Måndag 4/2 i LA, The Dudes, Library Alehouse och Venice Ale House

Måndagen i Los Angeles, eller närmare bestämt Marina del Ray inleddes med att jag först lyssnade på regnet och när det sedan ljusnade betraktade de fina regndropparna som så fint smekte marken utanför rummet.

På förmiddagen blev det paus i regnandet så då passade jag på att bege mig ut på en promenad, målet var Whole Foods i Venice som låg runt 45 minuter bort. Det är alltid skönt att promenera, särskilt då i områden där man tidigare inte satt sin fot.

Whole Foods är en kedja av matbutiker som jag gillar, öl har de också. Min tanke var att stärka mig med en bägare i butikens bar innan jag skulle gå tillbaka till hotellet men se det gick inte då baren öppnade först på eftermiddagen.

På vägen tillbaka blev jag rejält blöt då det regnade tämligen intensivt, mitt lilla paraply hjälpte föga. Det var bara att ägna lite extra tid på rummet och torka sig. Väderprognosen visade sig stämma perfekt för vid 12-tiden tittade solen fram. Då bestämde jag mig för att ta en kortare tur med Lyft till närbelägna Santa Monica.

Dagens första öl intogs på det ganska nyöppnade The Dude's. Stället fanns inte 2016 då jag senaste gången var i Santa Monica. Det visade sig vara ett ganska stort och fräscht ställe som låg högst upp i ett shoppingcentrum. Dagens till ära var det nästan tomt på folk, ja en tidig måndag i februari tycks vara lågsäsong i Santa Monica.

Passade förstås på att beställa in en flight samt pizza till lunch, antar att man kan ha det sämre. (hemma var det dagen efter det stora snöfallet så det kändes inte helt dumt att sitta där och mumsa på pizza och dricka några öl)

Hur var då ölen? Stabila utan att vara briljanta, bäst tyckte jag om The Dudes Double Trunk vilket är en DIPA vilket namnet antyder.

När jag väl var klar knallade jag vidare mot West 4th and Jane som låg några minuter bort. Även där var det lugnt till en början innan det vällde in en massa asiatiska ungdomar.

Som tur är hann jag dricka upp min burk innan de kom, en Los Angeles Ale Works Slope Shake. En duglig Milkshake IPA var det. (kan inte påstå att det är min favoritstil i ölvärlden)

Det var skönt att komma ut i solen igen, vandrade ner för att se Stilla Havet, ja det är alltid något särskilt att se det havet. Snacka om stort och mäktigt.

Till mitt nästa ölställe hade det tagit runt 30 minuter att gå om jag hade gått raka vägen men nu blev det alltså en liten omväg för att titta på havet. Jag hade ju semester så varför stressa?

Library Alehouse besöktes även det senast 2016. Då gillade jag det vilket jag även gjorde denna gången. Väldigt trevlig service och ett fint utbud av öl. Det är så kul att sitta på ett bra ställe och dricka en god öl samtidigt som man sneglar på tavlan och funderar över nästa öl.

Fyra öl dracks på Library, det första visade sig vara den godaste, Green Cheek West In Peace, ännu en härlig DIPA. Som god tvåa denna gången kom Almanac Raspberry Sournova.

Gillar verkligen Library Alehouse, tänk att ha ett liknande ställe som kvarterskrog här hemma, nä det är bara att glömma.

Från Library är det inte långt att gå till Venice Ale House, ett ställe som jag tänkt besöka under tidigare resor men då har det varit fullsatt.

Denna gången klev jag in och möttes av en liten lokal, fullsatt var det inte men ändå en hel del gäster. Ölutbudet var stabilt, de hade t o m en egen öl på fat. Gillade stället, folkligt och med en skön stämning.

Skymningen närmade sig då jag lämnade Venice Ale House, bestämde mig för att gå tillbaka till hotellet. Lite drygt 40 minuter tog det, väl framme vid hotellet gick jag förbi det för att istället gå till Yard House som jag förgäves försökte besöka kvällen innan då det var Super Bowl.

Denna gången gick det bättre, tomt var det inte men ett eget bord det fick jag direkt. Yard House är som sagt en kedja som finns på många ställen i USA. De brukar ha runt 100 olika öl, varav kanske 20-25 stycken brukar vara intressanta för en ölnörd.

Orkade med tre stycken öl denna gången liksom lite snacks. Knee Deet Breaking Bud IPA var den godaste av de tre. Nästan alltid då jag dricker öl i USA så slutar det med att en IPA eller DIPA visar sig vara den godaste av det som dricks.

En liten incident skedde då jag skulle gå på toaletten, en av de anställda gick efter och sa att jag måste betala. (jag hade jackan på) Grejen var den att jag inte ens hade druckit upp mitt sista glas, jaja ibland blir det lite missförstånd. Undrar vad straffet är för en springnota i USA?

Nå, en lugn och fridfull måndag var det, helt i min smak.

