I fredags köpte jag fyra flaskor Indianviken Pale Ale på Systembolaget i Söderhallarna, Stockholm.
Är det någon som jobbat på Systembolaget? De bägge herrarna bakom disken betedde sig aningen konstigt då jag frågade om jag kunde få köpa några Indianviken. De kollade på varandra och log lite, den ena av dem sade: -ööööh, ja det kan du väl få.
Undrar om det var någon annan ölnörd som strax före mig hade varit där och frågat?
Datumet för "Nynäshamnsprovningen" är lördag 27/12 om nu inget inträffar som gör att det måste ändras. 10 olika kommer vi att prova, nämligen dessa:
Yttre Gaarden
Pickla Pils
Sotholmen Stout
Ålö Ale
Smörpundet Porter
Indianviken Pale Ale
Bedarö Bitter
Landsort lager
Mysingen Midvinterbrygd
Bötet Barley Wine
Tyvärr saknas Mälsten Mild, Pumpvikens påsköl, Brännskär Brown Ale.
Sedan har Nynäshamn även tagit fram några andra öl enbart för krogen så vitt jag vett, tex Måsknuv Märzen och Stångskär Stout.
Är ändå nöjd med utbudet, det kommer att bli en kul kväll.
måndag 8 december 2008
lördag 6 december 2008
Kulmbacher Eisbock
Första gången jag dricker en Eisbock. Enligt uppgift är det tio år sedan detta öl senast fanns att köpa på Systembolaget.
Vill ni veta mer om vad en Eisbock är för något kan jag tipsa om denna sida.
Hur är då Kulmbacher Eisbock?
Färgen är mörk, åt det brunröda hållet. Skummet är fint men lägger sig snabbt. Doftar mycket av russin, torkad frukt, sött.
Ölet är fylligt med en behagligt värmande känsla. Ölet är starkt men alkoholen känns knappt i smaken, kvalitet! Smakar mycket, russin, torkad frukt, lite kaffe och farinsocker. Sött är det men på ett bra sätt.
Eftersmaken är lång och trevlig.
Gott och komplext öl! 4,25/5
Givetvis handlar detta om något helt annat än vissa amerikanska "Ice-beer".
fredag 5 december 2008
Anders Göranssons Bästa Rököl.
Till lunchen idag blev det ett glas Anders Göranssons Bästa Rököl från Närke Kulturbryggeri. Rököl är en underskattad öltyp tycker jag, finns inte många svenska varianter. De som jag på rak arm kan komma på är dessa:
Närke Häklefjäll (japp, Närke Kulturbryggeri)
Helsinge Rököl (Helsinge Ångbryggeri)
Nils Oscar Rökporter
Vilka andra finns det?
Nå, hur upplevde jag då dagens rököl?
Ölet har verkligen en otrolig doft av rök, Islaywhisky samt salt. Smakar inte lika mycket rök som det doftar, dock finns där hela tiden en härlig röksmak. Hittar även smak av lakrits, malt och lite nötter. Ölet känns väldigt välbalanserat. Eftersmaken är lång och ganska torr. Gillar man rökig whisky borde man verkligen prova detta rököl. Verkligen inget blask!
Betyg: 4,25/5
Drack detta öl på Bishops Arms, Vasagatan i Stockholm. 68 kronor för 30 cl.
torsdag 4 december 2008
Reseåret 2008, del 1. Baku och Chicago.
Såhär i december tänkte jag ta och sammanfatta reseåret 2008. Det har varit ett ganska spektakulärt år vad gäller resor. Tyvärr blir det inga fler resor i år, nästa bokade är Istanbul i februari.
Del 1 handlar om Baku och Chicago. Övriga resor i år har varit Svalbard, Sofia, Ljubljana/Zagreb, Doha/Dubai samt Kiev. De resorna skriver jag om senare. Givetvis skriver jag även om ölet på dessa destinationer.
Baku, Azerbajdzjan 29/2-3/3.
