Helsinki, tisdag

Tisdagen var vår sista dag i Helsingfors, flyget hem skulle gå 17.55, vi åkte med Blue 1. En lugn start på dagen blev det med en sen frukost och lite knallande på stan innan det var dags för lunch. Käkade gjorde vi på restaurang Zetor, snacka om spektakulärt ställe men en väldigt egen inredning. En öl blev det där, Edelweiss Weissbier Snowfresh.



Det visade sig vara en lurig öl, citrus, kryddor, lite banan, parfym, godis. Drickbar men inte sådär vidare skoj. I övrigt är Zetor inte en bra ölrestaurang, Edelweiss var typ det "hetaste" som fanns.

Efter lunchen hade vi en del tid kvar vilket innebar att det fanns utrymme för att besöka ytterligare ett ställe innan taxin till flygplatsen. Teerenpeli i Kamppi blev det.

Jag tyckte om inredningen på stället.



En bricka med fyra smakprov på 0,2 kostade 13 EUR. Inte direkt billigt men det är alltid trevligt med dessa brickor.

Det som dracks var följande:

Teerenpeli Vauhtiveikko (veteöl)
Teerenpeli Sauhusanttu (rököl)
Teerenpeli Hippaheikki T.E.S.B. (bitter)
Teerenpeli Lempi Omena (äpplecider)



Veteölet och rökölet var stabila, bittern var inte alltför god. Cidern var söt och mycket läskande. Helt ok ställe att besöka men tendensen är att bryggeripubar/restauranger brukar ha sämre öl än andra ställen.

Helsingfors då som ölstad? Ni som läst mina tidigare inlägg förstår nog att jag är nöjd med besöket. One Pint Pub samt Olutravintola Pikkulintu står i särklass, de ställena håller mycket hög klass plus att de har en unik atmosfär. Magnifikt med de unika ölen från Cantillon som bara saluförs på de två ställena.

Nackdelen är priserna, Helsingfors är lika "dyrt" som Stockholm vad gäller öl, kanske rentav aningen dyrare. Men men taket kan ju rasa imorgon så då ligger man där platt som en pannkaka, definitivt för sent att då dricka öl.

Helsingfors, jag kommer tillbaka! Nähdään taas!

Helsinki, måndag

Då var det dags att skriva några rader om gårdagens ölrelaterade äventyr i Helsingfors. Alkos flaggskeppsbutik i Arkadia. Butiken ligger väldigt centralt med längre öppettider än de svenska systembolagen. Rent och snyggt var det, helt klart ett trevligare intryck jämfört med systembolagets butiker. Köpte inte alltför många flaskor men dessa blev det i alla fall:



Bland annat tre från Weihenstephaner som jag tidigare ej druckit, Pilsner, Korbinian samt Kristall Weissbier.



Efter att ha dumpat flaskorna på hotellrummet var det dags för dagens första öl. Vi bestämde oss för att besöka Villi Wäinö, eller Willy Wonka som grabbarna behagade att säga. Deras finska är verkligen usel.



Villi Wäinö visade sig vara ett trevligt ställe med fokus på finska öl men de hade även en del annat.



Han som serverade oss var kunnig och gav rekommendationer. Jag valde som första öl Huvila Pale Ale.



En god öl helt klart. Stabil fruktighet och en fin beska. Väldigt läskande i den 30-gradiga värmen.

Ställets husöl, Huvila Villi Wäinö Onni läskade också fint i värmen. Bitter är inte min favoritstil vad gäller öl men den var helt ok.

Senare på kvällen åkte vi tunnelbana i runt 20 min till förorten, Olutravintola Pikkulintu var vad vi hade siktat in oss på. Åker man till Pikkulintu stiger man av vid stationen som heter Puotila/Botby gård. Går ut vid entrén i tågets riktning och går sedan 3-4 minuter till baren.