Söndag 3/2 i LA, Firestone Walker Propagator

Då var det äntligen dags för ännu en resa till USA. (nä jag röstar ej på Miljöpartiet och lär aldrig göra det heller). Det kom massor av snö natten innan avresan liksom på morgonen på avresedagen men farsan lyckades köra mig till Arlanda utan några större problem. (tack för skjutsen kära gubbe)

Att det var rörigt på Arlanda märktes direkt för en rutinerad resenär, flera avgångar var inställda då det var problem med snöröjningen. Som tur är kom SK939 till LAX iväg, om än drygt två timmar försenad.

Överfarten över pölen gick som vanligt lekande lätt, att flyga är verkligen härligt. Få som åker med SAS i den främre kabinen tycks fatta att det finns Mikkeller på flaska. Det var inte första gången som jag fick hela flaskan för mig själv, tack för det. Det finns sämre saker i livet att göra än att dricka god körsbärsöl uppe i luften.

Immigrationen på LAX var den värsta jag varit med om, tog mer än två timmar innan jag äntligen kom fram till passkontrollen. Väl där gick det hela på en minut, en trevlig officer välkomnade mig tillbaka till USA. Fick bara en fråga, "vad ska du göra i USA?". "Dricka öl" blev mitt svar, gott så.

Från LAX och terminalen Tom Bradley där de utländska flygbolagen huserar går det utmärkt att ta Lyft mot sin destination i LA. Det är bara att gå upp till avgångssidan och ställa sig vid uppsamlingsplats D och beställa sin transport.

Var alltså framme på mitt hotell i Marina del Ray ett antal timmar senare än beräknat. Efter att ha pustat ut lite knallade jag iväg mot Yard House i förhoppningen om att få i mig en bit kvällsmat och några bägare till det. Väl inne på nämnda ställe så var det smått kaotiskt, det var visst final i en sport som jag är helt ointresserad av. (Super Bowl) Det var lång kö för att få ett bord eller plats i baren så jag hoppade över stället.

Inför resan hade jag läst att Firestone Propagator skulle vara stängt men jag gick ändå förbi stället då det låg i närheten av Yard House. Det visade sig att jag missförstått, det var deras ölbutik som var stängd men själva baren/restaurangen var öppen.

Mycket folk även här men jag fick ett bord utan problem. Noterbart är att när väl den obegripliga matchen var över var det en stor majoritet som tackade för sig och det blev riktigt lugnt i salongen. Firestone gör ju riktigt bra öl så det var ett sant nöje att prova några av deras alster.

Man kan inte säga att det tillhör till vanligheten att jag på samma sittning dricker nio nya öl från Firestone. Det var bara Firestone Walker Rosalie som jag inte riktigt tyckte om, en tunn fruktöl som det inte var värt att skriva hem om.

Godaste ölet som jag drack var Firestone Walker 22 (XXII Twenty-Two Anniversary Ale). Fint värmande öl med bourbon, torkad frukt och karamell.

Gillade verkligen stället, det mesta som dracks var som sagt gott och maten var fin den med. Fräscht var det, kanske lite dyrare för att vara ett pang i USA vilket även märktes på gästerna som såg ut som rätt typisk medelklass.

Nöjd med de första timmarna i USA lunkade jag tillbaka till hotellet som låg en kvart bort.

Pubrunda med fokus på Man in the Moon

I fredags var grabbarna och jag på en mycket sympatisk pubrunda. Dagens huvudmål var Man in the Moon där deras New York-veckor som bäst höll på.

Innan Tom och Tomas anslöt på Man in the Moon började dock Eddan, Eirik och jag på Omnipollos Hatt. Vi var där strax före klockan 12 då de öppnar. Var en liten kö utanför men vi lyckades få ett bord, det var bra det då var plan var att förutom att dricka några öl även äta pizza. Noterbart är att de flesta andra var på Hatten för att äta lunch, sedan gick de för vidare äventyr, efter ett tag blev det alltså riktigt lugnt i salongen. Hattens pizzor är verkligen goda, mitt val denna gången föll på pizza nummer sju som innehåller buffelmozzarella, pimientos de padron och färsk chorizo.

Tidigare under veckan hade de haft en tap takeover med hypade Aslin Beer Company från Virginia. Tre av deras öl fanns kvar, vi passade förstås på att prova alla tre.

Av de tre tyckte jag att Aslin Master of Karate (Double Dry Hopped) var den godaste. Färsk med mycket humle och frukt. Aslin Macarooned innehöll mycket choklad och kokos. Rejält söt skapelse. Aslin CAW var stabil fast en rätt söt DIPA.

Ett par nya Omnipollo blev det också, ja det vore dumt att inte passa på då man är på Hatten. Omnipollo Tetragrammaton smakade en hel del gräs, annars var den inget som lämnade några större intryck. Omnipollo Moa Lemon Curd Sour kändes som en gammaldags cocktail, väldigt sur och med mycket lemonadkänsla. Lär säkert vara mer läskande en varm sommardag jämfört med en hyfsat kylig fredag i januari.

