Himmelriket

Alldeles nyss avslutades en härlig "fulölsprovning" hos min kompis Silenzi, det var han som stod som värd för aftonens övningar. Veiron, Eddan och jag provade ölen blint. Betygskalan var 0-5. Betygen som står efter varje öl är det adderade betyget från var och en av oss. Givetvis kan man alltid diskutera vad som menas med "fulöl", vi körde på billiga burköl som vi i normala fall ej köper. Vi provade åtta olika öl, nämligen dessa:



Norrlands Guld 5,2:

"Svag doft, lite brödiga toner", "ingen beska, smakar burk". "Funkar ej som bastuöl men som hockeyöl i typ Allettan". "Smakar ungdomsfylla med jäst". "Apelsin?".

Betyg: 3,75

Sofiero 5,2:

"Smakar friskare än ettan", "Smakar nästan ingenting", "Avslagen", "Diskmedel", "Doftar absolut ingenting", "Blev torr i munnen efteråt". "Inte mycket till eftersmak".

Betyg: 3,25



Blågul 5,2:

"Fin färg, smakar som ett klassöl i början", "Dålig eftersmak", "Inte mycket till beska". "Smakar surt, luktar ingenting". "Tunnt skum". "Smakar ganska positivt till en början, sedan blir det lite konstigt".

Betyg: 4,75

Mariestad Export 5,3%:

"Smakar lite brödigt", "Jag börjar bli less på dessa öl nu", "Bra bastuöl". "Mjuk och rund, fin färg". "Bröd". "Lite toner av kola". "Ok". "Inte mycket till eftersmak".

Betyg: 4,5



Pripps blå 5,2%:

"Inte skoj detta", "Unken doft", "Billigt sommaröl". "Blek färg, brödig smak". "Explosion av obestämt äckel". "Vattnig eftersmak".

Betyg: 3,0

Stockholm Festival 5,3%:

"Inte ens gott på sommaren", "Obehaglig smak", "Doft och smak av citrus och rostat bröd", "Smakar schysst fast utspätt".

Betyg: 5,0

Pilsner Urquell 4,4%:

"Detta börjar bli en parodi", "Svag smak, svag eftersmak", "Brödigaste hittills", "Lite sträv med bröd och knäck".

Pilsner Urquell är inget direkt "fulöl", överraskande låga betyg gav vi den. Men, men smaklökarna var väl trötta.

Betyg: 3,75

Åbro Original 5,2%:

"Luktar ingenting, usch!", "Sisådär smak", "Inte direkt angenämt". "Obefintlig doft". "Nu får det vara nog, jag klarar inte av fler".

Betyg: 2,25

De tre bästa enligt oss:



Stockholm Festival
Blågul
Mariestad Export

Ölet som fick mitt högsta betyg ikväll var Sofiero med sina 1,5 poäng. Vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta över det faktumet. Lägst enskilda betyg gav jag till Stockholm Festival samt Åbro Original, bägge fick 0,75. Sofiero är alltså dubbelt så "bra", fascinerande.



Jag gav ingen av ölen godkänt, inga större skillnader vad gäller smak och doft. Efter 3-4 öl var man rätt less, särskilt spännande öl handlar det ej om. Ganska intressant att Pilsner Urquell fick så lågt betyg, smaklökarna hade nog gått på lunch. Det är mycket sällan jag dricker öl som dessa, inte ens Pilsner Urquell brukar jag dricka ofta. Helt nya för mig var Blågul samt Åbro Original. Norrlands har jag druckit tidigare men osäker på vilken version. Sofiero har jag druckit vid ett tillfälle tidigare. Kul provning, skönt att ha det gjort. Nästagång blir det garanterat något roligare.

Slutställningen:

Stockholm Festival 5,0
Blågul 4,75
Mariestad Export 4,5
Norrlands Guld 3,75
Pilsner Urquell 3,75
Sofiero 3,25
Pripps blå 3,0
Åbro Original 2,25

Vinnaren fick alltså 5,0, summan av fyra personers individuella betyg. Inte direkt smickrande. Då vi var tre personer som provade och betygsatte öl från Nynäshamns Ångbryggeri fick vinnaren, Ålö Ale, 12,0 poäng. Snacka om förkrossande skillnad. Givetvis är det vanskligt att betygsätta öl, men det säger en hel del om vår syn på öl.

