagen blev kort, färre än två timmar. För första gången fick jag äran att stå i en monter, närmare bestämt hos Elixir Wine. Det var förstås en väldigt lärorik och intressant dag, det mest påtagliga men dagen var att min förståelse och respekt för barpersonal ökade markant, vilket speciellt jobb det måste vara att servera alla möjliga typer av människor.

Mängden öl på årets mässa var nästan lika mycket som det finns vätska i Amazonasfloden, det var helt omöjligt att hinna smaka allt. 205 nya öl hann jag i alla fall med liksom några gamla favoriter. Ju fler öl man druckit desto färre blir de riktiga "aha-upplevelserna" även om det förstås slank ner en del riktigt goda öl, några av dessa var följande:

-3 Fonteinen Intense Red Oude Kriek
-Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout
-Boulevard Love Child No. 3
-Anchorage Darkest Hour Belgian Imperial Stout
-Brekeriet Argouse
-Thornbridge/S:t Eriks Imperial Raspberry Stout

Som alltid under de otaliga fotstegen som tas på golvet i Nacka är det kul att prova öl från nya svenska bryggerier, i år provades det från dessa nya bekantskaper:

-Green Tower Brewing
-Flying Brewery
-Grythyttans Brygghus
-Nääs Gårdsbryggeri
-Höganäs Bryggeri

Glädjande är det också att konstatera att de allra flesta ölen var godkända, tidigare år har det varit en del tråkiga felsmaker i vissa öl. Det traditionella provsmaket hos Två Bryggare gick också bra, kände inte av någon infektion.

Årets snyggaste montrar hade helt klart Adelsö Bryggeri och Malmö Brygghus. Belgoklubben hade nog den monter med det största kunnandet, ja där hade jag velat ha en skön stol och bara sätta mig ner och njuta av alla berättelser och intressanta öl som serverades. Inte blev det sämre av att det bjöds på ost och praliner också. Kan sammanfattas med ett ord: suveränt!

Självklart måste jag passa på att tacka alla fantastiska bryggare, importörer och andra som bidrog med trevligt snack och serverade många goda öl. Brills monter var den monter som jag tillbringade mest tid i, särskilt tack till Marc och de andra. Ni är suveräna! Även ett stort tack till Benny Nilsson hos Elixir Wine som gav mig möjligheten att jobba i montern. Alla ölbloggare, vänner och bekanta som det också språkades mycket med bidrar också till en väldigt schysst upplevelse, gå ensam hade varit betydligt tråkigare. Givetvis ett gigantisk tack till Marianne Wahlberg med personal som arrangerar det hela, som vanligt otroligt bra organiserat.

Ja överhuvudtaget flöt det på bra på årets mässa, antalet fyllerister var få, visst är det trångt och högljutt men någon svår trängsel blev det inte förutom på den sista lördagen. Tycker att köerna till toaletterna var kortare än tidigare år. Maten är som den är, inga kulinariska äventyr men ätbar, dock lite väl dyr. Något som alltid höjer humöret är den sanslöst trevliga korvmannen som varit på plats i flera år. Tänk vad mycket bättre världen vore om alla vore lika glada som han.

Vi ses nästa år igen, det är en sak som är säker. Bara ett kärnvapenkrig kan sätta stopp för det.

Dag fem och sex i Nacka

Funderade ett tag själv på vad det är man egentligen håller på med, men det är ölfestival endast en gång per år i Stockholm så det vara bara att bege sig mot Nacka igen på fredagsförmiddagen, återigen öppnade portarna klockan 12:00.

Som brukligt började jag mumsandet hos Brill & Co, i baren fanns en gammal bekant, Fredrik, barchefen på Mikkeller & Friends i Köpenhamn. Öl från Anchorage går alltid hem, fick bli en Bitter Monk Belgian Style Double IPA som startöl. En härlig öl det är det, fint bitter och humlig med en skön dos brett. Ja Anchorage Brewing Company är ett mycket spännande bryggeri. (tänk om de och Brekeriet gjorde ett samarbetsöl?)

