Årets första grillning på Basunen.

I fredags (16/4) samlades Eddan, Eirik och jag för årets första grillning. (misstänker att det blir ytterligare några innan grillen får ta vintervila)

Solen den sken stabilt så vi började med ett par bägare på framsidan där solen värmde behagligt. Eirik är med i Mikkeller Beer Club så han får hem en låda varje månad. Denna gången handlade det om april-lådan och ingen av oss hade tittat på vad det kunde tänkas innehålla. Slumpvis drack vi de olika öl som lådan innehöll. Blev även några andra öl men vårt huvudfokus låg på lådan.

Fast vi började med en Mikkeller Baghaven Pantao 2020 som inte kom från nämnda låda. Ganska sur med funk, persika och fattoner. God men inte det bästa jag druckit från Baghaven. 

 

Warpigs Solar Lodge var ganska god även om jag provat bättre öl i stilen. (NEIPA). Warpigs Bone Orachard dracks också, en rätt snäll och torr porter. 

 

Som sagt vi tog öl slumpis ur lådan och nästa blev Mikkeller San Diego Toasties Shake. Väldigt söt och med en väl dold alkohol (13,5%). Jag är inte överförtjust i dessa otroligt söta "godis-stouts" men denna var ändå klart drickbar men en flaska på egen hand hade jag aldrig pallat med. 

 

Eddan hade med sig en Hoppin Frog Black Friday Waffle T.O.R.I.S. (beställd från Glasbanken, kostade 269 sek)

 

Helt ok även den men långtifrån prisvärd. Nä, Hoppin Frogs vanliga Imperial Stouts är så mycket godare. 

Hur gick det då med grillningen? "Lysande Sickan", som det lät i Jönssonligan. Köttet från Kötthallen i Viksjö var verkligen bra liksom tillbehören. (den hemmagjorda potatissalladen var bland det godaste jag ätit inom det gebitet)

 

Lysande var också Tilguin a l'Ancienne 2019-2020. Snacka om att den alltid levererar. 

En skoj liten provning var det, då jag trodde att det var dags att börja tänka på refrängen plockades det fram en ost- och charkbricka, härligt med sådana överraskningar och snacka om en trevlig avrundning på dagen.

 

Fick även låna en bok som jag med stor förtjusning ser fram emot att läsa. Kekkonen är Kekkonen, annat kan man inte säga.

Pilsner Urquell på två olika sätt.

För några veckor sedan kände jag mig rejält sugen på en pilsner eller två. Det fanns inget annat att göra än att bege sig till Bar Central i Stockholm. De har färsk opastöriserad Pilsner Urquell på tank, eller "Tankovna" som det heter. Det intressanta med Tankovna är att det färska ölet aldrig möter syre från det att det lämnar bryggeriet i Plzen till det att ölglaset ställs fram. Från att tanken har öppnats bör den tömmas fem dagar efter första upphällningen. 

Var ett tag sedan jag drack Pilsner Urquell men kan direkt säga att på Tankovna så är det något helt annat än på flaska/burk. (allt annat hade förstås varit förvånande)

 

På Bar Central kan man få sin Pilsner Urquell upphälld på tre olika sätt, Hladinka, Snyt eller Mliko. Jag testade två av varianterna, började med en Hladinka som är det vanligaste sättet att servera pilsner i Tjeckien. Lent och läskande, inte alls dumt. 

Något som jag aldrig tidigare testat i mitt liv är att dricka en skumbaserad pilsner, Mliko. Helt klart annorlunda jämfört med Hladinka, krämigare, sötare och med ett humligare skum. 

 

Förr i världen kunde man servera Mliko som en dessert eller till damer som inte var några stora öldrickare. Det kunde även hända att bartendern efter att notan var betald gav en gratis Mliko som sängfösare.

Sällskapet vid bordet bredvid var smått häpna då de såg glaset med en massa skum, det kan man ju förstå. Mliko är ändå inte något man ser på varje krog. Helt klart både intressant och skoj att ha testat. 

En skoj lördag på Månen, Zumen och Akkurat.

Lördag 13/2 kommer jag komma ihåg som en riktigt lyckad och rolig dag. Började med att möta upp Richard och Tom på pendeltåget in till stan. Strax efter 12:00 var vi på Man in the Moon där några nykopplade öl från Chicago dracks. Illinois Beer Weeks håller som bekant fortfarande på. (för den som undrar håller det på till 20/2)

 

Fem nya öl provades denna gången, tyvärr var ett par av dom inte särskilt goda. Begyle Blonde och Marz People Power. Förstnämnda lite udda med bröd, örter och honung. Sistnämnda bjöd på citrus, lite lime men även på toner av brett. 

 

God var dock Maplewood Pulaski Pils. Det är inte alltid amerikansk pilsner är direkt intressant men denna var trevlig. Uppfriskande och rätt läskande. Pipeworks Speed of Sound var inte fel den heller. Av de olika bryggerierna som är med på Illinois Beer Weeks håller jag Pipeworks som det bästa. 

 

Då vi var klara på Månen åkte vi till Zumen vid Skeppsbron, först tänkte vi åka med tunnelbanan men vi bestämde oss för att boka en Bolt. Lustigt nog blev det billigare att åka bil än att ta tuben, dessutom mycket snabbare. Bilresan tog runt fem minuter, så det är inte någon lång sträcka att åka men ändå. Att ta en promenad hade vi inte tid till.

 

På Zum Franziskaner mötte vi upp Kapitänleutnant Thomsen, förlåt jag menar förstås Jonas. Var ett tag sedan jag träffade honom så det var förstås skoj att göra det igen. 

 

Det var mycket folk på Zumen då vi kom dit vid halvtvåtiden men då Jonas var där lite före oss så hade han fixat ett bord för fyra. Då vi lämnade vid 18-tiden fanns det inga lediga platser. 

Ett par tyskar slank ner lekande lätt, Ebensfelder Brauhaus Fränkisches Landbier var en ny bekantskap. God och läskande med bröd, malt, gräs och lite citrustoner. 

 

Förutom tyskar blev det även några belgare, inte vilka som helst heller. Vi passade på att dela på några flaskor. Vi började med en Cantillon Brabantiae som hade toner av portvin, torkad frukt och mild funk. En lite annorlunda Cantillon som inte är det godaste de gjort men jag skulle inte ha något emot att dricka den igen, verkligen inte. Vid sidan av blev det även ett glas Cantillon FouFoune anno 2020. Lysande öl som vanligt.

 

Ännu godare var Bokke Framboos Puur 2019. Lördagens mest lysande stjärna. Verkligen god med fina hallontoner. Lambik med hallon är min favorit, nästan alltid supergott.

 

En skvätt Bokke Winterkriek Kaneel smakades också, körsbär och inte så farligt mycket kanel. God även den utan att vara lika briljant som Karl Kalkyls uppfinningar. 

 

Lite mat blev det också under vår sittning på Zumen. Om jag någon gång skulle hamna i finkan så hoppas jag få sitta av mitt straff på Zumen, ett ställe som man inte kan annat än att verkligen tycka om. Lördagen på Zumen var mycket bra, kul stämning, fin service, god mat och några väldigt goda öl. 

 

Det återstod ungefär två timmar innan försäljningsstoppet klockan 20:00. Vi knallade uppför backen till Akkurat där jag inte hade varit på ett halvår. Kändes lite rörigt inne på Akkurat, några platser för fyra fanns det inte så vi fick börja med att sitta/stå utomhus. 

 

Dock hade vi lite flyt då det ganska omgående blev ett ledigt bord för fyra. Även om uteplatsen har filtar och infravärme så är det förstås betydligt skönare att sitta inomhus. 

Lambikfesten den fortsatte, först en Lambiek Fabriek Kriekenlambiek som fanns på fat. Den kändes relativt "soft" och läskande. Tydlig smak av körsbär. God men inte absoluta toppklass. 

 

En flaska 3 Fonteinen Speling van het Lot VII.vi: Trosbes + Kriek - Blended & Alive satt verkligen som ett smäck. Mycket god med körsbär, röda vinbär, ek och lite mineraltoner. Gratis var inte buteljen men ett perfekt delningsobjekt. 

 

Lördagen var verkligen bra, var ett bra tag sedan som jag upplevde en sådan rolig dag. Det hör verkligen inte till vanligheten att jag på en och samma dag dricker fem nya lambik samt en ny årgång av en som jag druckit förut. "Lambikfest" är ett ord som man borde höra oftare. Tack till grabbarna för en riktigt schysst runda.

Ölprovning hos Eddan, lördag 6/2.

Lördag 6/2 var det dags för årets första ölprovning, denna gången hos Eddan, tre stycken var vi i panelen. Som vanligt visste jag inte vad som skulle serveras under dagen. Censur rådde så det gick inte att spana in i ölkylen. 