Det är väldigt kul att köra lite ölprovningar, men också mycket svårt att bedöma och sätta betyg. Många faktorer som påverkar. Dagsformen är viktigare än vad man tror.

Ärligt talat förstår jag inte att folk vecka efter vecka köper öl som dessa. Ledsamt det är det. Hur många äter tex spaghetti med köttfärssås utan köttfärssås? Snacka om trist och intetsägande. Ärligt talat avstår jag nog helst att dricka öl om många av ovanstående är de enda som bjuds. Vatten är billigare.

Laitilan Kukko Portteri

Häromdagen skrev jag att det är rätt sällan som jag dricker belgisk öl, ett land vars öl jag dricker än mer sällan är Finland. Förra sommaren besökte jag fagra Tornedalen, då passade jag på att besöka Alko för att köpa några finska öl jag tidigare ej druckit, bland dem Laitilan Kukko.

Laitilan Wirvoitusjuomatehdas bildades 1995, de är Finlands näst största inhemskt
ägda bryggeri. Varuportföljen innehåller förutom öl även cider, long drinks samt läskedrycker.

Laitilan Kukko Porter har en alkoholhalt på 6,5%. Vätskan är förstås väldigt mörk. Ölet han en ganska angenäm bränd doft med vissa fruktiga inslag.

Det är alltid intressant att dricka en porter eller stout då smaken hela tiden ändras efter varje klunk. Låter man vätskan rulla runt i munnen dyker andra smaker fram än då man mer eller mindre bara häller i sig vätskan. Till en början lät jag vätskan rinna ner i magen utan att låta vätskan stanna kvar i munnen. Då smakade ölet inte alltför mycket, förutom beskan som är tydlig och smyger fram. Däremot om man låter vätskan stanna kvar i munnen och åka runt i densamma blir det mer spännande, beskan känns direkt. Jag kände även lite toner av lakrits och choklad.

Laitilan Kukko Portteri är en en ok porter utan att imponera. Känns aningen tunn. Eftersmaken är inte alltför lång.

2,75/5

En kul gammaldags detalj är rivkapsylen som förr var så vanlig. Sådana ser man sannerligen inte ofta numera.

Chimay blå 2008

Efter en dryg vecka utan en droppe alkohol drack jag i lördags en Chimay Blå 2008. Det är ett tag sedan jag drack en Chimay. Ja i ärlighetens namn är det rätt sällan jag dricker belgisk öl.

Chimay är som vi alla vet en trappistöl.

Färgen är mörkt brun med ett stort skum, gäller att vara lite försiktig då man häller upp ölet. Doften är svagt bränd med inslag av kola och något jag inte riktigt kan avgöra vad det är. (Trocadero?)

Smaken är ganska kraftig och tämligen söt med fruktiga inslag. Alkoholhalten är väl gömd. Eftersmaken är ok. Stabilt öl utan att vara allra högsta klass. Lite för tunnt för att få de högsta poängen. Beskan kändes ganska mild. Misstänker att ölet blir bättre efter 3-4 års lagring.

Funderar helt klart på att köpa ett antal Chimay för lagring.

Betyg: 3,5/5

Dryckesrelaterade ölminnen.

Det absolut mest spektakulära reseminnet vad gäller öl härrör sig från midsommardagen 2004, platsen är München. Var ute och gick på gatorna i det vackra förmiddagsvädret då jag plötsligt kom till en park där det pågick "bryggeriernas dag". Det var 5-6 bryggerier som gratis slängde ut sejdel efter sejdel. Det var bara att ta för sig så mycket man orkade. Klockan var omkring 11, en blötare frukost har jag aldrig varit med om. Skönaste liraren var en äldre farbror som fyllde den ene petflaskan efter den andra med öl, via en tratt som han hade med sig. Onekligen hade han varit med förr. Episoden i München är en sådan där grej som man aldrig glömmer.

Det roligaste och mest intressanta bryggeribesöket är helt klart besöket på Alexander Keiths i Halifax. De hade byggt en bana där man sittandes i en öltunna åkte mellan olika stationer där information om förmedlades. Efter turen hamnade man i en mysig, mörk källarlokal där personalen bjöd på öl. Väldigt kul och annorlunda, personalen var iklädda 1800-tals kläder och showade friskt.

Bästa ölstaden jag varit är helt klart Bratislava. Inget fel med Prag men enligt mig är Bratislava trevligare då det är mer eller mindre lika vackert som Prag men med betydligt färre antal turister. En annan fördel är att ölet var billigare i Bratislava, en halvliter härlig pilsner kostade ungefär 8 kronor på stadens finaste uteservering. (detta var år 2003)

Mest bisarra upplevelsen vad gäller alkoholhaltiga drycker har jag upplevt i en liten matbutik i Beijing. Då jag kom fram till kassan för att betala för lite snacks och vatten såg jag att mannen bakom disken log lite pillemariskt mot mig. -Vad nu då?, tänkte jag. Det hela slutade med att han bjöd på en "rakabajsare", dvs kinesisk raketbränsle. Fy fan du store Belsebub vad det smakade illa. Ni som druckit nämnda dryck vet vad jag menar. Jag ville förstås vara artig samt definitivt inte låta en kines "vinna", alltså var det bara att hålla god min och ta det hela som en gentleman. Min kamrat fettisov som var med i butiken höll på att dö av en skrattattack. Har varit i Kina runt 10 gånger, har fortfarande inte druckit ett kinesiskt öl som varit riktigt gott. Väldigt blaskiga och helt utan beska brukar deras karaktär vara. Gumbai!

I Rom och Madrid har jag också varit med om ganska intressanta upplevelser, nämligen att behöva säga stopp till mannen bakom baren som bara fortsatt och fortsatt hälla i whisky i glaset. Något liknande skulle förstås aldrig hända i Sverige. En klassisk kommentar till min reskamrat är från Madrid: "Du sitter kvar och beställer in ett glas vin till, detta kommer att ta tid". Uppskattningsvis fick jag 13-14 cl whisky, det är rätt mycket då man förväntar sig att få en trea eller fyra. Drack inte upp allt.

Ett annat kärt minne är från Aschaffenburg i Tyskland. Tillsammans med två kurskamrater åkte jag ner en natt med syftet att intervjua några tyska myndighetspersoner inför vårt uppsatsskrivande. (vi skrev en uppsats om skillnaderna i handläggandet av ett ärende som rör serveringstillstånd mellan Sverige och Tyskland) Efter att vi intervjuat en handläggare på eftermiddagen ville han bjuda oss på en kvällsmåltid. Givetvis tackade vi ja, det hela slutade med att den trevlige handläggaren drack sex öl, sedan tog han bilen hem. Det sista han sade innan vi skiljdes åt för aftonen var att vi skulle ses klockan åtta på hans kontor nästa morgon. Trötta satt vi hos honom på morgonen, han var pigg. Tyskarnas får verkligen öl i modersmjölken.

Stella från Egypten.

Efter en härlig middagspromenad i det strålande vintervädret var det dags för lite lunch. Tanken var att ej dricka öl till den hemmagjorda pizzan, men det är fint att man ibland kan tänka om.



Till pizzan valde jag tillslut en öl från ett betydligt varmare klimat än vårt, nämligen från Egypten. (tack Jan och Marika för den trevliga lilla presenten) Det är inte varje dag jag dricker öl från den fantastiska kontinenten Afrika. Stella Lager Beer är det första ölet från Egypten som runnit ner genom min strupe.



Skall jag vara ärligt finns det inte så mycket att säga om ölet. Färgen är ljusgul, doften svag. Lite brödiga och blommiga toner kände jag. Blygsam eftersmak som försvann snabbt. En klassisk tämligen intetsägande lager med andra ord. Lär smaka betydlig trevligare när det är +35 och svetten rinner likt den värsta syndafloden.

Betyg: 2/5

Oseriöst inlägg.

Visst vore livet synnerligen tråkigt om man hela tiden tvingades vara seriös. Tänkte ta och bjuda på några roliga (nåja) ölbilder som jag hittade på nätet.

Fin julgran:



Öl tycks inte bara vara människans bästa vän:



Ajdå, så mycket onödigt spill:



Snacka om klassiker, ska vi ta en till?



