Slapparhelg vid Torneälv.

För fjärde året i rad tillbringade Eddan, Fettisov, Silenzi och jag en grabbhelg i stugan vid Torneälv. En väldigt skön och lugn helg där målet var att göra så lite som möjligt, det lyckades vi bra med. Fast ok, helt stilla satt vi inte. I lördags tog vi en liten åktur på runt 50 mil i finska lappland, syftet var att ta några bilder och njuta av den fina höstdagen. Nästan löjligt varmt var det då det var runt 13 grader, annat imorse när vi åkte hem. Lite blötsnö samt endast en värmegrad. Vinter lär det bli även i år, vänta bara.

Det kan gå rätt vilt till i skogarna i norr i september då renarna håller på och parar sig. Med andra ord är det läge att vara lite försiktig, de rackarna kan gå på attack om man kommer för nära.




I fredags besöktes Systembolaget i Lule, närmare bestämt butiken i Storheden. De hade verkligen ett svagt utbud. Tre för mig okända öl från Nyckelbryggerier fanns iallafall på hyllorna.



Lite senare på dagen besöktes Alko i finska Pello. Inte heller de hade några alltför spännande pjäser på hyllorna men lite kul var det att hitta ett par öl från Flying Dog.



Nyckel Pilsner blev helgens första öl för min del. Tyvärr var den som jag misstänkte, tråkig.



Mycket, mycket ljus vätska. Skummet var väldigt vitt och ganska litet. Maltig, söt och lite smörig. Finns inte så mycket att skriva då ölet var väldigt enkelt och småtråkigt. Inte min typ helt enkelt. 1,75/5



Efter lördagens biltur var det trevligt att värma den vedeldade bastun samt dricka ett par öl. Flying Dog Old Scratch Amber Lager hade jag tidigare ej druckit.



Den hade en fin bärnstensaktig färg och ett helt ok skum. Inte alltför avancerad men småtrevlig med en stabil maltighet som balanserades av humlen. Mycket karamell, frukt kanske en stänk "trä". En hygglig beska, ingen tjock kropp dock oändligt tyngre jämfört med de tre ölen från Nyckelbryggerier. 3,25/5



Piteå Lager vill jag inte påstå är en öl man behöver ägna timmar åt att försöka få tag på. Ytterst beskedlig liksom "brorsan" Nyckel Pilsner. Ljus vätska, fluffigt vitt skum som försvann snabbt. Brödiga toner, tunn känsla. Svalkade ok efter bastun men det är ingen öl man kan sitta med i en timma eller så. Lågt betyg, 1,5/5.

På söndagen tillagade vi renskav utomhus, till den drack jag den tredje och sista ölet från Nyckelbryggerier. Tack gode Gud! Nja, riktigt så illa var det kanske inte men några skoj öl var de tyvärr inte.



Nyckelöl var väldigt lik Nyckel Pilsner samt Piteå Lager. Vem vet, det kanske rör sig om samma öl men olika etiketter? Nejdå, riktigt så illa är det inte då det ändå var små, små skillnader på ölen. Brödig, lite hö. Inte mycket till eftersmak, ja ni kan det där. Vanlig, klassisk ljus blasköl. 1,75/5

Lite elakt kanske, men vi kom alla överens om att vi aldrig kommer att köpa de tre nämnda ölen från Nyckelbryggerier igen. En lite värdigare avslutning blev det på söndagen då jag drack en Flying Dog Snake Dog IPA, en öl som är stabil. Har druckit den några gånger och blivit lite småglad varje gång. Det är ju ett bra betyg för en öl.



Helgen går inte till historien som världens bästa helg då det gäller öl men det var inte heller syftet. Det är verkligen skönt att ibland bara lyssna på tystnaden. Norrsken och en fantastisk stjärnhimmel såg vi både i lördags och i söndags, verkligen förtjusande vackert. Att sitta framför en öppen eld är förstås inte heller det fy skam. Livskvalitet är ett lämpligt ord.



Som lite kuriosa måste jag nämna att jag fick blåsa på den finska sidan. Rätt otroligt då man ytterst sällan ser poliser i de trakterna. Men onekligen ett bevis på att man aldrig, aldrig skall chansa. Alkoholmätaren visade förstås 0,0. Visar mätaren något annat har man verkligen förlorat ansiktet.

Möte på Akkurat, hjortron Cantillon?

"En ölentusiast vill träffa några andra för en trevlig stund på Akkurat, tanken är att dela på en flaska Cantillon Soleil de Minuit Hjortron om nu intresset finns."

Svar till den mystiske mannen med hjortron i bröstfickan."

Åh, det där med kontaktannonser är inte enkelt. Hur som helst, Mattias från Hirigalzkar på öläventyr samt hans polare Danne är klart intresserade.

Billigt är det inte, men förhoppningsvis en upplevelse. 795 för 75 cl, flaskan är från 1999. Blir vi 4-5 stycken känns ändå kostnaden rimlig. Är vi fem som delar på en flaska blir det 15 cl för 159 spänn. Givetvis är man välkommen även om man inte vill dela på nämnda flaska. Jag har för mig att Akkurat har en hel del annat gott i kylarna.

Frågan är bara när? Min första tanke var en helg, men det är lite svårt att hitta ett lämpligt datum. För egen del ställer det till lite då jag jobbar en del helger. Vad tror ni om en vardag? Då behöver det inte bli så blött utan det blir mer fokus på några öl.

Torsdag 8/10 kan det passa?

Imorgon ska jag upp till Tornedalen för en skön slapparhelg, någon dator följer ej med. Det är knappt så att ens mobilen fungerar där vilket är skönt. På måndag är jag med i matchen igen.

Nya vätskeregler på flygplatser i EU.

