Öläventyr i USA, dag 8, Portland.

Torsdagen i Portland började smått chockerande, utomhus sken solen! Efter de sedvanliga morgonbestyren gick vi över till den största bokaffär som jag någonsin besökt, Powell's Books som låg väldigt nära hotellet.

Jag är inte bara smått intresserad av öl utan älskar även att läsa politik och historia. (det gör väl alla?) I affären fanns det hur mycket som helst om de två ämnena, hade gärna köpt med mig minst 50 böcker men det var förstås omöjligt. Istället blev det en bok om öl i Portland samt en bok om en intressant amerikansk president som jag minns från barndomen, Ronald Reagan. Hans fru Nancy dog förresten då vi var i Santa Rosa, förmodligen var det just det som bidrog till att det köptes en bok om Ronnie. (intressant med Nancys död är att under resterande dagar som vi var i USA flaggades det på halv stång, de respekterar verkligen sina politiker och First Ladys)

Torsdagens ölande inledde vi på för mig helt okända Bridgeport Brewing, "Oregon's oldest Craft Brewery" som de själva skriver. Lokalen var väldigt stor med två våningar. Vi satte oss i restaurangdelen på nedre plan då det var läge att äta lunch.

Hamburgaren var god och servicen riktigt bra utan att vara överdrivet påträngande. En provbricka med åtta av deras alster blev det. Nio dollar kostade en sådan. Gick att köpa med sig flaskor men det gjorde vi inte.

Inget av ölen stod ut på något särskilt sätt, samtliga gick att dricka utan några men. Bäst var BridgePort Porter som var mjuk och lätt rostad med choklad och kaffe.

Bridgeport låg ungefär 15 minuter till fots från hotellet, betydligt närmare låg Deschutes Brewery & Public House. Deschutes har jag tidigare stiftat bekantskap vid ett flertal tillfällen. Deras bryggeripub var också stor och rätt välfylld med folk trots att klockan inte var så mycket.

Även här kunde man beställa en provbricka, det vill säga flight. Antingen kunde man välja någon av de fasta sådana eller så kunde man komponera sin egna. Jag valde att göra det sistnämnda.

Jämfört med Bridgeport höll ölen högre klass och de var mer intressanta. Jag tyckte om Deschutes Obsidian Stout som kändes krämig och smakrik. Deschutes Theory of Sourtivity var trevligt uppfriskande med mango, funk och citrus. Dess avslutning var skönt syrlig.

Deschutes Pub Reserve Series: Rum Wowzenbock kan man inte kalla för uppfriskande men däremot mumsig. Tycker att den var den godaste av de 14 nya öl som jag provade på Deschutes. Söt med torkad frukt, rom, ek, karamell och lite nötter. Snällt nog fick vi alla ett glas på köpet, kanske tyckte de att vi såg så bortkomna ut att de tyckte synd om oss?

Från Deschutes var det inte alltför många minuter till Fat Head's Brewery & Saloon. Ja Portland är verkligen fantastiskt med alla dessa ölställen som ligger så nära varandra. Den med bra minne kanske minns att vi på vårt hotellrum hade en growler från Fat Head's som gick att fylla. (vi gjorde inte det då det fanns så mycket annat som vi ville hinna med att prova)

Även Fat Head's var ett stort ställe men med egen design. 21 egna öl fanns på fat liksom ett gäng gästöl, bland dessa märktes en viss Boneyard Notorious IPA3 som jag inte kunde motstå att beställa. En makalöst god öl är det, verkligen smaskig färsk på fat.

Innan Notorious dracks beställde vi återigen en varsin provbricka. Även här gick det utmärkt att komponera sin egna. Precis som på Deschutes var det bara att skriva på en lapp vad man ville ha, hur smart som helst.

De två av Fat Head's egna öl som jag blev mest förtjust i var Fat Head's Head Hunter IPA och Fat Head's Head Smasher IIIPA. Bägge två fint humliga och fyllda med olika tropiska frukter. Särskilt sistnämnda var en mycket sympatisk humlejuice.

På alla besökta bryggeripubar gick det att köpa med sig flaskor, t-shirts med mera. Sammanlagt köpte jag fem t-shirts under resan, ja ölaktiga sådana.

Tre besökta bryggeripubar på "lunchpasset" är sannerligen inte illa. Lite sedvanlig paus på rummet var förstås inte fel. Då Eddan behagade att fylla år överraskade Eirik och jag honom med ett par buteljer. FiftyFifty Imperial Eclipse Stout - Woodford Reserve Barrel och North Coast Old Stock Cellar Reserve (Bourbon Barrel).

