3 x Lost Abbey.

Tänk vad många premiärer livet innehåller, ikväll var det premiär vad gäller att dricka tre öl från Lost Abbey under en och samma kväll. (Undrar om det någonsin kommer att ske igen?) Det rörde sig om de tre som nyligen funnits att köpa på Systembolaget. Några enstaka flaskor finns fortfarande kvar för den som är intresserad. Eddan och jag delade på de tre flaskorna och ikväll var det dags.



Öl nummer ett var Inferno Ale, en Belgian Strong Ale på 8,5%. Skummet var inte världens vackraste. Vätskan däremot var rätt fint, grumlig orangefärgad.

Doften var ganska så frisk, gröna äpplen, jäst, halm samt lite "diskmedel". Smaken hade en "typisk belgisk smak", frukt, "diskmedel" och jäst. Alkoholen kändes en del. Inte lika mycket äpple i smaken som i doften. Eftersmaken var lång och vätskan torr. Lättdrucken trots den relativt höga alkoholhalten.

En helt ok bira som jag gav 3,8/5.



Efter Inferno var det dags att prova Judgment Day. Färgen var väldigt mörkbrun, skummet var mycket vackert och hängde kvar från första till sista stund. Så skall det se ut!

Väldigt mustig doft, lakrits, russin samt en viss syrlighet, dock en svag sådan. Doften var inte direkt intensiv men rätt behaglig.

Smaken tyckte jag om, ölet var gott men det var inte enkelt att beskriva de olika smakerna som ölet behagade att bjuda på. Farinsocker, lakrits, söt malt och russin fanns definitivt där liksom en viss bränd ton. En touch av choklad tyckte jag mig också känna.

Inte sådär värst mycket kolsyra, alkoholen på 10,5% kändes inte mycket även om den lös igenom speciellt på slutet.

4/5

Efter det inledande två ölen blev det lite paus, vaniljglass med egenplockade hjorton fick det bli som pausunderhållning.



Sist men inte minst var det då dags att dricka The Angels Share, en hyfsat välkänd öl ute i stugorna kan jag tänka mig.



Det var ett spännande moment då korken skulle av flaskan, skulle det smälla eller inget hända? Svaret är att inget hände, ölet var helt utan kolsyra.

Färgen var mycket mörk dock inte helt kolsvart. Inget skum. Någon vacker syn var det inte.

Doften var väldigt vinös med tydliga inslag av nougat, ek, karamell och en viss hetta från alkoholen. Intressant doft, något liknande är det inte ofta som min näsa får dofta på.

Första klunken kändes väldigt speciell, en massa smaker som attackerade smaklökarna. Svaga brända toner, lakrits, vanilj, soja, frukt och en lätt syrlighet var det första jag tänkte på. Fascinerande, inte alls tung att dricka trots 12,5%. Komplex, men onekligen kan man undra hur den skulle smaka med kolsyra. Nu var det en jäkla massa smaker som inte riktigt hängde ihop, god javisst men inte världsklass. En märklig öl på många sätt.

3,7/5

Japp, det var det hela. En stabil onsdag var det helt klart. Om ölen var prisvärda eller inte kan man endast själv avgöra. 179 spänn för 37,5 cl Angels Share är ganska mycket, jag skulle inte köpa ölet igen om jag visste att det skulle smaka likadant som ikväll. Att studera flaskornas etiketter samt läsa de olika texterna var intressant, verkligen långt ifrån det politisk korrekta landet Sverige.

Nu vill jag lyfta på hatten och önska alla läsare ett synnerligen gott nytt år!

Port Brewing High Tide Fresh Hop IPA

Inte en till kanske någon tänker, men jo så får det allt bli. Dempa och Fajanen har nyligen skrivit om Port Brewing High Tide Fresh Hop IPA men ju fler kockar desto bättre. Är det inte så man brukar säga?



High Tide bjöd på ett högst trevligt utseende, vätskan var grumlig, ljusgul. Skummet var stort, vitt och fluffigt. Lämnade tydliga rester i glaset.



Doften var enastående fräsch och härligt. Otroligt mycket ananas även andra mer exotiska frukter såsom passionsfrukt. Tyckte att ölen påminde en del om Apotekarnes Passionsfruktläsk i doften. Verkligen härligt att sniffa på ölen. En av de trevligare dofterna man kan känna enligt mig.

Smaken började med en rejäl bitter första klunk därefter kände jag en mycket fruktig smak som dock inte var lika fruktig som doften. Skulle smaken vara som doften med all ananas ja då skulle ölen nog inte vara en öl utan snarare en läskedryck. Mycket kolsyra, vätskan kändes torr och ölet väldigt uppfriskande och trevligt att dricka. En viss gräsighet fanns där liksom smak av jordgubbar och grape. Kanske inte den mest optimalt balanserade ölen i världshistorien men väldigt gott. Jag vill ha sommar nu!