Äntligen säger jag bara!

Enligt denna artikel i Guardian har EU-tjänstemän undersökt möjligheten att upphäva gällande förbud vad gäller vätskor i handbagaget på flyget. Från och med 2012 skall nuvarande förbudet försvinna på flygplatser som hanterar fler än 10 miljoner passagerare. Flygplatser med färre än 10 miljoner passagerare får vänta till 2014.

Från och med nästa år skall passagerare som kommer från områden utanför EU kunna medföra vätskor på anslutningsflyget inom EU. Det har inte varit skoj för dem som köpt en butelj eller två i tex Kina för att sedan bli av med flaskorna då de skall byta kärra i Europa. Undrar förresten vart de flaskorna tar vägen? Vi snackar inte några få flaskor.

Mycket bra nya regler enligt mig, men varför vänta så länge? Nuvarande vätskeregler är det löjligaste påhittet i mannaminne.

Tänk vad smidigt att efter ett besök i säg Bryssel kunna ha lite skoj öl i handbagaget. Det är inte alltför många år sedan man kunde fylla ryggsäcken och vara förvissad om att flaskorna skulle överleva.

Stockholm Beer Festival 2009, del tre.

Dags för den tredje och sista delen om Nacka. Det måste jag redan nu skriva att jag gärna besökt mässan ytterligare någon dag men tyvärr finns det inte tid för det. Bara att vackert vänta i ett år.



Nils Oscar erbjöd ett par nyheter i år, jag provade deras Hop Yard IPA. Alltid spännande med en svensk IPA, tyvärr är man lite skadad av all amerikansk IPA då man oftast tycker andra länders IPA knappt smakade något. Riktigt så illa var det inte med Hop Yard, den var stabil men inget extra tyckte jag. Lite mer av allt hade varit fint. Rätt angenäm doft av citrus och grape, en viss nötighet i smaken. Avslutningen var ganska bitter och småtrevlig. Svårt att sätta betyg men 3,25/5 får det bli denna gång.



Efter det korta besöket hos Nils Oscar återvände vi till OT, där mötte jag ytterligare några andra ölbloggare, nämligen Hirigalzkar med kompis samt Stefan från Beer Drivel och hans polare. Även Joakim från Good morning Beer Lovers träffades. Mässan i Nacka är verkligen kul på det sättet att man träffar så mycket roliga människor. Tidigare på lördagen då jag var på väg från en monter till en annan var det två lirare som mer eller mindre med "våld" drog in mig för en pratstund. Har ingen aning om vilka de var men som sagt, det är alltid kul att prata öl med folk.



Hos OT delade Fajanen, Hirigalzkar och hans kompis samt Eddan och jag på en flaska Moylans Hopsickle Imperial Ale. Där snackade vi om en extremt besk humlebomb, så mycket mer än själva beskan var det svårt att känna. En massa grape förstås samt en del karamell, men vilken bisarr pjäs! Rå och galen men ändå kul på sitt egna lilla sätt. En hel flaska skulle jag nog inte klarat av ensam. 3,75/5



Efter den intressanta upplevelsen med Hopsickle delade vi fem på två flaskor Bear Republic Racer 5 hos Monks. En väldigt trevlig IPA, mycket tropisk frukt och citrus. Jämfört med Hopsickle var denna mer balanserad tackvare malten. Helt klart en trevlig IPA som kändes lättdrucken, speciellt den torra och trevliga bittra avslutningen gillade jag. 4/5

Tiden den gick fort då man hade trevligt, det var läge att börja avrunda dagen. Vi valde att göra det hos Brill & Co.



Avslutningen blev nästan lite komisk, jag kom att tänka på Plexs legendariska kommentar då Janne Holmlund hoppade sitt klassiska svanhopp i OS 1980.



-nej!

-oj oj oj oj oj!

-vad gör karln?

-aj aj aj aj aj aj!

Anledningen till ovanstående är att jag beställde ett smakprov 5 cl Mikkeller Black, men liraren bakom disken hällde närmare 30 cl i mitt glas. Jag vetetusan vad det handlade om.



Det kan jag säga mina damer och herrar att en sådan mängd öl med styrkan 17,5% känns ganska fint dagen efter. Mikkeller skriver på sin hemsida att det är inte en öl för svaga själar, det kan jag gott hålla med om. En mäktig doft på ölet, härlig med en känsla av portvin, russin och choklad. Alkoholen kändes en del i doften. Skummet var obefintligt och ölet hade typ ingen kolsyra. Kroppen var tung. Smaken var lite eldig av all alkohol dock inte obehaglig. Fast onekligen kittlade det och brände en hel del i käften. Brända toner, choklad, frukt, sötma, portvin, rök, bär, malt,ja en upplevelse! Kul att ha provat även om det blev lite mycket. 4,5/5

Mikkeller Black hade varit en stabil clou på dagen men det blev en öl till, nämligen AleSmith Wee Heavy. Andra gången jag provar den och precis som vid det första tillfället var smaklökarna någonstans långt borta i solsystemet.



God det var den, fruktig, tjock och fin. Skön munkänsla och en fint värmande alkohol.

Under mässan träffade jag på Jonas från Öl i Stockholm vid några tillfällen. Om Gnaget vinner SM-guld och både Bajen och DIF åker ur lovade han att tatuera serietabellen på ryggen. Återstår att se hur det blir med den saken.

Helt klart en trevlig dag i Nacka, mycket ölsnack blev det precis som det skall vara. De flesta ölen jag drack var riktigt bra, fast några bottennapp fanns där förstås som alltid. Inför mässan skrev jag ner 26 öl som jag ville prova, sju av dem lyckades jag till slut prova, ett ganska normalt facit. Det är svårt att inte vara spontan då man lallar omkring inne på mässområdet, man missar många men hittar andra. Kaggen missade jag av någon anledning, trots att jag t o m tog en bild på pumparna.