Noterbart är att två andra varianter av sistnämnda släpps på Systembolaget 8/4. 179 kr per styck kommer flaskorna att kosta. På Whole Foods i Portland kostade bourbonvarianten 23.99 USD, det vill säga 198 kr. Att gnälla över priserna på Systembolaget är inte alltid det vettigaste man kan ägna sin tid åt.

De bägge rumsölen smakade alldeles förträffligt, förstås helt olika stilmässigt men särskilt Old Stock blev jag lite extra förtjust i. Mycket bourbon, torkad frukt, värmande alkohol och vanilj. Riktigt fin "vintervärmare".

Nyktrast i stan var vi nog inte då vi inledde kvällspasset även om jag personligen kände mig oväntat pigg. På Rogue Distillery & Public House Portland inledde vi aftonens övningar på. Även det ett relativt stort ställe som kändes jordnära och inte alls trendigt. Lagom mycket folk var det på plats. Runt 30 egna öl fanns på fat liksom ett okänt antal flaskor.

Öl från Rogue Ales hittas på krogar i Sverige och några av deras öl har jag köpt på Systembolaget under åren, hade alltså en viss känsla över hur ölen kunde tänkas smaka på stället. Helt ok utan att direkt briljera, ja ungefär så som de flesta ölen från Rogue brukar smaka. Maten på stället var ok utan att direkt imponera, servicen bra men annorlunda. Det var en medelålders kvinna med en hel del bläck innanför skinnet som tog hand om oss, man kan lugnt säga att skinn på näsan det hade hon. Besöket blev inte alltför långvarigt utan vi kände att vi ville vidare.

Dags för kvällens sista stopp, ja det är faktiskt sant! På andra sidan gatan låg 10 Barrel Brewing Portland. På 10 Barrel var det många törstiga själar men efter ett tag lyckades vi nästla oss in vid ett bord och knipa en varsin sittplats.

Att 10 Barrel Brewing ägs av den stora draken AB InBev märktes skönt nog inte alls på dryckerna då de alla höll solid klass. Någon suveränt god dracks inte men inte heller någon dålig eller trist öl. Mest intressant var 10 Barrel Apricot Crush vilket är en Berliner Weisse. Uppfriskande och trevlig syrlig med aprikos, citrus och lite bröd.

Några rumsöl blev det inte denna kväll utan istället rejäla mängder vatten innan det var dags att sova. En riktigt bra dag i ölets tecken var det, hur ofta besöker man fem olika bryggeripubar på en och samma dag? Jag gör det i alla fall ytterst sällan, ja detta var första gången. 

Öläventyr i USA, dag 7, Portland.

Onsdagen i Portland började med att vi inte kunde annat än konstatera att regnet det mer eller mindre öste ner. En slö start på dagen blev det med en enkel frukost på rummet.

Dagens första mål var Cascade Brewing Barrel House. Det stället låg på andra sidan floden, runt 25 minuters promenad från hotellet men då vädret var så blött bestämde vi oss för att ta en taxi. Är man tre och delar så är det både prisvärt och förstås synnerligen bekvämt att åka taxi.

Klockan 12:00 öppnade de, vi var sena då vi var framme först 12:05. Inne i lokalen fanns det inga andra gäster förutom våra resekamrater Jerry och Uffe som hade smugit upp till Portland en dag före oss.

Öl från Cascade har jag druckit tidigare, främst under SF Beer Week/Sour Sunday men även köpt med några flaskor hem från tidigare resor till San Francisco. Överlag har jag alltid gillat deras öl så det kändes inte helt fel att sitta hos dem i deras fräscha lokal i Portland.

På fat hade de närmare 30 öl, en massa som jag inte hade provat tidigare så det var bara att sätta igång och beställa in småglas av det mesta. När krutröken lagt sig och det hela var över hade jag till min stora glädje provat 22 nya Cascade.

Det mest fantastiska med de 22 ölen är att det bara var en som jag inte riktigt gillade, Cascade Secret Agent Orange som tyvärr hade en ton av smör. Annars höll de olika ölen stabil klass, till topparna hörde Cascade Oaked Kriek 2016 som var riktigt sympatisk med körsbär, fat och funk. En annan goding var Cascade Sang Royal som kändes vinös och rätt elegant.

Att sitta och prova såpass många "suröl" kan vara lite jobbigt för smaklökarna men jag upplevde att det inte var några problem. (förmodligen är jag för galen för att fatta bättre) Det godaste av samtliga provade öl var Cascade Blackcap Raspberry som var väldigt läskande och med härliga toner av hallon. En riktig höjdare som jag mer än gärna provar igen.