När vi var klara på Hatten åkte vi några stationer med tuben till Östermalmstorg. Östermalm är en del av Stockholm som jag inte besöker särskilt ofta men denna gången var det Mikkeller Bar som fanns i periskopet.

Besöker inte "nya" Mikkeller Bar i Stockholm lika ofta som den gamla som låg på en annan adress. När vi anlände var det väldigt lugnt, ja det var det hela tiden under besöket som varade i en dryg timme.

Bland fatutbudet fanns det som vanligt en hel del att välja mellan, tycker att det godaste som vi drack var O/O Carismatico, en helt ny DIPA från nämnda bryggeri. Fräsch och med mycket fruktsmaker. God öl.

Från Mikkeller tog vi en promenad till dagens huvudmål, vilket alltså var Man in the Moon.

För fjärde året i rad i januari var det öl från en amerikansk delstat som låg i fokus, denna gången New York. 2016 var det Californian Weeks, 2017 Hawaiian Weeks och 2018 Ohio Beer Weeks.

Utbudet av öl från New York var minst sagt digert. Några av bryggerierna hade jag aldrig tidigare stiftat bekantskap med vilken förstås gjorden sittningen ännu roligare.

Vi provade 23 av de 30 ölen, de allra flesta var klart stabila även om några mindre goda fanns, till de lite sämre hörde Butternuts Strawberry Rhubarb Saison och Gun Hill Grange Life.

De öl som utmärkte sig som de allra godaste var Captain Lawrence Rosse e Marone vilket var en härligt syrlig och balanserad rackare med bär, ek och druvor. Det klart godaste ölet som jag druckit från Captain Lawrence till dags dato.

Interboro/Barrier Luchini var en god och färsk DIPA med en fin dos humle och frukt. Går inte att inte gilla sådana öl.

En riktigt stabil och god Hazy-IPA var Finback Something Citra. Fräsch med juice, mango, citrus och lite gräs.

Utöver ovanstående dracks det som sagt även en hel del annat smått och gott, några riktigt trevliga timmar hade vi på Månen. Ensamma var vi inte heller då de hela tiden fylldes på med nya törstiga själar. Servicen var riktigt bra och personalen trevlig, att vi trivdes var nog inte svårt att konstatera för en utomstående.

Noterbart är att Man in the Moon skrev på sin Facebooksida om att de flygfraktade vissa av faten från New York, direkt så fick de kritik från vissa "miljönissar". Visst ska vi bry oss om miljön men ibland blir debatten bara löjlig. (folk tror ju att elbilar är miljövänliga, bara en sådan sak)

Stort tack till Man in the Moon för att de kör sina temaveckor, ska bli spännande att se vad det blir för något i januari 2020. Förresten så pågår New York Beer Weeks mellan 2-26 januari så ännu finns det chans till ett besök för den som ännu inte varit där.

Riktigt belåtna var vi då vi lämnade Månen men helt klara med ölandet var vi inte. Bara några minuter bort ligger Lådan vilket blev vårt nästa stopp för kvällen. Även på Lådan var det mer eller mindre fullt, för första gången såg jag att de även har en vakt. (är ytterst sällan ute på puben/krogen på en fredagskväll så hade aldrig sett en vakt tidigare på nämnda ställe)

Som bekant har Lådan ett koncept där de främst serverar öl från svenska bryggerier. Kvällen till ära hade de flera för oss nya sådana. (det har de typ alltid, fast kanske inte om man besöker ställer precis varje kväll)

En riktigt sur och god rackare var Morgondagens Kveiksperiment. Förutom det var färgen rätt ball och tonerna av hallon trevliga.

Omnipollo Amurga hade jag inte druckit på fat så det var läge att passa på. Fyllig och söt men inte toksöt för en gångs skull.

Vid det här laget började vi nog mojna men på hemvägen passeras Bishops Arms Sundbyberg vilket blev kvällens sista anhalt. Fullt med folk där också, ja det här med en kommande lågkonjunktur är det verkligen ingen som bryr sig om vilket kanske är lika bra. Bättre att ta smällen den dagen då det smäller.

En flaska Vleesmeester/Ghost Black Pudding 2017 köpte jag. Den var god utan att glänsa. Bryggeriet Vleesmeester visste jag ingenting om sedan tidigare så kul att även ha druckit något från dem.

Tyvärr var North Brewing Full Fathom 5 som fanns på fat en besvikelse, ingen av oss blev särskilt förtjust i den.

Dagen och kvällen var dock riktigt förtjusande. En pubrunda som varar mellan 12 och 23 tar förstås på krafterna men kul det hade vi. Tack till Eddan, Eirik, Tom och Tomas för en rolig dag.