Enligt Systembolagets hemsida finns det just nu 100 flaskor kvar i riket, 96 av dem på Hansacompagniet i Malmö.

4,1/5

Trevlig afton med Bam Biere samt en drös öl från Jämtlands bryggeri.

Tillsammans med de två grisarna Eddan och Silenzi körde jag igår en "Jämtlandsprovning", ja öl från Jämtlandsbryggeri stod alltså i fokus. Några av er kanske minns att vi förra året hade en "Nynäshamnsprovning". Undrar om detta är början på en tradition? Vi får se.

Innan vi körde igång den stora provningen inledde vi aftonens övningar genom att dela på en flaska Jolly Pumpkin Bam Biere Farmhouse Ale.



Det visade sig vara en alldeles utsökt inledning. Ölet hade ett attraktivt utseende, vätskan var grumlig och gul. Skummet var stort, vitt och fluffigt och hängde kvar en stund.

Doften bjöd på lätta toner av hästfilt, ja det fanns alltså en syrlighet. Vete, citrus kanske även en del äpplen? Trevligt doft var det.

Smaken var mycket frisk och uppfriskande. Såpa, gräs, kryddor, kolsyran var livlig och avslutningen torr. En härlig saison som hade en fin balans mellan syrligheten och beskan. Ölet var en mitt i månaden nyhet i maj 2009, 120 har jag för mig att flaskan kostade.

4,2/5



Ölen från Jämtlands bryggeri provade vi i denna ordning:

Postiljon
Bärnsten
President
Hell
Pilgrim
Fallen Angel
Porter
Julöl 2008
Julöl 2009

Portern var jag osäker på om jag tidigare druckit, de andra hade druckits men flera för många år sedan. Det var alltså en lite småspännande kväll med en hel del darr i luften.



Jämtlands Postiljon mindes jag som en god öl, och visst var den god men inte alls så god som jag mindes. Detta sade vi om den:

"Mörk färg, brödig", "Fruktig, nötter, gillar kolatonen", "stabil beska", "inte mycket kolsyra", "inte jättespännande", "bra matöl, man slipper bry sig", "inte mycket till eftersmak", "har svårt för brödigheten", "besvikelse, lite för platt".

Sammanlagt fick Postiljon 7,50 i betyg, mitt egna landade på 3,25.



Därefter provades Bärnsten. Några kommentarer:

"Doftar inte mycket", "Väldigt tafatt", "Inte mycket eftersmak", "Gräs", "Blommor", "Tråkig", "Jordig".

Betyget blev 6, mitt betyg 2,25. Ingen kul öl med andra ord.

Var det någon som ville se kvällens meny? Såhär såg den ut:

Meny 091226

Amuse-bouche

Smörrebröd
-ägg&räkor
-leverpastej
-rostbiff
-rökt lax

Hjortron- och passionsfruktkaramell med chokladcreme

Chokladpraliner

Första ölet till maten blev Jämtlands President.



"Väldigt ljus", "Smör", "Frisk med stabil beska", "Luktar mer än Bärnsten", "Finns en gemensam nämnare med de andra", "Samma brödighet", "Trevlig", "Stabil pilsner, passar till räkorna".

Presidenten fick 8 i betyg, jag gav 3.



Vi fortsatte att mumsa i oss käket. Smått klassiska Hell drack vi efter President.



"Rejält skum", "Chililukt", "Mer förtjust i friskare öl", "Bredare doft", "Stabil men inte så märkvärdig", "Man är bortskämd med finöl, köper aldrig sådana här vanliga öl".

Hell fick 8 i betyg, jag gav 3.



Ett stycke Pilgrim blev det sedan. "Fin mörkbrun färg, stabilt skum", "Kolafärgad", "De luktar nästan likadant", "Koladoft", "Bränd ton, karamell", "Inte så tokig", "bäst hittills tror jag".

Pilgrim fick 8,75, jag gav 3,25.



Fallen Angel: "Lite annorlunda lukt men påminner ändå om de andra", "Svag rökig ton", "Skinka", "Nötter och lite salt", "Något är konstigt med denna", "Sticker ut", "Inte så bra".

7,5 i betyg, jag gav 2,75.



Jämtlands Porter, hur var då den?

"Porter är trevliga men detta är ej världens bästa", "Inte så mycket doft", "Svaga kaffetoner", "Luktar som en porter men svagare", "Äntligen känner jag kaffe och choklad", "Nja", "Rostade toner, lite nötter", "Tyvärr blaskig och halvtråkig".

Portern fick 8,75, jag gav 3,25.

Kvällens final bestod av Jämtlands Julöl, en flaska från 2008 och 2009.