Ett par saker borde arrangörerna fixa, dels bättre busstransporter till mässan samt göra något åt värmen i hallen. Ibland trodde jag nästan att jag var i Dubai pga hettan. En sak som är värd att nämna är att det knappast existerade några bråkstakar på ölmässan, jag såg iallafall inga. Visst är en del ganska berusade men det brukar gå lugnt till ändå. Måste vara skönt att arbeta som ordningsvakt där.

Vi ses nästa år igen!

Stockholm Beer Festival 2009, del två.

Då var det dags att fortsätta sagan om lördagens äventyr i Nacka.

Hos Monks försökte jag beställa ett par öl men inte helt oväntat blev svaret "de har vi inte här". Jag gillar inte att man har en miljard olika öl på listan samt på Stockholm Beers officiella hemsida men väl på plats lyser de med sin frånvaro. Dessutom är det lite surt att behöva köpa en hel flaska, inga smakprov där inte. Nåväl.

Lätt besviken var jag men det slutade ändå med att en flaska Barley Island Barfly IPA köptes, en öl jag aldrig hört talas om tidigare. Det var ingen IPA som går till historien.



Orangeaktig färg med ett hyfsat vitt skum. Tropiska frukter fanns i doften och smaken men det var inte någon explosion av dem. Nä, det var en rätt anonym och lite försiktig IPA. Vätskan kändes lite torr och någon käftsmäll från humlen var det inte tal om. Nja, sisådär om jag skall vara ärlig och det skall jag förstås vara. 3/5

Efter den beskedliga IPA:n styrdes kosan mot Brewery Internationals bås. Där hade jag hoppats att Johan från FemKommaNoll TV skulle stå och slita men han hade en ledig dag i lördags. Nå, jag träffade honom under kvällens lopp ändå, ja det är alltid kul att träffa andra ölbloggare. En flaska Rodenbach delade Eddan och jag, vilken härlig dryck!



Vacker mörkbrun färg, väldigt litet skum. Malt, frukt, vinäger, körsbär, vanilj, äpplen och citron, många dofter och smaker på en mycket trevlig och uppfriskande öl. Syrligheten var skön, inte brutal men bara allmänt trevlig. Ölet kändes balanserat och eftersmaken var lång och fin. En höjdare helt klart! Sour Ales måste jag dricka oftare, ja visst är det så! 4/5

Därefter var det dags att besöka Oliver Twists monter. Ja jädrans vilka grejer de hade! Hade man stått där och druckit en öl per dag hade man fått stå många, många dagar.



Great Divides 15th Anniversary Ale Double IPA ville jag gärna prova men den fanns inte under festivalens första helg. Istället tog jag en Left Hand 400 Pound Monkey IPA på fat trots att även Hercules fanns på fat. Men, men det är alltid kul att prova öl man tidigare ej retat sin strupe med.



Återigen en IPA som var lite av en besvikelse. Färgen var som äppeljuice, skummet ganska litet men kompakt. Ananas och grape i doft och smak, ja det gamla vanliga kan man säga. Smaken var på något sätt ganska tunn, beskan var inte heller den alltför dramatisk. Jag vet inte om man kan säga det men ölet kändes lite opersonligt, lite som att själen var på annan ort. Givetvis drickbar men långtifrån intressant. 3/5

Föga förvånande var det mycket folk hos OT.



Nå, nästa öl som jag provade var betydligt bättre. Otroligt nog det första ölet jag druckit från Lagunitas Brewing Company. A Little Sumpin' Extra! Ale närmare bestämt.



En klart trevlig DIPA som hade mycket av det jag gillar med öl, karaktär och smaker. Tropiska frukter, bla mango. Inte så lite grape, en stänk vanilj. Smakerna kändes rena och fina, avslutningen var lång och skönt bitter. Trevlig munkänsla på ölet, ja hela skapelsen var mycket bra. 4,25/5

Efter OT riktades den tunga kroppen mot Brills monter igen. Fajanen slog följe med oss.



Vad sägs om en skvätt Dugges Never mind the Bollox! Även här snackar vi om en väldigt mumsig och fin öl. Färgen var mörkt bärnstensaktig, skummet tämligen rejält. Någon bild verkar det som att jag ej lyckades ta, nä det är inte helt lätt att alltid hålla tungan rätt i mun. Never Mind bjöd verkligen på en skön käftsmäll, väldigt smakrik. Mycket gräs, grape, humle och en del karamell. Undrar om inte jag även kände lite, lite smak av choklad? Ölet hade en skön bitter avslutning, fint balanserad. Så trevligt med en svensk Dubbel-IPA! Lika brutal är den inte som en del galningar från USA men vad gör det? 4,25/5

Apropå Dugges, en trevlig artikel i tidningen Vin&Gastronomi om hans verksamhet.

En till öl blev det hos Brill innan det var dags att röra på sig igen, Mikkeller Jackie Brown. Jag vet inte, jag kanske inte riktigt lärt mig att dricka Brown Ale då jag tyckte att den var rätt blek.



Det var inget fel på ölets utseende och allt det där men smaken var allt lite tunn. Choklad, karamell och svaga kaffetoner kände jag liksom lite nötter. Men det hände inte så mycket i munnen. Dåligt var inte ölet men inte direkt spännande. Jag tyckte att doften var roligare än smaken, även om det inte var någon intensiv doft. 3/5

Ett till inlägg blir det om årets ölmässa, häng med då avslutningen på kvällen var rätt spektakulär.

Stockholm Beer Festival 2009, del ett.

