Öl i Honolulu

Aloha! Det kändes värdigt att lämna fantastiska Tokyo med ANA (All Nippon Airways). Har sällan åkt med ett flygbolag där flygvärdinnorna jobbat så hårt i Economy class som de gjorde på ANA, verkligen en imponerande syn.

Flygtiden mellan Tokyo och Honolulu är inte särskilt lång, drygt sju timmar, däremot är tidsskillnaden mycket stor, nämligen 18 timmar. Avgångstiden var 00:05 natten mot fredagen, landade gjorde kärran strax före 13:00 på torsdagen, lite förvirrande kan man kalla det men å andra sidan är det inte ofta man får chansen att leva en dag två gånger.

Besöket på Honolulu tillbringades främst i hotellet (Sheraton Waikiki) och dess schyssta stränder och pooler. Några utflykter blev det förstås också, bland annat till Pearl Harbor vilket förstås var intressant för en som mig som är mycket intresserad av historia.

Honolulu är inte den främsta öldestinationen i USA men visst finns det öl att dricka. Ungefär 30 minuter till fots från hotellet fanns The Liquor Collection, en helt ok ölbutik med runt 200 olika öl, många från Hawaii. Priserna upplevde jag som lite högre än på fastlandet men för en svensk är det billigt. Exempelvis kostade en Sierra Nevada Hoptimum 3,25 USD för en flaska, det motsvarar ungefär 21 SEK.

Passade på att köpa några flaskor till hotellrummet, något som visade sig vara klokt eftersom det var riktigt trevligt att sitta på balkongen på kvällarna och smutta på en öl eller två. Överallt i Waikiki fanns det också butiker som hette ABC, även de hade en del intressanta öl.

Som alltid då nya städer ska besökas tittas det på Ratebeer före eller under resan. Det högst rankade stället i Honolulu är Kona Brewing Company - Koko Marina Pub, självklart blev det ett besök dit. Ungefär 20 minuter med taxi tog det att ta sig dit från Waikiki. Puben visade sig lika fint vid vattnet, stort och luftigt var det.

Ett par flights blev det liksom två pints. Ölen var som de brukar vara på bryggeripubar, ok men i de flesta fallen inget särskilt. En pizza blev det också, den var god. Av de 10 ölen som provades tyckte jag att Kona Paradise IPA var den godaste. Förstås väldigt färsk med mycket grape och ananas. Har man vägarna förbi är det helt klart värt att besöka Kona Brewing. Servicen var vänlig och snabb, under vårt besök på den tidiga eftermiddagen var det lugnt och behagligt.

Under de fem dagarna i Honolulu hanns det besökas ett ställe till som hade fokus på öl, ja har man 130 fatöl så är man nog rätt intresserade av öl. Yard House Honolulu hette stället. De tycktes vara väldigt populära, särskilt kvällstid. På lördagen var det fullt men på söndagen lyckades ett par platser vid baren säkras. Innan vi fick beställa kollades våra id-kort, till och med undertecknad som i bästa fall kan anses vara bättre begagnad fick visa id-kort vid ett flertal tillfällen. Är man under 21 år får man vackert nöja sig med läsk eller liknande gift.

Ett par för mig okända lokala brygder dracks på Yard House liksom en öl från Deschutes. Av de 130 ölen var många för mig välbekanta men det var inga problem att hitta nya, allt annat hade varit högst förvånande. Dock lyckade jag inte hitta några riktigt ovanliga öl. Ett helt ok ställe det var det om än lite opersonligt. Någon mat provade jag inte.

Av "balkongölen" måste Ballast Point Big Eye IPA nämnas, verkligen härligt färsk och fin. Undrar om vi någonsin kommer att kunna köpa en sådan öl i en vanlig butik i Sverige? Det samma kan sägas om Sierra Nevada Ovila Saison (Mandarin Orange & Peppercorn). Där snackar vi om en riktigt tjockflytande skapelse som påminde om "öllikör", minst sagt en udda och skön öl att sitta och smutta på.