Årets första resa startade torsdag 28/2. På kvällens togs flyget med Air Baltic via Riga till Baku. Det var en rätt häftig känsla att sitta ombord på en Boeing på väg till Baku i Kaukasus. Flighten var en klassisk red-eye, åka sent och landa tidigt. Flygtiden från Riga var knappt fyra timmar, blev inte mycket till vila den natten inte.
Framme i Baku köpte vi visum vid ankomsten, 90 dollar kostade det. Dyrt, men vad skall man göra? Smidigt iallafall att kunna köpa visum vid ankomst. Det finns en del länder dit det är mer eller mindre omöjligt att få visum. Taxin till vårt hotell blev förstås dyrare än beräknat. Först ville han ha 50 azn (drygt 350 sek), givetvis alldeles för mycket. Vi erbjöd honom 30 vilket han nöjde sig med. Taxiresan skulle ta 10 min, ungefär efter en halvtimme var vi framme vid hotellet. Då insisterade taxichauffören återigen på att han skulle ha 50. Efter en del diskussioner fick han 35. Efter den jobbiga nattflygningen hade vi inte ork att stå och snacka med honom. Normalt skall en taxiresa kosta runt 20-25 azn. Bussen kostar 1 azn, men det kändes aldrig aktuellt att i mörkret leta efter bussen.
Vid ankomsten till hotellet väckte vi den stackars jäntan vid receptionen. Tycks vara ett trevligt jobb att jobba på hotell, ja sova på arbetstid skulle iallafall inte jag tacka nej till. Nåväl, hotellet var litet, endast 40 rum. I frukostmatsalen satt vi helt ensamma, ja vi såg knappt någon annan gäst under hela vistelsen. Det var verkligen en mäktig känsla att se solen stiga upp och lysa över Baku, då vi kom var det ju kolsvart.
Efter frukosten och några timmars vila på rummet var det dags att bege sig ut på stan. Vad ska jag då säga om Baku? Något som är undermåligt är vägnätet, väldigt många hål. Trafiken är smått kaotisk. Älskar man gamla ryska/sovjetiska bilar bör man verkligen åka till Baku.
En skön sak med Baku är att jag för första gången på mycket länge inte hörde någon tala svenska på resmålet. Ett par norskor flög dit och tillbaka med samma plan som vi, finska hörde jag vid incheckningen på Bakus flygplats men i övrigt var det väldigt få andra västerländska turister. Kul att det kan vara så ibland.
Baku ska man nog inte åka till om man aldrig varit utanför Europa tidigare, inte för att det på något sätt ät farligt men kulturkrocken kan kännas rätt stor. Fast å andra sidan är ju det en stor del av resandet. Speciellt märks skillnaden på servicenivån samt hur folk "doftar". Fast det kanske är vi västerlänningar som är överdrivet seriösa vad gäller att duscha?
Knappt några tiggare i Baku, ingen som kom fram och ville prata. Lugnt och skönt på det sättet. Ett bra hotell är att rekommendera då man är i Baku. (Vi bodde på Radisson). Finns inte sådär våldsamt mycket att göra i staden, alltså är det skönt att bo bekvämt med allt vad det innebär. Vi badade bastu och simmade i poolen varje dag. Det var även suveränt att kunna ligga vid poolkanten och läsa och ta det lugnt.
Baku var lugnt förutom en smått bisatt incident på fredagen. När vi satt vid den stora affärsgaten kom det fram två lustiga figurer och krävde att få se våra pass. De påstod sig vara passpoliser, samtidigt som de plockade fram två illa gjorda id-kort. Vi garvade åt dem och talade svenska med dem. Efter några minuter gav de upp, det var bara den ena av dem som kunde lite engelska. (märkliga passpoliser som inte kan engelska) Hade något liknande inträffat, ja då hade vi tänkt säga att vi hette Donald Duck och Mickey Mouse. Lite kaxigt kanske, men det kändes aldrig hotfullt. Första gången som jag råkat ut för något liknande, onekligen en incident jag länge kommer att minnas.
Vid utcheckningen från hotellet blev det problem. Åh, ordet problem måste vara ett älsklingsord i öst. Självklart ville de ha betalt för frukostarna vi åt på hotellet. Nästan 1000 spänn, givetvis vägrade vi då det i vårt rumspris ingick frukost. Då vi vägrade ville de ha betalt för en frukost iallafall. Nej, inte ett öre skulle de ha! Jag var faktiskt lite irriterad, det var tidigt på morgonen och vi skulle till flygplatsen. Även denna frukostincident är en indikation på att saker och ting är lite annorlunda därborta. De tycks gilla lura turister på pengar, men att det skedde på stans kanske bästa hotell, ja det var aningen förvånande.
Trots dessa incidenter tycker jag att Baku är en rätt trevlig stad. En vecka är för lång tid att tillbringa i staden, en helg är mer lagom. Det byggs överallt därborta, det märks att staden upplever en ny oljeboom.
Hur var då maten och ölen i Baku? Maten var billigt och suveränt god. En mycket fin kebab (inte alls som den trista vi får här hemma) kostade runt 7 sek. Ungefär 15 sek för en inhemsk eller turkisk öl. Efes är det stora märket. Utländska märken som Heineken, Kilkenny kostade runt 30 sek på en Irländsk pub.
Förutom taxin, hotellet och visumet är Baku mycket billigt. Det var faktiskt svårt att göra sig av med de pengar vi växlade in. Under sjävla vistelsen i Baku gick det inte åt mer än max 1000 sek.
Kul och annorlunda resa helt klart. På hemresan stannade vi 6-7 timmar i Riga, tyvärr var vädret riktigt dåligt men själva staden är mycket vacker. Även i Riga fanns det öl, får nog ta och åka dit nångång och ta en närmare titt.
Köpenhamn och Chicago, 22/3-26/3.
Inte många veckor efter Baku väntade en annan kul resa, dennagång tillsammans med storasyster och hennes man. På vägen till Chicago stannade vi en natt i ett kylslaget Köpenhamn.
I Köpenhamn gjorde vi inte så mycket mer än att gå lite på stan samt äta en bit mat på en helt ok krog. Ölet var gott, men tyvärr minns jag varken namnet på krogen eller exakt vad för slags öl jag drack. Ja, så kan det gå ibland. Minns dock att vi på kvällen satt några timmar i hotellets bar, whiskyn värmde skönt.
Efter en skön sovmorgon och frukost på hotellet var det äntligen dags att bege sig till Kastrup för vidare flyg till Chicago. SK 943 skulle ta oss över pölen. Resan tog närmare nio timmar, men jag hade gärna suttit i några timmar till då vi åkte bekvämt i Business class. Tyvärr var ölutbudet dåligt, precis som det alltid är då man flyger. Alla flygbolagen tycks satsa mer på sina viner. Nåväl, jag var rätt nöjd ändå då det blev champagne, vin, dessertvin, calvados samt Baileys. Som sagt, en skön flygresa.
I Chicago träffade vi en kollega till syrran, Caroline. Hon och hennes man bodde i Chicago då han arbetade där. Caroline gick mest hemma som en klassisk "hemmafru". Hon visade oss runt och gav många bra tips på bra affärer och restauranger. Perfekt att ha en privatguide då man besöker en stad för första gången. I mars var dollarkursen mycket förmånlig, under sex kronor. Schyssta jeans kunde man hitta för under 30 dollar. Mat var billigt, dryck var billigt, ja det var kul att besöka USA.
Det mest bestående matminnet är besöket på The Cheesecake Factory. Portionerna var förstås gigantiska och maten mycket god. De hade närmare 30 olika cheesecakes på menyn, helt lätt att välja var det ej.
Bästa ölminnet är de två kvällarna på Restaurant Rock Bottom Brewery. Sex olika öl bryggde de, en kul idé var att man kunde beställa in en bricka med en sample av varje sort. Gissa om jag gjorde det? När vi satt på Rock Bottom en av kvällarna var jag inte särskilt hungrig utan beställde bara in en enkel förrätt i form av en tallrik nachos. Mein Gott! Portionen var så enorm att den lätt hade kunnat mätta en hel invasionsarmé. USA är verkligen galet men samtidigt väldigt kul att besöka. Ölen var väl sisådär, stouten var godast och sämst var deras light-öl.