Brills monter var nog den monter som jag tillbringade mest tid i, inte så konstigt med tanke på alla intressanta öl som de alltid har med sig. Dessutom är de väldigt trevliga vilket inte gör saken sämre.

Mitt emot Brill låg Nynäshamns Ångbryggeri, ett bryggeri som jag alltid haft ett gott öga till. Överlag gör de stabila öl, på senare tid ett par samarbetsöl med Dogfish Head och SKA. Nynäshamns/Dogfish Head Arketyp har jag några flaskor av hemma men hade inte provat ölet på fat. En rätt udda öl handlar det om, lätt syrlig med bär, kryddor och honung. Inte fantastisk men ok. Undrar om den vinner på lagring?

Just nu finns Nynäshamns/SKA Skatkobben att köpa på Systembolaget. På fat upplevde jag ölet som smakrikt med en väl dold alkohol. Grape, honung, lite bröd och karamell. En duglig bira som jag kommer att köpa några flaskor av.

Några steg från Nynäshamns monter låg Beer Enthusiast monter, de är en ny distributör/importör på den svenska ölmarknaden. Med sig till Nacka hade de en bred portfölj av öl från Sverige, Finland, Danmark, Belgien med flera. I montern huserade ingen mindre än Jonas H Andersson som har bloggen Pilsner.nu.

Det bjöds på en liten belgisk resa där fem belgiska öl provades, närmare bestämt fem öl från Bockor.

Bockor Bellegems Wit var i ärlighetens namn inget särskilt, lätt kryddiga toner liksom citrus. Lite för lätt. Jacobins Gueuze var en väldigt snäll gueuze, äpplen, bröd och med en lätt syrlighet. En tämligen neutral gueuze som säkert passar bra till mat, helt enkelt en nybörjar-gueuze. Jacobins Kriek var söt och lite artificiell, förstås en hel del körsbär i den. Tyckte att smaken påminde en hel om körsbärsglass. Vanderghinste Oud Bruin upplevde jag som söt och med bär, lite vinäger och malt. Hyfsat syrlig, dock var munkänslan lätt. Det godaste av de fem ölen var helt klart Cuvée Des Jacobins Rouge. Uppfriskande och fint drickbar, syrlig med mycket röda bär. Helt klart en öl som jag gärna stiftar bekantskap med igen. Inser att det är alldeles för sällan som flamländska rödöl dricks av undertecknad.

Tack till Jonas och de övriga i montern, ska helt klart hålla ett öga på ert utbud.

I Cuisinen där många av de mindre svenska bryggerierna var belägna fanns det jobb kvar att göra, bland annat hos ett par bryggerier som var nya för mig, Grythyttans Brygghus och Flying Brewery.

Hos förstnämnda stod en pratglad ung man (vars namn jag pinsamt nog glömt bort). Jag fick bland annat lära mig att Grythyttans har som idé att kombinera historisk kunskap med modern vetenskap för att ta fram god öl. Två öl hade de med sig, Grythyttans 117 Story Pale Ale och Grythyttans 117 Bohemian Lager. Pale Alen var rätt besk, fanns även hö, kola och mango. Pilsnern var tjeckisk i stilen, brödig med lite gräs och citrus, även en gnutta smör. Gillade helt klart pilsnern bäst. Kul med ett bryggeri i Grythyttan, bara att hoppas att de använder mycket öl som måltidsdryck till de olika kulinariska äventyren på det stället.

Flying Brewery var med även förra året på SBWF men då missade jag dem. I år fick jag höra att de skulle ha med sig ett par Radler, något som jag aldrig tidigare sett från ett svenskt bryggeri. Radler är som bekant en blanddryck som består av öl och läsk/limonad. Radler är stort i främst Tyskland. Medan jag stod i montern och smuttade på radlern var det några som gick förbi och muttrade om att det var en alldeles för alkoholsvag dryck, ja alla är vi olika.

Av de två varianterna som Flying Brewery hade med sig tyckte jag mest om Flying Lemon Radler. Väldigt läskande och uppfriskande öl som helt dominerades av citronsmaken. Dricker man Radler gäller det att glömma smaken av öl, gör man det kan man säkert uppskatta drycken. Jag tycker att det kan vara ett utmärkt alternativ till vanlig läsk då den inte är lika söt.