Schyssta glas:



Ojdå, denna bild har jag tagit själv, skäms lite:



Naturen hjälper till att kyla ölen:



Hur skulle ni reagera i en situation som denna:

Aventinus

Ett lite lätt misslyckat försök att hälla upp en Aventinus på det klassiska sättet:



Hade helt enkelt lite för lite vätska kvar i flaskan, mitt veteölsglas är endast på 0,4 liter. Kalkylerade lite fel. (matematik har aldrig varit mitt favoritämne)

Nåväl, det intressanta är förstås hur Aventinus smakade.

Till att börja med har ölet en fin mörkbrun grumlig färg. Doftar mycket jäst och kryddor.

Smaken är ganska fyllig och tjock. Den klassiska skumbananen finns där, fast inte lika påtagligt som hos andra veteöl. Kryddor, en skön sötma. Lite toner av russin, plommon och svarta vinbär. Lättdrucken trots sina 8,2%. Måste säga att alkoholhalten är lite lurig, ja nästan farlig då ölet är såpass lättdrucket.

En härlig öl på alla sätt, välbalanserad. Eftersmaken är behaglig med tydliga inslag av jäst och svarta vinbär.

En underbar weisenbock! Skön "hybrid" mellan veteöl och bocköl. Blir spännande att lagra några buteljer och i framtiden se hur ölet utvecklat sig.

4,5/5

Senast jag drack en Aventinus var 2004, kommer inte att dröja flera år innan jag gör det igen.

Nu har det gått ungefär en halvtimma sedan jag drack ölet, jästsmaken sitter fortfarande kvar i munnen. Onekligen en skön känsla. (osökt kommer jag att tänka på min barndom då jag med stor glädje käkade smet och bulldeg)

Jag vet inte, men är det för magstarkt att kalla Aventinus för Rolls-Royce bland världens veteöl?

Jakt efter Aventinus.

Någon stor jägare det kommer jag aldrig att bli, ja inte vad gäller att jaga till skogs. Fiske däremot, ja det är en trevlig sysselsättning. Ljumma sommarkvällar ute på Mälaren, ja man kan bli rörd av mindre.



Dagens jakt efter några flaskor med muntert innehåll blev en succé. Imorse tvekade jag om det verkligen är lönt att bege sig in till stan på en ledig dag, som tur är vann den rätta sidan av hjärnan. Jaktfångsten blev nämligen fyra flaskor Aventinus, ett legendariskt öl jag inte druckit på bra många år nu. (senast jag drack en Aventinus var i München på midsommardagen 2004, visst är det märkligt hur man kan minnas vissa saker?)

En kul liten detalj var att jag fick visa legitimation, ser det som en ära med tanke på mitt 33 år gamla förbrytaransikte.

Innis&Gunn Oak Aged Beer.

Jag minns hur spännande det var då jag första gången läste om Innis&Gunn öl, lagra öl på fat hade jag inte hört talas om tidigare. När jag väl smakade deras öl blev jag lite besviken, smaken var klart annorlunda och mycket söt. Typiskt "antingen älskar man det eller så hatar man det".

Fick en flaska Innis&Gunn Oak Aged Beer i julklapp (tack för alla ölen Annika och Tommy). Spännande värre att prova ölet igen efter flera års uppehåll.

Innan tappning på flaska har ölet alltså lagrats på ekfat (som innehållit bourbon), i 30 dagar för att vara exakt. Efter de 30 dagarna töms faten och ölet får vila i ytterligare 47 dagar.

Då jag doftar på ölet känner jag en rätt trevlig söt doft, men med vissa inslag av diskmedel? Smaken är mycket söt med toner av kola, honung, vanilj och lite malt. Kom att tänka på godis, ja så sött är ölet.

Eftersmaken är inte alltför lång och ölet är lättdrucket, lite tunt. Beskan är inte alltför hög. Måste säga att jag snabbt "tröttnar" på ölet, vet inte riktigt varför men så är det. Blir nog lite för mycket av det hela, det sötsliskiga tilltalar mig inte riktigt. Helt klart doftar ölet godare än vad det smakar.

Det bästa med detta öl är designen på flaskan, där har de verkligen lyckats.

Betyg: 2/5

Har ingen större brådska att prova Innis&Gunn Oak Aged Beer igen.

Makalös ölbutik i USA.

Var inne och läste på bloggen "Öl i Stockholm" igår. Bara måste kommentera en otrolig video även på min lilla blogg, nämligen denna som handlar om en makalös ölbutik i Illinois.

Snacka om enormt utbud! Priserna är väldigt bra, tänk att strosa omkring i den butiken i ett antal timmar. Säg att man fick välja 10 öl, undrar vilka det skulle bli? Förmodligen en omöjlig uppgift.

Den dagen Systembolaget försvinner vore det väldigt kul att ha en egen butik, snacka om drömjobb. Prata öl hela dagarna. Kan det bli bättre?

Vilken är egentligen världens bästa ölbutik?

Jämtlands IPA

Jämtlands IPA finns på Systembolagets beställningslista, ölet var en nyhet under Stockholm Beer Festival 2008 i Nacka. Jag provade 15 cl under den festivalen, tyckte att ölet var gott.



På flaskans etikett står det att ölet är en brittisk IPA med amerikansk västkustfinish. Anledningen till den beskrivningen är att ölet innehåller brittisk kornmalt samt nya amerikanska humlesorter. Alkoholstyrkan ligger på 5,5%.

På något sätt känner jag redan på doften att detta är ett öl från Jämtlands bryggeri, det är något som jag inte riktigt kan sätta fingret på som gör att doften känns så bekant. Förutom "Jämtlandsdoften" doftar ölet bröd och lite citrus. Färgen är som mörk äppeljuice. Skummet är stort men lägger sig ganska fort. Efter att ha druckit av ölet ligger det kvar lite skum här och där på glasets väggar.

Ölet smakar en del kola och grape, speciellt det sistnämnda är ingen sensation vad gäller smak i en IPA. Beskan är hög men inte extrem, dallrar rätt skönt på tungan då man låter vätskan fara runt i munnen. Eftersmaken är behaglig utan att sitta kvar alltför länge.

Jag vet inte riktigt, ölet är helt ok men inte förknippar jag detta med en IPA. Känns som att något saknas, vad sägs om mer humle? Finns inget extra i denna IPA, en ganska försiktig variant. Vem vet, detta kanske är en produkt som främst är tänkt för de stora massorna? Hercules som jag drack för en vecka sedan var oändligt mycket bättre, ok att det är en DIPA men ändå.

3,25/5

På bryggeriets hemsida står det inget om denna IPA, svagt tycker jag. Överhuvudtaget tycker jag att det är många bryggerier som har tämligen undermåliga hemsidor, sämst av dem alla är Nynäshamns hemsida. För det mesta vill man gärna läsa mer om ölen man funderar på att köpa eller köpt.

Februarinyheter på Systembolaget

Nu kan man på Systembolagets hemsida studera de kommande nyheterna i februari. En månad som ser ganska normal ut vad gäller nyheter. Ingen orgie utan lite mer rumsrent.

För egen del kommer jag att köpa Sierra Nevada Celebration, Brooklyn Black Chocolate Stout, Einbecker Winter-Bock. Vill även lära mig mer om belgisk öl, Bons Voeux från Brasserie Dupont känns given. Ja, egentligen skulle man kunna köpa några buteljer av varje nyhet men lite begränsningar får man allt ha.

Tack vare Dempas detektivarbete är det mycket glädjande att veta att den 16:e februari bland "mitt-i-månaden-nyheterna" släpps Sierra Nevada Harvest Ale samt Flying Dog Schwarz. Endast 150 flaskor av sistnämnda så det gäller nog att ligga på om man vill ha en flaska eller två.

Stabilt är det att veta att man slipper gå törstig i februari.

Årets första julöl inhandlade.

Igår passade jag på att hastigt slinka in på Systembolaget i Sundbyberg, ambitionen var att köpa julöl till kommande jul. Känns förstås lite avigt att såhär några veckor efter julafton återigen köpa julöl men min tanke är att lagra gårdagens köp. Dessutom var det förstås lockande att köpa julöl eftersom förra årets kvarvarande nu reas ut. Mitt tips är alltså att skynda att fynda innan de tar slut. Länk till Systembolagets öl vars priser är nedsatta.

Förutom julölen (vinterölen kanske är ett bättre ord?)blev det även några Jämtlands IPA.(Eddan du kan vara lugn, du kommer att få smaka)Jämtlands IPA har jag bara snabbt provat på Stockholm Beer Festival, blir förstås kul att i lugn och ro dricka en flaska.

Hercules och Bigfoot.

I lördags var det bastubad samt tacomiddag hos en kompis. Till bastun köpte jag i sista minuten något enkelt, det blev en flaska Bintang från Indonesien. En tämligen intetsägande historia, passade dock bra till bastun då man gärna vill läska sig med något lättdrucket.



Lite senare på kvällen blev det betydligt mer roligare vad gäller öl. Till maten valde jag en Hercules från härliga Great Divide. Återigen måste jag erkänna att jag älskar dessa härligt humlade amerikanska humlebomber. Den kraftfulla men ändå harmoniska beskan är mer än magisk. Hercules tycker jag passar alldeles utmärkt till stark mat.

Hercules är verkligen en alldeles förtjusande smakrik DIPA. IBU på 85 och en alkoholstyrka på 9,1%. Beskan är brutal men ändå välbalanserad. Ölet har fina toner av citrus och grape. Eftersmaken sitter länge kvar på tungan. Riktigt vackert att se skumresterna sitta kvar på glaset, tyvärr missade jag att ta en bild på det konstverket. Helt klart är Hercules en av mina absoluta favoriter. Betyget blir högsta tänkbara, nämligen fem.

Nu har jag bara två flaskor kvar från inköpet i augusti, undrar om vi får se Hercules bland Systembolagets tillfälliga nyheter i år? Eller är det kanske läge att slå till och privatimportera en kartong?



Nåväl, efter Hercules avslutade jag kvällen med en flaska Sierra Nevada Bigfoot 2008. Bigfoot är en Barleywine Style Ale. Flaskan köptes i juni förra året. IBU på respektgivande 90 samt alkoholstyrka på 9,6%. Inte heller Bigfoot är en leksak utan detta rör sig om seriösa grejer.

I somras tyckte jag att Bigfoot var god men aningen rå. Någonting hade kunnat vara lite bättre med ölet. I lördags tyckte jag att ölet smakade bättre än i somras (eller så är det bara årstiden som ställer till det?) Bigfoot har en fin orangebrun färg och doftar som sig bör mycket humle och grape. Smaken är förstås väldigt besk och bitter, god är den men inte lika god som Hercules. Det är inte lätt att beskriva öl men på något sätt känns Hercules mer förfinad. Alkoholen lyser igenom i Bigfoot på ett annat sätt jämfört med Hercules.

Bigfoot är inte alls ett dåligt öl, betyget blir högt. 4,25/5

Undrar vad en "stor stark-nisse" skulle säga om de två sistnämnda ölen?

Årets två första öl.

Årets två första öl är nu avklarade. Först ut var legendariska trappistölet Orval, efter den följde kanske världens mest kända Barley Wine, nämligen Thomas Hardys Ale.



Orval har en ganska disig brun/orange färg. Skummet är mycket stort. Ölet doftar väldigt speciellt, hö och frukt är det första jag kom att tänka på. Kan man använda ordet "stall"? Det låter inget vidare kan man tycka utan att skämmas.

Smaken anser jag vara trevligare än doften. Syrligt är det med en hel del smak av örter, lite grape och äpple. En annorlunda smak på många sätt, känslan av vätskan är torr. Beskan är fin och ölet lättdrucket.

Helt ok öl, men helt övertygad blev jag ej. Jag kanske fick ett "måndagsexemplar"? Orval har en tendens att smaka olika varje gång.

Betyg blir typ medel, 3/5.



Öl nummer två i år var helt annorlunda än öl nummer ett. Thomas Hardys Ale årgång 2008. Färgen brunröd, inget skum. (jag hällde upp ölet mycket försiktigt)

Alkoholhalten är hög, 11,7%. Ölet är väldigt balanserat, den höga alkoholhalten kände jag knappt av då jag drack ölet.

Ölet doftar mycket malt, kola, frukt och lite bränt. Smaken är väldigt söt, knäck och mycket choklad känner jag. Inte så lite portvinskänsla över det hela. Beskan är trevlig.