Under de timmar som vi satt på Cascade var det få andra gäster, älskar verkligen att vara ute på resa då man kan börja dricka öl tidigt på dagen. Hemma i Sverige är det inte riktigt samma sak. Servicen var korrekt och informativ. Den unge mannen hade järnkoll på oss och frågade då vi skulle betala om alla vi ha en egen nota på det som var och en beställt? Javisst, varför inte? Min lilla räkning blev som följande:

Ett härligt ställe Cascade Brewing Barrel House, återvänder hemskt gärna vid tillfälle. Ville man kunde man köpa med sig flaskor men denna gången hoppade jag över det. Egentligen borde resten av dagen ägnats åt ja jag vet inte vad men är man i Portland så är man. Varför inte knalla över till Hair of the Dog Brewing Company?

Knappt 10 minuter var det mellan de två ställena. Hair of the Dog grundades 1993 och är kända som en av de stora pionjärerna i ölvärlden. På Hair of the Dog var det lite mera folk än på Cascade men ändå rätt lugnt. Deras lokaler var mera välanvända men helt ok.

10 öl fanns på fat liksom ett par cider. Även en del flaskor. De provade fatölenV var överlag stabila med Hair of the Dog Blue Dot Double IPA och Hair of the Dog Fred from the Wood som de två som stod ut mest. Förstnämnda färsk och välhumlad med ananas, mango och lite ananas. Sistnämnda åt det söta hållet med främst bourbon och torkad frukt.

På vägen till bekvämlighetsinrättningen kunde jag inte annat än att stanna till och titta på en flaska av den mytomspunna Dave, så nära men ändå så långt borta. Tyvärr var priset för en flaska lite över min budget då den kostade 1500 USD. Enligt uppgift var det en svensk som tidigare i år slog till och köpte två flaskor.

Det var inte bara den minst sagt intressanta flaskan som noterades utan även ett diplom med välkänd design.

Tur att det fanns några andra flaskor att köpa som var lite mera jordnära i prissättningen. Jag slog till och bjöd oss på en flaska Hair of the Dog Pannepooch Reserva som kostade 20 USD. Det visade sig vara en härlig öl att sippa på. Rätt len och med mycket bourbon, lite frukt, malt och värmande alkohol.

Hair of the Dog Michael som också köptes på flaska (tack Eirik) var bra men inte fantastisk. Den kändes rätt mild med en behaglig syrlighet och körsbär.

Inte illa att på samma dag ha besökt dessa två ställen, fick jag bara välja ett av dem så skulle jag trots allt välja Cascade då jag tyckte att deras öl var lite mer intressanta. Fast för Hair of the Dog kommer jag alltid att ha en stor respekt, de har betytt så mycket för ölrevolutionen.

Tanken var att ta lite paus på rummet, men en timma blev till två och sedan kände vi alla att vi inte orkade ut något mera. Istället blev det några rumsöl i all enkelhet.

Många IPA blev det....

Öläventyr i USA, dag 6, Portland.

Efter en mättande frukost bestående av bacon, äggröra samt pannkaka med en stor smörklick och lönnsirap lämnade vi Santa Rosa för vidare färd till SFO, San Francisco International Airport.

På vägen till SFO stannade vi till i Muir Woods för att en stunds filosoferande bland den stora träden och den sköna friska luften. Det är verkligen fascinerande vilket inre lugn man kan få av att vandra en kortare stund bland mäktiga träd. Tänk om de kunde prata, vissa närmare 1000 år gamla. Väl värt ett besök om ni har vägarna förbi, kan dock vara svårt att hitta en ledig parkeringsplats då stället är populärt.

Att ta hyrbilen till SFO gick hur smidigt som helst, finns tankställen i närheten om man måste eller vill fylla tanken innan man lämnar tillbaka bilen.

Från SFO skulle vi flyga till PDX, det vill säga Portland. Ett nytt flygbolag skulle testas, Alaska Airlines. Flygresan på 1h och 30 minuter gick smidigt och Alaska Airlines skötte sig väl. När vi landade i Portland var det redan kväll och föga förvånande regnade det.

Om Portland hade jag hört mycket gott, alla som varit där tycker att det är "typ världens bästa ölstad". Läste någonstans att inom en timma från centrum finns det fler än 100 bryggerier liksom ett otaliga barer av hög klass. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att Portland år 2010 hade drygt 583000 invånare. Staden är USA:s 30:e största.

Det kändes i alla fall riktigt härligt att checka in på schyssta Marc Spencer Hotel som låg mitt i smeten i Portland. Tror att mina reskamrater håller med om att det var resans klart fräschaste och bästa hotell.