Craftbeers (Galatea) monter gick inte att missa då de hade en väldigt central placering. Några öl från Caldera provades, Caldera Mogli var den som stod ut med. Fantastiskt söt och med en smak som påminde om chokladpudding, man kan inte annat än gilla det. Den unga damen bakom montern var verkligen suveränt trevlig och nästan hetsade en att prova flera öl, tänk om det alltid vore så?

Wild Beer var ett okänt engelsk bryggeri för mig, deras saison Ninkasi överraskade verkligen positivt. Torr och syrlig med äpplen, hö, lätta kryddor och lite jäst. Väldigt uppfriskande. Kul att det händer saker även i England. Ännu ett bryggeri att hålla ögonen på, fasiken, de börjar bli många nu.

Fredagen avslutades hos Belgoklubben. Undrar om inte det var den montern med det största kunnandet om öl av samtliga? Jens Skrubbe och de andra verkligen briljerade, en fröjd att stå där och lyssna på det hela. Inte blev det sämre av att det även bjöd på en fantastisk god kitost och praliner från Johannas choklad i Kalmar. I framtiden kommer jag att skämmas varje gång som jag äter något från Marabou.

En hel godsaker provades, bland annat Malheur 10, Anders IPA, De Leite Enfant Terrible med flera. Ölet som stod ut mest var helt klart De Dochter van de Korenaar Embrasse Oak Aged Ardbeg. Verkligen otroliga mängder whisky och torv i den, en härlig öl. Gillar man inte rökig Islaywhisky kan man säkert få problem, men prova vettja. Stort tack till Jens och de andra för en utsökt resa i Belgiens förlovade land. Blir alldeles otroligt sugen på att dra dit och botanisera bland alla olika öl.

Vid 20-tiden var det dags att bege sig hemåt, orkade inte stanna längre än så på fredagen. Trodde att jag hade gjort mitt för årets mässa men då jag vaknade på lördagen tänkte jag att varför inte? Det kan ju se fint ut i memoarerna att ha besökt mässan samtliga sex dagar, någon måste ju även göra det? Fast besöket på lördagen blev kort, endast ett par timmar. Redan vid tvåtiden fick jag nog då det var så väldigt mycket folk i de olika salongerna, enligt uppgift var det slutsålt.

Hann i alla  fall med ett besök hos Mjödhamnen, på mässan förra året var första gången som jag drack något från dem. Sedan dess har det blivit mjöd lite då och då även om det inte sker alltför ofta. Denna gången provades tre olika, Mjödhamnen Sommar, Höst i Vänge samt helt nya Vinter. Gillade samtliga fast bäst var Mjödhamnen Vinter. Kryddorna i det mjödet bidrog till ytterligare en dimension. Känns som att en flaska skulle kunna vara ett bra julklappsalternativ till någon eller några.

Ett kort besök i Eskilstuna Ölkulturs monter hanns också med, Walter Kurtssons Tåbira 2.0 och den nya Barley Wine provades. Förstnämnda är inget surt utan en Pale Ale. En snäll och lättdrucken sådan. Barley Winen var brittisk i stilen, den var helt ok förutom att den hade en ton av smör som säkert kan störa vissa.

Som sagt, efter ett par timmar fick jag nog. Mötte upp ett par vänner på Akkurat där meningen var att dricka några öl. Hade problem att ens dricka en så det blev en lugn vistelse för min del. Efter att bara ha druckit små smakprover blev det helt plötsligt svårt att dricka ett helt glas, ja så tokigt kan det visst bli. Nya erfarenheter är alltid intressanta.

Ett sista sammanfattande inlägg blir det om årets mässa, tänkte även passa på presentera lite statistik om de olika ölen som intogs.

Dag fyra i Nacka.