Vaknade tidigt imorse av att munnen var lika torr som Bosse Ringholm. Huvudet lite lätt tungt, men oj vad kul det var igår! Mycket trevligt att träffa andra bloggare även om det inte blev så mycket samtalande med alla. 17 öl provade jag "seriöst" sedan blev det även ett antal där mängden vätska var så liten att det var svårt att rättvist bedöma ölen. Några små skvättar whisky blev det också, Ardbeg Supernova var helt sanslös vad gäller rökighet och smak.



Kring halv två anlände Eddan, min svåger samt jag till Nacka. Tyvärr kunde inte Silenzi eller Eirik följa med men det kommer nya chanser i framtiden. I Nacka blev vi till slut en liten grupp då även Jocke, Ola och "Lillen" anslöt till vårt sällskap. Alltid kul att vara ett gäng då man provar öl. Låt vara att det är svårt att kunna hålla ihop hela tiden då det är så trångt plus att alla har sina ideér om vad man vill prova.



Öl nummer ett igår blev en Mora Kölner som fanns hos Bishops Arms monter. Kölsch är en ölstil jag sällan dricker så den var kul att prova. Lite grumlig karaktär på vätskan, skummet var litet. Tydlig maltkaraktär, lite gräsig men framförallt fruktig. Beskan var inte helt tokig men i det stora hela var det ingen superavancerad öl. En lättsam öppning på dagen helt enkelt. I anteckningarna skrev jag att det fanns en viss rökighet i ölet men ändå inte. Ibland vet man inte ens själv vad man menar, nå livet är fullt av små mysterier. Betyget blev 3/5.




Andra ölet för dagen blev en flaska De Molen Lusten&Lasten, en stabil tripel som köptes hos Monks. Tyvärr var De Molens Storm&Averij slut. Skönt utseende på vätskan, skummet var rätt stort och tjockt. En hel del sediment i flaskan. Både doften och smaken innehöll mycket kryddor och jäst. Väldigt fruktigt öl och ganska sött. En hel del äpplen och torkad frukt fanns i smaken. Ölet hade en viss värmande effekt men i det stora hela kändes inte alkoholen mycket. Helt klart en väldigt trevlig öl som jag gärna dricker igen. 4/5



Efter den trevliga lilla stunden med Lusten&Lasten väntade en mindre trevlig upplevelse. Hantverksbryggeriets blåbärslambic Alkemisten var en klar besvikelse. Alkemisten har jag i många år velat prova men det hade aldrig blivit av. Det var inget fel på ölets utseende, där var allt helt ok. Doften påminde om en lambic dock var syrligheten inte alltför våldsam. Någon doft av blåbär kan jag inte påstå att jag kände. När jag väl smakade på ölet tog det stopp vad gäller lambickänsla, det fanns typ ingen syrlighet. Inte mycket till blåbärssmak heller, nä jag tyckte att det mest smakade papp och allmänt konstigt. Precis som Jocke sade blev det lite mer smak om man drog in luft i munnen samtidigt som man hade vätska i munnen. Men helt klart en stor skuffelse. Sämsta ölet jag drack i Nacka, ja tyvärr var det så. 1,5/5.



Finsk öl stod näst på tur, nämligen Hullujussi Porter från Teerenpeli. Finsk öl håller långt ifrån världsklass och denna var inte heller någon fantastisk upplevelse dock helt ok som man brukar säga. En porter med det klassiska mörka utseendet. Ganska litet men tjockt skum. Smaken och doften var mild, mer choklad än kaffe. Rostigheten var lätt. Vätskan var lite tunn och torr. 3/5

De svenska småbryggerierna bjöd inte på så mycket nyheter i år men en sådan var iallafall Slottskällans Red Ale. Om den antecknade jag inte så mycket mer än att den kommer till Systembolaget 1/10 samt att jag direkt kände att det var en öl från Slottskällans. Det är det där med hussmak. Någon bild på ölet glömde jag bort att ta. Ölet såg rätt fint ut i glaset, färgen var rödbrun. Fruktig och maltig antecknade jag liksom att beskan var hyfsad. Helt klart får jag återkomma då ölet finns att köpa på Bolaget. 3,25/5

Nästa öl lyckades jag inte heller fånga på bild, det var Nøgne Ø Aku Aku Lemongrass Ale som intogs hos Brill&Co. Färgen var guldaktig och hela ölets karaktär var väldigt kryddig, i synnerhet citrongräs. Thailand och dess mat började jag fantisera om då jag drack Aku Aku. Tyckte också att ölet hade en viss karaktär av en Radler, ja ni vet tyskarnas läskande sommardryck som är en blandning av öl och läsk. Aku Aku var helt klart frisk och lättdrucken, inte direkt avancerad men rätt kul. 3/5

Fortsättning följer.

En härlig dag1

Måste säga att det va en underbar dag i Nacka idag!

Kvällenn avslutades med en Mikkelller Black, 5 cl var smakprovet på men liraren bakom disken gav mig typ 30 cl. Hallelujah jag är frisk igen!

Mikkeller Black, 17,5% är inget för småpojkar eller småflicko men det vore skojj att bjuda på! Satan, ja den satt fint kan man lugnt säga!

Jg ber att få återkomma imorgone eller på måndag, en härlig dag det var det i Nacka!


Tack o godnatt!

Imorgon är det dags!

Visst är det trevligt med en ljummen september? De senaste veckorna har verkligen bjudit på trevligt väder. Imorgon hoppas jag också att det skall bli trevligt då det är dags för årets besök på Stockholm Beer Festival i Nacka.

