Cantillon Blåbær, Cantillon Mamouche med mera

I lördags var det ännu en härlig dag/afton på Basunen. God mat och trevligt sällskap liksom en hel del öl. 13 nya öl för min del liksom några gamla bekanta.

Vi började med ett par öl från danska Skovlyst, vilka köptes på Kastrup i april.




Bägge ölen var rätt intetsägande. Ipan var brittisk i karaktären, havrestouten var väldigt söt med främst smak av lakrits. Senare på kvällen dracks Skovlyst Birkebryg.



Synnerligen tråkig och smörig lagerliknande öl. Vill inte dricka igen. Ok, nu har jag bara druckit nämnda tre öl från Skovlyst men det känns inte som något alltför spännande danskt bryggeri.

Nästa öl var desto intressantare, det var äntligen dags att få prova Cantillon Blåbær Lambik igen. Årgång 2011 som släpptes på midsommardagen i den där ölbutiken i Köpenhamn. Senast jag gjorde det var i april 2009, då tyckte jag om ölet men ansåg det ej vara fantastiskt. Nu var det godare, men i jämförelse med hjortronlambicen från Cantillon, Soleil de Minuit är Blåbær inte i närheten doft- och smakmässigt. I ärlighetens namn påminde smaken en hel del om blåbärssoppa, ja förutom den trevliga syrligheten som är så skön i en flaska från Cantillon.

Cigar City Bolita Brown Double Nut Brown Ale var överraskande trevlig, kanske är det läge att titta närmare på Brown ales? Schysst krämig munkänsla med choklad, nötter och malt.



Till maten drack tre olika öl, den första köpte jag i Reykjavik i mars i år. Mjöður Jökulhlaup var helt klart sliten, bäst före var passerad med några veckor. Smakade främst sirap med drag av papp. Inte bra. Kul dock att ha provat ett öl från Mjöður ehf. Brugghús, det är det inte många som gjort.



Lervig White Dog köpte jag i Stavanger för ett par veckor sedan, det visade sig vara en sympatisk norsk wibier.



Inte för kryddig och fint läskande i den tryckande fuktiga värmen som var i lördags.

Nästa flaska var Svaneke Ale, vilken köptes på Kastrup i förra veckan.



Det är inte ofta jag dricker öl från Svaneke beläget på Bornholm. Denna Amber Ale var inte sensationell på något sätt men gjorde sitt jobb utan att protestera, så som de flesta gör.

Nu var det dags att bege sig in för att kika på V75, det är bara att konstatera att vi hade kunnat låtit bli. Som tur är hade Eddan med sig något väldigt värmande, nämligen en flaska Mikkeller 黑 / Black (Cognac Edition).



Där snackar vi inte om lättöl, nä det ölet skulle fått t o m det japanska slagskeppet Yamato smått avundsjuk. Väldigt söt men med en hyfsad balans. Nog kändes alkoholen men det var inga felsmaker eller "fult" på något sätt.

Efter den trevliga chocken var det fint att rensa munnen med Mikkeller Spontanredcurrant. Väldigt uppfriskande och god men en fina syrliga drag av bär, aningen bättre än Blåbær vill jag påstå. Fast onekligen spelade tillfället in, de flesta öl är nog rejält uppfriskande och läskande efter Mikkeller 黑 / Black (Cognac Edition). Noterbart är att ölet släpptes på Ølbutikken i förra veckan, en färsking med andra ord.



Vid det här laget var det dags att börja tänka på refrängen, eller inte. Vi hade några öl kvar att prova. Cantillon Mamouche var nästa objekt.



Doftade udda, kände inte av mycket av Cantillons klassiska "husdofter". Mest fläder handlade det om, jag är inte större fantast av fläder så till slut blev det nästan för mycket. Hade gärna sett lite mer komplexitet och andra nyanser, visst fanns det fat, och jordiga toner men inte så mycket. Kanske den tråkigaste Cantillon som jag druckit.

Nästa öl var udda och tämligen "svår", Nøgne Ø/Jolly Pumpkin/Stone Special Holiday Ale.



Väldigt kryddig med en hel del parfym. En hel flaska på egen hand hade jag aldrig klarat av. Pepparkaka? Hmmm, nå förstås intressant att ha provat, särskilt för mig som försöker att prova allt från Nøgne Ø som jag kan få tag på. (samlar t o m på deras flaskor, ja det är härligt att vara nörd, länge leve nörden!)

Är det inte slut nu? Inte riktigt med snart, Fantôme Fleur de Bomal beställdes via internet i mars tror jag att det var, nu var det läge att dricka upp innehållet.



Bra men inte läcker, kanske inte riktig så uppfriskande och fint kryddig som en riktigt bra Saison kan vara.

Maui Brewing CoCoNut PorTeR (deras stavning) fick äran att bli kvällens sista öl.



Småtrevlig öl som hade mer kokos i smaken än i doften, särskilt ju varmare vätskan blev.

Kommande fredag vankas det "fulölsprovning, en blind sådan. Undrar hur det kommer att sluta? Det kan bli en rysare, förra gången för några år sedan gav jag Sofiero högst poäng....

Avslutningsvis den smått klassiska gruppbilden: