Årets två första öl.

Årets två första öl är nu avklarade. Först ut var legendariska trappistölet Orval, efter den följde kanske världens mest kända Barley Wine, nämligen Thomas Hardys Ale.



Orval har en ganska disig brun/orange färg. Skummet är mycket stort. Ölet doftar väldigt speciellt, hö och frukt är det första jag kom att tänka på. Kan man använda ordet "stall"? Det låter inget vidare kan man tycka utan att skämmas.

Smaken anser jag vara trevligare än doften. Syrligt är det med en hel del smak av örter, lite grape och äpple. En annorlunda smak på många sätt, känslan av vätskan är torr. Beskan är fin och ölet lättdrucket.

Helt ok öl, men helt övertygad blev jag ej. Jag kanske fick ett "måndagsexemplar"? Orval har en tendens att smaka olika varje gång.

Betyg blir typ medel, 3/5.



Öl nummer två i år var helt annorlunda än öl nummer ett. Thomas Hardys Ale årgång 2008. Färgen brunröd, inget skum. (jag hällde upp ölet mycket försiktigt)

Alkoholhalten är hög, 11,7%. Ölet är väldigt balanserat, den höga alkoholhalten kände jag knappt av då jag drack ölet.

Ölet doftar mycket malt, kola, frukt och lite bränt. Smaken är väldigt söt, knäck och mycket choklad känner jag. Inte så lite portvinskänsla över det hela. Beskan är trevlig.

Kroppen känns stor, fick en lite "fet" känsla i munnen då jag drack ölet.

Stabilt på alla sätt utan att vara absoluta världsklass. Misstänker att ölet blir mycket godare efter lagring, ska vi säga att jag återkommer med en recension om sisådär 25 år? Ni är väl med då? Tålamod är ordet.

Betyg: 3,75/5