Chicago är en trevlig stad, lite lugnare än New York. Utbudet av shoppingställen och restauranger är mycket stort. Finns verkligen mycket att se och uppleva i Chicago. Vi hade stabilt väder, ibland kan det vara mycket kallt då det blåser från Lake Michigan.
Chicagoresan var bra på alla sätt, skönt att åka till en stad där man inte bara måste jaga sevärdheter, det är roligare att gå omkring på gatorna utan alltför bestämda planer. Ta dagen som den kommer helt enkelt. Tänk om alla dagar kunde vara så. Vilken dröm!
Del 1 handlar om Baku och Chicago. Övriga resor i år har varit Svalbard, Sofia, Ljubljana/Zagreb, Doha/Dubai samt Kiev. De resorna skriver jag om senare. Givetvis skriver jag även om ölet på dessa destinationer.
Baku, Azerbajdzjan 29/2-3/3.
Årets första resa startade torsdag 28/2. På kvällens togs flyget med Air Baltic via Riga till Baku. Det var en rätt häftig känsla att sitta ombord på en Boeing på väg till Baku i Kaukasus. Flighten var en klassisk red-eye, åka sent och landa tidigt. Flygtiden från Riga var knappt fyra timmar, blev inte mycket till vila den natten inte.
Framme i Baku köpte vi visum vid ankomsten, 90 dollar kostade det. Dyrt, men vad skall man göra? Smidigt iallafall att kunna köpa visum vid ankomst. Det finns en del länder dit det är mer eller mindre omöjligt att få visum. Taxin till vårt hotell blev förstås dyrare än beräknat. Först ville han ha 50 azn (drygt 350 sek), givetvis alldeles för mycket. Vi erbjöd honom 30 vilket han nöjde sig med. Taxiresan skulle ta 10 min, ungefär efter en halvtimme var vi framme vid hotellet. Då insisterade taxichauffören återigen på att han skulle ha 50. Efter en del diskussioner fick han 35. Efter den jobbiga nattflygningen hade vi inte ork att stå och snacka med honom. Normalt skall en taxiresa kosta runt 20-25 azn. Bussen kostar 1 azn, men det kändes aldrig aktuellt att i mörkret leta efter bussen.
Vid ankomsten till hotellet väckte vi den stackars jäntan vid receptionen. Tycks vara ett trevligt jobb att jobba på hotell, ja sova på arbetstid skulle iallafall inte jag tacka nej till. Nåväl, hotellet var litet, endast 40 rum. I frukostmatsalen satt vi helt ensamma, ja vi såg knappt någon annan gäst under hela vistelsen. Det var verkligen en mäktig känsla att se solen stiga upp och lysa över Baku, då vi kom var det ju kolsvart.
Efter frukosten och några timmars vila på rummet var det dags att bege sig ut på stan. Vad ska jag då säga om Baku? Något som är undermåligt är vägnätet, väldigt många hål. Trafiken är smått kaotisk. Älskar man gamla ryska/sovjetiska bilar bör man verkligen åka till Baku.
En skön sak med Baku är att jag för första gången på mycket länge inte hörde någon tala svenska på resmålet. Ett par norskor flög dit och tillbaka med samma plan som vi, finska hörde jag vid incheckningen på Bakus flygplats men i övrigt var det väldigt få andra västerländska turister. Kul att det kan vara så ibland.
Baku ska man nog inte åka till om man aldrig varit utanför Europa tidigare, inte för att det på något sätt ät farligt men kulturkrocken kan kännas rätt stor. Fast å andra sidan är ju det en stor del av resandet. Speciellt märks skillnaden på servicenivån samt hur folk "doftar". Fast det kanske är vi västerlänningar som är överdrivet seriösa vad gäller att duscha?
Knappt några tiggare i Baku, ingen som kom fram och ville prata. Lugnt och skönt på det sättet. Ett bra hotell är att rekommendera då man är i Baku. (Vi bodde på Radisson). Finns inte sådär våldsamt mycket att göra i staden, alltså är det skönt att bo bekvämt med allt vad det innebär. Vi badade bastu och simmade i poolen varje dag. Det var även suveränt att kunna ligga vid poolkanten och läsa och ta det lugnt.