Efter några dagars vila från allt vad öl heter var det återigen torsdag, dags för den fjärde dagen av SBWF. Punktligt anlände jag lagom till öppningsdags klockan 12:00, något annat var det inte tal om. (som tur är lyckades jag få några timmar kompledigt från jobbet)

Precis som under den första torsdagen och fredag var Tom från Fajan & Jöns en troget sällskap under stora delar av torsdagen, det är verkligen så mycket roligare att  gå med någon kunnig person och jämföra intrycken av de olika ölen som avsmakas.

Tyckte att det var betydligt mer livligt jämfört med första torsdagen och intrycket visade sig stämma, det var tydligen nytt torsdagsrekord vad gäller besökare, kul!

Dagen bjöd förstås på en lång rad mer eller mindre goda öl, till dagens toppar hörde följande:

Anchorage Darkest Hour Belgian Imperial Stout, ja det var faktiskt det första ölet som jag började med. Helt makalöst god, vinös med en perfekt balans av brett och annat gott som rostad malt och mörk choklad. Finns inget annat att göra än att tacka Brill & Co som har det ölet i sitt startfält. Wow, ja jag riktigt ryser då jag tänker på hur gott ölet var.

En annan härlig skapelse från den andra sidan Atlanten hittade hos Cask Sweden. Boulevard Love Child No. 3 är en riktigt bra Sour Ale. Härligt syrlig med mycket bär, en perfekt palettrensare då man provat igenom en del andra öl. Köpte aldrig något exemplar av ölet då det släpptes på Systembolaget i september, får helt klart ta och ändra på det. På Passagen finns det just nu 71 buteljer.

Ovanstående öl var dagens bästa, det dracks även andra riktigt goda men de två stod verkligen ut. En rackare som är värd att nämnda är samabetsölet mellan Thornbridge och S:t Eriks, nämligen Imperial Raspberry Stout. Doften briljerade inte på men däremot smaken. Riktigt, riktigt trevlig kombination av mörk choklad och färska hallon. Finns en del flaskor kvar att köpa för den som är intresserad.

Tror inte att någon "ölnörd" numera inte vet vad grabbarna hos Brekeriet kan skapa för magi. Lyckades köpa ett par Brekeriet Argouse i september då ölet släppes på Systembolagets websida men tänkte ta och spara flaskorna, frågan är bara hur länge jag klarar det? Ty innehållet var verkligen riktigt smarrigt,  enligt mig det näst bästa ölet hittills från de sympatiska pågarna.

Ying och Yang är viktigt, alltså måste även några mindre goda öl nämnas. En märklig skapelse med ett alldeles får lång namn var JW Buddy Buddys Bourbon Flavoured Beer With a hint of Honey. Otroligt söt med mycket honung och bourbon, en kombination som jag inte alls gillade. Klarade inte av att dricka 5 cl eller vad det nu var i glaset. Det klart sämsta ölet under dag fyra, grattis till det.

Apropå S:t Eriks, i Galateas monter hittades ett par flaskor utan etikett, gissar att det var många som missade dem. Det var två öl lagrade på Mackmyrafat, S:t Eriks Mackmyra Heather Honey Imperial Porter och S:t Eriks Mackmyra Amber Bock. Bägge helt ok även om förstnämnda var strået vassare. Något förvånande kändes dock båda två oväntat "tunna" med tanke på alkoholhalten.

Öl som knappast kan anklagas för att vara tunna kunde med fördel hittas i Elixir Wines monter längst in i hall ett, tänker särskilt på de mer eller mindre galna skapelserna från danska Stronzo. Efter att ha druckit Stronzo 1000 EBC Morning Wood och Vanilla Whisky samt Stronzo Mocha Badger kändes det som att blodet byttes ut mot tjockolja. Minst sagt spektakulära öl som alla var 16% eller uppåt. Vad ska man säga om dessa danskar?

Som vanligt ett härlig dag som bjöd på många mer eller mindre intressanta öl. Härligt snack med goda vänner och bekanta, bryggare och annat löst folk. Mycket av behållningen med en ölfestival är just att socialisera, samtalsämnet kan ju inte bli mer naturligt så att säga.