Jag hade helt missat att Brekeriet gjort en mölska. Mölska dricker jag verkligen inte ofta men denna var annorlunda mot de få som jag tidigare druckit. Vitt vin, lite honung, ek, äpplen och en dos vinäger är vad jag kom fram till. Inte så dumt. 

 

Fremont Rusty Nail var inte heller så dum men det gäller att tycka om kanel för det både doftade och smakade verkligen ölet. 

 

The Rare Barrel A Wish for Things That Work var tillsammans med Epic Big Bad Baptist - Vanilla Brandy kvällens godaste öl. (av de nya som dracks) Förstnämnda fint syrlig funk, citrus, ek och något som påminde om kiwifrukt. 

 

Epic Big Bad Baptist var söt men som tur är inte sliskig. Värmande alkohol, ek, choklad, rostade toner och kaffe. 

Jämmerdalens Raspberries var en glad överraskning. Första gånger jag drack öl från Jämmerdalens, ett bryggeri som är beläget i Kalix i det härliga Norrbotten. Syrlig och uppfriskande öl med en hel del hallon. Vill helt klart prova andra öl från bryggeriet då detta gav mersmak. 

 

16 olika öl klarade vi av denna provning, det var stabil klass på det mesta men någon "måste" ju vara sämst och för min del blev det Amager Extravaganza! Tyckte att den var lite enformig då den mer eller mindre bara smakade brett och lite gräs. 

 

Måste också passa på att nämna att vi även drack Goose Island Bourbon County Stout 2008 och 2020. Intressant nog tyckte jag att den gamla var godare, ja den håller fortfarande en mycket hög klass. Helt klart dagens godaste öl. Som tur är har jag två flaskor kvar av den årgången. Minns då jag första gången drack ölet, snacka om upplevelse. 

Tack till Eddan för en lyckad provning, hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa lilla sittning.

Illinois Beer Weeks på Man in the Moon.

Efter 86 dagar sedan mitt senaste krogbesök var det i fredags dags att bege sig till stan och gå på krogen igen. Givetvis var det Man in the Moon och deras Illinois Beer Weeks som lockade allra mest, ett evenemang som håller på mellan 20/1-20/2. 

 

Det är sjätte året i rad som Man in the Moon kör en USA-månad. Tidigare delstater har varit Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York och Florida. 

Då läget är som det är så är 20 av 30 fat påkopplade. Totalt kommer det att finnas fler än 50 olika öl under Illinois-veckorna. Sex olika bryggerier handlade det om i fredags, Begyle Brewing, Marz Community Brewing Company, Maplewood Brewery & Distillery, Pipeworks Brewing Company, Revolution Brewing Company samt Temperance Beer Company. Två storlekar saluförs, 20 eller 30 centiliter.

 

Av dessa var Maplewood helt okända för mig, Pipeworks har jag stött på en del gånger tidigare under ölkarriären. Revolution besöktes 2016, i övrigt hade jag tidigare druckit någon enstaka öl från de andra bryggerierna. 

Roligt nog var alla 20 öl nya för min del. Vid 14-tiden var jag framme på Man in the Moon, Tom anslöt några minuter efter det. 

Det fanns inget annat att göra än att direkt börja botanisera bland kranarna. Som vanligt då man testar ett flertal olika öl och ölstilar så blir betygen varierande. 

 

Jag har personligen lite svårt för alla dessa öl med olika typer av tillsatser, Maplewood Morbidly Obese Pug Banana Split klarade dock godkänt med nöd och näppe. Söt med en hel del banan men framförallt nötter som tog över showen ganska så rejält. Det är intressant att skåda att många av dagens moderna öldrickare gillar öl som denna. (även många lite äldre härdade öldrickare gillar liknande öl)

Pipeworks Smoked Helles överraskade positivt, tyckte att den hade en fin doft och smak av både rök och charkuterier. Vad vore livet utan rököl lite då och då, gissningsvis mycket torftigt och tråkigt.

 

En annan Pipeworks tyckte jag mycket om, Pipeworks Ninja Vs Unicorn Double IPA. Välhumlad och bitter, helt enkelt en klassisk nästan klar typ av DIPA som man inte ser så ofta i dessa tider då nästan allt ska vara grumligt. 

Apropå grumlig öl så måste jag säga att jag diggade Maplewood Son of Juice. Kändes fräsch med ananas, juice, passionsfrukt och lite zest.  

 

Mest udda denna gången var Marz Jungle Boogie, en öl med te, nämligen Rooibos. Jag tyckte att den kändes ganska söt med en hel jordgubbe och lite "te". Blev inte riktigt vän med den skapelsen. 