Verkligen bisart att hitta ett ställe av oss så hög klass mitt i ett inte alltför spännande bostadskvarter. Byggnaden som Pikkulintu fanns i såg ut att ha överlevt trots dåliga odds. Bränslet tog slut i rivningsmaskinen? Det luktade verkligen landsbyggd över stället. Ett fullkomligt magnifikt ställe!



På söndagen drack vi en Cantillon på One Pint Pub som enbart säljs där, på måndagen var det dags att göra det på Pikkulintu. Det är ju fantastiskt att man kan hitta en extremt ovanlig Cantillon på ett ställe som Pikkulintu, i ärlighetens namn får jag inte riktigt ihop den ekvationen, hur är det möjligt?



Cantillon Pikkulinnun Viskilambic gjorde mig inte besviken, en väldigt trevlig oblandad lambic. Mycket vinäger och fatkaraktär i doften liksom i smaken. Inte extremt syrlig utan behaglig med en fin fruktighet. Mycket torr med en fin eftersmak. Inte direkt komplicerad men väl värd priset, 14 EUR för 37,5 cl. Har ni vägarna förbi, slå till! Det lär inte finnas så många flaskor kvar då det bara gjordes 192 stycken.

Pikkulintu hade många intressanta öl, bland annat några från Slottskällans som inte säljs i Sverige. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att prova Nelson, de gamla etiketterna är verkligen tjusiga. Det fanns inte bara en massa öl utan även 300 olika whiskysorter. Tänk om det fanns ett ställe som Pikkulintu "långt" ute i förorten i Stockholm? Det vore magnifikt! Ett härligt ställe med mycket karaktär och sköna lirare som gäster.




Ok, det var inte världens roligaste öl men heller ingen katastrof. En tämligen vanlig lager med bröd, malt och allt det där ni vet. Kostade 6 EUR för en flaska på 50 cl.

Sista ölet på Pikkulintu blev en Plevnan Siperia Imperial Stout, en öl som får fina betyg på olika betygssidor.



Det var en vacker syn att se bartendern hälla upp ett glas, sådär härligt svart tjockflytande vätska. Ack bartender vad han fick jobba, lätt virrig det var han inte så konstigt då det var nästan som en bastu inne i lokalen. Jag kan bekräfta att Siperia är en mycket god imperial stout, det är skönt att veta att det görs fin öl även i Finland. Det handlar inte bara om Koff, Lapin och alla de där trista sakerna.

Siperia var väldigt humlig för att vara en Imperial Stout, härliga brända toner och mycket espressokaffe. 0,4 liter för 6,50 EUR.

Nöjda med vårt besök återvände vi till hotellet, i kylen där fanns en flaska Finlandia Sahti, denna mytomspunne dryck. (nåja)



Det var första gången som jag drack en äkta finsk Sahti. Det var tur att vi var fyra som delade på flaskan som var på 0,75 cl ty drycken var mycket söt. Smaken och doften påminde en hel del om witbier och veteöl, kryddor och banan. Ingen kolsyra, inte balanserad, en märklig dryck som det var kul att ha provat. Vi får se när det nästa gång dricks Sahti.

Trott eller ej men fortsättning följer.

Helsinki, söndag

Efter den sköna sjöresan anlände vi till Helsingfors på söndagsförmiddagen. Efter installation på hotellet och lunch blev det sightseeing i form av Sveaborg. Som genom ett mirakel fanns det en bryggeripub där ute, av någon anledning råkade vi hamna där efter att ha knallat omkring och svettats i den underbara sommarvärmen.



Suomenlinnan Panimo var ett ok ställe, personalen var väl inte världens mest kunniga men det var trevligt att få en bricka med fyra glas. Ölen som dracks var följande:

Höpken Pils, Coyet Ale, Piper Wit samt Helsinki Portteri. Ingen av dem höll högsta internationella klass. Godast var pilsnern som läskade riktigt fint, inte så konstigt då det trots allt var 30 grader.

Senare på aftonen var ölupplevelsen aningen med spektakulär då vi besökte det lätt annorlunda stället One Pint Pub. Puben ligger i ett bostadsområde strax utanför absoluta centrum. 20-25 minuters promenad från centrum (Mannerheimvägen). Stället är mest känt för att ha tre olika öl från Cantillon som enkom säljs på stället. Tyvärr fanns bara en av dem inne då vi var där, men man skall ej klaga. Det är ändå rätt spektakulärt att dricka Cantillon Tyrnilambic Baie dArgousier, dvs Cantillon smaksatt med havtorn. 15 EUR för årgång 2003, 37,5 cl.



Syrlig och härlig, mycket torr. Intressant fruktighet, man kände att det var en annorlunda frukt/bär. Fast hur havtorn smakar har jag i ärlighetens namn inte en aning om. Väldigt läskande och skön dryck.

One Pint Pub var ett ställe men mycket karaktär, hemtrevligt och lagom slitet. Mannen bakom disken såg ut att komma direkt från en veckas arbete ute på potatisfältet, undrar när han senast badade bastu? Det där med att diska glasen var inte så noga. Då två amerikanare tackade för sig och berömde stället svarade han bara "yes, yes, verry good". En riktig, klassisk skön urfinne kan man lugnt säga att han var. På uteserveringen hade en full kinesiska och några finländare språkkurs med varandra, ingen av dem var väl alltför het på engelska. Verkligen en show. Vi hann inte dricka mer än en öl innan det var dags för nästa show. På hotellrummet kikade vi nämligen på VM-finalen mellan Holland och Spanien.




Varken Laitilan Kievari Humalainen eller Laitilan Espi går till historien som minnesrika öl. Vad var det nu hette? Jaja, allt man dricker är ju inte magnifikt.

Jag tror bestämt att fortsättning följer.

Sjöresan till Helsingfors

Vilken makalös afton det var på havet igår då Eddan, Eirik, Silenzi och jag åkte med Silja Line till "Hesa", dvs Helsingfors. I princip vindstilla, lugn och skönt ombord. Ja det är härligt med dessa underbara, ljumma nordiska sommaraftnar.



Till fartyget hade Eirik tagit med några öl, efter middagen njöt vi av en av dessa. Närmare bestämt Oud Beersel Oude Geuze som dracks högst upp på däck 12.



En schysst och läskande geuze som jag måste dricka igen och då den var lite väl varm. Syrlig såklart och med tydliga inslag av gröna äpplen och druvor. Geuze, det är grejer det.



Chimay Röd hade jag tidigare ej druckit, den fanns att köpa på puben ombord. Utbudet i puben var helt ok för att vara ombord på en finlandsfärja, fanns en del småintressant. 55 SEK för en flaska.

Chimay röd är inte den tyngsta av trappistöl, nästan så att den kan kallas lättdrucken. Söt, russin, torkad frukt, jäst. Långtifrån tung, inte sådär jättelång eftersmak. Stabil utan att briljera.

3.4/5



Ett stycke kriek fanns också i baren, St. Louis Kriek. Väldigt söt, givetvis mycket smak av körsbär, något artificiellt. Även smak av mandel, torr och inte så mycket kolsyra. Klart drickbar men sliskigt det är det.

3/5



Som sängfösare drack vi Black Magic Woman, en mycket sympatisk bira som kan drickas många gånger till.

En stabil inledning blev det på Helsingforsäventyret, fortsättning följer.

Dugges Wallonia, Berliner Weisse, rökig whisky

Igår var det fredagsmys hemma hos Eddan, vi firade att han släppts ut på grönbete, dvs semester. Första ölet som dracks var en Sierra Nevada Kellerweis Hefeweizen.



Grumlig gul med ett medelstort, fluffigt vitt skum. Doftade jäst, citrus, banan, kryddor. Smaken var uppfriskande med banan, kryddor och citrus. Lätt kropp och rätt balanserad. Stabil utan att glänsa sådär sensationellt. Upp till de bättre tyskarna orkade den inte.

3.1/5

Nästa öl var en småkul sak, nämligen en Berliner Weisse. Hur ofta dricker man en sådan, blott tredje gången i mitt liv i alla fall. Skulle etiketten klara Systembolagets krav?



Väldigt ljus, lätt grumlig men ett fint vitt skum. Doften var väldigt speciell och inte det trevligaste jag doftat på. "Simbassäng" med lite annat smått och gott. Smaken var väldigt egen den också, riktigt udda. Sur, citron, hö, "sockerkakssmet", gröna omogna äpplen. Extremt mycket kolsyra, tunn kropp liksom munkänsla likväl en kul öl att ha provat. Väldigt syrlig, ja sur. Kanske borde den ha druckits som i Berlin, med sugrör samt sötad med fruktessenser. Måste provas nästa gång Berlin besökes.

2.9/5

En annan intressant öl som dracks under kvällen var Dugges Wallonia 2007. En flaska som stått på ölhyllan ett tag, bäst före var maj 2009. Fanns det en risk att ölet inte längre var drickbart och gott?



Mörk rödbrun med ett stort fint skum. Doftade kryddor, rostad malt, torkade frukter, en del jäst och en aningen alkohol. Smaken var förvånansvärt lätt med tanke på de 9,8%, ölet var lättdrucket. Smakade koriander och andra kryddor, russin, frukt och lite alkohol. Rejält besk avslutning, halten kolsyra var medel. Noterbart är att ölet torrhumlats med Amarillo och Simcoe. God och trevlig, synd att ölet inte längre tillverkas.

3.8/5

Aftonens final bjöd på en skvätt whisky i form av Ardbeg Supernova 2010.



Jädrans vilken kraftig och intensiv doft, verkligen rökig i både doft och smak. Inte den mest "läskande" whiskyn direkt men god. Eftersmaken var mycket lång.

Om sisådär åtta timmar är det dags att åka med Silja Symphony till Helsingfors, några öl lär det säkert bli under vistelsen där. Ha en bra dag!

Ska du flyga inrikes i Japan?

Den som ska flyga inrikes i Japan med flygbolaget ANA (All Nippon Airways) har chansen att dricka fatöl. Informationen finns här.

"ANA today announced that it is the world’s first carrier to offer draft beer keg service on board. From 20JUL10, draft beer keg service is available on domestic routes.

From 20JUL10, service operates on following routes will offer draft beer keg service:

Tokyo Haneda – Fukuoka (after 1700LT)
Tokyo Haneda – Sapporo Chitose (after 1700LT)
Tokyo Haneda – Okinawa
Osaka Itami – Okinawa
Osaka Kansai – Okinawa
Nagoya – Okinawa
Fukuoka – Okinawa

Each costs 1000 Yen, only 20 cups available per flight, except Tokyo – Okinawa with flight operated by 777/747 service offering 40 cups."

Enligt ANA är de först med att servera fatöl uppe i luften men det stämmer inte, jag vet att tex tyska Lufthansa haft fatöl tidigare. 1000 Yen motsvarar ungefär 90 SEK. Undrar vad det är de kommer att servera? Kul initiativ tycker jag. Tänk om man kunde få/köpa öl från säg Mikkeller då man flyger med SAS.

Några godingar

Igår var det samling hos Silenzi för grillning, boule samt semifinalen mellan Tyskland och Spanien. Jag tycker att Spanien vann rättvist, tyskarna hade det svårt i gårdagens match. Bläckfisken fick rätt ännu en gång.

En trevlig kväll som innehöll gamla godingar, bland annat dessa två som jag verkligen tycker om:




En öl som jag tidigare druckit blev det också, Amager Høst Bryg. Den upplevde jag som lite udda. Doften påminde en del om "Sima". Citrus, russin, jäst, hö. Ganska söt med en del spår av alkohol.

2.9/5