Som bonus i Brewery International monter hade den gode Johan på något sätt lyckats få tag på tre ovanligare öl från Widmer Brothers Brewing Company. Av dessa tre tyckte jag att Widmer Brothers Reserve Raspberry Russian Imperial Stout var det godaste. Inte så extrem men balanserad och drickvänlig.

Ett kortare föredrag med Sveriges Bryggerier hanns också med, vi var några från Skandinaviska Ölskribenters Förening som fick ta del av intressanta siffror och information om Sveriges Bryggerier i största allmänhet. Tack till Fredrik Sörbom som tog sig tid till att möta oss. Tyvärr gick tiden så snabbt att jag aldrig hann ställa mina frågor, ja så kan det gå.

Ännu en bra dag i Nacka var det. Fanns inget annat att göra än att åka hem och se fram emot dag fem, för självklart skulle även den andra fredagen besökas. Mer om det i ett senare inlägg. 

På andra sidan montern

Den första torsdagen och fredagen på SBWF i Nacka tillbringades på "verkstadsgolvet", lördagen gjordes det inte. Fick nämligen en förfrågan en vecka innan ölmässan skulle starta om jag kunde tänka mig att stå i Elixir Wines monter då de hade lite om om folk. Något liknande hade jag aldrig tidigare gjort så självklart blev jag nyfiken och tackade sedermera ja till att jobba i montern lördag 28/9.

Det var anledningen till att fredag 27/9 blev lugn för min del på mässan, ville ju vara hyfsad pigg då dagen med största säkerhet skulle bli lång. Lång det blev dagen, åkte hemifrån kring 08:30 på lördagen för att komma hem kring 04 natten på söndagen.

Elixir Wines monter är stor, ungefär 20 meter lång. Följande danska bryggerier finns representerade på årets mässa: Amager Bryghus, Stronzo Brewing Co, Bryggeriet Djævlebryg, Det Lille Bryggeri samt Flying Couch Brewing. Vidare fanns nystartade Mad Yeast Brewery på plats. Sistnämndas Mad Yeast Tripel Mad är en riktigt trevlig historia, inte den mest tyngsta tripel som jag druckit men fint balanserad och drickvänlig. Kan helt klart rekommenderas. De bägge bryggarna var på belgiskt maner smågalna och väldigt trevliga.

Hos alla bryggerier förutom Det Lille Bryggeri och Amager Bryghus fanns personal/bryggare från respektive på plats så det naturliga för mig var att stå hos något av de två som inte hade några egna representanter på plats, Amager Bryghus har jag rätt bra koll på så det kändes naturligt hos dem.

På lördagar öppnas mässdörrarna redan klockan 11:00 för allmänheten, de stängs 24:00. Det tog inte alltför lång tid innan de första besökarna hittade till montern trots att Elixirs står längst in i den stora mässhallen. Jag hade egentligen ingen aning om vad dagen skulle bjuda på men det hela rullade på utan att jag ens tänkte så mycket på tiden. Vid ettiden inträffade något som jag inte hade kunna föreställa mig, en dam i pensionsåldern kom fram med bestämda steg och ville ha något smakrikt, svart. En Amager Double Black Mash på 12% fick hon, hennes ögon riktigt glänste av tillfredsställelse då hon sippade på ölet. Snacka om härlig syn. Blev sugen på att fotografera henne,  men hur skulle det se ut om man började fotografera sin gäster?

De allra flesta gästerna var riktigt trevliga dock fanns det förstås några som skulle spela översittare. En lirare trodde sig kunna allt om öl men redan efter mening ett insåg jag att så inte var fallet. En del var lite sena med att betala men efter diskreta påpekanden gjorde de det. Senare på eftermiddagen och kvällen var den några (främst äldre herrar) som ville ha smakprover av flera öl men när de väl skulle köpa något så var de nöjda och traskade vidare.

När man stod där vid montern var det lätt hänt att glömma bort tiden, i närmare 40 minuter diskuterades öl och mat med ett medelålderspar. Mannen i sällskapet hade någorlunda koll dock inte på mörka öl. Tror att det föddes en ny fantast då han tog ett antal danssteg av ren glädje efter att ha blivit rekommenderad och köpt bland annat Amager/Off Color Gnädige Frau Marshmallow Stout och Amager Pride.