Ett tjugotal öl som jag verkligen vill prova har jag skrivit upp, gjorde något liknande även förra året men då sprack det redan från början. Det är kul att vara spontan men i år ska jag iallafall försöka följa min lista någorlunda.

En inte alltför vild gissning är att en hel del tid kommer att tillbringas i Brills respektive Monks monter. Andhrimnir Barleywine, klockan 19 på lördag vill jag verkligen prova liksom Aku Aku om den nu finns kvar.

Det kommer att bli en rolig dag! Vi ses!

Jag tillhör nog inte målgruppen.

Antar att jag inte är ensam om att ha fått mail från Star PR angående Budweiser. I det bifogade faktabladet med titeln "Därför är Budweiser världens mest avancerade öl" svarar Georg Reisch, Budweisers bryggmästare på en del frågor. Apropå Georg Reisch, han kommer att besöka Stockholm Beer Festival idag, imorgon och på lördag för den som är intresserad.

-Varför skall man dricka Budweiser?

"För att man gillar hur den smakar. Den har en ren och fräsch smak som har varit densamma sedan det första Budweiserölet bryggdes 1876. Vi använder faktiskt fortfarande samma jäststräng som Adolphus Busch tog fram när ölet introducerades."

"Det är ett erkänt faktum att rena öl är svårare att brygga än kraftiga öl. Budweiser renhet gör det därför till det svåraste och mest avancerade öl jag som bryggmästare bryggt. Processen förtjänar all respekt, även om lager inte hör till ens egen preferens.

"Att jag personligen tycker att ölet är de godaste jag druckit gör valet enkelt för mig. Jag har full respekt för dem som vill ha kraftiga öl, såväl för dem som producerar det, men var sak har sin plats."

-Vad innebär ditt arbete som bryggmästare på Budweiser?

"Att vara bryggmästare på Budweiser är som att vara vetenskapsman, filosof och lärare på en och samma gång. Vårt jobb är att leda och inspirera all duktig personal som arbetar med öltillverkningen så att vi tillsammans kan ta fram en öl av bästa möjliga kvalitet."

"Vi är vetenskapsmän eftersom vi förstår de komplexa biokemiska reaktioner som äger rum i bryggeriet, och alla matematiska formler som bryggning av öl grundar sig i. Vi är filosofer och lärare eftersom vi instruerar och lär alla bryggare den avgörande betydelsen av de tusentals uppgifter vi gör varje dag. Det är i detaljerna det ligger och det är viktigt att alla arbetar konsekvent och mot samma mål. Jag brukar även säga att vi är sensoriska konstutövare då vi skapar ett öl med vackert utseende och fantastisk arom och det kräver faktiskt en viss konstnärlig ådra.

-Hur försäkrar du dig om att kvaliteten på varje Budweiser är optimal?

"Allt grundar sig förstås i att vi alltid använder de bästa råvarorna och har rigorösa kontroller av dessa. I mitt arbete som bryggmästare är jag engagerad i hela bryggningsprocessen. Vi stämmer av och har kontroll över varje steg i framställningen samt gör rutinundersökningar, analyser och smaktester för att försäkra oss om att kvaliteten är så hög som den skall vara. Varje dag flyger vi in prover från våra 12 bryggerier i USA till St. Louis och prick klockan 15.00 testar vi prover från varje fas i bryggningen från alla bryggerier. Vi gör dagliga smakprov på alla råvaror som används i produktionen, från korn, ris och humle till odlingen av jäststammarna. Vi smakar på vörten från bryggeriet, det fermenterade ölet från den första jäsningen samt det lagrade ölet, det som är färdigbryggt och slutligen testar vi färdigpaketerat öl. Den här kombinationen av undersökningar, analyser och petnoga tester låter bryggmästaren bevaka och garantera kvaliteten och kontinuiteten av all Budweiseröl."

-Varför gör ni de här testerna?

"För att försäkra oss om att ölet utvecklas på rätt sätt, och smakar likadant varje gång som du dricker en Budweiser. Människans smaksinne kan urskilja en del på en triljon, något många inte vet om, men med den kunskapen i ryggen ökar förståelsen för hur mycket en liten skillnad kan påverka upplevelsen av ölet. Vårt smaksinne är ungefär 1000 gånger mer exakt än det resultat vi skulle få från en analys gjord i ett laboratorium. Det är därför som de här dagliga smakproverna är så viktiga och det är därför som vi tar oss den tiden. Bryggmästarna är den sista utposten när det gäller att försäkra sig om kontinuiteten och den höga kvaliteten i ett Budweiseröl."

-Är det sant att ni fryser ner Budweiseröl?

"Ja det är sant. I början av 1980-talet började Anheuser-Busch regelbundet kryogenetiskt frysa Budweiseröl för att jämföra smaken från år till år och årtionden till årtionden. Att kryogenetiskt frysa ned någonting innebär att man arbetar på extremt låga temperaturer. Denna metod använder vi för att säkerställa att utseende, aromer och smak förblivit detsamma. Genom det här projektet har vi lärt oss att vi har varit framgångsrika i vårt uppdrag att agera beskyddare av den kontinuerliga smaken av Budweiser."

Undrar om han verkligen tycker att Budweiser är det godaste ölet han någonsin druckit? Tillåt mig att tvivla. För egen del har jag druckit Budweiser en gång, det är bra så.

När det vilda vattnet möter den i midnattssolen mognade malten.

Det är inte alltför lätt att översätta från finska till svenska men här har ni en fri tolkning:

"När det vilt rinnande mjuka vattnet och den i midnattssolen mognade malten möts, föds en öl, vilken finländarna uppskattar. Frisk och fyllig. Bra stunder är guld värda."