Då vi satt och hade det trevligt på Månen så dök några bekanta ansikten upp, det är alltid kul att träffa folk som man inte sett på länge. Annars så kändes det ganska lugnt, vi rundade av vid 17-tiden. 

 

Ett till besök får det allt bli på Månen innan Illinois-veckorna är över. Verkligen en schyst grej med de olika delstaterna, något som måste hyllas. 

Som alla vet får krogarna/pubarna just nu inte sälja alkohol efter klockan 20:00, både Tom och jag var sugna på att hinna med ett besök på Zum Franziskaner så det blev vår nästa anhalt. En hel del folk där och som vanligt ett vänligt och trevligt bemötande. Ett par nya öl slank ner, Nyköping Märzen Zwanzig Zwanzig och en självrunnen Weiherer Märzen. Stabila öl båda två. 

 

Men det som jag minns mest från Zumen denna gång är deras Flammkuchen med karré och chorizo. Verkligen smaskigt, hade inte ätit Flammkuchen på många år. 

 

Otroligt nog blev det även ett kortare depåstopp på Bishops Arms i Sundbyberg. Det kändes lite "rörigt" där men öl det hann vi trots allt få i oss trots vi var där strax före 19:30. Kul nog hade de fyra nya Omnipollo på fat. Likt hungriga fågelungar beställde vi samtliga. 

 

Omnipollo Abdia var den bästa av de fyra, Omnipollo Sacho Dry Crush Raspberry Sour blev jag inte direkt förtjust i, fanns toner av smör som inte var så skoj. 

 

En trevlig och hyfsat intensiv runda på tre ställen som jag kan kalla för "stammisställen". Både goda och mindre goda öl dracks, mycket roligt snack blev det. Helt enkelt en bra fredag.

Reseråret 2020.

Reseåret 2020, ja vad ska man säga? Året började med en efterlängtad bonuspoängsresa till Melbourne i mitten av februari, en stad som jag inte hade besökt tidigare. Blev även en avstickare till Tokyo innan hemfärden. 

 

Melbourne är Australiens näst största stad efter Sydney, dryg 4,4 miljoner invånare kontra 4,8 miljoner. Jag fick aldrig någon riktig känsla av storstad då jag knallade omkring på gatorna i Melbourne, det mesta kändes väldigt lugnt och behagligt. Ölställena var många och bra med stor variation i stil. Från det gamla insuttna till det väldigt moderna. Australien är ett sympatiskt land, skulle kunna tänka mig att bo där då landet känns som ett land som fortfarande har kvar "sunt förnuft". 

 

Känslan av storstad upplever man verkligen i Tokyo. Brukar säga till folk att Tokyo inte är någon direkt vacker stad men fantastisk ändå. Det finns så mycket att uppleva i Japans huvudstad, har man dessutom sinne för detaljer, gärna sublima sådana så kan det inte bli bättre. Tre gånger har jag varit i Tokyo, har verkligen inget emot att åka dit igen då tiderna är normala. (är det bara jag som har en känsla av att det framflyttade Olympiska sommarspelen 2020 inte kommer att bli av i år heller?)

 

Ölmässigt är Tokyo en hyvens stad även om jag inte skulle ha något emot om där fanns fler bryggeripubar. Mikkeller Tokyo var det förstås kul att besöka, även kul att amerikanen som jobbade i baren kunde japanska. Känns klart svårt att klara sig i Japan om man inte talar åtminstone hygglig japanska. 

 

Förutom Melbourne/Tokyo fanns det inga andra resor bokade eller planerade i mars förra året även om det förstås fanns en del funderingar. När sedan restriktionerna och eländet satt igång på allvar dog resplanerna kan man säga, förra sommaren var jag inte direkt sugen på att åka någonstans. 

Den längsta resan som jag gjort till dags dato sedan februari 2020 är en trevlig utflykt till Sandhamn i augusti förra året. Dit är det hela 62 kilometer från ytterdörren här hemma. 

 

Förhoppningarna för reseåret 2021 är minst sagt försiktiga. Kanske kan det bli något i sommar eller tidig höst, just nu är jag framförallt intresserad av Helsingfors, Köpenhamn, Berlin, Prag och Warszawa. 

USA vill jag förstås åka till men det känns inte aktuellt 2021. Denver lockar, skulle även vilja se mer av det "riktiga" USA bortom kuststäderna. Dricka en bira i en håla i Pennsylvania samtidigt som man snackar politik, om jag nu skulle våga det. Det där med politik är ju oftast ett känsligt ämne.