Öl i Oslo, ett dygn, del 2

Dags för det andra och avslutande delen om mitt dygnsbesök i Oslo för ett par veckor sedan. Del ett hittas här.

Efter att ha lämnat Øltorget var det dags att vandra vidare i kvällen. Ett ställe som inte fanns då jag senast besökte Oslo 2010 är Schouskjelleren Mikrobryggeri, beläget ungefär 10 minuter med fots från Øltorget. Schouskjelleren visade sig vara ett trevligt ställe. Tycker att det är charmigt med källarvalv. Frysa behövde man inte göra, gissar att det kan vara rejält varmt i lokalen då det är fullsatt. Det var lite för mörkt för att kunna läsa en tidning eller annat men å andra sidan var det för ölets skulle som jag var där.

Fem egna öl hade de på fat liksom ett tiotal gästfat. Dessutom ett antal flaskor. (40 enligt Ratebeer). Självklart var jag mest nyfiken på deras egna öl, det var inga problem att få en flight med fem smakprover (20 cl) för runt 160 NOK.

De fem ölen som jag fick i min famn var Schouskjelleren Cascale, Female of the Species, Primitivus, Blondilox och Häx Porter. Samtliga var godkända och mest tyckte jag om Primitivus vilket är en IPA liksom Häx Porter. Sistnämnda var behaglig med en skön, krämig känsla. Trevlig öl att sitta och smutta på.

I övrigt tyckte jag om Schouskjelleren Mikrobryggeri, publiken var relativt ung, servicen trevlig och liksom tidigare nämnt tyckte jag om miljön. Känns helt klart som ett ställe som kan besökas även nästa gång som Oslo besökts. (när nu det blir?)

Vid det här laget kände jag mig rätt nöjd med dagen men det fanns ett ställe som jag verkligen ville hinna med att besöka, ett ställe som enligt många är Oslos bästa, Håndverkerstuene.Vad ska man då säga om det stället?

Läget är centralt, inte långtifrån Karl Johan, ungefär 10 minuters promenad till centralstationen om benen är normala. Ölutbudet var bra, både inhemska och utländska. 15 fatöl vad jag kunde se liksom flera hundra olika flaskor. Personalen trevlig, som den nästan alltid tycks vara i Norge. Miljön påminde en del om ett värdshus i Centraleuropa. Om det sedan är det bästa stället i Oslo får de lärda bråka om, för egen del trivdes jag galant.

Ett par öl inmundigades, det första av dem var Haandbryggeriet Blåbic, det andra ölet i Haandbryggeriets "fruktölsserie". Ölet hade en snäll syrlighet, inte så mycket blåbär varken i doften eller smaken som förväntat. I det stora hela en stabil öl som jag gärna dricker igen. Priset för 0,5 liter var 138 nok.

Det andra och sista ölet i Oslo blev Kinn Tomasmesse vilket är en Quadrupel från Kinn Bryggeri beläget i Florø. De grundades 2009, 2011 var årsproduktionen 76000 liter. Nu har jag inte druckit alltför många öl från Kinn men det är ett bryggeri att tycka om. Ett problem är såvitt jag vet att de tappar sina öl enbart på stora flaskor (75cl). Det gör att priserna blir rätt höga, flaskan gick lös på 218 nok.

Innehållet var gott, sött med mycket kola, jäst, malt och torkad frukt. Dock var det hela för mycket för en person, turligt nog fick jag hjälp med att dricka upp ölet. Undrar när vi får se öl från Kinn i Sverige? Jag hoppas att vi får göra det, för det är ett bryggeri som det är helt ok att stifta bekantskap med.

Nästa dag hade jag ett par timmar till godo innan det var dags att bege sig till Gardermoen för ännu en rutinflygning med SAS. I Mathallen Oslo finns det en butik som heter Ølhandleriet, de säljer flasköl med en alkoholhalt på max 4,75%. Det var bara att knalla dit och köpa med sig några flaskor. Den unga damen bakom disken var mycket vänlig, ungefär 200 olika öl hade de att välja mellan, både inhemska och utländska. Vill man hitta öl från norska bryggerier som man typ aldrig hört talas om kan ett besök vara en god idé. Jag fick med mig fyra öl, utöver de fyra som köptes på Vinmonopolet i Vika den första dagen i Oslo.

Det var det hela, ska ni till Oslo så tveka inte att hojta till om ni har några frågor. Det är en stad som är väl värd att besöka, intressanta ölställen finns det numera rätt många av, under ett dygn eller två hinner man inte tröttna. Priserna är förstås högre än i Sverige men det får man ibland tåla.