Julöl 2008: "Skarpare doft jämfört med den färskare", "Lite syrlig, rödvinsvinäger", "Inslag av julmust", "Godare i smaken jämfört med 09", "Russin", "Intressantare än den nya"

Betyg: 10,75, mitt 3,5

Julöl 2009: "Doftar bättre än 08:an", "Trodde att den skulle vara mer julig, inte så mycket kryddor", "Väldigt lik i färgen jämfört med den äldre", "Mer kolsyra, stickigare", "Kryddig doft", "Grape".

Betyg: 10, mitt 3,25

Slutställning:

Jämtlands Julöl 2008: 10,75
Jämtlands Julöl 2009: 10
President: 8,75
Pilgrim: 8,75
Porter: 8,75
Hell: 8
Postiljon: 7,5
Fallen Angel: 7,5
Bärnsten: 6

Sammanfattningsvis kan det sägas att ölen inte fick några toppbetyg, förra året gav jag Jämtlands Julöl en fyra, årets version fick bara 3,25. Men det är förstås alltid lite knepigt att prova många öl under samma kväll, betygen brukar alltid bli lägre än "normalt" då smaklökarna får slita. Alla tre upplevde vi en gemensam nämnare i ovanstående öl, det fanns ett klart släktskap. Lite enformiga var de, inga direkta aha-upplevelser men i det stora hela drickbara och ok öl. Jag mindes många av dem som godare, det är bara att acceptera att vissa öl tappar sin forna glans medan andra blir godare då smaklökarna ändrar uppfattning under årens lopp.



Jag ber att få tacka grabbarna för en trevlig afton!

Lukulliska njutningar

Julafton förflöt som vanligt, väldigt traditionellt och lugnt. Lukulliska njutningar kan man lugnt säga att det rörde sig om, min ömma moders julbord är det ingen som slår. Svågerns inlagda sillar är också de otroligt goda. Kul också med en vit jul, de fem senaste har varit gröna i Stockholmsområdet så det var på tiden med snö.



Till julbordet drack jag Nils Oscar Kalasjulöl samt julmust. Stabila drycker bägge två.

Lite senare på aftonen då det var dags att titta på fantastiska "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" öppnade jag en flaska Mikkeller Black Hole, inköpt i Köpenhamn. Det visade sig bli en synnerligen värdig dryck till ett enastående tv-program.



Ölet såg underbart ut i glaset, svart som synden med ett mycket litet men krämigt skum. Aromen var mycket inbjudande. Rostade toner, väldigt mycket kaffe, choklad, söt malt. Åh, så härlig doft!

Smaken den var givetvis också exceptionellt trevlig. Kaffe men inte lika mycket som i doften, choklad. En hel del russin samt mörka bär, vanilj och rostad malt. Alkoholen kände jag inte mycket av trots att ölet inte kan beskyllas för att vara lättöl, 13,1% är ändå rätt starkt. Kroppen var inte vråltung utan snarare medel med plus i kanten. Inte mycket kolsyra. Väldigt trevlig öl att dricka, fanns en hel del andra smaknyanser som det är svårt att riktigt beskriva. Black Hole kändes förvånansvärt len i munnen, ja en riktig höjdare som andades portvin.

4,6/5



En N’Ice Chouffe, anno 2008 blev det också.

Vätskan var mörkbrun och klar. Skummet var inte stort och föll ihop fort. Väldigt mycket partiklar i glaset.

Doften innehöll mycket jäst, frukt och en viss syrlighet samt "jordighet".

I smaken tyckte jag mig känna av alkoholen en del (10%). Apelsin, eller snarare pomerans, körsbär. Ölet var ganska söt, i synnerhet den uppfriskande eftersmaken. Vätskan var torr och halten kolsyra tämligen hög. I ölet skulle det även finnas timjan men jag kan inte påstå att jag kände någon förutom kryddor som var svåra att precisera.

Stabil öl!

3,8/5

God Jul!

God Jul kära läsare!

Må era skrov fyllas med idel godsaker en dag som denna.

Oppigårds Winter Ale

Sista julölet, "säsongsölet" före julafton hanns med igår.



Oppigårds Winter Ale är helt klart en trevlig öl. Fin, mörk bärnsten. Hyfsat skum som försvann snabbt, lämnade rester.

Den schyssta doften innehöll humle, karamell, lite gräs och grape.

Smaken var fruktig och söt, knäck, nötter. Beskan var ganska rejäl, kolsyran kittlade skönt. Kroppen medel. Frisk och stabil öl som inte var direkt "julig" men den är heller ingen traditionell "julöl". Ja det är inte alldeles lätt att hålla reda på begreppen.

3,7/5


Min ranking av de julöl jag provat denna säsong:

Oppigårds Winter Ale 3,7
Nostradamus 3,5
Anchor Christmas 3,5
Snowblind Strong Ale 3,25
Mr Sno Balls 3
Verhaeghe Noël 3
Wisby Julbrygd 3
Nisse Julöl 2,75
Underlig Jul 2,7

Några till lär det väl bli, bland annat Jämtlands Julöl.