Baku var lugnt förutom en smått bisatt incident på fredagen. När vi satt vid den stora affärsgaten kom det fram två lustiga figurer och krävde att få se våra pass. De påstod sig vara passpoliser, samtidigt som de plockade fram två illa gjorda id-kort. Vi garvade åt dem och talade svenska med dem. Efter några minuter gav de upp, det var bara den ena av dem som kunde lite engelska. (märkliga passpoliser som inte kan engelska) Hade något liknande inträffat, ja då hade vi tänkt säga att vi hette Donald Duck och Mickey Mouse. Lite kaxigt kanske, men det kändes aldrig hotfullt. Första gången som jag råkat ut för något liknande, onekligen en incident jag länge kommer att minnas.
Vid utcheckningen från hotellet blev det problem. Åh, ordet problem måste vara ett älsklingsord i öst. Självklart ville de ha betalt för frukostarna vi åt på hotellet. Nästan 1000 spänn, givetvis vägrade vi då det i vårt rumspris ingick frukost. Då vi vägrade ville de ha betalt för en frukost iallafall. Nej, inte ett öre skulle de ha! Jag var faktiskt lite irriterad, det var tidigt på morgonen och vi skulle till flygplatsen. Även denna frukostincident är en indikation på att saker och ting är lite annorlunda därborta. De tycks gilla lura turister på pengar, men att det skedde på stans kanske bästa hotell, ja det var aningen förvånande.
Trots dessa incidenter tycker jag att Baku är en rätt trevlig stad. En vecka är för lång tid att tillbringa i staden, en helg är mer lagom. Det byggs överallt därborta, det märks att staden upplever en ny oljeboom.
Hur var då maten och ölen i Baku? Maten var billigt och suveränt god. En mycket fin kebab (inte alls som den trista vi får här hemma) kostade runt 7 sek. Ungefär 15 sek för en inhemsk eller turkisk öl. Efes är det stora märket. Utländska märken som Heineken, Kilkenny kostade runt 30 sek på en Irländsk pub.
Förutom taxin, hotellet och visumet är Baku mycket billigt. Det var faktiskt svårt att göra sig av med de pengar vi växlade in. Under sjävla vistelsen i Baku gick det inte åt mer än max 1000 sek.
Kul och annorlunda resa helt klart. På hemresan stannade vi 6-7 timmar i Riga, tyvärr var vädret riktigt dåligt men själva staden är mycket vacker. Även i Riga fanns det öl, får nog ta och åka dit nångång och ta en närmare titt.
Köpenhamn och Chicago, 22/3-26/3.
Inte många veckor efter Baku väntade en annan kul resa, dennagång tillsammans med storasyster och hennes man. På vägen till Chicago stannade vi en natt i ett kylslaget Köpenhamn.
I Köpenhamn gjorde vi inte så mycket mer än att gå lite på stan samt äta en bit mat på en helt ok krog. Ölet var gott, men tyvärr minns jag varken namnet på krogen eller exakt vad för slags öl jag drack. Ja, så kan det gå ibland. Minns dock att vi på kvällen satt några timmar i hotellets bar, whiskyn värmde skönt.
Efter en skön sovmorgon och frukost på hotellet var det äntligen dags att bege sig till Kastrup för vidare flyg till Chicago. SK 943 skulle ta oss över pölen. Resan tog närmare nio timmar, men jag hade gärna suttit i några timmar till då vi åkte bekvämt i Business class. Tyvärr var ölutbudet dåligt, precis som det alltid är då man flyger. Alla flygbolagen tycks satsa mer på sina viner. Nåväl, jag var rätt nöjd ändå då det blev champagne, vin, dessertvin, calvados samt Baileys. Som sagt, en skön flygresa.
I Chicago träffade vi en kollega till syrran, Caroline. Hon och hennes man bodde i Chicago då han arbetade där. Caroline gick mest hemma som en klassisk "hemmafru". Hon visade oss runt och gav många bra tips på bra affärer och restauranger. Perfekt att ha en privatguide då man besöker en stad för första gången. I mars var dollarkursen mycket förmånlig, under sex kronor. Schyssta jeans kunde man hitta för under 30 dollar. Mat var billigt, dryck var billigt, ja det var kul att besöka USA.