Andra samtal handlade om ölbarer i Köpenhamn, Bryssel, ja någon frågade t o m om jag visste om det fanns något bra bar i finska Lappland. Bredden på samtalsämnena var verkligen brett, kul!

Apropå Amager Pride, det var många som hade hört talas om Amagers The Sinners Serie med de sju dödssynderna. Särskilt Lust var det många som kände till. Inte så konstigt med tanke på vilken uppståndelse ölet mötte då dess originaletikett förbjöds av Systembolaget. Det var en fin anekdot att berätta för de gäster som inte hört talas om historien, var många som både garvade och skakade på huvudet åt det hela.

Tiden den rullade på, förutom ett par matraster och några bensträckare tillbringades hela tiden i montern. För att vara en lördag så var det relativt lugnt, någon större trängsel eller fylla märkte jag inte av även om det hela tiden passerade folk vid montern.Det roligaste med dagen var att prata med folk, några välbekanta personer passerade också förbi vilket var kul även om det inte alltid fanns tid till att prata med alla så mycket som man kanske önskat. Vid några tillfällen hördes det rejäla oljud i salongen, det lät som ett par sjökossor som åt ett rejält skovmål men det var bara ett par gentlemän i Malmö Brygghus monter som höll låda, skåningar är skåningar. Sköna!

Några av gästerna var extremt kunniga om öl då fanns det inget annat än att direkt lägga sig och säga att tyvärr har jag inget vettigt svar. Efter en kortare diskussion var den en som ville starta en importfirma med mig, en annan ville ha mitt nummer för jag vet inte vilka syften. En tjej berättade om sin färska skilsmässa, ja ibland kände jag mig nästan som en biktfader. Det var minst sagt mycket som man fick höra under dagen.

Dagen var mycket intressant och lärorik, skulle helt klart kunna tänka mig att göra något liknande igen nästa år. Hoppas att jag inte gjorde bort mig totalt, misstänker att jag inte var den mest optimala säljaren då jag ibland har en tendens att sväva iväg i snacket fast å andra sidan nämnde jag alltid vilka Elixir Wine är och vilka bryggerier som företaget representerar. Det fanns en del folk som trodde att Amager Bryghus var ett svenskt bryggeri. Lärde mig också att samtliga utställare måste ha en matmeny i sin monter, allt enligt alkohollagen. Att någon aldrig beställer mat i en monter är förstås en annan sak, men byråkrati är byråkrati oavsett land. Något som jag redan visste men som kan vara värt att nämna är faktumet att alla utställare på egen hand ansöker om alkoholtillstånd, det är inte mässarrangören som gör det.

Helt klart innebar lördagen att min respekt för all världens barpersonal ökade, det är ett tufft jobb som många inte skulle klara av. Tvivlar starkt på att jag skulle klara av det, en dag i Nacka är ju inga problem men att jobba heltid med det kräver sin kvinna/man.

Efter att vi städat och fixat till montern inför denna veckas SBWF avslutades lördagen på den gamla skutan Birger Jarl vid Skeppbron där folket från Elixir Wine och de danska/belgiska bryggarna bodde. Det var skönt att dricka några droppar öl och snacka under avslappnade former. Hade en intressant diskussion med framförallt en av Bryggeriet Djævlebrygs bryggare, bland annat att de har bryggt ett samarbetsöl med Hill Farmstead, osäkert dock hur många eller rättade sagt få fat som hittar till Europa. Vi får helt enkelt vänta och se, gissningsvis hamnar ölet i Köpenhamn men man kan ju alltid hoppas.

Måste avsluta med att tacka Elixir Wine och dess ägare Benny Nilsson som gav mig chansen att få vara med och uppleva en dag på ölmässan från den andra sidan montern. Tack också till alla andra som jobbade hårt i lördags. (särskilt Mange som hela tiden skulle berätta om vilka gamla öl som han har hemma i Vellinge, jag vill inte höra!)