Toronado, San Francisco

Den sista dagen i San Francisco (förutom hemresedagen) började med lite sovmorgon innan det var dags att bege sig ut och äta tidig lunch på ett café med ekologisk inriktning. När väl det var avklarat blev det återigen ofrivillig motion i de branta backarna, fast mestadels gick det nedåt då siktet var inställt på Healthy Spirits 15th, en butik med inriktning på öl och bourbon.

Tyckte helt klart att den var en trevlig butik med ett stabilt utbud av öl, både inhemska och utländska, i synnerhet då belgiska. Nu var jag väldigt defensiv med ölinköpen under denna resa trots att jag hade möjlighet att ta med mig två resväskor ala 32 kg. Några Russian River och en FiftyFifty Imperial Stout köptes i alla fall.

Från Healthy Spirits var det en promenad på 10 minuter, sedan framme vid Toronado, ett ställe som var nummer ett bland de ställen i SF som jag ville besöka. Skönt nog öppnar de redan vid 11:30 varje dag, vi var på plats kring 13. Ett handfull gäster då så det var lugnt och skönt. Läser man annars på Ratebeer så verkar det senare på dagen vara riktigt högljutt, något som jag inte alls var sugen på att uppleva denna gången.

Toronado har på klassiskt amerikansk manér en lång bardisk. Särskilt stort är det inte, toaletterna helt nedklottrade, jag bidrog med en autograf jag också.

Kvinnan bakom bardisken var en riktig karaktär, svor som en borstbindare och var allmänt "speciell". Kanske inte direkt kaxig med något åt det hållet. Dock får hon pluspoäng för att hon kallade mig för "darling". Snabb var servicen så där går det inte att anmärka på något. Helt klart tycks de ha gott självförtroende på Toronado.

Nå det viktigaste i en bar är förstås utbudet, Toronados fatöl går det inte att klaga på. Priserna var så löjligt låga att man bara häpnade, vad sägs om Russian River Pliny the Elder för fem USD. Ordinarie pris var sex men nu var alla fatölen prissänkta med en dollar då puben firade år. Flaskölen hann jag inte ens titta på, nästa gång om det nu blir någon nästa gång.

Pliny the Elder var förstås fantastisk även om den inte riktigt var lika god som första gången jag drack den för något år sedan. Vidare dracks Russian River Damnation, Ballast Point Brother Levonian Saison och Heretic Evil Cousin. Av dessa tycker jag att det sistnämnda var den godaste, så härlig färsk och fruktig som bara en amerikansk IPA kan vara i USA. Mer än så blev det inte, man får helt klart anpassa sig till sitt resesällskap. Hade jag varit där med en ölnörd eller fler hade det suttits åtskilliga fler timmar. När Toronado lämnades var det lite mer livat även om det långtifrån var fullsatt.

Innan Toronado lämnades passade jag på att köpa med mig en flaska Firestone Walker PNC, en Imperial Stout som släpptes i slutet av förra året. 25 USD kostade flaskan. Finner det mycket sympatiskt att man kunde köpa med sig flaskor, så borde det vara på fler ställen. Noterbart är att det tycks vara helt ok att ta in en hund på Toronado, kan ju vara värt att veta om man någon gång planerar att åka till Kalifornien med en hund.

Vad ska då Toronado få för skolboksbetyg? Gammal som jag är så kör jag med 1-5, betyget blir nog trots allt 4,5. Helt klart är det ett väldigt stabilt ställe med fint ölutbud, låtvara att jag inte ens kikade i flasklistan.

Kvällens avslutades sedan på en restaurang nere vid turistghettot Fishermans Wharf, där dracks det inget speciellt. Det sista ölet på amerikansk mark blev en från Nya Zeeland, Yeastie Boys Gunnamatta. Flaskan dracks på hotellrummet. Ölet var mycket speciellt, påminde en hel om den finska påskdrycken "sima". Mycket jäst, citron, "såpa"och torkad frukt. På något sätt höll det hela ihop och ölet var helt ok.

Dagen efter ville ödet inget annat än att det var bara att bege sig till flygplatsen och flyga hem med det välbekanta skandinaviska flygbolaget, en flygning som förövrigt var nummer 300 för mig under 2000-talet. (är man även flygnörd så är man). På hemresan dracks det bara champagne och calvados, ja ibland är livet synnerligen hårt. Irriterande nog har jag fortfarande inte åkt med ett flygbolag som serverat god öl. Lufthansa ska dock ha cred för att de varje år kör Oktoberfest på utvalda långflygningar.

I det stora hela var det en kul liten avstickare, Tokyo imponerade mest på mig. Som bonus så besöktes där ett par intressant barer med bra öl. Honolulu var helt ok, fast inte så fantastiskt som man kanske kan tro. San Francisco är som det är, hade det inte funnits så många bra ölställen hade jag inte blivit så imponerad. Staden har stora grupper av hemlösa vilket jag tycker är beklagligt, USA är för rikt för att det ska behöva vara så. Ölstatistiken säger att det blev prick 60 nya öl under resan, riktigt lugnt med andra ord. En del gamla favoriter slank också ner, det går liksom inte att låta bli då utbudet är så fint.

En viss mättnad infinner sig alltid efter en resa även om jag redan på flyget mellan SFO och CPH började fundera på nästa. Återstår att se vad det kan tänkas bli, ett dygn i Köpenhamn i slutet av oktober räknas knappt då det går på rutin som man brukar säga.