Några allmänna reflektioner om Honolulu:

Hawaii, för många själva sinnebilden av paradiset, så även för mig. Efter att ha besökt Honolulu måste bilden revideras en aning. Visst ligger Honolulu fint vid havet och inbäddat mellan bergen men särskilt vacker är inte själva staden, trafiken är tät med många fula stora vägar. Dock var immigrationen rejält mycket mer avslappnad jämfört med storstäderna i östra USA, tänker då särskilt på New York där det kan vara lite si och så med artigheten gentemot en nyanländ förvirrad besökare. Här kändes välkomnandet genuint och det första passkontrollanten sa var förstås Aloha! Tyvärr hängdes aldrig någon blomsterkrans, Lei, över huvudet, gissningsvis är den traditionen sedan länge förvunnen, turisterna och övriga besökare är helt enkelt för många i dessa moderna tider. 

Vid Waikiki, den ack så berömda stranden ligger lyxhotellen på rad, opersonligt som bara den men samtidigt väldigt bekvämt för den som är bestyckad med en hel del dollar. Räkna med att inte kunna tälta på stranden, undrar om någon ens försökt det?

Vårt boende, Sheraton Waikiki, var sannerligen inte billigt med läget går inte att slå. Stort och opersonligt men med bekväma och rejält tilltagna rum, samtliga med balkong vilket var mycket uppskattat, särskilt för öldrickande i all enkelhet.

Japaner överallt, kändes som att butikerna var anpassade till dem med tanke på alla dessa kända, ointressanta och dyra varumärken som Prada, Gucci och allt vad de nu heter. Nä, sådana butiker har aldrig intresserat och kommer aldrig att intressera mig.

Hotellet hade två egna mindre sandstränder där det fanns möjlighet att hyra en solstol eller två, för drygt 10 dollar fick man en. Något som det förstås nappades på, tyvärr nämnde aldrig mannen att prick klockan 17:00 (vi hyrde våra kring klockan 15:30) skulle stolarna lämnas tillbaka för nattförvaring. Ganska så otroligt om du frågar mig, skulle gissa att rätt många hade tyckt att det varit trevligt att sitta/ligga i en sådan och njuta av den vackra solnedgången. Dessutom var man på äkta amerikanskt manér tvungen att skriva under att man inte skulle stämma hotellet om man av någon anledning skulle skada sig medan man låg och jäste i nämnda solstol. De är verkligen inte kloka med alla dessa stämningar hit och dit. Bra är det på att yra om sin stora frihet men vanligt sunt förnuft tycks knappt existera. Ett märkligt och samtidigt fascinerande land är det, USA.

En idé till nästa besök är att hyra en bil och åka runt, nu togs det bara en tur till den närbelägna vulkanen Diamond Head som bjöd på en högst förtjusande utsikt efter en rejält svettig bergbestigning. Trodde ett tag att jag var George Mallony, fast då överdriver jag förstås å det grövsta. Den mannens och andras bravader på Mount Everest är förstås värd stor beundran trots all galenskap det innebär att bestiga berg av den magnituden.

En annan idé är att besöka några av de andra öarna som tillhör ögruppen Hawaii. Hawaii är förresten den senaste nya delstaten i USA (nummer 50), återstår att se om fler följer.

Annars är USA som det är, det mesta kretsar kring pengar. Kändes som att allting kostade extra, dessutom har de den trista ovanan att ange priser utan skatt, hur svårt kan det vara att ange totalpris på en vara direkt? Det kan ju inte vara så att skatterna ändras dagligen, i det fallet hade jag förstått det. Dessutom gillar jag inte systemet med att ge dricks i tid och otid, kan det inte vara som i fantastiska Japan där dricks inte existerar. Aningen naivt tycker jag att folk ska ha en skälig grundlön och sedan kan man ge dricks i de fallen som det verkligen förtjänas. 

 
Mahalo för att du tog dig tid att läsa! Ha en bra dag!