Helsinki, måndag

Då var det dags att skriva några rader om gårdagens ölrelaterade äventyr i Helsingfors. Alkos flaggskeppsbutik i Arkadia. Butiken ligger väldigt centralt med längre öppettider än de svenska systembolagen. Rent och snyggt var det, helt klart ett trevligare intryck jämfört med systembolagets butiker. Köpte inte alltför många flaskor men dessa blev det i alla fall:



Bland annat tre från Weihenstephaner som jag tidigare ej druckit, Pilsner, Korbinian samt Kristall Weissbier.



Efter att ha dumpat flaskorna på hotellrummet var det dags för dagens första öl. Vi bestämde oss för att besöka Villi Wäinö, eller Willy Wonka som grabbarna behagade att säga. Deras finska är verkligen usel.



Villi Wäinö visade sig vara ett trevligt ställe med fokus på finska öl men de hade även en del annat.



Han som serverade oss var kunnig och gav rekommendationer. Jag valde som första öl Huvila Pale Ale.



En god öl helt klart. Stabil fruktighet och en fin beska. Väldigt läskande i den 30-gradiga värmen.

Ställets husöl, Huvila Villi Wäinö Onni läskade också fint i värmen. Bitter är inte min favoritstil vad gäller öl men den var helt ok.

Senare på kvällen åkte vi tunnelbana i runt 20 min till förorten, Olutravintola Pikkulintu var vad vi hade siktat in oss på. Åker man till Pikkulintu stiger man av vid stationen som heter Puotila/Botby gård. Går ut vid entrén i tågets riktning och går sedan 3-4 minuter till baren.



Verkligen bisart att hitta ett ställe av oss så hög klass mitt i ett inte alltför spännande bostadskvarter. Byggnaden som Pikkulintu fanns i såg ut att ha överlevt trots dåliga odds. Bränslet tog slut i rivningsmaskinen? Det luktade verkligen landsbyggd över stället. Ett fullkomligt magnifikt ställe!



På söndagen drack vi en Cantillon på One Pint Pub som enbart säljs där, på måndagen var det dags att göra det på Pikkulintu. Det är ju fantastiskt att man kan hitta en extremt ovanlig Cantillon på ett ställe som Pikkulintu, i ärlighetens namn får jag inte riktigt ihop den ekvationen, hur är det möjligt?



Cantillon Pikkulinnun Viskilambic gjorde mig inte besviken, en väldigt trevlig oblandad lambic. Mycket vinäger och fatkaraktär i doften liksom i smaken. Inte extremt syrlig utan behaglig med en fin fruktighet. Mycket torr med en fin eftersmak. Inte direkt komplicerad men väl värd priset, 14 EUR för 37,5 cl. Har ni vägarna förbi, slå till! Det lär inte finnas så många flaskor kvar då det bara gjordes 192 stycken.

Pikkulintu hade många intressanta öl, bland annat några från Slottskällans som inte säljs i Sverige. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att prova Nelson, de gamla etiketterna är verkligen tjusiga. Det fanns inte bara en massa öl utan även 300 olika whiskysorter. Tänk om det fanns ett ställe som Pikkulintu "långt" ute i förorten i Stockholm? Det vore magnifikt! Ett härligt ställe med mycket karaktär och sköna lirare som gäster.




Ok, det var inte världens roligaste öl men heller ingen katastrof. En tämligen vanlig lager med bröd, malt och allt det där ni vet. Kostade 6 EUR för en flaska på 50 cl.

Sista ölet på Pikkulintu blev en Plevnan Siperia Imperial Stout, en öl som får fina betyg på olika betygssidor.



Det var en vacker syn att se bartendern hälla upp ett glas, sådär härligt svart tjockflytande vätska. Ack bartender vad han fick jobba, lätt virrig det var han inte så konstigt då det var nästan som en bastu inne i lokalen. Jag kan bekräfta att Siperia är en mycket god imperial stout, det är skönt att veta att det görs fin öl även i Finland. Det handlar inte bara om Koff, Lapin och alla de där trista sakerna.

Siperia var väldigt humlig för att vara en Imperial Stout, härliga brända toner och mycket espressokaffe. 0,4 liter för 6,50 EUR.

Nöjda med vårt besök återvände vi till hotellet, i kylen där fanns en flaska Finlandia Sahti, denna mytomspunne dryck. (nåja)



Det var första gången som jag drack en äkta finsk Sahti. Det var tur att vi var fyra som delade på flaskan som var på 0,75 cl ty drycken var mycket söt. Smaken och doften påminde en hel del om witbier och veteöl, kryddor och banan. Ingen kolsyra, inte balanserad, en märklig dryck som det var kul att ha provat. Vi får se när det nästa gång dricks Sahti.

Trott eller ej men fortsättning följer.