Ovanstående poetiska lilla text finns att läsa på finska ölflaskor av märket Lapin Kulta. Jag insåg häromdagen att jag aldrig recenserat Lapin Kulta, en öl jag trots allt druckit några gånger. I somras fick jag ett par buteljer i gåva, en variant på 5,2 och en annan på 4,5. Den sistnämnda säljs inte på den svenska marknaden så vitt jag vet. Rätta mig gärna om jag har fel.



Egentligen finns det inte så mycket att skriva om de bägge ölen. De var väldigt lika.

Noterbart är dock att varianten på 4,5% hade större skum än den på 5,2, dessutom satt skummet kvar längre på glaset.

5,2% var aningen sötare, men annars var det svårt att avgöra någon större skillnad. 4,5% var lite vattnigare, ja inte riktigt lika "smakrik" om man nu kan använda sådana ord om de två ölen.

Inget av ölen doftade alltför mycket, en viss klassisk brödighet fanns där förstås. Väldigt ljusa bägge två, tror inte att jag såg någon direkt skillnad i färg.

I mitt senaste inlägg skrev jag att det inte skulle bli några fler öl före Nacka på lördag, ja så kan det gå. Var helt enkelt tvungen att tömma förrådet lite, dessa låg bra till helt enkelt.

Betyg?

Ja, vad ska man säga? Inte lätt, tror nog ändå att jag gillade 4,5:an mest, mycket tackvare ett vackrare skum. 1,75 till den och 1,5 till 5,2%. Bägge passar väl som bastuöl men inte så mycket mer.

Black October från Sigtuna.

En tisdagsöl är aldrig fel så jag tog chansen och provade Sigtunas Black October igår, en öl som släpptes bland oktoberölen. Sigtuna October är en schwartsbier, en ölstil som jag inte druckit eller dricker särskilt ofta.



Som synes var vätskan mycket mörk, ja svart kan man kalla den. Skummet var inte särskilt stort och lade sig till ro rätt snabbt.

Tydliga rostade toner i doften, en del kaffe, choklad liksom svaga röktoner.

Smaken var ganska stabil, choklad och kaffe men även soja och en hel del rostad malt. En viss syrlighet fanns där också. Tyckte mig känna något sött i eftersmaken samt smak av nötter. Lättdrucket öl som var medelfylligt.

På det hela en trevlig öl som var klart godkänd. Det lilla jag störde mig på var att jag bitvis tyckte att vätskan var lite väl tunn och vattnig.

3,5/5

Nu lär det inte bli några fler öl före lördagens besök i Nacka.

Ingen Gonzo till Finland.

Läste nyss på den finska kvällsblaskan Iltasanomat att Gonzo Imperial Porter inte får säljas på Finlands motsvarighet till Systembolaget, Alko.

Alko var positiva till en försäljningsstart men Valvira, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården satte stopp då de ej gillade etiketten på Gonzon. Det var inte skelettet men däremot cigaretten som var den felande länken. Enligt Valvira intresserar etiketten särskilt ungdomar och barn.

Verkar märklig det där, men alla länder har förstås sina egna regler. Men inte visste jag att Alkos produkter har ungdomar och barn som målgrupp. Alltid lär man sig något nytt.

Godingar inhandlade.

Besökte Regeringsgatan vid lunchtid idag, givetvis med baktanken att handla några av de tillfälliga mitt i månaden nyheterna som släpptes idag. Inne i butiken kände jag igen en lirare, det var ingen mindre än Baggen från ölbloggen Beerwell. Alltid skoj att träffa en bloggarkollega, även om det bara blev några minuters snack idag.



Två danskar, tre jänkare samt en svensk blev fångsten. Sigtunas Black October var ingen nyhet just idag men den har jag inte provat tidigare så den fick hänga med som lite bonus.

Bara att hoppas att dagens inköp ger en skön avkastning i form av angenäma smakupplevelser.

Tanken var att även köpa en flaska Sierra Nevada Southern Hemisphere men den tog visst slut innan affären knappt hunnit öppna. Så kan det gå.

Karhu Korpisavu

Jaha, vad skall man tro om Karhu Korpisavu, en rököl från Republiken Finland? Vanliga Karhu-ölen är verkligen inget att hurra över så förvätningarna var inte alltför höga då jag igår skulle dricka Korpisavu.

Det hela började inte så bra när jag läste innehållsförteckningen, ölet innehöll bla stärkelse samt aromämnen. Jag som trodde att rökölet fick sin unika karaktär genom rökt malt. Hmmm, fast det fuskas förstås överallt, hur många sk "rökta skinkor" tror ni är rökta på riktigt?

Flaskan var på 0,33 cl, 6% alkohol. Brunaktig färg, ganska likt mahogny. Ljust, vitt skum som försvann tämligen snabbt. Doften var rätt svag, lite rök och blött träd, ungefär som då man blöter laven när man skall bada bastu. Svaga toner av hö tyckte jag mig också finna samt en viss maltighet.

Smaken var tyvärr rätt beskedlig den också. Visst fanns där lite smak av rökt skinka och korv men framförallt var ölet sött. Röksmaken var svag, kände inte mycket av den. Vem vet, detta kanske var en rököl för folk som inte tycker om rököl? I dimma är allting möjligt som gamla sjökaptener brukade säga. Ölet var dessutom ganska tunt, avslutningen kändes vattnig. Inte mycket till eftersmak. Lättdrucken förstås, inte så mycket kolsyra.

Nä, skall man dricka riktigt god rököl skall man nog trots allt satsa på öl från Bamberg. Den konstgjorda aromen var ingen jättehöjdare, för svaga smaker helt enkelt. Kanske passar den bättre framför en öppen brasa uppe i Lappland, det är nog snart läge att prova om så är fallet.

2,75/5

Innis&Gunn, for the last time?