Det mest bestående matminnet är besöket på The Cheesecake Factory. Portionerna var förstås gigantiska och maten mycket god. De hade närmare 30 olika cheesecakes på menyn, helt lätt att välja var det ej.
Bästa ölminnet är de två kvällarna på Restaurant Rock Bottom Brewery. Sex olika öl bryggde de, en kul idé var att man kunde beställa in en bricka med en sample av varje sort. Gissa om jag gjorde det? När vi satt på Rock Bottom en av kvällarna var jag inte särskilt hungrig utan beställde bara in en enkel förrätt i form av en tallrik nachos. Mein Gott! Portionen var så enorm att den lätt hade kunnat mätta en hel invasionsarmé. USA är verkligen galet men samtidigt väldigt kul att besöka. Ölen var väl sisådär, stouten var godast och sämst var deras light-öl.
Chicago är en trevlig stad, lite lugnare än New York. Utbudet av shoppingställen och restauranger är mycket stort. Finns verkligen mycket att se och uppleva i Chicago. Vi hade stabilt väder, ibland kan det vara mycket kallt då det blåser från Lake Michigan.
Chicagoresan var bra på alla sätt, skönt att åka till en stad där man inte bara måste jaga sevärdheter, det är roligare att gå omkring på gatorna utan alltför bestämda planer. Ta dagen som den kommer helt enkelt. Tänk om alla dagar kunde vara så. Vilken dröm!
onsdag 3 december 2008
Oak Aged Yeti Imperial Stout och Stone Imperial Russian Stout.
Tillsammans med min kamrat Eddan provade jag på onsdagkvällen Oak Aged Yeti Imperial Stout samt Stone Imperial Russian Stout. Typiska onsdagsöl, eller vad säger ni? Bägge två är mycket goda, men vi hade bägge Yetin som vinnare.
Yetin har en härlig, tjockflytande karaktär. Ölet är svart. Doftar kaffe, choklad och "stout". Yetin har en kraftig och fyllig maltig smak, därefter kommer en ljuvlig eftersmak av bla kola och lite vanilj. Eddan tyckte att: "Yetin var nog en av dom godaste jag druckit. Vilken fyllighet!" Nästan lite kusligt att man knappt känner alkoholsmaken trots att ölet inte behöver skämmas med sina 9,5%.
Betyg 4,5/5
Efter en stunds vila delade vi på en flaska Stone Imperial Russian Stout. Ölet har en IBU på 90+, Yetin är lite mer blygsam med sina 75. Även Stone har en underbar trögflytande svart vätska. Det är snudd på konst att se vätskan rinna. Doften är helt annorlunda jämfört med Yetin, ändå finns där många gemensamma nämnare såsom kaffe och choklad.
Märkligt nog kändes inte beskan alltför våldsam, vid klunk två kändes det lite mer. Ölet är väldigt gott, men känns lite "råare" än Yetin, inte lika mjukt. Alkoholen känns lite mer. (10,8%) Det är sannerligen inte lätt att förklara det här med smaker. Lakrits, choklad och eldighet. Eftersmaken är lång och behaglig.
Betyg: 4,25/5
Imperial Stout är verkligen en härlig typ av öl, inte den optimala törstsläckaren men vill man njuta av en öl under lång tid är det alldeles perfekt med en Imperial Stout.
måndag 1 december 2008
Decembernyheter, ölkvinnan, entusiaster, hyllan
Dagens besök på Systembolaget på Regeringsgatan i Stockholm var nog det roligaste besöket jag varit med om, det var snudd på show. Kön var lång, redan kring nio på morgonen var det en massa människor som förväntansfullt väntade. Många köade givetvis efter Mackmyra Special. (den var slut inte många minuter efter att de öppnat butiken) Han som fick sista flaskan fick faktiskt en spontan applåd, bara en sådan sak. Många köpte lådvis med champagne, finanskris vad är det?