Nøgne Ø Underlig Jul

Snart är det som bekant jul så det är lika bra att beta av ytterligare några julöl. Ett stycke Nøgne Ø Underlig Jul dracks igår.

Kan lugnt säga att ölet verkligen hade en helt egen smak.

Färgen var mycket mörk, dock inte helt svart. Det brunaktiga skummet såg fint ut, en skumhinna fanns hela tiden kvar under ölets era i glaset.

Doften var väldigt kryddig, mustig med mycket ingefära, muskot, bränd malt och något som påminde om brinnande träd. Fanns även andra dofter men det var inte särskilt lätt att urskilja vad det egentligen handlade om.

Tyvärr måste jag säga att smaken helt dominerades av ingefära, en krydda som jag har lite svårt för. Äter jag tex thaimat brukar jag undvika de rätter med en massa ingefära. Förutom ingefäran lyckades jag även känna kaffe, bitterheten var verkligen åt det brända hållet. Kroppen var medel, halten kolsyra inte alltför hög.

Nä i ärlighetens namn var ölet småjobbigt att dricka, knappt så att jag klarade hela flaskan. Något återköp blir det inte, ingefära är inte så roligt.

Helt klart det sämsta ölet från annars stabila Nøgne Ø som jag druckit förutom "Ut på tur" som var sliten.

2,7/5

101 Oktan på Bishops

Käkade lunch igår tillsammans med en gammal pluggkompis, Bishops Arms på Vasagatan hamnade vi på. Deras lunchburgare blev det, 78 spänn är inte farligt om man jämför med McDonald´s och liknande tråkiga ställen. Till maten drack jag vatten, ja det är sant!



Bishops kör någon slags "Porterfestival" igen så lite nyfiken blev jag allt då jag såg att de saluförde Nynäshamns 101 Oktan Imperial Stout. Hade inte smakat den tidigare så det blev ett glas.

Ölet bryggs alltså av Nynäshamns Ångbryggeri, men ölets skapare är Charles Cassino. Han vann hembryggar-SM år 2007 med just 101 Oktan.

Ölet hade en mycket mörkbrun färg, skummet var tjockt och fint solbränt. Från första till sista stund fanns det kvar en skumhinna.

Till en början doftade ölet inte så mycket då vätskan var alldeles för kall. När det hela hade tinat började jag känna en angenäm doft av malt, mörk choklad, lite kaffe, lakrits och något sött.

Smaken innehöll en hel del mörk choklad samt lakrits, vätskan kändes torr. Vidare fanns där en del mörka bär samt brända malttoner. God, söt och väldigt drickbar. Inte alls någon tuff "tonårings" Imperial Stout utan snarare en gentleman. Lagom fyllig, ja lagom på det mesta med en tämligen lång eftersmak. Vill ni dricka något extremt var vänliga och sök efter något annat.

3,8/5

Snöoväder och Lagunitas Maximus

Igår var det problem i Stockholmsområdet, snön verkligen vräkte ner. Tex var Bromma flygplats stäng under en dryg timma på eftermiddagen. Såhär såg det ut då jag tittade ut, sicken tur att jag var ledig igår och inte behövde gå ut.



Egentligen hade det varit läge att gräva ner sig med en mörk jäkel men det blev till slut en öl från Lagunitas, en Maximus. Blott den andra ölen från det bryggeriet som jag druckit. Aldrig fel med en massa humle och frukt som kontrast mot vintern var min tanke.



Lätt grumlig, kopparfärgad var vätskan. Det vita skummet föll undan snabbt men höll sig sedan kvar länge.

Doften var ganska söt, aprikos och ananas kände jag liksom karamell samt lite citrus. Ingen intensiv doft men godkänd.

Smaken var inte alls så bitter som jag förväntade, nästan ingen grapesmak alls. Istället fanns där svaga brödiga toner, en del frukt, blommighet och karamell. Väldigt lättdrucken och vätskan kändes torr. Kolsyran kittlade en aning. Kroppen var runt medel.

Vet inte om den skall smaka såsom jag upplevde den, misstänker att ölet var lite slitet för någon direkt humleattack rörde det sig inte om. Hittade ingen information om bäst-före på flaskan så det är svårt att veta.

Ändå en klart drickbar öl men den orsakade inga bestående men.

3,4/5

Stone 13th Anniversary Ale

En sak var säker, att låta Stoneflaskan ligga och vila länge nere i förrådet var det inte tal om, det stod t.o.m på flaskan att den skall avnjutas 2009. Färskvara med andra ord. Hade inte varit helt fel att prova en purfärsk flaska men för att lyckas med det får man nog vackert ta och flyga över pölen. Eller nja, nu är ju det också för sent, nå tillbaka till flaskan och dess innehåll.

Färgen var mörkbrun med röda inslag. Fluffigt, lite lätt smutsigt skum som höll sig kvar en bra stund.