Kroppen känns stor, fick en lite "fet" känsla i munnen då jag drack ölet.

Stabilt på alla sätt utan att vara absoluta världsklass. Misstänker att ölet blir mycket godare efter lagring, ska vi säga att jag återkommer med en recension om sisådär 25 år? Ni är väl med då? Tålamod är ordet.

Betyg: 3,75/5

Ölminnen från 2008.

Såhär på årets första dag är det lätt hänt att man tänker tillbaka på året som precis tagit slut. Har ni några särskilt fina eller intressanta minnen från 2008 vad gäller öl? Själv har jag under dagen funderat, många minnen blir det men dessa är mina bästa ölminnen från 2008:

Ett trevligt minne har jag från juni. Var inne i Stockholm på en ledig vardag, handlade lite prylar sedan blev jag förstås hungrig. Helt spontant skuttade jag in på Akkurat efter lunchrusningen. (satt ensam därinne under en timma, alla andra satt på uteserveringen) Beställde deras bacon & ostburgare. Till det drack jag en Nynäshamns Måsknuv Märzen samt en Oaked Arrogant Bastard Ale från Stone Brewery. Bägge ölen smakade utsökt, skoj var det också att skicka några MMS till kompisar som satt och hade kul på sina jobb. Det var verkligen en skön liten stund i all enkelhet.



Ett annat trevligt minne är från juli då jag träffade storasyster och hennes man på stan. Tanken var att vi bara skulle ses en timma eller så över en enkel lunch. Lunch det åt vi, men sedan hamnade vi av en konstig anledning på OT. Kvällsmåltid samt några öl blev det där. Minns jag inte helt fel drack jag Ridgeline Amber Ale, Rogue Dead Guy Ale, Old Plowshare Organic Stout samt en Real Ale vars namn jag tyvärr har glömt bort. Hursomhelst är det kul då planerna ändras och ner i magen hamnar god mat och dryck.





Stockholm Beer and Whisky Festival är förstås alltid en höjdpunkt på hösten. Verkligen en trevlig festival. Förra året fick jag äntligen tillfälle att prova Närkes legendariska Stormaktsporter. Ölet gjorde mig ej besviken, minns att vätskan var sådär underbart tjockflytande. Väldigt smakrik och dyr, 4 cl för 50 kronor var priset på festivalen. Bilden visar de 4 cl:



17 olika öl provade jag på festivalen, det mest udda var nog ändå Ultrapres Beer Liquor, varm öl som serverades med grädde. Gott och definitivt väldigt annorlunda. Sämsta ölet jag drack i Nacka var Tokens Röklakritsporter, alldeles för surt för min smak.



När jag ändå håller på kan jag ju lika gärna skriva namnet på de öl jag provade, förutom de redan tidigare nämnda. Samuel Adams Cream Stout (stabil), Sierra Nevada Wheat Beer (kändes lite tam, fel årstid?), Mora Kölner (god), Nils Oscar Kaffestout (godare på fat än flaska), Kosacken (god men kändes lite intetsägande efter Stormaktsportern), Bötet Barley Wine, Yttre Gaarden, Oppigårds Indian Tribute (mycket god), Ivanhoe Ale (inget märkvärdigt), Jämtlands IPA (schysst), Jack Whacker Wheat Ale (ok), Brewdog Paradox Imperial Stout (trodde först att jag drack single malt från Islay), Seadog Blueberry Wheat Ale (doftade verkligen blåbär, smakade blåbär en flaska var för mycket), Imperial Youngsters Special Bitter. (härlig beska och fin eftersmak)



En inte alltför vågad gissning är att jag återigen besöker Nacka i höst.

Ett annat fint minne är från mars och oktober. Då åkte grabbarna och jag till ett landställe norr om Uppsala där vi hade vår traditionella grabbhelg. Vi brukar se till att ha det på vårvintern samt på hösten. Väldigt trevligt att i lugn och ro äta gott och dricka något läskande.




Undrar om man kanske skulle ta och räkna samtliga öl man dricker år 2009? Vore intressant att veta hur många det blir samt förstås vilka. Ja, det måste jag göra!