För egen del siktade jag givetvis på ölhyllorna, fanns en hel del intressant och kul bland decembernyheterna. Köpte Thomas Hardys Ale, Saison d'Erpe-Mere, Kulmbacher Eisbock samt Stone Imperial Russian Stout. Samtliga fyra känns som riktiga höjdare, ja Thomas Hardys är det garanterat. Stone Imperial är väldigt besk, ja det blir kul att prova. Saisonen verkar väldigt spännande, en öltyp jag sällan dricker. Även Eisbocken är jag mycket nyfiken på, kul typ av öl. Hade gärnat köpt lite mer men då mina underarmar är så extremt svaga var jag tvungen att begränsa mig
.
Varför var då detta besök så kul? Jo för att folk var glada och tog sig tid att prata med varandra. Tex var det en äldre herre som var överlycklig över att Kulmbachern återigen hade hittat till hyllorna, i 13 år hade han väntat. Han sade även att jag skulle vara glad för att jag slapp köpa öl på 70 och 80-talen. Utbudet var inte kul på den tiden enligt honom. En annan entusiast hyllade Saison d'Erpe-Mere, tydligen hade han besökt det lilla bryggeriet i somras. Ja han hade besökt samtliga belgiska bryggerier, snacka om skön lirare. Men skönast av dem alla var ölkvinnan, ja en kvinna på dryga 30 som kunde mer om öl än vad jag kan. Var hittar man en sådan fager mö? Någon som vet? Hör av er isåfall.
Som om inte detta var nog blev det på hemvägen även ett besök på ett annat Systembolag, ville givetvis ta en titt på deras "hylla". Vad hittade jag då där? Jo, fem olika rackare från eminenta Nynäshams Ångbryggeri. De ölen kommer att provas lite senare då några kamrater och jag skall ha en "Nynäsafton".
Snacka om att detta blev en måndagförmiddag att minnas.
lördag 29 november 2008
NO Kalasjulöl, Falcons Julmumma
Provandet av julöl rullar vidare. Först ut idag var Nils Oscars Kalasjulöl. Färgen är som äppeljuice, fast mörkare. Skummet var tjockt.
Doftar verkligen "kalasöl", mycket humle och bröd. Smakar aningen mer än det vanliga kalasölet, ja mer rostade toner, citrus samt knäck. Beskan är bra. En del intressanta kryddor.
Ölet är inte alls fel, men det finns bättre julöl.
3,5/5
Falcons Julmumma. Kardemumma, ja det är inte svårt att beskriva doften. Smakar även väldigt mycket kardemumma, en del ingefära och andra kryddor. Sött är det, beskan finns knappt.
Frågan är om detta är öl? Ett glas är ok att dricka men mer än så vill jag nog inte ha. Kan man dricka detta till kanelbullar?
Mumma dricker jag inte ofta, det kanske tar lite tid att vänja sig vid smaken? Smaken är verkligen unik, smakar inte som något annat.
Betyget blir 2/5. Vet ärligt talat inte vad jag skall tro om mumman.
Är det någon som har något bra mumma-recept? Carnegieporter, sockerdricka, kardemumma.....vad mer behövs? Julmust?
Doftar verkligen "kalasöl", mycket humle och bröd. Smakar aningen mer än det vanliga kalasölet, ja mer rostade toner, citrus samt knäck. Beskan är bra. En del intressanta kryddor.
Ölet är inte alls fel, men det finns bättre julöl.
3,5/5
Falcons Julmumma. Kardemumma, ja det är inte svårt att beskriva doften. Smakar även väldigt mycket kardemumma, en del ingefära och andra kryddor. Sött är det, beskan finns knappt.
Frågan är om detta är öl? Ett glas är ok att dricka men mer än så vill jag nog inte ha. Kan man dricka detta till kanelbullar?
Mumma dricker jag inte ofta, det kanske tar lite tid att vänja sig vid smaken? Smaken är verkligen unik, smakar inte som något annat.
Betyget blir 2/5. Vet ärligt talat inte vad jag skall tro om mumman.
Är det någon som har något bra mumma-recept? Carnegieporter, sockerdricka, kardemumma.....vad mer behövs? Julmust?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.JPG)