Doften var klart trevlig, blommor, kåda, ananas, lite jord och svaga toner av parfym.

Bitter, bitter, bitter, grape, grape, grape! Ja det var helt klart det första som jag tänkte då jag tog första klunken. Därefter följde mer smak av grape men även russin, gräs, en viss sötma och svaga brända toner. Tyckte att ölet hade en rätt fin balans mellan humle och malt även om humlen dominerade. Kroppen var medium, ja medium plus. Inte så mycket kolsyra. Eftersmaken var rejält bitter med inslag av sötlakrits och kola.

Helt klart en uppfriskande öl med rena, fina smaker. Stone levererade som vanligt, ett trevligt bryggeri.

4,1/5

41 år gammal Westvleteren Extra 8

Tyvärr var det inte jag som drack flaskan. För er som inte läst om den gamla flaskan ta en titt på Belgian Beer Board.

Video då ölet hälldes upp, lyssna noga:



Äldsta ölet jag druckit är från 1983, en Courage Russian Imperial Stout. Hade inte haft något emot att prova "Westyn".

Årets sista besök på Systembolaget?

Var till Regeringsgatan kring klockan 11 idag, det var lugnt där inne. Inga köer för omväxlingens skull.

Blev bara tre av dagens mitt i månaden nyheter, av någon anledning bommade jag helt High Tide Fresh Hop IPA. Trodde att dagens besök skulle bli årets sista besök på Systembolaget men jag kanske måste tänka om. Samtliga julklappar handlades dock, alltid något att glädja sig åt.

Carribean Rumstout från danska Hornbeer får ok betyg på Ratebeer så den blir kul att prova.

Ola Dubh Special 30 Reserve får riktigt fina betyg, den blir också kul att prova.

Sist med inte minst blev det en liten flaska The Angel's Share från Lost Abbey. Bara att hoppas att den jäkeln är god, annars är det väl läge att skriva Flat Abbey. Kommer att bli mycket spännande att öppna flaskan.

Mikkeller Stateside IPA

Mikkeller Stateside IPA är inspirerad av amerikansk IPA. Tre olika humlesorter har använts nämligen cascade, chicook samt centennial. Låter inte som en helt ointressant dryck.



Vätskan var bärnstensfärgad, skummet hyggligt stort och ganska fluffigt.

Doften bjöd på frukt, gräs, blommor och en del humle.

Smaken var rätt söt, karamell, lite bröd, malt, citrus och en hel del grape. Inga direkta tropiska frukter, det som jag verkligen skattar högt i en IPA/DIPA. Avslutningen bjöd på en rejäl bitterhet. Vätskan var torr, ganska mycket kolsyra och kroppen medel.

En helt ok IPA som inte var briljant.

3,5/5

Imorgon är det dags för årets sista nyhetssläpp på Systembolaget.

Jag har ännu inte bestämt mig för vad som skall köpas, en sak är dock säker, någon Samuel Adams Utopias blir det icke.

Whiskyprovning samt Bush Prestige och BORIS.

Igår var det whiskyprovning hemma hos Silenzi, förutom han var Eddan, Eirik och jag närvarande.

Innan provningen spisade vi gott, till maten drack jag en Sierra Nevada ESB. En öl som brukar dyka på bolaget då och då, senast bland nyheterna i juni.



ESB:n var lätt grumlig, färgen var koppar. Litet vitt skum. Doften var fortfarande fräsch och blommig. Smaken var ganska mild, en hel del citrus och kåda. Eftersmaken var krispig. En trevlig öl som inte var lika besk som några av de andra från samma bryggeri. 3,7/5



Förr i tiden drack jag mer whisky än öl, numera blir det inte särskilt många centiliter whisky under ett år. Rätt intressant att jämföra några olika whiskys, mycket svårare att hitta specifika smaker i en whisky jämfört med en öl.

Vår lilla provning slutade såhär:

Talisker 14,5p
Mortlach Na Flir Chlis 12,5
Arran 11,0
Redbreast 9,5
Singleton 9,5
Aberlour 8,0
Dalmore 8,0

Talisker var även min etta, inte särskilt förvånande då den verkligen hade en helt annorlunda smak jämfört med de andra, en klassisk Islay-whisky helt enkelt.

Efter den trevliga whiskyprovningen avslutades aftonens övningar med ett par trevliga bira.



Bush Prestige var en öl som jag verkligen var nyfiken på att prova. Innehållet i den eleganta flaskan passade väl att dela på fyra personer.

Grumlig brunaktig vätska med ett mycket litet skum. Väldigt intressant doft som var lite lätt syrlig, inslag av citrus, portvin, socker, äpplen och en del alkohol. En trevlig doft men ännu trevligare smakade ölet.

