En svart lördag

Lördagen i Köpenhamn började med en pliktskyldig frukost, därefter var det bara att invänta Kristophers ankomst. När han anlänt vid tolvtiden började vi med att besöka Ølbutikken och Kihoskh. Nio flaskor köptes, bland annat två Rodenbach Caractere Rouge. Hade helt missat att det ölet fanns på Ølbutikken så det var förstås en trevlig överraskning. Betygen på Ratebeer ser väldigt lovande ut, någon som provat ölet i fråga?

Mikkeller Bar är alltid värt att besöka, inget undantag på lördagen. Som en stor bonus var lördagen svart, ja tillägnad svarta öl, Mikkeller Black Sensation. Kommer det någonsin att ske i Sverige att en pub enbart har svarta öl på sina fat? Jag tror inte det. En som bara dricker "stor stark" hade säkert blivit något förvånad.

Skönt var det att hitta ett bord för fyra personer. Faktum är att det aldrig blev tokfullt till skillnad mot fredagen då det var mer än fullt. Lördagar tycks vara den bästa dagen för ett besök förutom tidigt på veckan.

Utbudet såg väldigt intressant, några öl med världspremiär och några som bara funnits en kortare tid på marknaden. Samtliga öl var från Mikkeller eller samarbetsöl där Mikkeller var den ena parten. Jaja, det var bara att börja jobba. Vi lyckades beta av de flesta av de 20 fatölen.

Min första beställning blev ett glas Mikkeller George! Barrel Aged (Cognac Edition). En makalöst god öl vill jag lova. Härligt tjock med en perfekt munkänsla. Mycket smakrik och högst njutbar. Lördagens bästa öl, javisst!

Andra riktigt goda öl som provades var Mikkeller Abel On Dope, Mikkeller Texas Ranger Barrel Aged (Kriek Edition). Mikkeller Cù’t Cà Phê Bia var också svår att inte tycka om, skön kaffeton i det ölet. Faktum är att de flesta av de provade fatölen höll väldigt hög klass, en fascinerande rackare var Mikkeller 黑 / Black (Tequila/Speyside Edition). Visst kände man att den var potent men ändå var alkoholhalten på 18,8% välmaskerad. Komplex men ändå förvånansvärt "lättdrucken". Eftersmaken var mycket lång.

Det dracks inte bara fatöl utan vi passade även på att dela på några flaskor, bland annat Mikkeller Stella 1 och Stella 2. Bägge stabila men Stella 2 var aningen godare. Nu återstår det bara att se om jag någonsin får chansen att prova Stella 3?

Dubbelbock är en typ av öl som det sällan dricks, tyvärr är det så. En väldigt stabil sådan är Three Floyds The Creeper. Söt men inte för söt, fint tjock munkänsla. Helt klart en sympatisk bekantskap.

Efter att ha suttit i runt sex timmar kände vi att det var dags att se om benen fortfarande var med i matchen, jodå det var de. Mot hotellrummet för att njuta ytterligare några objekt.

Hemifrån hade jag med mig en flaska Cantillon Zwanze 2010 Blance de Quenast BHV som legat och gottat sig i ett par år i förrådet. Visst kändes grundsmakerna igen men det var en väldigt snäll Cantillon. Behagligt lättdrucken öl, innehållet i glaset försvann snabbt.

Hoppin Frog Silk Porter var också en snäll och lättdrucken öl. God men inget man kommer att minnas i all evighet. Det kan jag inte säga om Goose Island Juliet. Attans vilken god öl! Jag vet att jag sett det ölet i vissa ölbutiker men aldrig riktigt reflekterat över vad det är för något, synd det för ölet var väldigt gott! Härligt syrlig och torr, riktigt bra! Nästa gång jag ser en flaska blir det garanterat ett köp.

Tårarna rann på oss alla då vi insåg att det var dags att ta farväl av Kristopher, eller nja riktigt så var det inte men avslutningen blev hastig då vi insåg att Kristophers sista tåg hem för kvällen skulle avgå om 20 minuter.

Vi knallade ner till Hovedbanegården och tog farväl. En väldigt rolig och trevlig dag var nästan över. Hamburgare och avslutningsvis en sista öl på Ørsted Ølbar. Köpenhamn, jag saknar dig redan.