För en tid sedan läste jag Victors blogginlägg om Innis&Gunn. Jag visste att jag hade en flaska Island Cask Oak Aged Beer i förrådet, inköpt i november 2008. Läge att slå till, man får ju aldrig tveka eller hur?



Ölet bjöd på en väldigt mörk färg men ändå inte kolsvart. Inte alltför mycket skum men en del rester fanns kvar på glasets insida.

Doften var söt med inslag av rök, ek och tjära. Värt att nämna är att ölet lagrats på whiskyfat från Islay i Skottland, ja det där har ni koll på.

Väldigt söt smak, nästan lite sliskig. Mycket rök och tjära, munkänslan ganska vattnig på något sätt. Tämligen beskedlig eftersmak konstigt nog, trodde att rökigheten skulle sitta i längre.

Nä, det bästa med ölet var den lyxiga förpackningen, såg verkligen elegant ut. Det kommer att dröja innan jag återigen dricker något från Innis&Gunn, särskilt roliga är det ej men onekligen säljer de väldigt bra i Sverige.

1,75/5

För övrigt måste jag passa på att ge ett boktips. Carsten Jensen, "Vi, de drunknade". Helt suverän, bland det bästa jag någonsin läst.

Veckans Cantillon, Gueuze.

Var på lite ärenden på Södermalm tidigare idag (eller nja, igår om man skall vara helt korrekt). Är man där i krokarna är det lätt hänt att man råkar gå förbi Akkurat, så skedde även denna gång. En schysst lunch intogs sedan satte jag mig på deras uteservering, det gäller att ta chansen så länge vädret tillåter.

Som sällskap på uteserveringen hade jag ett glas av veckans Cantillon. Alla kanske inte känner till det men Akkurat serverar Cantillon på fat, olika från vecka till vecka.

Första gången jag drack en spontanjäst öl blev jag rätt tagen, tänkte väl som många andra att det inte kunde vara öl? Smakade så annorlunda och konstigt, ja snudd på äckligt. Men ack så fel man kan ha, spontanjäst öl är förmodligen den allra äldsta formen av öl. Unik öl som nästan bara bryggs i Belgien. Det är jästpartiklarna i luften som sätter igång jäsningen av ölet.

Det finns fyra olika typer av spontanjästa öl. Lambic, Gueuze, Fruktöl samt den mycket ovanliga Faro. En femte sort finns också, Mars, men den tycks ej tillverkas längre.

Gueuze är en blandning mellan ung och äldre lambik. I flaskan sker en andra jäsning då ickejäst socker från den unga lambicen blandas med den gamla lambicen. En bra gueuze brukar få ett år sig på att efterjäsa på flaska. En gueuze kan utan problem lagras i många, många år.

Ok, detta är ingen doktorsavhandling så det är kanske läge att skriva några ord om ölet som dracks.

Utseendet var grumligt, orange färg. Väldigt litet skum.

Doften? Ja den var intressant. Syrlig med vissa toner av rök och jäst. Den för öltypen så klassiska doften, eller ska man kanske skriva lukten av stall fanns där också. Låter förstås inte så väldoftande men det var det.

En påtagligt syrlig smak, men ändå inte så brutalt att ölet ej gick att dricka. Det var snarare en rolig syrlighet, ja iallafall jag blev glad då jag satt där i all enkelhet. För visst är det både roligt och spännande med öl som inte smakar som de vanliga dödliga tråkmånsarna?

Mycket citron i smaken liksom äpplen. Lätt på tungan och väldigt torr känsla på vätskan.

På det hela tycker jag att Cantillon Gueuze är en mycket sympatisk öl att dricka, lättdrucken och frisk. Syrlig med inte svårt syrlig. Ingen beska. Påminner inte så lite om champagne men med den stora skillnaden att den är godare.

Stabila 4 av 5.

Vore väldigt intressant att någon gång prova äldre gueuze. Hur karaktären och syrligheten ändras. Hmmm, det kanske är läge att besöka Kulminator i Antwerpen och se vilka äldre öl de kan tänkas ha i sina gömmor?

Eftermiddagsöl, Dark Force.

Efter en väldigt lång jobbhelg var jag sugen på något läskande, allra helst en humlebomb men då ingen lämplig sådan fanns att tillgå blev det istället en "Dark Force" från HaandBryggeriet. Dark Force anländer till Systembolaget i november så det var förstås lämpligt att prova den innan släppet. Är ju inte helt fel att på förhand veta om man skall köpa en flaska eller två.

Dark Force är förmodligen världens enda "Imperial Wheat Stout". I fredags drack jag eminenta Odin’s Tipple från samma bryggeri så det var förstås intressant att även prova Dark Force.

En rätt vacker syn då jag hällde upp ölet:



Vätskan var inte sådär extremt tjockflytande som de riktigt tunga pjäserna kan vara men fin ändå. Den bruna skummet lade sig fort. Väldigt mörk färg, ja dessa imperial stouter är verkligen små konstverk.

Rostade toner, en del kaffe och choklad. Mycket malt. En viss rökighet.

Vad gäller smaken så fanns där förstås kaffe och brända toner men även en viss sötma. Påminde lite om nötter, tyckte mig även känna svaga toner av vanilj. Trevlig bitterhet. Den relativt höga alkoholhalten på 9% kände jag inte alls, onekligen är det skillnad på öl och öl. Tror inte att jag skulle säga detsamma om en Arboga 10,2. Lustigt då man dricker öl, ibland dyker det upp väldigt intressanta smaker i munnen. Kanske är jag helt ute och cyklar men kände jag inte även en viss smak av kokos någonstans? Några direkta vetetoner var inte alltför lätta att urskilja.