En sådan där härlig smak som man bara inte kan annat än gilla. Smaken var ganska söt, frukt, jäst, äpplen, russin, träd och en aningen peppar. En trevlig blandning av mycket. Ölet låg fint i munnen, halvfyllig känsla. Löjligt lättdrucken med tanke på den hyfsade alkoholhalten på 13%. Utan tvekan en öl med klass.

4,2/5



Sist men inte minst dracks Hoppin Frog BORIS The Crusher. BORIS visade sig också vara en öl som man inte kan annat än älska. Mycket fin, nästan svart vätska. Skummet var mycket tunnt och brunt.

Underbar arom av kaffe, rostad malt, choklad, nötter och röda bär. Ölet kändes väldigt fint i munnen, lent och bara sådär underbart som riktigt goda öl gör. Kakor, nötter, kaffe, choklad, karamell, rostad malt. Kroppen var ganska så kraftfull, halten kolsyra låg. En fint balanserad öl som var trevlig att dricka från första till sista stund. Eftersmaken var söt och lång. Klass!

4,3/5

Verhaeghe Noël

Tänkte att det kunde vara läge att dricka Verhaeghe Noël nu i december, en öl som jag köpte i Bryssel i oktober.



Ljus guldaktig rackare med ett ganska stort tjockt vitt skum som höll sig kvar tappert.

Doften var fruktig men lätta toner av framförallt banan. En lätt doft av diskmedel kände jag också liksom kryddor, då i synnerhet koriander.

Ölet smakade också en del koriander liksom jäst och kryddor. Kolsyran var ganska livlig. Avslutningen var torr och kort med svaga syrliga inslag. Tyvärr stördes eftersmaken av smaken av alkohol trots att ölet inte var särskilt starkt med sina blygsamma 7,2%.

En öl som inte alls smakade jul, nä enligt mig påminde smaker mer om en klassisk belgisk witbier samt om en belgian strong ale.

Ingen "killer" men klart drickbar.

3/5

Wisby och Snowblind.

Ytterligare ett par julöl har avklarats, några till lär det säkert bli men inte alltför många. Jag längtar efter våren och sommaren.

Wisby Julbrygd hade en fin mörkröd färg med mycket stort, lätt smutsigt skum. Lämnade tydliga "rader" av skumrester.

Doften var inte extrem på något sätt, en del rostade toner förstås liksom fruktiga inslag. Apelsin kanske?

Smaken innehöll mer än doften, framförallt malt och knäck. En del bröd och marsipan samt peppar tyckte jag mig också uppfatta. Eftersmaken var lätt syrlig. Överraskande trevlig måste jag erkänna.

3/5



Snowblind strong ale från samarbetet mellan Sigtuna Brygghus samt Wicked Wine kändes som en öl som var given att prova nu i december.

Färgen var mörkbrun med inslag av rött. Skummet var ett par centimeter högt, kompakt.

Mycket humle och citrus i doften liksom papp och kakor. Inte så tokigt.

Smaken var inte heller fy skam, mörk choklad, grape, lakrits, gräs. Även Snowblind hade en svag syrlighet. Det som störde en del var den på något sätt "råa" bitterheten som fanns i avslutningen.

3,25/5

Anchor och Nisse

Det går lite trögt med julölsdrickandet men några till har det blivit. Anchor Brewing får onekligen sägas vara ett klassiskt bryggeri, har druckit några av deras öl tidigare men det är länge sedan. Anchor Christmas Ale är en sådan öl.


Ett vackert utseende på ölet, mycket mörk dock inte helt kolsvart. Stort ljusbrunt skum.

Doften innehöll spår av kaffe och choklad men framförallt tallbarr, eller något "träigt". En del kryddor uppfattade jag också sedan inbillade jag mig också att jag kände något som påminde om päron, men det var nog som sagt inbillning.

Smaken hade nästan lite syrliga inslag, frisk och drickbar. Halten kolsyra var bra. Smaken av trä fanns där liksom kryddor, rökiga toner och aska. En annorlunda och torr "julöl", god men inte supergod. Något som drar ner betyget lite är att jag upplevde eftersmaken som aningen vattning samt att kroppen var något svag. Trots det en stabil öl.

3,5/5


Är osäker på om jag tidigare druckit Nisse Julöl från Slottskällans. Tror att jag gjort det men kan inte minnas något om smaken. Minns man inget borde det innebära att ölet inte var en sensation.

Färgen var bärnsten, skummet ganska stort och aningen smutsigt.

Mycket malt i aromen liksom nötter, sirap och frukt.

Torr vätska, en väldig massa nötter i smaken. En del juliga kryddor tyckte jag mig uppfatta, bland annat kanel tror jag. Smaken av bröd var också påtaglig. Ölet slank ner men det var ingen höjdare, kolsyran kändes stickig. Eftersmaken var kort och ölet för tunnt för min smak.

2,75/5

Kaffe och porter.

Ett par öl slank ner igår. Först en öl som jag länge velat prova, nämligen Péché Mortel från Montrealbaserade bryggeriet Dieu du ciel.


