Fulölsprovning i fredags

I fredags var det dags för fulölsprovning nummer två hemma hos herr Silenzi, den första hade vi i januari 2009 då jag så elegant gav Sofiero mitt högsta betyg, hur gick det då i år?

En härlig sommarafton var det, vi började med att äta väldigt goda hemmagjorda burgare och passade på att dricka några öl till det. Vi började med en Sly Fox Black Raspberry Reserve, ett öl som var mer som saft än öl. Hade inte i min vildaste fantasi kunna tro att ölet hade 8% alkohol.



Doften var trevlig med mycket hallon, i smaken däremot kände jag inte mycket hallon. Tyvärr var smaken åt det tunna hållet. Trots det en ok öl men inget som behöver inhandlas igen.

Till hamburgarna dracks Hantverksbryggeriet Bonden och S:t Eriks Sommar Ale, båda har jag druckit tidigare och de gjorde sitt jobb men inte mer än så. Inga märkvärdiga öl på egen hand alltså.



Sedan var det dags för fulölsprovningen, Eddan, Basunen och jag provade ölen blint. Vi gav betyg, 0,5 till 5. Hela åtta olika öl skulle betas av, 1 dl per person och vi fick inte hälla ut några dyrbara droppar.

Första ölet visade sig vara Pripps Blå Export, är det inte vackert säg?



Inte någon höjdare, väldigt tunn med en svag doft av nästan ingenting. "Ej vidrig med inte heller god" skrev jag i anteckningblocket.

Det är meningslöst att visa bild på alla ölen då de var så lika utseendemässigt. Nummer två var i alla fall Harboe Bjørne Bryg 7,2%. Smör, lite papp, en del alkohol och något avslagen. Jaha, det var ju bra det.

Tredje ölet var Arboga 5.6%. Inte var den direkt uppmuntrande den heller. Återigen väldigt tunn och enformig, inga större skillnader jämfört med de andra två.



Kvällens fjärde öl var fantastiskt vidrig, Saxon 4,1%. Jag visste inte om ölets existens men nu vet jag. Väldigt trist och unken doft men smaken var sämre än så då jag inte gillar att dricka vad som finns i en simbassäng. Klor är inte gott! Som belöning hamnade ölet på sista plats bland de 1200 öl som jag betygsatt på Ratebeer, grattis! Onneksi olkoon!



Usch, vid det här laget var inte smaklökarna glada och ändå var det bara halvtid, vad skulle följa härnäst?

Jo, en klassiker i form av Sofiero 5,2% som fick alltså vara med även denna gång. Inte så bra men gick att dricka, ja tänk att det går att skriva så om Sofiero. Mayaindianernas kalender kanske ändå har rätt? Vi får se.

Kvällens sjätte öl var en luring, nämligen Landsort lager. Silenzi öppnade en burk annan öl för att lura oss, det var smart. Rätt smörig och ok men inte direkt spännande var vad jag noterade.

Det näst sista ölet i provningen var Millennium Starköl 5.1%, ett öl som har ett fantastiskt fantasirikt namn, bara i Sverige där man envisas med att snacka om starköl. Jag sa till grabbarna att detta påminner starkt om ett öl man kan hitta i Östeuropa, ett öl man smakar på enbart för att kunna säga att man druckit något från det landet. Utomordenligt äcklig öl, ja snudd på sinnessjukt dålig, väl i klass med Saxon. Även denna osade simbassäng. Hur lyckas de?

Äntligen då dags för sista ölet vilket blev Åbro Kung 5.2%. "Innehåller malt av korn" stod det fint på burken. I smaken fanns det lite gummi, i övrigt inte mycket att skrika alltför högt om.

Hur blev då pallen?

1. Landsort lager 7p
2. Sofiero 5,2% 5,5p
3. Pripps bå export 4,5p




Skönt att se att Landsort vann så att vi inte gjorde bort oss helt, fast sådär vansinnigt kul var inte det ölet heller, minns det som betydligt godare. Eller så är det bara som så att lagerölet har jag växt ifrån. Makalöst också att Sofiero återigen kniper en pallplacering, hur är det möjligt? Kanske är läge att fråga Nils Johan Einar Ferlin om svaret, fast det går förstås inte heller. Noterbart är också att Saxon fick slutbetyget 1,5, dvs det lägsta möjliga som gick att få då alla gav ölet 0,5.

Som avslutning drack vi ännu en isländsk öl som jag köpte i Reykjavik i mars, Mjöður Skriðjökull.



En pilsnerliknande skapelse, söt med mycket malt och en lätt gräsighet. Helt ok men inget mästerverk.

Kvällens bästa öl blev det sista, Stillwater Import Series Vol. 2 ’A Saison Darkly’.



Rent utseendemässigt inte vacker men alla förnuftiga vet ju att det är insidan som skattas högst. Söt med vissa rostade inslag liksom jäst och kryddor. En saison som inte var riktigt som jag brukar förknippa dem att vara.

En intressant och rolig kväll var det, jag tackar alla inblandade. Man kan ju fråga sig varför man utsätter sin kropp och själ för övningar som dessa men det kan vara högst lärorikt och framförallt får den en att uppskatta de "riktiga" ölen så mycket mera. Av fulölen hade jag tidigare bara avnjutit Pripps Blå Export samt Sofiero. Ett gissel med fulölen är att de samtliga saknade något som gjorde ölet uppfriskande, det fanns ingenting som var fräscht med ölen.

Igår då jag gick förbi vårt lilla centrum såg jag några parkbänkare som drack Millennium Starköl direkt ur burk, det var nästan så att jag ville vomera. Stackars arma satar!