För första gången i mitt liv har jag checkat in på ett hotell där varje rum har en growler från ett lokalt bryggeri. Trots att vi precis anlänt till Portland var det redan en hel del som indikerade att det var en bra by som vi kommit till.

Ett enda litet minus var att det trådlösa nätverket som ingick i priset var lite svajigt. Sedan kan man alltid diskutera valet av färg på olika hotellrum, rummet i Portland var ganska mörkt och intetsägande på det sättet. Något som tycks vara väldigt vanligt på amerikanska hotellrum.

Från hotellet var det ungefär fem minuters promenad till Whole Foods Market - Pearl och drygt fem minuter åt det andra hållet till en bar som är väldigt högt rankad, nämligen Bailey's Taproom.

Vi började med att besöka Whole Foods för att bunkra vatten, tilltugg och enklare frukost till nästkommande dag. Att de olika Whole Foods brukar ha en hel del trevlig öl är ingen nyhet för mig men utbudet i denna butik slog allt vad jag tidigare sett i nämnda kedjas butiker.

Hur ofta kan man gå in i ett kylrum som är fylld med en massa lokala öl som man knappt hört talas om? Förutom det fanns det även ett fint utbud av andra öl. Föga förvånande besökte vi detta Whole Foods varje dag under resan, det var liksom lönlöst att försöka utmana naturlagarna. Det där med kylrum var verkligen läckert, tänk att ha ett sådant hemma. Eller varför inte på Systembolaget, eller vänta nu, man får ju inte uppmana till alkoholdrickande. Ajabaja!

Vi började bli smått kvällshungriga och sugna på en öl eller två så vi dumpade vad vi handlat på rummet och sedan gick vi mot Bailey's Taproom. De hade ingen mat så vi knallade 10 meter extra och klev in hos Tugboat Brewing Company.

Det visade sig vara ett litet och mysigt ställe som såg ut som ett vardagsrum med en massa härliga böcker och annat smått och gott. Stämningen var lugn, det var en del gäster som spelade sällskapsspel eller samtalade med normalt röstläge. Någon avancerad mat hade de inte så vi nöjde oss med att tallrik nachos som var god men kanske inte så mättande ur näringssynpunkt.

Fem egna öl hade de på fat liksom en del främst lokala gästöl. Tugboats egna öl var sisådär om jag ska vara ärlig. Den bästa av samtliga fem egna som provades var Tugboat Amber Lamps vilket är en Amber Ale som var åt det söta hållet men med en rätt trevlig ton av apelsin. Några lokala gästöl provades också men inget av dessa lämnade några bestående intryck.

När vi kände oss klara med Tugboat tackade vi för oss och gick över till Bailey's Taproom som alltså låg runt 10 meter från Tugboat. Bailey's var betydligt modernare och "trendigare". Ganska litet ställe med en föredömlig elektronisk tavla som visade vad de hade på fat. Noterbart är att tavlan även visade hur mycket öl som det var kvar av i respektive fat, något liknande har jag aldrig tidigare skådat.

De stängde redan 23:00 på en tisdag så vi fick "skynda" för att hinna prova några öl. Skönt nog kunde ölen köpas som smakprover vilket vi valde att göra. Utbudet var bra fast inte fantastiskt, 25 öl/cider på fat, både lokala bryggerier och från andra håll i USA.

Knee Deep fortsatte att göra mig nöjd, deras Hop Surplus var en schysst och färsk DIPA med en hel del tropiska frukter. Cider dricker jag inte så ofta med här passade jag på, Doc's Draft Hard Raspberry Cider var god, hallon, lite funk och äpplen. Det mest udda som dracks var 10 Barrel Cucumber Crush som verkligen smakade gurka, melon och lite funk.

Mitt intryck av Bailey's Taproom var att det var ett bra ställe men kanske aningen sterilt på något sätt. Kändes som att själen inte riktigt var på plats. Dessutom var bartendern korrekt men det var uppenbart att han längtade hem.

Efter att Bailey's stängt lommade vi också hem, ja till hotellet. Alla var förvånansvärt pigga så vi bestämde oss för att köra en liten ölprovning på rummet.

Godast av de sex flaskor som vi betade av var Trinity 7 Day Golden Sour vilket visade sig vara en fint syrlig och uppfriskande öl med citrus, ek, funk och lite druvor. Alltid lika kul att bli positivt överraskad av en öl som man tidigare inte hört talas om.

De första timmarna i Portland började klart stabilt i ölets tecken, skulle bli intressant att se vad nästa dag skulle bjuda på och även se staden i dagsljus.