Péché Mortel visade sig vara precis så god som jag hade hoppats. Den absolut mest dominerande doften och smaken var kaffe, inte så konstigt då det var en Imperial Coffee Stout. I normala fall dricker jag knappt kaffe, det blir väl en 7-8 koppar per år. Kaffechoklad har jag alltid gillat liksom på senare år "ölkaffe".

Färgen var totalt svart, skummet var brunt och såg väldigt gräddigt och fint ut. Doften dominerades som sagt av kaffe, vidare fanns där en del choklad, rostade malttoner liksom även en gnutta vanilj.

Även smaken innehöll en väldig dos kaffe men även en del choklad och rostad malt precis som i doften. Den höga halten alkohol kändes knappt alls, ölet var verkligen fint balanserat. Fyllig, en lite oljig känsla på vätskan och en lång och trevlig eftersmak. Helt klart en höjdaröl!

4,25/5

Andra ölet som dracks igår var Black Rocket Porter, öl som bryggts på Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala i samarbete med Wicked Wine.


Väldigt mörk färg, nästan kolsvart. Det bruna skummet var mycket stort men lade sig ganska snabbt. Då jag hade ett par centimeter vätska kvar fanns inget spår av skum kvar.

Doften var lätt rostad malt med choklad och något som påminde om gräs.

Smaken innehöll torkad frukt, lite citrus, svaga kaffetoner, choklad och en del nötter, särskilt i eftersmaken. En trevlig porter med en skön munkänsla, lite krämig sådär. Vidare kan sägas att vätskan var torr, bitterheten stabil. Ett lyckat samarbete men etiketten går inte till historien som den vackraste som skådats.

3,75/5

Säsongens första säsongsöl provade.

Då var det daga att börja prova några av julölen, eller säsongsöl/vinteröl är nog ett lämpligare ord för dem.



Nostradamus från belgiska La Caracole tjuvstartade det hela, ölet drack jag i slutet av november. Det visade sig vara en trevlig dryck. Färgen var brunröd, aningen grumlig. Skummet var stort och lämnade trevliga rester i glaset.

Fruktig arom med mycket karamell även en del jäst och nötter. Söt smak med frukt, nötter, karamell och socker. Hyfsat fyllig och klart drickbar. Eftersmaken var lång med inslag av värmande alkohol. Inte tokig men det är en fördel om man gillar söta öl.

3,5/5



Mr Sno'balls från skotska Harviestoun fick äran att bli årets andra säsongsöl på hemmaplan.

Vätskan var klar, kopparfärgad. Skummet var vitt och halvstort, lämnade rester.

En frisk och ganska söt doft med mycket citrus, gräs, malt och lite jäst. Inga som helst "juliga" kryddor.

Smaken innehöll ovannämnda citrus, gräs, malt, karamell, bröd och diskmedel. Väldigt lättdrucken och frisk, vätskan var torr och ölet inte särskilt fylligt. Drickbar javisst men inte särskilt intressant. Inte min favoritstil vad gäller öl, dessutom noll julkänsla trots den fina snögubben på etiketten.

3/5

Founders Double Trouble IPA

Igår var det dags att dricka den första ölen som köptes i Köpenhamn. Hittade inget bäst före eller annan information om hur gammal eller färsk min flaska Founders Double Trouble IPA var så det var lite spännande att smaka.



Vätskan hade en trevlig, grumlig orange färg. Skummet var vitt och kompakt, lämnade rester i glaset.

Doften var söt och härligt fruktig, i synnerhet ananas. En del gräs och russin tyckte jag mig också känna. Helt klart en sådan där skön doft som man länge kan sitta och sniffa på.

Första klunken var rejält bitter, ölet hade härliga mängder humle. Mjuk känsla och en fin balans. Vätskan hade också en oljig känsla. Mycket grape och ananas i smaken. I den rejält bittra eftersmaken upplevde jag nötiga toner. Kroppen var runt medium, halten kolsyra var inte överdrivet hög. Lättdrucken och frisk. Sympatisk öl helt klart.

4/5

Synd att jag inte köpte fler, bara att hoppas att denna hittar till bolaget nångång i framtiden.

Great Divide Fresh Hop Pale Ale

Var väldigt nyfiken på att prova Great Divide Fresh Hop Pale Ale, så det krävdes ingen längre betänktetid innan kapsylen åkte av. Nyskördad humle, ja det låter inte helt fel. En kort recension följer.



Vätskan var klar, bärnstensfärgad. Skummet var mycket stort och tjockt. Lämnade fina rester på glaset.

Mycket humle i doften liksom en del citrus och frukt. En inbjudande och fräsch doft.

Smaken var ganska besk, grape, knäck, gräs och frukt. Vätskan var torr och lättdrucken. God öl men kanske inte sådär alltför spännande i längden. Hände inte så mycket med smaken, inte någon komplex öl men god förstås.