Halten kolsyra var låg. Vätskan kändes ganska torr och lite tunnare jämfört med en "vanlig" Imperial stout. Jag vet inte om det är vetet som bidrar till det? Eftersmaken bjöd på en hel del choklad, en icke söt sådan.



HaandBryggeriet bevisar sig ännu en gång, jag tycker verkligen om deras öl. Dark Force kommer att kosta 48,90 på Systembolaget, jag kommer garanterat att köpa några buteljer.

Betyget blir stabila 4/5.

Tidigare har jag druckit Nøgne Ø Havrestout, Dark Force är en bra bit godare. Tyngre och mer smakrik.

Mycket goda Odin’s Tipple.

Blev inte så lite nyfiken efter att för en tid sedan ha läst Schnille och Schmaks hyllning till Odin’s Tipple. Tvekade lite om jag skulle öppna flaskan som jag fått av Eddan. Han köpte den på Vinmonopolet i Oslo för 77 NOK.

Öl är till för att njutas så det var bara att ta av kapsylen, sedan väntade en mycket trevlig stund tillsammans med ölet.

Det var en härlig, kolsvart ganska tjockflytande (dock ej som de allra tjockaste motoroljorna) vätska som rann ut ur flaskan. Verkligen en fin syn om man som jag är lite svag för svarta drycker. Skummet var inte alls stort och väldigt brunt.

Till en början var inte doften alltför stor, en del kaffe, choklad samt lakrits. När vätskan blev varmare blev det mer doft. Bränd malt, soja samt en viss "vinositet" skulle jag vilja påstå.

I ärlighetens namn blev jag lite lätt chockad eller iallafall förvånad över smaken, hade inte väntat mig att ölet skulle vara syrligt. Ok, vi snackar förstås inte om Cantillon men där fanns ändå en trevlig syrlighet samt en massa tjärpastill och salt. Nästan så att jag ville börja sjunga "Till havs", men Jussi gör det bättre så jag lät bli. Vidare tyckte jag mig finna en del läder samt rök i smaken, verkligen spännande! Undrar om det inte även fanns lite körsbär där någonstans?

Väldigt mycket malt i ölet, fint balanserat. Vätskan klibbade ej fast i munnen däremot var det trevligt att slicka sig om munnen, där fanns det en massa smak. Fylligt öl, absolut. Visst kände jag att ölet var rätt starkt (11%) men det var aldrig någon irriterande känning av alkohol. Förvånansvärt lättdrucken trots styrkan och karaktären.

Helt klart en väldigt god öl som bör provas om ni får chansen. HaandBryggeriet överraskar mig hela tiden, verkligen skoj att några av deras öl hittar hit i november tackvare Brill & Co.

Högt betyg: 4,5/5

Som lite kuriosa läste jag först Odin’s Tripple, men Tipple ska det förstås vara. Vi snackar om en mycket trevlig Imperial stout. Heja Norge!



Tråkigt är det att missa ölbloggarträffen i Stockholm imorgon, istället ska jag jobba hela helgen. Nåväl, Nacka närmar sig.

Löwenbräu Oktoberfestbier.

Egentligen är det förstås alldeles för tidigt att redan andra september dricka en oktoberfestbier, men vad gör man inte då man är sugen på något läskande?

Vanliga Löwenbräu var det bra länge sedan jag drack men deras Oktoberfestbier var rätt trevlig då jag drack den förra året. Då är den givna frågan hur årets version smakar?



Klar ljus guldaktig färg, skummet var stort och satt länge kvar i glaset.

Doften var ganska svag, lite malt och citrus kände jag. Något sött fanns där också.

Smaken innehöll en trevlig maltighet, beskan helt ok och den balanserade maltigheten rätt väl tycker jag. Lite bröd fanns där också liksom en viss fruktighet av främst citrus.

Långt ifrån något avancerat öl men ändå rätt småtrevligt sådär, bra "vardagsöl" kanske man kan säga. Det är nog inga större problem att dricka ett antal om man är törstig.

3,25/5

Apropå Oktoberfest, är det någon som besökt spektaklet?



Jag har inte gjort det, skulle förstås inte tacka nej till en resa men lite grisigt verkar det allt vara, iallafall vad jag hört. Fast det är klart, Umpah-orkestrar och tokiga tyskar är förstås aldrig fel. Under de två festveckorna är omsättningen runt 9 miljarder så det är inte någon liten lördagsfest vi pratar om.

Septembernyheter.

Som bekant var det första september igår, alltså släppte Systembolaget lite nyheter igen. Det var inte tal om världens mest spektakulära nyhetssläpp men en del intressant fanns att köpa, dessa köpte jag:



Timmermans Oude Gueuze, kommer det en Gueuze så vill jag inte missa den.
Urthell Jibernus Quentum Tripel-Triple
Urthel Samaranth Quadrium, bägge ölen från Urthel är nya bekantskaper för mig.
Old Stock Ale 2009, Old Stock är en klassiker, men den ska lagras ett tag.
Löwenbräu Oktoberfestbier, aldrig fel med lite schysst "vardagsöl".

Innis & Gunn Island Cask hoppade jag över, orkar inte med det bryggeriet längre. Ytterligare några oktoberöl lär köpas vid tillfälle, särskilt då Sigtunas Black October.

Misstänker att jag inte är ensam om att vänta på släppet mitt i månaden, 15 september.

Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 69 kr
Urthel Hop It 69,70 kr
Hoppe 99 kr
UnEarthly 108 kr
Fru Frederiksen 59,70 kr
Hr. Frederiksen 64 kr
Flying Dog Barrel-Aged Gonzo Imperial Porter 78,90 kr

Det finns sannerligen värre saker i tillvaron än att vara en ölnörd.