Helsinki, söndag

Efter den sköna sjöresan anlände vi till Helsingfors på söndagsförmiddagen. Efter installation på hotellet och lunch blev det sightseeing i form av Sveaborg. Som genom ett mirakel fanns det en bryggeripub där ute, av någon anledning råkade vi hamna där efter att ha knallat omkring och svettats i den underbara sommarvärmen.



Suomenlinnan Panimo var ett ok ställe, personalen var väl inte världens mest kunniga men det var trevligt att få en bricka med fyra glas. Ölen som dracks var följande:

Höpken Pils, Coyet Ale, Piper Wit samt Helsinki Portteri. Ingen av dem höll högsta internationella klass. Godast var pilsnern som läskade riktigt fint, inte så konstigt då det trots allt var 30 grader.

Senare på aftonen var ölupplevelsen aningen med spektakulär då vi besökte det lätt annorlunda stället One Pint Pub. Puben ligger i ett bostadsområde strax utanför absoluta centrum. 20-25 minuters promenad från centrum (Mannerheimvägen). Stället är mest känt för att ha tre olika öl från Cantillon som enkom säljs på stället. Tyvärr fanns bara en av dem inne då vi var där, men man skall ej klaga. Det är ändå rätt spektakulärt att dricka Cantillon Tyrnilambic Baie dArgousier, dvs Cantillon smaksatt med havtorn. 15 EUR för årgång 2003, 37,5 cl.



Syrlig och härlig, mycket torr. Intressant fruktighet, man kände att det var en annorlunda frukt/bär. Fast hur havtorn smakar har jag i ärlighetens namn inte en aning om. Väldigt läskande och skön dryck.

One Pint Pub var ett ställe men mycket karaktär, hemtrevligt och lagom slitet. Mannen bakom disken såg ut att komma direkt från en veckas arbete ute på potatisfältet, undrar när han senast badade bastu? Det där med att diska glasen var inte så noga. Då två amerikanare tackade för sig och berömde stället svarade han bara "yes, yes, verry good". En riktig, klassisk skön urfinne kan man lugnt säga att han var. På uteserveringen hade en full kinesiska och några finländare språkkurs med varandra, ingen av dem var väl alltför het på engelska. Verkligen en show. Vi hann inte dricka mer än en öl innan det var dags för nästa show. På hotellrummet kikade vi nämligen på VM-finalen mellan Holland och Spanien.




Varken Laitilan Kievari Humalainen eller Laitilan Espi går till historien som minnesrika öl. Vad var det nu hette? Jaja, allt man dricker är ju inte magnifikt.

Jag tror bestämt att fortsättning följer.