3,75/5

Köpenhamn, måndag

Den sista delen om Köpenhamn. Dagen började med en härlig hotellfrukost, javisst är det trevligt att sitta och mumsa i sig en bastant frukost. Tåget hem till Stockholm hade avfärdstid 16.19 så vi behövde inte stressa.



Efter att ha checkat ut och lämnat väskorna i hotellets bagagerum började vi med att besöka Kihoskh. Tänk om vi kunde ha sådana kiosker i Sverige, tanken är smått svindlande. Ungefär 15 minuter från centralstationen låg stället, de hade ett överraskande och stort utbud av öl, de flesta i stora kylskåp. Runt 10 olika från de Molen såg jag bland annat. Ekvationen gick inte riktigt ihop, ja att ett sådant ställe har sådan öl.




Köpte två öl för mina sista danska mynt.



Det var en gråmulen måndag med lite regn så vi bestämde oss för att gå till ett ställe där vi kunde sitta och dricka några sista öl samt spisa något. BrewPub København blev det, ett ställe med ett mycket centralt läge.




Det var det första stället som vi besökte som hade en svensk bakom bardisken, inga problem med beställningen med andra ord. Fast å andra sidan var det inga problem på de andra ställena heller, förstår man inte vad någon säger är det bara att se glad ut och nicka lite då och då. Det var inte särskilt många själar inne på stället, kanske inte så konstigt då det ändå var en tidig eftermiddag en helt vanlig måndag. Stället hade en trevlig innergård som säkert är riktigt mysig under det varma halvåret.




En PJ Harvey IPA beställde jag först in. Kopparaktig färg med ett litet smutsvitt skum som försvann snabbt. Doften innehöll malt, nötter, lite citrus samt väldigt svaga toner av rök. Smaken var inget särskilt, inte så fräsch vad gäller citrus och tropiska frukter som jag hade hoppats på. Helt klart var detta en brittisk IPA. Bitterheten var mild, även en del jäst i smaken. Eftersmaken var väldigt nötig. I ärlighetens namn en ganska tråkig öl. 2,5/5



Sista och avslutande ölet under den trevliga vistelsen i Köpenhamn blev en Schlager Jul. Jag kom att tänka på ett av Göran Perssons smått klassiska kommentarer då jag satt och drack ölet. Vad var det han nu sa om Mona Sahlin. "Det är inga märkvärdiga saker som kommer ur hennes läppar", ja något åt det hållet var det. Likadant var det med BrewPub Københavns öl, inga märkvärdiga saker.

Nå tillbaka till julölet. Färgen var mörkröd med ett par centimeter stort vitt skum. Mycket karamell och malt i doften, inte så mycket kryddor. I smaken dök det upp en del kryddor, bland annat kanel. Rostad malt och choklad kände jag också. Halvfylligt öl men en oljig känsla på vätskan. Tråkig även den. 2,25/5

Alla beställde vi in Smørrebrød då vi satt där, jag tog en rostbiff. Den smakade oändligt mycket godare än ölen.



Sedan var det dags att hämta ut väskorna från hotellet (personalen hade inte snott några flaskor, fint så) och bege sig mot centralstationen.



Jag hade inte åkt en längre resa med snälltåg på över 15 år. Brukar aldrig bli åksjuk men nu kände jag av en del, X2000-tåget "gungade" ganska mycket tyckte jag. Inte den absolut trevligaste upplevelsen även om det gick bra. Bra med Internet så att man kunde fokusera på det. Helt klart föredrar jag att flyga, särskilt då prisskillnaden oftast är löjligt liten. Tågresan tog närmare 5,5 timmar. På tåget drack vi väldigt söta drycker med noll beska, däremot var de extremt lättdruckna.



Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än att Köpenhamn är en fantastisk stad för en med ett stort ölintresse. Det finns en massa intressanta ställen som alla ligger väldigt centralt om man har centralstationen som utgångspunkt. Jag blev lite extra förtjust i Barley Wine tackvare det underbara äldre paret som drev stället, där snackar vi om en servicenivå som var otrolig. Det var en fröjd att se grabbarnas ögon hur de lyste då vi besökte ölbutikerna, verkligen som barn på julafton. Bryggeripubarna som vi besökte hade de tråkigaste ölen men miljön på framförallt Nørrebro Bryghus var riktigt trevlig. Svårt att säga vilken av de vanliga barerna som var bäst, alla hade de en egen stil och karaktär. Den dansande personalen på Plan B lär jag inte glömma i första taget inte heller den sköna liraren bakom disken på Ørsted Ølbar & Cafe. Ännu lite trevligare blir det att besöka Köpenhamn då vår stackars valuta är starkare, nu är verkligen vi svenskar "Nordens polacker", ja om än lite elakt sagt. Ett återbesök blir det garanterat!